måndag 20 april 2009

INGET ÄR SOM FÖRUT

Måste naturligtvis visa den "vanliga" fransklockan som är alltså dubbelt så stor som den lilla längre ned i inlägget. Det verkade precis som om Camellia bl.a. hade missat att se den när jag visade den i ett annat inlägg.
Soldanella pusilla x carpatica


Inte ens Shortia uniflora får vara ifred - denna hälften så stora, men annars identiska, heter S. uniflora var kantoensis och man kan ju undra varför jag odlar den när jag har redan den dubbelt så stora systern...Inte ens den "vanliga" fransklockan är så stor att den stör...Fråga inte. Har inte svar på allt.

35 kommentarer:

  1. Den finns, alltså vill man ha den :-)
    De är ju alla lika vackra!
    Christer.

    SvaraRadera
  2. Det är en sådan fröjd att gå in på din blogg och njuta av alla fantastiska ädelstenar!
    Tack för att du delar med dig!
    Och den där fransiga... AAHHHHhhhhhh!!!
    Linda

    SvaraRadera
  3. Jag beundrar dina blommor du har så otroligt vackra, bilderna fångar en! Jag tittar och lär av det du delar med dig av. Ska ju forma en del av trädgården denna sommar, köpte ju stugan i höstas så nu gäller det..ha det gott/catthie

    SvaraRadera
  4. Visst har du väl svar på allt :-). Jag har inte sett systern, men nog tycker jag denna lillasyrra ser ut att vara väl värd att odla

    Allt gott, Anja!

    SvaraRadera
  5. Du har så mycket som man aldrig sett innan, det är rätt ovanligt när man älskar växter. Därför är din blogg en sån otrolig källa till inspiration.
    Kramar Carina

    SvaraRadera
  6. Ack, ack, ack vad mycket vackert du har! Är full av beundran! /Ruben

    SvaraRadera
  7. Du har så många fina små blommor och växter i din trädgård! Verkligen njutbart. Kram Eva Linnea

    SvaraRadera
  8. Så himla vackert.. *ler*.. Tänker på Er kära Anja.. lilla Skruttan, tårar kommer tänker på vad svårt det måste vara för dig (er).. Känner med dig och vet att det inte hjälper.. Massa styrkekramar till dig från mig.. Monica

    SvaraRadera
  9. Vilka läckerbitar, Soldanellan är ju helt outstandig men shortiorna är också fina. Vågar inte ens berätta hur min shortia ser ut. Tanig. Hur går det med Skruttan undrar jag
    Eva

    SvaraRadera
  10. Eva
    Skruttans ande har återgått i sitt ursprung och jag är förkrossad.
    Jo. Så kan det kännas när man har haft en "nära" relation i nästan 18 år med en katt.
    En trogen vän som aldrig har uttalat ett endaste ont"ord". En vänligt sinnad spinnerska som började kurra bara jag tittade på henne.
    Hon brukade komma och hämta mig härifrån datorn så att jag skall "natta" henne när hon ville ta en tupplur på min säng. Hon njöt så när jag borstade hennes vackra gråa päls.
    Jag kommer ihåg när hennes kompis Kitta (vi hade från början tre katter och två när vi flyttade hit till Gunnilse Skruttan och Kitta) dog för sex år sedan så sörjde Skruttan så kraftig henne att jag var tvungen att ta kontakt med veterinären för att hon slutade att äta och gick bara omkring och letade efter Kitta. Så höll hon på i drygt två veckor.
    Visst kommer det den tiden då jag har lättare att se att jag kan vara glad som haft förmånen att vara bästis med en katt i så många år, men just nu känns det bara tomt.
    Ikväll/natt är den första på nästan 18 år då jag inte har min Skruttan hos mig....det går inte att vifta bort och säga att det var ju bara en katt.
    Skruttan var inte "bara en katt" utan en mycket älskad familjemedlem. Just nu vet min ledsenhet inga gränser. Hoppas att alla här har lite tålamod med mig när jag är så oartig och inte läser just nu andras bloggar..../mvh, Anja

    SvaraRadera
  11. En så nära vän i 18 år sätter sina spår.
    Jag blir tårögd själv när jag läser dina ord.
    Den som inte har tålamod att vänta på dina kommentarer just nu kan du strunta i.
    Jag hoppas att det finns någon som bor nära dig som kan komma och förgylla din dag och som kan trösta dig.
    Sov så gott du kan.
    Kram
    Annika

    SvaraRadera
  12. Åhh men Anja! Så hemskt..... jag vet hur du känner det. Det är fruktansvärt att förlora sin små!!!
    Jättestor Kram från Mig!
    Linda

    SvaraRadera
  13. Du har så vackra blommor. Jag har upptäckt att du inte bor så långt från mig. Har släktingar som bor i Gunnilse. Världen är inte alltid så stor.
    Jag förstår att du saknar din katt. För några veckor sedan dog min häst som jag hade i 17 och ett halvt år. Det blir så otroligt tomt även om jag inte hade honom inne i köket. Men jag kunde gå till fönstret och titta på honom i hagen.
    Många säger att en katt är väl inget men det är det. Vi har fem stycken och om någon av dom skulle försvinna blir det otroligt tomt. En familjemedlem lämnar ett tomrum efter sig antingen den har två eller fyra ben. Man sörjer mycket och sorgen tar tid. Min är inte över än. Så låt sorgen ta sin tid. Du kommer tillbaka när du orkar.
    Många kramar.

    SvaraRadera
  14. Tusen tack för "sajber"kramarna
    - kan inte få nog/ Anja

    SvaraRadera
  15. Jag vet att du mår jättedåligt nu. Jag grät i flera dagar både med tårar och inom mig. Sorgen inom mig är ibland fortfarande likadan som den var när det hände. Visst gråter jag fortfarande även om jag blev tvungen att skaffa en ny häst till vår lilla shettistjej som inte kunde vara ensam. Men min älskade Pepsi glömmer jag aldrig.
    Du överlever antingen du vill eller inte. Dagarna går fast man inte vill. Stoppa bara inte undan sorgen utan låt den komma, då mår du lite bättre.
    Jag bor i Vättlefjälls naturreservat vid Mollsjön. Ja du vet Sveriges blötaste plats. Det är inte så långt till Gunnilse.
    Jag kan inte råda dig vad du ska göra i din sorg för jag vet hur velig jag själv är när sånt händer.
    Ta det lugnt och tag dagen som den kommer.
    Många kramar.

    SvaraRadera
  16. Tråkigt att läsa om din Skruttan. Vet hur det känns. Har varit med om det några gånger. Första gången sa jag att nu blir det ingen mer katt. Det var alldeles för jobbigt tiden efter.Det förstår nog bara dom , om blivit av med sin trogne vän. Men jag vet att det kommer dagar som man kan tänka på dom med ett leende och bli alldeles varm om hjärtat:) Kramar

    SvaraRadera
  17. Anja, vad sorgilgt, jag förstår att allt känns tomt. Nej, Skruttan var inte "bara en katt", hon var en personlighet och nära vän. Jag har också haft förmånen att leva nära katter, och det är alldeles underbart hur kommunikativa de är, hur känsliga och inkännande och varma – och roliga! Min syster och jag hade en underbar siames när vi var tonåringar. Han är förstås död sedan lämge, men vi kan fortfarande minnas dess starka personlighet, han hade t o m humor (påstår vi bestämt), och vi kommer emellanåt på och pratar om minnen av honom. Jag vet att det kommer att ta tid att sörja Skruttan – ta den tiden, Anja. Men hon kommer vara med dig resten av livet i en annan "skepnad".

    Om fransklockan, ja, visst missade jag syrran. Jag har ingen egen erfarenhet eller upplevelse i verkliga livet av denna blomma (jag är lite förvånad att så många andra har!)och är urusel på att hålla reda på latinska namn. Att jag visuellt inte kände igen den förstår jag, jag tycker de har helt olika uttryck. Se där, ännu en anledning att odla båda!

    Stor kram,
    Camellia

    SvaraRadera
  18. Så mycket vackra foton! Jag är helt fascinerad!
    Ha det så gott!
    Ingegerd

    SvaraRadera
  19. Hejsan Anja, jag älskar att komma på besök hos dej, du har så mycket vackert och så mycket kunskap. En sann fröjd!
    Tråkigt att höra om din vän, du kommer nog ha din katt med dej i trädgården i alla fall, prata med den...det brukar jag göra med min mamma nästan dagligen fast hon dog 1997.
    xoxo Tyra

    SvaraRadera
  20. hej Anja, vilken härlig blogg! Jag har startat en trädgårdsutmaning på min blogg där du gärna får vara med så vi kan se mer vad som händer i din trädgård! Ha det bra, Jenny

    SvaraRadera
  21. TACK!!!
    Den dök upp fin och välbehållen och är nu planterad bredvid roddisarna och vattand , ser ut att må prima!
    /MB

    SvaraRadera
  22. Nu har jag kikat tillbaka en bit på din blog. Härliga blombilder du visar!
    Och dina bräckor och Pulsatillor har börjat blomma??? Inte mina!!:-(
    Nå. De kommer väl....;-)

    SvaraRadera
  23. Jag länkar till detta inlägg sa att dom kan se den fina blomman jag fick, tack igen!

    SvaraRadera
  24. Så ledsamt med Skruttan Anja! Jag förstår att hon kommer vara mycket saknad av dig.

    Det är fantastiskt att kika in här och förundras över alla ljuvliga växter du visar. Fransklocka (den vanliga alltså) har jag sått i år. Jag hoppas verkligen den tar sig för den skulle jag vilja ha många av. :)

    Kram Karin

    SvaraRadera
  25. Gissmo skickar världens srörsta kram till dig. Hans Matte och husse oxå
    Kram

    SvaraRadera
  26. Det är så roligt att titta in hos dig, för ofta får jag träffa någon ny växt som jag aldrig mött förr!!!
    Växthusmadam

    SvaraRadera
  27. Åh Anja vad sorgligt med din älskade Skruttan...Jag förstår att du saknar henne.
    Trots det bjuder du oss på så ljuvliga bilder från din trädgård. Fantastiskt!
    Kramar Ninni

    SvaraRadera
  28. Hejsan Alla Ni Snälla Empatiska Vänner!

    Det värmer!

    Kram, Anja

    SvaraRadera
  29. Frans klockan ser helt underbar ut :-)

    SvaraRadera
  30. Härliga bilder!
    Önskar fortfarande att vi inte hade haft så mycket omkring oss idag när ni besökte oss. Hoppas ni har lust att komma igen?
    Ha det gott
    Birgitta

    SvaraRadera
  31. Skulle bara titta in och säga hej.

    Kram
    Annika

    SvaraRadera
  32. Såna vackra bilder på fransklockorna... Såg att de sålde dem på Botaniska när jag var där på annandagen... tyvärr hade jag en väldigt liten plånbok med mig ;-)
    Hoppas du så småningom kommer att känna dig lite mindre sorgsen, sakna Skruttan kommer du ju alltid göra.... Jag kan fortfarande sakna min allra första egna katt som jag fick när jag var åtta år... fast jag hunnit bli 62!
    Idag vågar jag inte skaffa katt igen... jobbar för mycket o bor för nära vägen!
    Ha dé så himla gôtt du förmår
    Nina

    SvaraRadera
  33. En stunds njutning... som alltid när jag kikar in hos dig. Tack för dina fantastiska bilder och inspiration!

    Ha en härlig helg!
    Kram Mia

    SvaraRadera