onsdag 21 augusti 2013



Lite tacksamhet

kan väl inte vara helt fel ;)?

Mitt Berg var en sorglig syn i våras. I princip inget som blommade och mycket såg dött ut. 
Du som läste min blogg då kommer kanske i håg hur jag klagade.
Fantastiskt mycket har kommit igen! 
När jag ser hur min grusvivakudde, som var helbrun, i mina ögon heldöd,  plötsligt började blomma med en blomma åt gången och en liten tuss grönt runt om tills att den ser ut så här idag, var det en "Halleluja moment" för mig. Att något kunde uppstå från döden! Otroligt nog fotograferade jag inte händelseförloppet eftersom jag trodde att det handlade om rena "dödsryckningen" och inget att bry sig...Den här, plus några andra liknande händelser, har gjort att växterna fått en djupare roll i mina tankar. Det har blivit ännu svårare att slänga bort växter....de har uppenbarligen ett Liv som inte bara är liv i växten...om ni hajar ;)!  
Så här såg den ut för några år sedan när den blommade, då var kudden bara hälften så stor som den är idag. Den blommar finast efter en ordentlig vinter med snö.

På ca fem år har inte denna nattljus visat sig hos mig och har faktiskt varit bortglömd sedan ett par år. Men i morse när jag skuttade runt för att ta några bilder....wow!... säger jag bara!
Den sibiriska vallmon blommar där normalt min vita arabis  brukar ha en stor grön matta så här års.  Den var också deldöd i våras men har redan bildat en liten, ny tuva.
Varje växt,

varje vrå,
varje tuva har jag satt dit själv.
Och när något försvinner utan min uttryckliga vilja, går jag igenom en liten "sorgeprocess".

Förundrad ser jag Naturens olika under i min trädgård och för varje sådan händelse blir jag mer och mer bunden till denna lilla plätt av Jorden...Tänk, så privilegierad man är:)!

Jag passar också på att tacka för alla bra fototips - kanske lär jag mig någon gång att använda dem ;-)

/Anja

4 kommentarer:

  1. Blir lika förundrad och tacksam som du :) Het fantastiskt att det som till synes var helt dött nu har återuppstått om än i något reducerad storlek:) Ha det gott/Monne

    SvaraRadera
  2. Tänk om ändå allt dött ville återuppstå för våra ögon. För mig har det en gravallvarlig mening denna sommar. / Luna

    SvaraRadera
  3. Hela världen finns i ens egen trädgård. Här kan vi få uppleva alla känslolägen och vara med om underverk mest varje dag. Och visst blir växterna ens vänner och man skapar faktiskt förhållanden till dem, speciellt sådana man sått eller förökat själv. Du som har så enormt många olika arter är en riktigt rik kvinna.

    Vackra och stämningsfulla bilder, det syns verkligen hur mycket du tycker om dina växter i dina porträtt av dem.

    Kram

    SvaraRadera
  4. Nära/Macro-bilder är bara bäst!!
    Jag har nog också grävt upp/slängt växter som egentligen lever. Huga!! Ett exempel är mitt lilla olivträd som jag glömde slänga i våras. Tur var väl det för nu så har det fått massor med nya blad.
    Kram från EL

    SvaraRadera