onsdag 29 april 2015

THE STORY

Eller berättelsen om herr 'Gartendirektor Rieger'

För många år sedan  när jag började göra i ordning rododendrondelen ville jag skaffa något jättevackert. Någon riktigt skön rododendron som skulle överraska mig varje vår med ett blomflor utöver det "vanliga". Hade aldrig ägt en själv men sett i botaniskas Rhododendrondal många fina.
På den tiden fanns inte Blomsterlandet eller Plantagen. Däremot fanns det en del läckra, fina plantskolor som kunde "allt" om odling och vars utbud av växter var varierande. Var och en hade sina sortiment och det var en fröjd att botanisera  bland olika plantskolors buskar, träd och perenner. 
I en,numera nedlagda plantskola, hittade jag den vackraste rododendron. Blanka, lite rundade blad.Utsökta klockformade blommor i nästan vitt med en rosa anstrykning och rödprickig svalg. Den blommade många år i min egen rododendronås och växte sig större och finare för varje år - tills....jag upptäckte missfärgade blad som gulnade och trillade av småningom.  Jag var förtvivlad. Plockade bort alla fula blad i tron om att rädda den. men inte hjälpte det. Jag  nästan grät när jag såg hur min älsklingsrododendron började tyna bort. Det tog ett, par, tre år. 
Då beslöt jag mig att gräva upp den och ställa den varligt i skogen och se om den kunde hämta sig där i skogens mull.
Den vägrade faktiskt att ge upp helt. Till slut var den bara en pinne men med fem jätteblommor på våren. Då bestämde jag att den får flytta in igen, i min då nyanlagda Skogskorridor.
Så här ser den ut idag ;-)! Den var min första rododendronkärlek någonsin.  Här får den stå i all framtid oavsett hur den ser ut. I år vill den bjuda på tre blommor och några alldeles friska blad. Dessutom ser jag en  ny liten gren!


Snacka om kärlek! Snacka om nostalgi!

Älskade herr Gartendirektor Rieger! Ni har Er hemvist i Skogskorridoren så länge jag lever - minst ,-)

                                                       Orkade du läsa allt? Tack för det!

9 kommentarer:

  1. Nu blir jag riktigt berörd Anja av din hjärtskärande historia, jag älskar Rhododendron och de blir nästan som små personligheter i trädgården. Har nyss skrivit ett inlägg som låter så hjärtlöst tycker jag nu, de skall vara vackra också, skrev jag - ångrar mig efter att ha läst om `Gartendirektor Rieger´

    Men jag är inte totalt hjärtlös. För många år sedan planterade jag en ganska vanlig Rhododendron Belkanto, den blev aldrig någon skönhet. Negativ tillväxt med fula, prickiga blad efter varje vinter. Så en höst tog jag bort den, den hamnade på toppen av en stor rishög där den tillbringade vintern med rötterna i vädret. Men tro det eller ej, på våren kom ett nytt skott! Då blev jag nästan tårögd och planterade in den i trädgården igen. Någon stilig buske blir det aldrig av den men så länge den vill leva kommer den att ha sin plats i min trädgård.

    SvaraRadera
  2. Vilken härlig historia om att inte ge upp och så fina bilder!
    Rhododendron kanvara så vackra.Jag har några lite större och några planterade förra året.
    Ha en trevlig lånhelg!

    SvaraRadera
  3. Vilken fin berättelse om en stark kärlek till en Rhododendron :) Hoppas nu att den bestämmer sig för att fortsätta att glädja dig framöver :) ha det gott/Monne

    SvaraRadera
  4. Oj, jag blir alldeles tårögd. Ja det är kärlek i vått och torrt. Håller tummarna för konvalescenten.

    Angående ärtor och lök så är nog inte luktärtor nån bra idé. Om du vill ha blommigt föreslår jag törnrosas kjortel eller klockranka. För sent att så själv men finns i planta hos säljare som sår själva. Blomman för dagen en annan klättrare att så själv. Själv sår jag i år slingerspenat (Bacella rubra) som får klättra i störarna över min löklåda. Stora vackra blad och blå bär. Används som spenat eller bara till lyst. Växer snabbt. Kan skicka frö.

    Kram
    Anette

    SvaraRadera
  5. En helt underbar historia! Så kan det nog bli när man älskar sin trädgård med allt vad den innebär. Anja, jag hoppas att din rhododendron återhämtar sig på sin nya plats!
    Kram och trevlig helg Mika

    SvaraRadera
  6. Vilken historia! Visst kan man älska sina växter och de blir som små personligheter som man får ett personligt förhållande till.
    Jag håller tummarna för att din Rhododendron ska trivas där den är nu!
    Kram Nora

    SvaraRadera
  7. Två tappra, både du och din rhododendron. Skam den som ger sig!
    Må så gott!

    SvaraRadera
  8. Klart jag orkade läsa! Kul med lite historia runt en växt och jag gillar att den fick flytta hem igen:)
    Vacker bild den sista!!
    Trevlig Valborg!

    SvaraRadera
  9. Ååå så rörande! Håller tummarna för din fina Rhododendron.
    Ha en skön helg!

    SvaraRadera

Sidvisningar förra veckan