onsdag 15 juli 2015

Att minnas Bernt Nilsson

Att minnas
Bernt, min "läromästare". Personen med botaniska kunskaper utöver det vanliga om bland annat alpina växter. Det hugger till i hjärtat, när jag inser att Bernt inte finns mer. Vi som bloggar är människor av kött och blod. Våra trädgårdsvänner lika så. Jag vill kunna minnas en betydande trädgårdsmänniska och vad han och hans hustru betytt mig. 
När Anders och jag besökte deras trädgårdar vid olika tillfällen blev vi alltid väldigt varmt mottagna med generös gästfrihet.

Ville jag ha råd om någon växt,  hur jag skulle hantera den, behövde jag bara ringa Bernt och han handledde mig på skorrande halländska. Kanske ville jag veta hur en kruka med trängande och redan blommande art av Androsace skulle hanteras så att de små plantorna skulle utvecklas bra. Då föreslog han att jag skulle skola om hälften i små krukor men att jag skulle se till att inte böja rötterna. I annat fall vad det bättre att klippa dem en bit. Den andra hälften skulle få vara kvar i den ursprungliga krukan.
Det är sådana kunskaper som sitter i. Visserligen hävdade Bernt aldrig att "så här ska det vara" utan han sa alltid: "Vi brukar göra så här.  "Vi" var han själv  och hustrun Gun-Britt.
Bernt hade också bitande humor och många roliga metaforer.
Inte kunde Bernt säga att man skulle behöva böja sig ned för att se den lilla växten. Nej, man skulle "buga djupt".
Någon halvskugga vad det aldrig tal om utan "flytande ljus" m.fl. uttryck.

Bernt är borta sedan över ett år. Hans långa och tuffa kamp mot sjukdomen lindrades lite av hans passion till trädgården och dess "inneboende". Sällan har jag träffat en person med sådan oförfalskad kärlek till varenda växt i trädgården. 
Ofta tänker jag på honom när jag  behöver prata om eller få råd om  någon växt. Jag kände mig alltid välkommen med mina frågor.

Gun-Britt, hans fru, driver nu ensam deras sista trädgård vid Nissans strand och jag funderar på om det inte vore dags att få till ett besök där. Måste ringa en dag och höra hur det står till....
Bernt och Gun-Britt Nilsson kallade sig för Alpinodlarna.
I olika trädgårdsforum hade Bernt signaturen Rupestris.


Många växter har jag fått under årens lopp av Bernt, här , chilensk nattljus eller"Rapportblomman", som Bernt kallade den. Denna art fick heta så därför att förr började Rapport klockan 19.30 och denna slog ut på en minut vid halv åtta:-)! Bern tyckte att just denna art var en bra "snackis" i trädgården.


"Vi kallar denna växt för silverkudde" (Convolvulus boissieri), sa Bernt...
Det gör jag numera också.... 
                      Det är inte att leva i det förflutna när man ger en stund till att minnas....

                                  Ha det gott!
                              

7 kommentarer:

  1. Minnen... Det är fint att vissa växter påminner om olika personer man lärt känna genom året.
    Ha en bra dag!

    SvaraRadera
  2. Han var även givmild med fröspridning. Här i trädgården växer och frodas några som ett levande minne av givaren.
    /Anette

    SvaraRadera
  3. Tiden läker inte alla sår så fort som man önskar.
    Ha det skönt i din vackra trädgård!

    SvaraRadera
  4. Så fint du skriver om din vän. Som prästen sa på min mormors begravning -Så länge vi pratar om och tänker på de bortgågna så finns de. Ligger något i det.
    Må så gott!

    SvaraRadera
  5. ja här växer en hel de som har spår av Bernt , konstigt att du skriver om honom idag, vi pratade om honom häromdagen. Just med all den kunskap han hade och delade med sig av så rikt på forumet och alla frön jag fått av honom genom åren . Han är saknad.
    Ha en underbar dag!!!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Berit!
      Jag tycker att man minns honom alldeles för lite. Har inte sett något alls i AoT forum t.ex. Fanns det någon runa över honom i STA-tidning?
      Jag saknar också hans okuvliga tro på Livet. Han och Gun-Britt flyttade till det nya stället när han redan var mycket märkt av sjukdom. Där hann de ändå lägga grunden till en ny trädgård.
      Tack för dina ord Berit!
      /Anja

      Radera
    2. Jo jag skrev då jag fick veta att han vandrat vidare och odlar på högre höjder där på formuet

      Radera

Sidvisningar förra veckan