måndag 19 september 2016


       
        En katt - ett liv   
               Wille


Tårarna vill aldrig ta slut. Alla go'a minnen bara väller fram, från den dagen när Wille, tillsammans med Maija, äntrade vårt hem som varit kattlöst då i ett år.
En alldeles underbart vacker, efterlängtad kattpojke kom till oss en kall januaridag 2010. En av de snörikaste vintrarna vi haft här.
Han, stora, starka pojken var så rysligt rädd. Han gömde sig bakom sängen. Han försökte rymma mitt i smällkalla vintern många gånger. Han grät högt och ljudligt på natten. Vi undrar än idag hur det kommer sig att han var så rädd och vad det var han längtade efter.
Det tog tid innan Wille förstod att här, i vårt hus, trädgård och tomt, var hans revir. Ingen skulle ta honom härifrån.
Efter ca två år började han bli trygg.
Vi vet inte mycket om Willes bakgrund, bara att en dag flyttade han resolut in hos folk som inte ville ha katt. Dessa människor transporterade Wille till det närbelägna katthemmet och där fick han namnet Silver. Ett vackert namn men jag ville ge honom ett alldeles hemmagjort namn. Det blev Wille med dubbel-w, för han var ju ingen vanlig bondlurk ;-)(tyckte han själv..)
Willes ålder var lite svårt att bestämma, men man trodde att han var ca 6 år när han kom till oss - snart sju år sedan.
Vilket liv han hade haft innan och varför han var hemlös vid den åldern var det ingen som visste.
Jag har älskat denna underbart snälla, tåliga och tappra katt av hela mitt hjärta. Har aldrig träffat på en katt med så utrycksfulla ögon. När han tittade på mig så kunde jag läsa allt från kärlek till mig, svartsjuka mot Maija och matfjäsk. 
Och snart, om några timmar, åker jag och håller honom i min famn, pussar och kramar hans underbara päls tills han har somnat in...
             
  Livet är så grymt. Det är alltid döden man måste acceptera.


Så svårt att förstå att redan här, i början av augusti, hade Wille jätteont. Bilden har en trädgårdsbesökare tagit.

14 kommentarer:

  1. Jeg føler med deg, jeg gikk den tunge veien til dyrlegen i vinter, med katten Lille. Hun er savnet! Vår andre katt sørget i flere måneder. Klem!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Oj då Ranten! Jag har också haft katt som sörjer så att den håller på att svälta ihjäl sig! Wille och Maija hade ingen riktigt bra relation - så vitt jag kunde förstå.

      Radera
  2. Tårarna rinner på mig Anja, vet vad det vill säga att mista sin älskade katt. Ni fick fina år tillsammans och Wille fick äntligen ett kärleksfullt hem, det ska du tänka på i sorgen. Nu slipper han att lida och nu springer han i solen på andra ängar. <3 <3 KRAM/Monne

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack snälla Monne! Tänk, att han trodde att jag hade kommit för att hämta hem honom...han vill följa med mig....istället fick han somna in....

      Radera
  3. Anja!
    Nog måste det vara hemskt att mista en sådan kär vän men du får trots all sorg trösta dig med att han hade ett härligt liv hos dig och Anders.
    ZZZ
    Birgitta

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack snälla Birgitta. Jag fick en underbar stund med honom idag. Han blev så glad av att se sin gamla "mamma" och ville följa med....
      Nu får Maija all vår uppmärksamhet.
      ...zzz...

      Radera
  4. Men så sorgligt! Jag har förstått att det var en mycket speciell katt. Han fick i alla fall sex fina år hos er - och du med honom. Ringer i morgon om du orkar.
    Kram

    SvaraRadera
  5. surullista.
    hyvät muistot kuitenkin on jääneet.
    Voimia ja kestämistä.

    SvaraRadera
  6. Många tror att katter är egensinniga och att man inte kommer dem riktigt nära, men oj vad fel de har. Känner fortfarande saknad efter min barndoms katt Pelle även om det mest är de ljusa minnena som består. Känner med dig och din lilla Wille som förmodligen fick börja sitt liv i elände men sen kunde njuta fullt ut de sista åren.

    SvaraRadera
  7. Känner med dig. Har ju varit med om samma sak.
    Många kramar Merja

    SvaraRadera
  8. Gråter en tår med och för dig och Wille!
    KRAM
    Susie

    SvaraRadera
  9. Oh, vad ledsamt.
    Har varit med om liknande och känner verkligen med dej.
    Ha det bra i katthimlen Wille!

    SvaraRadera
  10. Vi älskar dem förbehållslöst med vissheten om att vi en dag måste skiljas men ingenting, absolut ingenting kan lindra smärtan när avskedet väl är inne.

    SvaraRadera
  11. Känner med dig! Jag älskar djur och vi har en katt som är 16 år och det kommer naturligtvis inte vara hur länge som helst.
    Hoppas att allt gått bra och att det blev ett vackert slut!
    Kram

    SvaraRadera

Sidvisningar förra veckan