söndag 30 oktober 2016





                                                     BERGETS PÄRLOR

Just nu är det främst lite färgprakt från lövträd och buskar som pryder berget. Det mesta förbereder sig för vintervila och ett sovande landskap bereder ut sig.
Men, en del är nästan redo för vårsolen. Kuddvivehybriden mellan pyreneisk alpviva och skär kuddviva har redan blomknoppsanlag och är också en av de första att blomma i slutet av februari  - början av mars, beroende på vädret. Är det snö blommar den när snösmältningen inträffar.
Min har blivit till en stor kudde och förra året tog jag några sticklingar som blommade redan i våras.
Visst är det märkligt hur vi gillar olika även när det gäller trädgård?
Själv började jag bry mig om "det vanliga", d. v. s. perennrabatters estetik för ca sex år sedan. Innan dess sprang jag bara förbi, raka vägen till Berget och de små skyddslingarna. Det är egentligen här jag har mitt hjärta. Det övriga är en utmaning, som jag inser är trots allt basen, i en trädgård att trivas i. Jag blir bättre och bättre för varje år och utvecklar mitt estetiska sinne, men det är långt kvar tills jag är helt nöjd.

 Denna är uppstammad. Då ser man även den vackra stammen

                 Så här ser vivekudden ut idag


                Sticklingarna blommade redan i våras


En snörik vinter ger bättre blomning som här, våren 2011.

         Ha en fin avslutning på årets sista höstmånad!
               (Om två månader vänder det :-)!!)

20 kommentarer:

  1. Måste kommentera mig själv:
    Visst känns bloggande som en monolog om jag jämför med fb, både min egen fb-sida och ett par forum där jag publicerar... Är det verkligen någon mening att fortsätta här? Ja, säger jag till mig själv. Bevisligen är det en del som kollar i alla fall och jag är rädd om mina utländska följare/tittare av bloggen. Så att jag stretar på även om "belöningen" är mycket mager...;-(!

    SvaraRadera
  2. Personligen tycker jag att det är betydligt trevligare att läsa bloggar än att följa folk på Facebook t.ex. Det blir ju betydligt mera personligt!
    Sen bara måste jag tala om att man blir ALDRIG NÖJD med sin trädgård!!
    Fråga mi som har hållit på med trädgårdshobbyn i över 40 år. Det är så enkelt att man hela tiden ändrar smak. Man kan visserligen vara lite halvnöjd med själva grunderna, men så ser man nåt spännande i en tidning, eller hälsar på i en annorlunda trädgård - så är man på gång att ändra i sin egen!
    KRAM - Susie

    SvaraRadera
    Svar
    1. Själv vet jag vad jag vill åstadkomma - det tar bara tid. Men, om man blir nöjd med allt, är det ju inte heller kul :-)

      Radera
  3. Härliga höstbilder!
    Där jag befinner mej känns det som sommar och allt blommar så vackert.
    Ha en skön söndag!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, där du är - är förutsättningarna andra än här:-)!

      Radera
  4. Personligen tycker jag att berättelser om vad som får en att bli trädgårdsintresserad och hur och varför man utvecklas åt ett visst håll när det gäller specialintressen är de allra mest intressanta. Jag fastnade för perenner först och nu är jag inne i träd- och buskstadiet. Jag är alldeles säker på att jag kommer att komma till alpinerna någon gång. Har börjat samla på stora stenar och har ett litet berg som jag har sparat för ändamålet. Eftersom man bor med och i sin trädgård blir helheten viktig och man blir mer eller mindre mångsidig på ett självklart sätt.
    Vad gäller bloggandet håller jag helt med Susie. Facebook är rörig och svår att få kontroll över. Jag föredrar bloggar, men utvecklingen är tydlig och går åt samma håll.
    Jag följer bloggar stötvis, bläddrar tillbaka och läser flera inlägg på samma gång, lämnar kommentar i mån om tid. Insipreras mycket. Ibland väljer jag att skriva inlägg istället för kommentar, när jag inser att ämnet berör mig på djupet.
    Jag har oerhört mycket mindre trafik på min blogg än du har, ändå tänker jag fortsätta. Jag tycker om att få trädgården och mig själv dokumenterad, det blir som en dagbok för mig själv.
    Saknar dock Blommig fredag, t ex, det gav struktur.
    Tack för dagens tankar.
    Marta

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag gillar både fb och bloggen. Bloggen - trots det magra intresset från andra- tjänar för mig, så som för dig, som en slags dokumentation över ens egen trädgårdsutvecklig. Fb är som ett ytligt samtal, vilket jag också gillar. Jag bestämmer själv "djupet". Det kan också vara nyttigt att erfara att man inte är världens medelpunkt. Folk har nog med sig och sitt och struntar i mig och mitt ;-))! I fb får jag dock mer uppmärksamhet än här.

      Radera
  5. Ser att det blivit ett tankeutbyte om blogg visavi facebook här i ditt kommentarsfält. Själv håller jag mig envist till bloggandet (men tvingas väl snart be något barnbarn hjälpa mig få till mitt havererade facebookkonto om jag inte helt ska hamna på efterkälken...) Det jag främst gillar med bloggar, egen och andras, är de utgör en sammanhängande kronologisk berättelse. Det är intressant att se hur vi utvecklas, påverkas, funderar. Läser gärna långa lärorika inlägg och gillar att lätt kunna hitta dem igen. Antar att det är mera bilder och "likes" i de sociala medierna, snabba ryck och därmed ganska ryckigt. Rätta mig om jag har fel!
    Nyss gick jag in och läste det du skrivit om dina trädgårdsrum (länk här i högermarginalen), gillar verkligen den sviten och hoppas att du uppdaterar/utvidgar den när andan faller på.
    I dagens inlägg blir jag förälskad i din lönn! Varje gång vi åker till Zetas kollar jag lönnavdelningen men har inte hittat något som jag fastnat för ännu. Men faller pladask för lönnar jag ser i andras trädgårdar och blogginlägg! Konstigt.
    Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Om man tänker på det dagliga samtalet med andra så är den väldigt sällansärskilt djup eller innehållsrik. Så ser jag på fb. Jag, gamla tanten, som sitter ofta ensam mitt i skogen, har genom fb daglig kontakt med folk. Ja precis så ytligt som vardagen oftast är. Men, det är jag själv som bestämmer vilka får läsa mina inlägg. Vad jag vill prata om. Hur mycket bilder jag vill visa. Hur "utlämnande" av mitt privata jag vill visa.
      Jag bestämmer helt och hållet själv hur det ser ut på min fb-sida. Jag har noll förståelse för alla fördomar om fb.
      Själv visar jag inte frukosttallriken, bedyrar imte kärleken offentligt för mina kära och nära (det gör jag mellan fyra ögon istället). Jag lämnar inte ut något privatliv. Men jag skriver om trädgården och även olika samhällsfrågor. Ibland länkar jag till någon låt på YouTube eller någon härlig kattvideo. Alltså både ytligt och allvar. Grejen är att det ät JAG SJÄLV som BESTÄMMER ALLT!
      På fb har jag mycket mer kommunikation än här på bloggenb - kvantitativt - vilket jag är i behov av många gånger. Sedan får jag ju ibland härlig respons på mitt inlägg även här på bloggen - som nu.
      "Pröven allt och behållen vad gott är" /Kram, Anja

      Radera
  6. Hej Anja!

    Nej, nej, du får inte ge upp bloggandet, du har sådan växtkunskap och dessutom skriver du så trevligt så du hör absolut hemma i bloggvärlden

    Jag är inte ens med på FB och har inga tankar om att bli det heller. Jag är ingen vän av det snabba och ytliga, jag vill läsa välskrivna texter och funderingar, kombinerat och blandat med ny kunskap.

    Och gärna något småilsket inlägg ibland om hur vi människor handskas med vår vackra natur och dess innevånare.

    Tappa inte sugen Anja!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ingen risk - som du kanske läste på min egen kommentar längs upp ;-)
      Själv vill jag ha både det ytliga och det mer innehållsrika - beroende på humöret och behoven.

      Radera
  7. Tycker att både blogg o fb är kul, det är ju helt olika uttrycksmedel egentligen eftersom bloggen oftast vänder sig till ett helt annat klientel :)Men man märker ju att det blir färre kommentarer på bloggen numera och det har nog sin förklaring till att de är så många som även har fb och helt enkelt inte "orkar" att kommentera överallt :)Men som Marta skriver, det blir lite som en dagbok för mig själv :) Ha det gott/Monne

    SvaraRadera
  8. En sån vacker upp stammad lönn! Gillar alla dessa lönnar mer och mer:)
    Roligt med lyckade sticklings försök.
    Önskar dig en fin vecka!

    SvaraRadera
  9. Takk for tankene su deler :-)
    Kjenner meg litt igjen i det med blogg, vurderer det nå og da. Men synes det er fint å nyte godt av andres kunnskap(bl.a.din),se andres hager, ideer og hvordan hagene utvikler seg.
    I forhold til FB er jeg nok der Laila er, kanskje jag ma få hjelp til å starte:-)
    Eirin

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är roligt egentligen med båda två - fast på lite olika sätt. På FB får man snabbt respons och här på bloggen får man en massa kloka kommentarer :-))!

      Radera
  10. Inte får du sluta blogga Anja. Det var så trevligt att läsa om dina skyddslingar och hur man kan ändra sig när det gäller trädgårdslivet. Och egentligen är det väl skönt att man inte känner sig nöjd, då har man ju inget kvar att göra. Jag har ju kommit mer och mer in på ätbart, det var otänkbart för mig förut, jag kunde inte förstå hur man kunde slösa plats i trädgården på annat än blommor. Tänk så man kan ändra sig. Din uppstammade 'Crimson Queen' ar magnifik och vivekuddens blommor är väldigt vackra. Och kudden är ju vacker utan blommor också.

    Ha det så bra!
    /Anita

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det har jag inte sagt heller! ;-)

      Radera
  11. Det är ändå något extra över de där riktigt små. Är de dessutom "lite" kinkiga blir de extra lockade. Nu får vi hoppas på en bra snörik vinter!
    Ha det gott!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jaa! Vi håller tummarna Ulrika:-)!

      Radera

Sidvisningar förra veckan