måndag 27 februari 2017







"En allvarligt menad trädgård är alltid mycket privat. Den blir till slut ett lätt avläsbart självporträtt."
(Lust och fägring, Karin Berglund)

Visst ligger det mycket i det?  Är det inte just mötet med både trädgården och dess skapare som gör trädgårdarna så intressanta?
Som besökare möter man inte bara trädgårdens växter och dess utformning och design, utan även "själen" till dess skapare redan innan man träffat personen.
Själv har jag försökt att uttrycka det privata och känslan av vilket intryck en trädgård förmedlar i ord i ett par inlägg under åren. Karin Berglunds poetiska språk lyckas dock så mycket bättre med formuleringen.
                                   Detta är - för mig ska jag säga - något viktigt. Andra, med andra bakgrunder och erfarenheter i Livet tycker kanske inte alls att det är något särskilt intressant att fundera över vilket "självporträtt" man förmedlar. För de flesta kanske är det bara ett "take it or leave it".
                                   Dock har inte jag haft turen att få den där självklara identiteten. Det har varit stundtals ett hårt jobb att hitta mig själv och att gilla det jag ser. Då kan jag bli lite konfunderad och ibland riktigt sårad av att bli sedd som någon jag inte själv känner igen mig i. Och, dessvärre, väldigt lätt att få min självbild ur balans.
                                  Livet är en spännande resa och vi får och har olika förutsättningar under denna färd, som sagt. Resans gång syns både i oss själva och i våra trädgårdar. 
                                  När jag har gett mig i kast med utformningen av min trädgård har det skett i "blind kärlek" till den jordplätt som jag fått. Just då har jag inte tänkt på vad andra andra ska tycka eller tänka, eftersom det handlar om passion. Har bara velat att resultaten ska likna någon av de otaliga bilder som huvudet är fullt av och hjärtat klappar för.  Älskar olika biotoper och olika trädgårdsmiljöer och jag vill ha dem alla. På 800 kvadratmeter...! Om resultatet blir självutlämnande, vilket man får nästan tro enlig K.B. definition av den privata, allvarligt menade trädgården, är det ju inte så förvånande om jag ibland tvekar att öppna den för andra. För den är allvarligt menad trots spontaniteten. 
Men det finns  också de som går tillväga i sin trädgård med en skiss som mall. Kanske handlar det om en mer återhållsam och kontrollerad passion, ett resonemangsäktenskap, kanske? Jag tillhör inte denna beundransvärda skara trädgårdsskapare. Vi är olika och funkar olika. Jag gillar blandningen.
                                 När jag läser igenom vad jag nyss skrivit, slår mig tanken: Kanske tar jag både min trädgård och mig själv på för stort allvar...? Vet inte. I min hårt tillämpade självbild har ändå humorn en plats. Utan den skulle det blivit ännu tuffare...
Ja. Detta inlägg är inget för den som har lite bråttom eller för den som inte gillar att "filosofera" ;-). Själv vill jag syna trädgården från många vinklar. Denna är en av dem.


                        Självporträtt ;-)

                          Ha en strålande dag!

13 kommentarer:

  1. När man gör undersökningar på överensstämmelse mellan min personliga självbild och hur andra uppfattar mig så visar det sig att bilderna ofta är väldigt olika. Det är 'bara' människor som haft en djupare depression som har en självbild som till en större del stämmer med omgivningens bild.

    Det är kanske en överlevnadsstrategi att ha en något annorlunda bild av sig själv än den som omgivningen har. Oavsett så får vi nog acceptera och respektera att de är olika helt enkelt.

    Ha det gott! Carina

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag får nästan en känsla av att du vet vad du pratar om - till skillnad från mig som bara har mina egna erfarenheter att komma med.
      På din sista mening skulle jag vilja säga att: Har vi något val? Men respekten för en negativ och dålig bild av en själv har jag svårt att acceptera om jag inte har gjort mig förtjänt av den genom avsiktliga handlingar eller ord.

      Radera
  2. Slälvporträtt? Nej det där trollet är alldeles för självbelåtet och rustikt! Mailar en bild som Alba klottrat här vid tillfälle och som jag hittade häromdagen. När jag hittade kom jag omedelbart att tänka på dig. En sinnebild av din trädgårdssjäl som jag uppfattar den!
    Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. OJ, Laila! Jag blev väldigt rörd! En helt fantastisk bild.

      Radera
  3. Har också alltid "gått på känn" när det gäller trädgården men eftersom vi är två så blir det ibland kompromisser ;) Vill inte tänka på vad andra skulle tänka om mig om man bara utgick i från trädgårdens utseende;) Vi älskar båda vår trädgård och använder den till att få ur oss alla de drömmar vi har om hur en trädgård ska vara enligt oss. Att drömmen och den inre bilden inte alltid stämmer överens kan nog alla med trädgårdsdrömmar skriva under på men vi gör så gott vi kan och oftast blir vi nöjda :) Vi har haft tur att inte ha fått några för oss negativa bilder av oss av andra, i alla fall inte som vi hört men det kanske är tur. Ha det gott/Monne

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, det blir annorlunda när man är två om att skapa trädgården. Jag har ju varit hos er och sett den fina trädgården och fått njuta av ert trevliga bemötandet :-)
      Min uppsyn är tydligen redan sådan att folk "måste" ha en åsikt - redan innan jag ens har öppnat munnen. Jag har visst inte lärt mig att vara på rätt sätt efter decennier i Sverige ;-), men jag börjar vänja mig att vara den jag är ;-)

      Radera
  4. Du berör ett ämne som ligger också mig väldigt nära hjärtat, för det är ju så att allt man skapar visar åtminstone en bit av en själv. Fast sen är det så mycket som påverkar en när det gäller skapandet av en trädgård; Hur marken ser ut, hur byggnaderna ser ut, vad man har råd med, vad man orkar att göra och kanske framförallt - hur vill ens partner ha det!?
    Man kan kanske inte alltid få det precis som man vill i det stora, även om man gör allt för att det ska bli så. Och ibland får man kanske nöja sig med att få det fint bara i det lilla.
    Det är också något jag alltid tänkt på när jag gjort reportage för klubbtidningarna. Dessutom anser jag att det ALLTID finns något i ALLA trädgårdar som är tilltalande och spännande!
    KRAM
    Susie

    SvaraRadera
  5. C'è molto di personale in un giardino ma molte persone rimangono stupite quando scoprono che ne tengo uno, probabilmente non se lo aspettano da un ragazzo giovane. È il destino di noi giardinieri :)

    Un saluto e buona serata!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ciao pontos pontos:-)!
      Mi sembra quasi credere che si capisce ciò che scrivo?!
      Saluti!

      Radera
  6. Men oj då! Kommentarer från de få som sett min trädgård har varit i stort: vild, rörig och 'har du tappat kontrollen lite?', men också befriande, vacker och rofylld. Jag trodde jag var bestämd, ordentlig och målmedveten. Kanske består man av flera lager och i den privata trädgården får kärnan komma till ytan och det är därför många inte visar sin trädgård så gärna... det är alltför självutlämnande.
    Ha en fortsatt fin vecka /Lotta

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det var kärnfullt beskrivet! Det är ju det som är så "besvärande". Folk får insyn i sådant som man inte själv visste att man hade -innerst inne! Hos mig säger de inget :-)! Har kanske avslöjat mig som ett tomt skal? :-)

      Radera
  7. Trollet visar verkligen att du också har humor!
    Mycket intressant att läsa ditt filosoferande ang dej själv och din trädgård. Får mej också att tänka på min trädgård, troligen lika rörig som i mitt huvud, en del ogräs precis som en del damm i huset, vackra blommor som vackra saker i mitt hem, men också viss perfektionism mitt upp i allt. Dock speglar inte min trädgård det kontrollbehov jag har i mitt yrke. Det är nog mer bohemen i mej som kommer fram i trädgården.
    Mycket att tänka igenom!
    Ha det bra och snart kommer våren till dej!

    SvaraRadera