lördag 30 september 2017




                                                       

                               En oförglömlig vecka
där trädgården kom att spela en roll som jag inte hade räknat med.
                    
Trädgården berättar tydligt  hur sommaren och dess ägare  har haft det. Där syns i år att den har fått leva sitt eget liv utan min inverkan i någon större utsträckning. 
Ogräsrensningen gav jag upp redan i juli och det har inte funnits många tillfällen då den har känts inbjudande på grund av allt regnande. De få gånger vädret har varit fint har vi för det mesta varit uppbokade på något annat utanför hemmet.
I mina ögon en riktigt sorglig syn som jag absolut inte ville visa någon i år. Men, Ödet ville annat.
Jag måste säga att undrar om inte en dålig tajmning har varit min signum väldigt ofta när det gäller trädgården, bl.a.? 
Det är verkligen inte första gången jag traskar runt med gäster när jag helst skulle vilja sitta på ett kafé ute på stan - riktigt långt ifrån mitt verk. Man kan likna trädgården med ens barn.Det känns som om jag skulle behöva visa upp ett vanvårdat och ouppfostrat barn för främmande, när man helst vill skryta över sitt välartade dito ;-) Samtidigt kan man ju inte förbjuda gäster att titta runt när de absolut vill det. 
Och, som sagt, jag hade denna gång inget val. Trädgården fick, utan att jag förstod det, nästan huvudrollen i en berättelse som skulle handla om det liv jag hade en gång i tiden. Då ville speciellt fotografen Vesa, att jag skulle fotas i min risiga, ovårdade trädgård. Jag led å ena sidan - eländet kommer förstås att synas på bilderna - å andra sidan har jag aldrig träffat på en fotograf som verkligen jobbade hårt för att få mig att medverka på ett för mig, fördelaktigt sett.(Som tur är kommer bilderna att hamna i Finland i finsk tidning ;-)!) 
När jag gick lite runt med Jaana, journalisten/författaren, såg jag hur de blå höstgentianorna hade börjat slå ut. Då insåg jag att jag kan inga namn alls på finska! En skamkänsla sköljde över mig. Men herregud! Varför har jag inte ens försökt att ta reda på växtnamnen på mitt modersmål?
Idag tror jag att det blir lite väl sent för mig att komma ihåg allt på finska men jag kommer att skriva namnen här i bloggen i den mån jag hittar dem.

Höstgentiana
Syyskatkero


                                                                                                Eldkrasse
                      Liekkiköynnöskrassi
                                                         
Mötet med Jaana och Vesa har varit omtumlande och oförglömligt för mig. Och att de tog trädgården på så stort allvar - så synd att jag inte fick visa den från den attraktiva sidan. Men, trots det, kan jag konstatera att verkligheten överträffar ibland drömmen - trots att allt inte är vältajmat och perfekt.
   
        Kiitos Jaana ja Vesa unohtumattomista tunneista meillä.
           Anteeksi, että olin hieman hono emäntä!  

                    Ha det gott - gott folk!

21 kommentarer:

  1. Låter spännande och jag skulle gärna vilja se det klara reportaget! De såg nog alla fina detaljer, ovanliga växter och den genomtänkta planen och uppbyggnaden av din trädgård! Mamma brukar nämna de finska namnen på vissa växter och fåglar...ska försöka bli bättre på att lägga dom på minnet. Det är tråkigt när ord försvinner för att jag använder dem för sällan.
    Fantastisk blomning hos dig.
    Ha det gott!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, just ja! Merja är ju ett finskt namn. Har jag frågat dig förut om du kan finska? Uppenbarligen kan du eftersom du vill lägga dem på minnet...;-) Kul!
      Nej. Trädgården fick inte den rollen som du tänker med intresse för växter utan som kuliss åt mig av en speciell anledning...

      Radera
  2. Hej Anja!
    Låter som ett trevligt besök, ditt val av växter i blått och vitt är perfekt. För jag antar att det har något med Finlands 100-års firande att göra. Men det är bara en gissning.
    Ha det fint /Marika

    SvaraRadera
    Svar
    1. Kanske har den finska flaggans färg påverkat mig omedvetet eftersom jag väljer rätt ofta just vitt och blått. Här har jag endast planterat två lika arter i samma miljö för växtens egen skull. Att det råkade bli så här är bara roligt :-)

      Radera
  3. Det gläder mig så att de som kom var en inkännande och hänsynsfull fotograf och en empatisk och lyssnande journalist! Jag är säker på att de inte såg ogräset alls!
    Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. De var relativt unga personer synskärpan kvar ;-)

      Radera
  4. Gissa om jag känner igen mig! Precis som dig är min trädgård i år inte alls vad den brukar vara och jag kan inte ens skylla på dåligt väder, vi har ju haft en otrolig sommar!
    I mitt fall är det beroende på problemet med läckande op.sår som gjorde att jag inte kunde göra något på över 2 år (det är inte så kul att behöva byta dygnsura kläder 5 gånger om dagen). Och sen beroende det på ont i rygg och ben sen i våras. Jag var ju så glad att jag äntligen skulle kunna göra massor i år, alltså tog jag i för mycket och det lider jag av ännu!
    Men...min ointresserade (av trädgård) gubbe har ställt upp otroligt och skött massor av grundjobb med den äran. Så när jag hade min trädgårdstokiga väninna här i veckan och hon gick runt medan jag fixade lunchen så blev jag faktiskt otroligt glad när hon tyckte att vi hade det jättefint.
    Men allt ogräs, påpekade jag!? Ja, men det behöver man väl inte titta på när det finns så mycket som är fint och att själva grunden i trädgården är så vacker!!
    Den kommentaren gladde verkligen ett lite sorgset trädgårdshjärta! Efter det gick jag runt i trädgården och försökte se det med andras ögon - och jag upptäckte då att det är nog väldans fint, men det är så lätt att bli "hemmablind"!!
    Sen gladde din kommentar på min blogg mig också. Du skrev att man ska ställa en gammal dålig stol under ett träd och sen sätta en blomkruka på, då kan ingen sitta på den! Den idén gillar jag..... (Den idén gillar jag.....)
    TREVLIG HELG
    Susie

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag förstår Susie att du försöker trösta mig, men jag är "iskall". Reportaget skulle ju inte alls handla om trädgård och ändå fick den en viktig roll utan att jag fick veta det på förhand.
      Roligt att du gillade min idé ;-)!

      Radera
  5. Super delicate.
    The colors are beautiful.
    Good entry for the month of October.

    SvaraRadera
  6. Det låter som ett riktigt spännande möte. Och jag förstår din känsla. Jag ser min trädgård med mina ögon och det jag själv anser är fint och "enligt min plan". Men andra ser den med sina ögon och känner inte till mina tankar om hur jag tycker den borde se ut. Det resulterar i att dom ser sådant jag inte skulle tänkt på och får mig att tänka ... hm, ja just det, det är ju inte så dumt. Och ogräset ser man nog mest själv.

    Dina gentianorna är ljuvliga. Man kan drunkna i den djupa blå färgen. Och så de vita som ett lugnande sällskap. Och det är ju som Maribel skriver färgerna på den finska flaggan. Och när man lämnat den lite svalare färgskalan kan man ta en eldig dans tillsammans med eldkrassen. Inte alls dumt den första dagen i oktober.

    Önskar dig en skön söndag!
    /Anita

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, gentianornas blå är hänförande. Eldkrassens blommor är större än någonsin i min trädgård.

      Radera
  7. Säkert blir det ett fint reportage! Så skönt att du ändå kan känna dig nöjd även om trädgården blivit försummad en sommar som denna. Här har vi samma tråkiga väder och man drar sig för att göra något vettigt i blötan. Höstgentianorna har ändå satt fart och blommar även här nu.
    Ha det gott!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Som tur är mitt i bedrövelsen finns det alltid något som är fint.

      Radera
  8. Ikke helt en drømmesituasjon for deg, men det virker jo som de var dyktige, og greier sikkert å få fram hagen din på en flott måte, både helhet og detaljer.
    Morsomt med høstgentianene i de finske fargene:-)
    Ha en fortsatt fin søndag./Eirin

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hade ingen tanke på de finska färgerna när jag planterade dem för några år sedan, men det finns kanske i undermedvetande...;-)

      Radera
  9. Härlig gentiana, som blev kortlivad här. Har andra som mår bättre.
    Alltid roligt att läsa det du skriver. Tidpunkt när det är "bäst" finns inte, tror jag. Det finns skönhet i nästan allt, fast på olika vis.
    /Anette

    SvaraRadera
    Svar

    1. Det har funnits gånger då jag själv är nöjd och då är det ok att ta bilder. Jag är extremt petig när det gäller både mig själv och trädgården och förevigande av dessa. Har nog aldrig träffat på någon som sympatiserar med mig eller respekterar denna önskan. Detta har gjort att jag börjar känna mig "folkskygg" och tycker illa om situationer där folk har med sig kameran i min närvaro. Jag fullständigt avskyr att inte blir respekterad för detta.

      Radera
  10. Det ska bli väldigt spännande att se vad reportaget mynnar ut i! Jag kanske får snabblära mig finska och lusläsa finska tidningar framåt? ;)
    Jag tycker att det är bra att vara kritisk när det gäller att visa sin trädgård för jag blir själv besviken om jag åkt långt till en trädgård och får se massvis med ogräs och stök! Men...Det är skillnad om man kommer typ, objuden eller om man blir inbjuden! Blir man inbjuden att komma till en trädgård så har jag höga förväntningar men kommer jag "objuden" så har jag inga förväntningar. Och jag måste oxå säga att jag inte sett så mycket damm i hörnen i din trädgård!? Har du sopat in dem under mattan när jag varit där?
    Om ett par veckor (18 oktober) är jag i Götet och hoppas få hänga med dig på ett Café <3

    Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det här reportaget gick ju alls inte ut på att vara om trädgården, men den kom ändå att spela stor roll vid fotograferingen.
      Ahaa! Du sa tidigare att du skulle komma den 11, men de 18 är helt ok så som det ser ut just nu.
      Du, stockholmaren, känner bättre till Göteborgs kaféer än vad jag gör ;-)!

      Radera
  11. Svårt det där med förväntningar och "omdömen". Du är förmodligen den största kritikern i din egen trädgård, men det hjälper ju föga. Skulle vara kul om du återkommer med ett inlägg när du ser reportaget och berätta hur det blev och hur du ser på bilderna då. Hoppas du blir riktigt nöjd när du ser dem.
    //Helene

    SvaraRadera