torsdag 1 februari 2018




                                      En vädjan och önskan
                       (Hade problem att hitta lämplig rubrik:-)!)


         Förutom en del växter har jag en önskan som låter lite väl optimistisk - men försöka duger.
Som syns av min profilbild har vi- maken och jag - en katt.
En liten tuffing som heter Maija. Jag måste tillstå att denna katt betyder oerhört mycket för oss - kanske särskilt för mig.
Hon kom hem till oss för 8 år sedan från ett hem för dumpade katter. Då var hon 1,5-2 år, kanske. Hon hade med sig en "fiende", katten Wille. De kom aldrig överens. Olyckligtvis hade Wille kattdiabetes, en sjukdom som angriper bl.a. tänderna - eller så är det tvärtom att tandsjukdomen orsakar diabetes. Man vet tydligen inte riktigt. Wille blev tandopererad tre gånger. Till slut blev han väldigt sjuk och vi tyckte att det var inhumant att till varje pris plåga katten hos veterinären, bara för att vi älskade honom så otroligt mycket. Maija fick inte under den här tiden så mycket uppmärksamhet utan omsorgerna med sprutor och ständig oro för Wille tog vår tid då.
19.9-16 fick vår älskade Wille somna in. Då trädde Maija på scenen. Hon började ta för sig. Nu är hon alltings medelpunkt här hemma.

Dock finns det ett litet bekymmer när man har katt - dessutom en katt som behöver tryggheten mer än en katt man tagit hand om från början. Vi kommer aldrig någonstans. Dagsutflykter är det enda. Nej, jag gnäller inte. Vi har gjort ett val alldeles frivilligt. Det är bara det att innan vi skaffade Maija och Wille hade vi en dam som älskade passa vår katt, Skruttan, som vi hade i 18 år. Även Skruttan var en hittekatt. Efter arton år var hon gammal och fick flytta till katthimmelen. Vår kattvakt sörjde Skruttan och skaffade sig en hund som tröst, vilket inte gick ihop med våra nya katter.
Alltså blev vi utan kattvakt.
Därför undrar jag om det finns bland mina bloggläsare någon som skulle kunna tänka sig att bo här och passa Maija några gånger under vår/sommar/tidig höst? Jag vet att det finns några som läser min blogg utan att någonsin kommentera.
Om du goda människa finns där och läser detta inlägg och tänker att "javisst" skulle lite miljöombyte sitta fint, så SVARA SNÄLLA!
Antingen här i en kommentar eller via mejl (du hittar adressen och telefonnummer på Kontakt, överst).




                                     Håll tummarna för mig!

11 kommentarer:

  1. Ja, Anja, håller alla tummar jag har! Hoppas verkligen någon hör av sig.
    Kram

    SvaraRadera
  2. Hej Anja!

    Vågade nästan inte öppna din blogg då jag såg bilden av Maija och tänkte det värsta men till all lycka var det inte så.

    Jag hoppas att ni får gehör på din förfrågan, någon djurvän som ser det som en ynnest att få ta hand om fina Maija.

    Kram!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, usch ja! Det var nära ögat - Maija har ju varit jättesjuk i urinvägsinfektion. Men nu är hon pigg och glad igen.
      Ja, någon kattvän/kattvan måste det vara.
      Katter är lite speciella och kräver en annan sorts tillsyn än vad hundar kräver.
      Vilken bra formulering:"...någon djurvän som ser det som en ynnest att få ta hand om fina Maija." Det här måste jag läsa högt för Maija ;-)!

      Radera
  3. Åh vad vacker hon var med det bruna i allt det grå! Hoppas verkligen att ni får tag på en uppassare som hon kan godkänna!
    Det är ju lite annorlunda med katt än hund, det är både lättare och svårare med det senare. (Har haft katt.) Vi kan t.ex. aldrig lämna Santos ensam hemma ens ett par timmar, men å andra sidan får han alltid följa med. Ska vi på nåt där man inte får ta med djur, då får man dela på sig och en får vara hemma.
    Som djurägare utan djurvakt kan man aldrig resa utomlands. Jo, det går i Europa men är väldigt kostsamt och omständligt märkte vi när vi tänkte åka till England för några år sen. Men det kan man ju inte med katt heller - å andra sidan har vi rest utomlands så mycket tidigare att vi inte längre har nån lust!Framförallt så är det underbart att ha djur, jag kan inte tänka mig att vara utan, så då får man ta dom små olägenheterna.....
    KRAM/Susie

    SvaraRadera
    Svar
    1. Så sant! Maija är van att det är alltid någon hemma på natten till exempel.
      Jag har också rest rätt mycket, men aldrig en trädgårdresa utomlands. Vi har vänner i Italien vilket gör att det skulle vara kul att få åka dit och samtidigt se någon/några av Italiens berömda trädgårdar.
      Dessutom har mina föräldrar grav i Finland och makens barn och föräldrar är begravda i Kalmar. I första hand skulle vi vara tacksamma om någon kunde tänka sig en natt. Sedan kan man ju alltid se om det funkar bra ömsesidigt. Men, jag är missmodig...kattvakterna står inte på kö precis...Men Maijas väl och ve tänker jag inte äventyra.

      Radera
  4. Vilken fin katt och underbart att ni väljer att ha övergivna katter istället för att börja från kattunge. Ofta är katter som varit övergivna extra känsliga för att vara lämnade - det märker jag på katten min dotter tagit hand om. Men... jag har astma och är därför ingen bra kattvakt. Passar dotterns katt ibland och mår skit när jag bor i deras lägenhet.

    Hoppas du hittar någon! Carina

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag har också astma men den beror inte på katten...:-)
      Jag tror också att dumpade katter är extra känsliga när det gäller tryggheten. Det har tagit många år innan vi märker att Maija känner sig säker på att detta är hennes revir för alltid!

      Radera
  5. Jag hoppas det löser sig för er med kattvakt! Vi är bortskämda med det som har flera att välja bland. Sist var det grannarna när vi var till Maderia med barnen och föräldrarna.
    Håller tummen!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Lyckos er/dig! jag skulle dock inte kunna resa bort en vecka och låta någon komma hit och titta till katten. Hon vill sova bredvid någon på natten. Dessutom har hon en märklig vana att man måste leda henne till matskålen - annars äter hon inte !?

      Radera
  6. Tänk vad bloggar är bra forum för många olika saker. Hoppas att du får napp. Jag bor tyvärr lite för långt bort och när jag kommer till Sverige har jag liksom fullt upp.

    SvaraRadera