torsdag 1 mars 2018





            Om bräckor och mandelblom....

Nu, när vintern håller marken i ett strypgrepp med kyla och blåst finns inte så mycket annat att skriva om än det man längtar efter att få se inom överskådlig tid. 
En av mina favoritsläkten är bräckor, Saxifraga.

Kommer ihåg att på vår sommarställe i Blekinge hade vi ängsmark med mandelblommor. Tillsammans med blåklockor, prästkragar, humleblomster m.fl. ängsblommor - en syn för gudar och för mig!
Och mandelblomman är en vildväxande bräcka, Saxifraga granulata

Rosenbräckan, S. Ardensii-Gruppen
Likheten med mandelblomman slående. Kanske därför jag är så förtjust i min rosenbräckaparti. Mandelblommans färg är vit, kan skifta mot rosa, medan rosenbräckan finns i många varianter när det gäller både höjd och färg. Dock, så vitt jag vet från vitt till olika röda nyanser.
En lika anspråkslös som mandelblomman trivs den i rätt magra, men väldränerade lägen. Gärna i sol.
Snart kommer Gardencentrarna ha krukodlade i blom. Köp, om du har stenparti, tråg, eller en väldränerad rabattkant. Den sprider sig men är aldrig något problem. Den har väldigt ytliga rötter. 
Ett minus för denna bedårande växt är att även sniglar och snäckor gillar den.
En ovanlig bräcka
är Saxifraga rufescens BSWJ 7510, köpt hos Spezialplant för många år sedan.
Den trivs i fuktig mark, skuggigt och svalt. Kina är dess hemland och i Flora of China kan man läsa mera om den. Saknar svenskt namn.
Blomstjälkarna reser sig över bladen ca fem-sju centimeter. Blommorna med säregna kjolar svävar i en virvlande dans över bladen...eller som om en bit av stjärnhimmelen skulle ha sänkt sig över mitt skuggparti...
Hittills har jag haft turen att få ha den och även fått ett litet växande bestånd. Men, nu är det ett nytt år och jag avvaktar ödmjukast...
Kuddformiga bräckor,
för djupa stenpartier - hos mig i sand numera.
Man kan avläsa på dessa hårda kuddformiga bräckor att de är vana vid hårda tag. Kalla, snörika vintrar. Soliga, blåsiga,torra somrar. Rötterna vill ha dock ständigt tillgång till fukt och därför når de rätt djupt, medan delen över jordytan skyr framförallt vinterfukt. Klimatförändringarna som får glaciärer  att smälta då de extremt kalla vintrarna på höga höjder blir glesare och färre hotar även bestånden av dessa väderkämpar.
Dessa bräckor är bland de första att blomma hos mig på våren och jag älskar dem djupt. Varje blomma som slår ut är en lyckorus i mig. Dock är inte kärleken alltid besvarad och en del har sagt tack och adjö för länge sedan. Bäst tycks de som står soligt i sand klara sig.
(Obs! Om du vill anlägga ett stenparti eller alpindel så gör det för allt i världen inte mitt i gräsmattan. Enligt mitt trångsynta sätt att se bör stenparti och alpinodlingar ha en hel miljö runtom.
Min anmärkning, men högst medveten om att alla gör ändå som de vill ;-)!)

                   

När rosenbräckorna blommar på våren/försommaren tillsammans med en del andra på berget vill jag låtsas att jag har varit en väldigt skicklig odlare trots att jag vet att de är lätta att lyckas med ;-)

Den här växer precis på kanten mellan en skuggrabatt och flisad, sur gång i mitt lilla woodland.


Vad gör man inte när det gäller att konkurrera om pollinatörer under den korta sommaren. En har utvecklat blommor, som ser oproportionerligt stora ut i förhållandet till grönmassan. En annan ropar på uppmärksamhet med den gula färgen. Båda har lämnat min kärlek obesvarade. De höll i ett par tre år sedan packade de kappsäcken....

Dessa tycks trivas i den djupa sanden.

Marsheadern får vara från inomhus - nästan det enda stället där det blommar ordentligt just nu ;-)

Ha det fantastiskt gott och passa på att studera om just dina favvoväxter.

13 kommentarer:

  1. Älskar mandelblomman - den har funnits med sen barndomen. Doften är helt ljuvlig. Saxifragor i övrigt är jag lite sämre med. Tycker de små är väldigt söta med det var också en växt som alltid hade lätt att få gräs i sig. Men de skuggälskande gillar jag som höstblommare :)

    Ha det gott! Carina

    SvaraRadera
    Svar

    1. Ja, redan namnet: mandelblomma, låter så sommarromantisk! Höstbräckor är jättefina.

      Radera
  2. Hej Anja!

    Det går inte att ta miste på din kärlek till dessa sköna miniatyrer, jag har alltid beundrat "småttingarna" i din trädgård. Just Saxifraga var ett släkte som jag själv fastnade för en gång, jag köpte också en bok som hette "2000 Saxifragas" och försökte lära mig åtminstone det mest elementära om det stora släktet men får erkänna att jag gav upp, det var minst sagt komplicerat. Jag har en del Saxifraga kvar från den tiden men många har försvunnit, hade nog inte tillräcklig kunskap då.

    Jag gillar dem fortfarande så om mina tankar på en sandbädd blir verklighet så är väl dessa skönheter som gjorda för platsen.

    Kram!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Egentligen är de inte så svåra. Det svåra är att ge rätt föruttsättningar - hur var det nu igen som Peter sa: "Egentligen finns det inga svårodlade växter, bara väldigt svårskapade odlingsmiljöer." Om man lyckas skapa de rätta förutsättningarna så är de inte kinkiga. Klimatförändringarna kan vi inte påverka vilket gör odlingsbetingelserna lite svårare.

      Radera
  3. Njuter av dina bilder. Rosenbräckan som påminner om mandelblom ... mmm. Saxifraga har jag aldrig odlat, tror inte dom skulle trivas i min blöta lerjord. Men till min stora förvåning dök det upp en saxifraga ett år i rabatten vid entrén, sort okänd och varifrån den kom är ett mysterium. Den höll sig ett par år sedan försvann den lika plötsligt som den dök upp.

    Önskar dig en skön helg!
    /Anita

    SvaraRadera
    Svar
    1. Olika arter av bräckor vill ha olika växtmiljöer när det gäller jord, ljus osv. Var det en rosenbräcka som hade hittat till din rabatt? De kuddformiga sprider sig inte.

      Radera
  4. Det är klart att man måste studera det man gillar jusrt nu. I mitt fall är det vårlökväxter. Skulle kunna ha hur mycket som helst, men både ekonomin och orken sätter stopp efter nyplantering av en 400-500 varje höst. Och då räknar jag inte in dom pyttesmå som man bara lägger bredvid varandra i en grävd grop!
    Men drömma och fantisera om att få fylla hela parken med utvalda namnsorter, det kostar inget.....
    KRAM/Susie

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hade jag så mycket ork att jag fixade att sätta 400-500 lökar skulle jag jubla :-)! Kan man verkligen drömma om ännu fler ;-)?

      Radera
  5. Dina bilder ger hopp om en snart kommande vår!

    SvaraRadera
  6. Intressant att se S rufescens. Den är ny för mig. Jag har bara den närstående S fortunei och några sorter av den. Din bild är inte bara vacker utan också exemplariskt tydlig. Man ser tydligt de röda blomstjälkarna och deras hårighet, som är särskiljande karaktärer enligt Flora of China. Du får hitta på ett eget svenskt namn. Tillåt mig att föreslå "Rodnande höstbräcka" efter det vetenskapliga artepitetet rufescens!

    SvaraRadera