lördag 9 februari 2019




               Min, högst personliga smak
        eller när tingen får ta plats
Det är svårt att beskriva tingens roll i trädgården. I mångas mening är det bara ett trams. Vet inte. Kanske är det just detta jag reagerar på? I min barndom var allt som inte var livsnödvändigt, trams. 
För mig finns det ett romantisk skimmer över tingen i trädgården. Mina prylar är antingen arvegods, loppisfynd och reseminnen, men även några designsaker av rost...De inga döda ting utan alla vittnar om en svunnen tid eller en historia. De har tillhört ett sammanhang, formad eller använts av människohänder, som nu får ta plats i trädgården och lyfta fram eller komplettera någon växt, ett arrangemang eller bara få "andas ut" av att inte hamnat på tippen...
Dessutom fyller en del grunkor tomma, svårtillgängliga ytor. 
När jag flyttade hit för 22 år sedan hade jag Medelhavets privata, enkla trädgårdar i näthinnan. Då var det framförallt de blåa krukorna och faten som tilltalade. Sedermera har trädgården tagit form och jag utvecklats med den. Nu är inte blått längre en favoritfärg, men de får leva vidare i Krukträdgården där jag lätt kan skapa lite medelhavsk känsla.
Men, framförallt skapar tingens "personligheter" en trädgård, som besökaren inte glömmer. Att "pynta"  är dock ett vågspel som inte får gå överstyr. Ingen vill ha sin trädgård som ett skrotupplag, väl? 
Här visar jag med några kommentarer varför just denna/dessa betyder något för mig. 


Ställningen är en obelix skapad av Two Faces. I den har jag hängt
en liten fågelbur, present för många år sedan, som får tjäna som återvinningsplats för Maijas päls. 
Tunnan i mitten är vattentunna. Behändigt när jag ska vattne mindr krukor.
              Blåa fat som ger lite av Medelhavskänsla.  
        Svärmors gamla mugg som hon förvarade pennor i.
     Våningskakfat med godis som man inte blir fet av ;-)
                          Från Kreta
                     Present från Libanon
Tänk noga över vart du ställer dina små violer...:-)
Inget märkvärdigt, men i mitt tycke lyfter lådan petuniorna och petuniorna gör lådan "märkvärdig". Tänk att många ställer sommarblommor i plastlådor....men, smaken är som den berömda...
 Jag är väldigt förtjust i vackra krukor. Grått är en favoritfärg.
Den vita ramen från Indiska för ca. 30 år sedan. Den grå från en av Finlandsresorna och den lilla, rostiga korgen från Tage Andersen.
Skulpturen från ett gammalt båtvrak, gjord av en konstnärsvän.
Rostig piedestal av Two Faces. Rostig maskroskruka, Stålhetta 
                                 Vattenkannor
En vit, tom vägg är inte så kul att glo på. Grannens garagevägg bildar tillsammans med vår husvägg en innergård. Har fått tillåtelse av grannen att pynta väggen lite...

Här var några av sakerna i trädgården. Lyckades inte just nu hitta en enda av mina egentillverkade. Håller på att rensa bland bilderna och förr eller senare dyker de väl upp. 
Tänk vad det är trevligt när vi är olika och har olika smak. Jag "ojar" för någons "dåliga" smak - och en del andra tycker inte om mina. Så är det och så ska det vara. 

                  Ha en trevlig vecka.
                       

ps
För att återknyta till veckans tema finns det inget, frånsett min egen trädgård, som jag återvänder till så fort jag kan: 
Stora Allvaret på Öland.  Ett säreget paradis på jorden.
                                      ds
                                                                                   
       
    Titta in på TrädgårdsFägring och hämta inspiration.

12 kommentarer:

  1. Du visar så fina saker och jag upplevde din trädgård som väldigt välbalanserad när det kom till pynt vs växter. Sen tycker jag om som du gjort och samlat ihop arrangemang av saker antingen det är ramar eller vattenkannor :)

    Ha en fin helg! Carina

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hm, Carina. Har alldeles glömt bort att du har varit här någon gång.
      Att samla liknande saker på ett ställe ger ett mindre plottrigt intryck. Tack för komplimangen :-)

      Radera
  2. Jag förstår verkligen att ditt "pynt" i trädgården har ett speciellt värde för dig, för det har mina också. Att vi sen är olika och gillar olika saker är ju bara positivt - hos dig så föll jag pladask för "statyn". Alltså trädbiten från ett båtvrak, helt i min smak. Fast jag gillar ju allt det andra också.....

    SvaraRadera
    Svar
    1. Visst är det roligt att kunna använda saker som kanske skulle bli oanvända eller hamna på tippen? Ja, den fina ekbrädan från ett fartygsvrak är fin i mitt tycke också.

      Radera
  3. Vissa saker tilltalar och vissa går bara inte! Så smart och snyggt med vattentunnan i plåt mycket snyggare än plast dito!
    Så roligt att se att du har en rostig prydnad från mina kusiner Eva och Christina på Stålhetta.
    Skön söndag!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Kul att veta att de är dina kusiner! Jag tycker väldigt mycket om deras saker. Hoppas att Botaniska har i år deras ormbunks"kruka".

      Radera
  4. Hej Anja!
    Nej, inte vill man ha trädgården som ett skrotupplag, men ditt pynt är långt ifrån. Ser ut som du tänkt igenom varje detalj. Att fåglarna får byggmaterial är härligt, du har många vackra saker.
    Ha det fint /Marika

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jo, Marika, det stämmer att jag slarvar inte medvetet med pyntet. Sen är jag ju bara en simpel amatör och och det syns säkert för en mer skolad öga.

      Radera
  5. Anja!
    Att ha eller inte ha?
    Det där med prylar i trädgården är en spännande utmaning tycker jag. När är det vackert och när blir det för mycket? Gränsen är hårfin. Visst smaken är individuell och jag varken försöker eller vill vara smakpolis men nog kräver de där trädgårdsprylarna betydligt mer än växterna. De kräver inte bara en plats utan också både en känsla och ett visst seende men sedan länge vet jag ju att du både känner och ser.
    Ha det gott nu när våren äntligen är här!
    Birgitta

    SvaraRadera
    Svar
    1. Att försöka vara "smakpolis" är så kontraproduktiv - var och en har sin rätt att göra som den vill på sin plätt på jorden. Men, man har ju sin åsikt ändå - även om man försöker hålla de negativa i det fördolda. För egen del kör jag på på mitt vis och blir glad om någon annan också tycker att det ser hyggligt ut för då känns det som om man har något gemensamt i tycke och smak. Men, det skulle vara häftigt om någon påpekade på ett konstruktivt sätt någonting som inte är så lyckat. Så som du kan ibland säga till mig om växtval/färg i rabatten. Det visar på ett engagemang som jag gillar. Du är ju min "trädgårds-dekorations-förebild" Birgitta. Och tack för komplimangen. Alltid roligt att få lite boost:-)

      Radera
  6. Nog kan det vara en balansgång, det där med att pynta i trädgården. Men visst gäller det även växterna!? De flesta av oss har vår egna smak utom de som apar efter andra. Jag ser mycket hantverk hos dig och många ting som jag tycker om, gillar speciellt buren med material till fågelbon :-)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Egentilgen tycker jag inte om verbet "pynta" - särskilt inte i trädgården. Snarast är de accessoarer, så som ett par örhängen på en person. Kallar vi det för pynt ;-)!
      Detta är ingen tillrättavisning av ditt val av vokabulär utan snarast en fundering bara.
      Måste säga att jag gillar att pynta både mig själv, mitt hem och min trädgård ;-)

      Radera