Fulhörnan var en hopplös hörna. Den kändes även klaustrofobisk utan ljus, i ett hörn av plank och massor av rotskott från grannens aggressiva rosenhallon. Rabatten hade en ständigt sur min. Och jag själv hade ringa motivation att göra något åt den. Ljuset i mörkret var min uppstammade pärlbuske vars lite knotiga stam och sirliga grenverk bildade tak och ryggrad åt eländeshörnan.
Ingenting gick att plantera där under 14 år - tack vare att det kom ständigt upp nya rotskott. Om någon stackars växt hade hunnit rota sig lite så var det ändå snart dags att gräva upp för att komma åt att gräva bort dessa uppstickare.
Men! Förra sommaren tog snälla grannen bort den stora plågan.. Pärlbusken och jag blev glada och jag började
fantisera om en ljus rabatt i detta mörker.
Faktum är att även en ångestfylld rabatt har något 'upphetsande' att förmedla. Den har egentligen DET -vid närmare betraktelse. Alltså något utöver det vanliga, slätstrukna och förutsägbara. Fult kan bara blir vackrare!
Vegetationen har inte hunnit bli så tät ännu, men jag tycker redan väldigt mycket om denna 1,5 kvadratmeter stora hörnrabatt. Den har sagan i sig i det dunkla ljuset . Där blåser det sällan och flytljusen brukar brinna till slut vid hyfsat lugnt väder. Jag vill locka älvorna dit...
Vore kul om någon hade lust att komma med förslag. Vill du veta vilka växter jag har där - fråga. Jag är så osäker på om överhuvudtaget någon orkar läsa hela inlägget eller är intresserad av växtvalet.
Budskapet är alltså att det finns inga hopplösa hörn ;)! Bara dålig fantasi. Jag har ett hörn kvar att åtgärda....
Hej då!