Visar inlägg med etikett Surjordsväxter. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Surjordsväxter. Visa alla inlägg

fredag 26 april 2019




       

             Rhododendron 
             'Gartendirektor Rieger'
skrev jag om för några år sedan här i bloggen. Hade tänkt att länka till inlägget nu, men texten hade försvunnit...?!

Det är alltid roligt att skriva om en växt med "historia". 

Här följer "sannsagan" om 'Gartendirektor Rieger'

Herr trädgårdsmästare Rieger var den allra första rododendron jag köpte. Den tog sig bra i nyanlagd surjordsparti. Jag köpte den i full blomning som stor planta.(Idag skulle jag akta mig för sådant köp ) 
"Han" utvecklades bra med fantastiska vårblomningar under ett antal år. Sedan insjuknande den i svampangrepp som jag inte lyckades hejda trots ihärdiga insatser med att plocka bort alla angripna delar.  Den fina busken krympte och krympte och till slut fick den flytta i skogen, ordentligt nedstrippad från de flesta grenar och blad. Där stod stackarn och tittade längtansfullt in i trädgården och på de andra rododendron som jag hunnit skaffa, som verkade trivas och må väl...
Det gick ett par-tre år när jag fann en tidig majmorgon att pinnen som föreställde f.d. Gartendirektor nu ståtade med tre blad och en blomknopp! Hjärtat tog en glädjeskutt och jag pratade och berömde "honom" för att ha en rikigt fighting spirit! 
Året därpå hade den två blommor och fem blad...och då fick den flytta in i trädgården igen. 
Nu livar den upp  R. bureawii, som tycks stå för mörkt för att blomma och en annan, vars namn inte dyker upp just nu.
G.D. är alldeles kal nedtill men upptill stora, blanka blad som kantar  vackra klockformade blommor...Den tycks ha hittat hem. 

Det är med sorg man förlorar växter i trädgården. Därför är glädjen desto större när någon klarar sig, mot förmodan.


             Från sovrumsfönstret på kvällen
På håll, i svårtfotad morgonsol. Mitt viltstaket i bakgrunden gör att trädgården inte blir uppäten av vilt. Jag älskar djur och vill fortsätta att ha en kärleksfull relation till dem...:-)
                        
                       Ha det supergott!
                              Anja 

tisdag 23 april 2019




                                                     Stjärnmagnolia
             Magnolia stellata
För lääänge, länge sedan - närmare bestämt 20 år svunnen tid - köpte jag en liten kruka med denna magnolia. Som trädgårdsnybörjare tyckte jag mig äga en raritet eller åtminstone en svår växt som jag ville lyckas med till varje pris. Ja, ni vet, har man ingen erfarenhet, läser man på och försöker omsätta det lästa till praktisk kunskap. 
Idag vet jag bättre. Just denna är en av de absolut vanligaste magnolior jämte flickmagnolior, Magnolia Liliifolia-Gruppen) så som 'Susan'.
Min avsikt nu är inte att "föreläsa" om magnolior utan att berätta vad som var den absolut bästa lärdomen när det gäller tidigblommande magnolior. 
Som alla vet kan januarisolen vara stark samtidigt som frosten håller sitt grepp i jorden och åtminstone nätterna är under nollan.
Därför bör man inte plantera den mot öst. Morgonsolen kan locka knoppar till bristning alldeles för tidigt. Min växer skyddat mot norr och blomningen har ännu aldrig skadats av frost. 


          Plockade en liten kvist till makens födelsedagfrukost


                          'George Henry Kern' i väntans tider - men i morgon kanske?

                        Ha det gott!
                           Anja
                
      Vad har andra trädgårdsbloggare hittat på? Kolla HÄR

torsdag 18 april 2019



                                                           

                                  Trädgården som livsstil
Det slog mig häromda'n att det jag lever för idag är trädgården. Och, när man sent om sider förstår vad det innebär ser man på sin livspartner: Vilken livsstil har han? Svaret är att nej, han har och har haft andra intressen som väger tyngre. Spelar det någon roll, kan man undra? Både ja och nej vill jag påstå. Att inte vara särskilt intresserad av växter gör att man inte har den där speciella känslan när man vill "hjälpa till" i rabattstädning, till exempel.Eller när det gäller att satsa på kvalité i rabattkanter, beläggningar m.fl. kostsamma detaljer i trädgården. Har man andra intressen känns det inte värt att prioritera/hjälpa till med sådant ekonomiskt. Då blir alla sådana detaljer halvmesyrer och är i ständig behov av renoveringar. 
Ändå har min andra hälft gjort rätt mycket med tanke på att vi inte delar denna livsstil. Han har gjort mycket av kärlek till mig och den respekt han ändå känner för min vurm. 
Jag skulle ha varken växthus, dammar eller andra tunga, arbetskrävande detaljer utan hans medverkan.
Så att svaret på min egen fråga blir att det är ändå underbart att jag får leva ut mitt trädgårdsintresse. Allt blir inte så bra som jag skulle vilja. Men, när jag går ut en tidig morgon som denna, hör fågelsången, känner dofterna, ser lövsprickningen så skulle jag kunna börja gala ikapp med grannens tupp.Och maken njuter av det också men sticker iväg till sin Bridgeklubb...;-)
Vad kan det då egentligen vara för skillnad i inställningen för trädgården? Maken är ju inte rädd att "hugga i".
 Kanske är det Karel Capek som sätter fingret på den väsentliga punkten i skillnaden mellan amatören (, "en som älskar", är en person som ägnar sig åt en verksamhet ...) och novisen, som i och för sig trivs i trädgården och hjälper gärna till, MEN!:
"Jesses,så vacker den där violetta blomman är",säger en dylik lekman, varpå trädgårdsodlaren en smula stött säger: "Det är ju en petrocallis pyrenaica". Ty han har en svaghet för namn. En blomma utan namn är, för att tala med Platon, en blomma utan metafysisk idé; den har kort sagt, icke denna riktiga, fullgiltiga realitet...."
Tanken till detta inlägg föddes i och med att en del rabattkanter börjar se fula ut och jag har inga möjligheter att åtgärda dem...men jag glömmer det när Shortia uniflora var kantoensis blommar som aldrig 
förr...:-)



                          GLAD PÅSK!
               Anja
          Läs flera trädgårdsbloggar