Äkta matta
Cardamine glanduligera
Kommer ihåg för många år sedan då maken och jag var i Marocko. Där lämnas man inte ifred av mattförsäljarna. Och, måste säga att berbermattorna, de med naivistisk motiv i all synnerhet, tilltalade mig. Kommer inte riktigt ihåg varför vi inte köpte någon, men förmodligen var det den dyra transporten som gjorde att framförallt maken backade och det barnarbete vi såg - hur barn fick slava i mörka lokaler med vävningen..
Idag finns ett stort utbud av marockanska mattor här, men jag har börjat gilla bättre en annan typ av "äkta matta" - den som naturen väver ute.
För att nämna en av dem, en som hos oss finns endast som trädgårdsväxt, är den ungerska tandroten. Redan i februari såg jag de böjda nackarna på på stjälkarna ovan jord.
När dygnstemperaturen blev rätt, reste sig alla krökta stjälkar, bladen vecklade ut och blomknopparna trängdes i mängden. Efter en tid slog blommorna ut. En matta av skimrande, glänsande blad som visar kokett den purpurfärgade bladundersidan när vinden susar förbi. De blå-rosalila korsformiga blommorna lyser som vackrast i skymningen. Snart får de sällskap i rabatten bredvid av nunneört, bollvivor, dubbla julrosor och lökväxter. Då blir den äkta mattan komplett med naivistiskt motiv...
Ungersk tandrot är den perfekta växten för lunden. I näringsrik, väldränerad men fuktig jord, i flytande skugga, trivs den bäst. Härdig till (minst) zon 6. Ovandelen försvinner i juni.
Sprider sig i "lagom" takt med underjordiska rhizomer. Det har tagit ca 10 år att få en matta på dryga 3 kvadratmeter hos mig. I samma rabatt har jag jag senare blommande växter, bland annat vit flox och andra höga perenner som växer rätt tätt.
Fundering om något helt annat
Många, som har hållit på med bloggen länge tycker att de kan inte förnya sig och börjar tycka att det känns tradigt.
Själv har jag hållit på i evigheter. Har publicerat 1228 inlägg dagens inräknad. Jag måtte sakna helt självkritik men jag älskar att "tjôta" om trädgård ur alla möjliga synvinklar. Därför fortsätter jag. Lite ensamt ibland med ännu ensammare utan. Har "ingen annan" att prata trädgård med numera. Är uppenbarligen inte riktigt så charmig som mitt grandiosa jag får för sig ibland ;-). Alltså fortsätter jag att tjôta om trädgård via bloggen. Och att läsa den är ju helt frivilligt :-). Men, jag är omåttligt glad åt alla som orkar tjôta med mig.
Humlor och fjärilar har hittat hit. Humlorna verkar superstressade. Svåra att fota i blåst och deras jäktade aktiviteter
Det står att läsa på många sidor att de blir tio centimeter höga. Mina är 30. provar första gången på deras "lämplighet" som snittblomma inomhus. Efter ett dygn fortfarande fina.
Så här såg en del av samma rabatt ut i juli 2018.
Det finns "några" till som gillar att skriva om sina trädgårdar!
