Ett märkligt sammanträffande -

försyn ?
 
- eller  när ett brev betyder mycket

Min alldeles uppriktiga avsikt var att vilja prova att blogga helt privat utan att behöva snegla på kommentarer eller undra om inlägget duger. Jag har inte alls haft en tanke på att lägga ned bloggen utan bara stänga in mig, utan insyn från andra. Men, denna tanke har fått en ny, märklig vändning.
Och vad hände??!! Har aldrig varit med om detta tidigare: Det kom ett handskrivet brev från Malmö där brevskriverskan tackar mig för mitt inlägg om keaki - japansk zelkova.
Inte en enda kommentar fick jag till det inlägget. Till slut kommenterade jag själv så att det inte skulle lysa helt tomt på kommentarsfältet. Detta plus en del andra inlägg med nästan noll respons  fick mig att fundera om jag inte ska blogga helt privat. 
Nog tycker jag att det är ett märkligt sammanträffande att få det där brevet just idag!
Att någon ändå tagit till sig inlägget och bemödat sig att skriva ett riktigt tackbrev rör mig djupt.

Mitt inlägg innan kan uppfattas som empati/sympatifiskeri, men så är  det inte.  Det kändes som ett bra alternativ att inte ha förväntningar på andras agerande. Det tog också en bra stund i morse innan jag bestämde mig för att öppna kommentarsfältet. Jag ville ändå att om någon vill lämna kommentar ska få göra det och lämna sin syn på mitt agerande.
Jag är mycket tacksam över de fina kommentarerna jag fått där, de värmer verkligen, men det är nog det här brevet från Margareta i Malmö som får mig att vilja fortsätta att blogga offentligt. Varje gång kommentarsfältet lyser  tomt , eller nästan tomt kommer jag att tänka på Dig Margareta! Att det kanske finns någon där ute i landet som får ut något av det jag förmedlar från trädgården.

                                                       Tack Alla 
som har följt eller kommenterat mina inlägg i bloggen under årens lopp.
Jag har gjort 908 inlägg och fått 13550 kommentarer. Jag hade egentligen siktet på 1000 inlägg, men jag ser att Facebook tar över mer och mer med olika trädgårdssajter. Själv försökte jag också starta en trädgårdssida där, men måste tillstå att jag upplever det som jobbigt att "fiska" röster, gillamarkeringar och annat som hör alla sociala medier till. Vet inte riktigt om jag fortsätter med den.
Min blogg har dock varit rätt död en längre tid och bevisligen inte längre av intresse för andra. Tråkigt för mig men när man bloggar offentligt har åtminstone jag förväntningar. Att i princip "prata för sig själv" inlägg efter inlägg måste ändå betyda att de är inte ger något åt andra..

                  Nu fortsätter jag att blogga för mig själv om trädgården och vad som händer där.
                                          Önskar Er alla lycka till!

"Alla barn är våra"(Mark Levengood)
           
Så som mina solcellslampor lyser i mörkret

kan du och jag lysa  upp tillvaron för barn på flykt genom ett litet bidrag till Unicef. Ensamkommande barn  har absolut ingenting. Hjälpbehovet är stort. Att investera i barns behov måste vara den bästa investeringen alla kategorier.

                       UNICEF(Klicka)

Och/eller skriv under UPPROPET(Klicka) till EU

Jag var själv "krigsbarn" I Sverige under andra världskriget och har därmed erfarenhet vilken skillnad det är att få vara i trygghet, undan bomber. Då som nu var hjälpviljan  stor och svenska familjer öppnade sina hem för oss ca 70'000 finska krigsbarn.
Det var där, i Mariefred hos familjen Allgulin, som jag fick uppleva min första trädgård och då var jag  2 år. På bilderna är jag relativt nykommen till familjen. Den stickade klänningen jag har på mig tillhörde ursprungligen familjens dotter som hade hunnit bli en 12-årig, stor flicka.

Tack för ditt bidrag

                                                                   
                                                                            (4)

                                  Sensommarblomning
                                    och 
            en lavendeldoftande sensommarpresent till mig
Bären i min header är amerikanska blåbär som nu sakta håller på att mogna. Nu börjar också kampen mellan mig och  koltrasten: Vem får första tjing till de mogna bären...? Jag ska nog komma på något sätt att gå som vinnare ur kampen ,-))
Knipgentiananas blomning är alltid lika välkommen. En relativt kort blomning, men så skön. Den här blå färgen måste vara bland de mest populära blomfärger. 

En annan blå färg som jag är väldigt svag för står denna vackra slingerstormhatt  (den slingrar sig runt sitt stöd) för. Har tappat namnet, men undrar om den inte är en Aconitum episcopale. Jag vet att det är på snudd omöjligt att identifiera bland hudratals arter, men kag har för mig att jag känner igen namnet. Den här blommar kanske en vecka till

Klätterstormhatten (klättrar med hängen) i denna vinröda färg tilltalar mig mindre. Inte så att jag tänker ta bort den - den klättrar så fint i silverpäronets krona och "stör" därmed ingen ;-))! Den är snyggast som vintersilhuett med sin fröställning.

Eldkrassen, Tropaeolum speciosum är en rolig klättrare som har trivts hos mig länge.

Jag brukar kruka upp några plantor på hösten för att sedan antingen ge bort som present eller sälja på våren. Min erfarenhet är att de tar sig bäst på våren.

En liten bild från Salen i regnet.

Till sist, men verkligen inte minst, en alldeles fantastisk present endast därför att jag hede lovat några pionfröer!

Ett egenkreerat, lavendeldoftande, otroligt vackert kuvert innehållande 100 kr + två frimärken. Dessutom ett handskrivet brev till mig och ett frankerat kuvert med hennes eget namn och adress till fröerna???!!! Det minsta jag kan göra är väl ändå att skicka en liten planta? Eller hur?! 

Så vackert Maj-Britt!

Det var allt för denna regniga septemberdag. 

Världens 60 miljoner flyktingar får en att förtvivla!

Vi lever just nu en tid då det är svårt att sia om hur den slutar.

Tack för titten och ha en bra dag!

                                                                           (3)
                                            Sensommarblomning
Vit lundsköna, ett par favoritflox en underbar senblommande doftruta och även dagliljorna blommar än.

                                                                 Vit lundsköna

                                                                 Två favoritflox

                                                                Doftande ruta och solhatt

Dagliljans namn vet jag inte (kanske Du vet?). Här vilar den tryggt mot mörkbladig katsura.

                                                        Ha det gott och tack för titten!

                                   (2)
Sensommarblomning
med vit rallarros, härdig begonia,  skogsaster och höstanemon.

Den här är lika (nästan) invasiv som den vanliga rosa. Därför låter jqag den inte gå i frö. Den växer i en begränsad rabatt så att rötterna kan jag hålla bra koll på. Men visst är den vacker?!  

Den här begonian anses vara härdig. Jag odlar den ändå för säkerhets skull i kruka.

Årets perenn, skogsaster, börjar äntligen slå ut. Här tillsammans med en rosaskimrande höstanemon och rödbladig höstsilverax.

Undrar om inte bladbegonian är en underskattad utekrukväxt. Visserligen är den känslig och måste stå i skugga och gärna vindstilla, men se så fin denna är när den nu har börjat blomma. I höst får den flytta till fönsterbrädan inne. Får se vad den gillar sådan tillvaro.

         

                                                           

                     Min
                      keaki
eller som den också heter: Zelkova serrata; japansk zelkova 
I Göteborgs botaniska trädgård kallas den rätt och slätt för keaki, det japanska namnet för detta makalöst vackra träd.
Sortnamnet för mitt träd är antingen 'Village Green' eller 'Green Vase' . Vet inte vad det skulle vara för skillnad mellan dessa två.
I Botaniska anser man keakin vara ett av ett av de vackraste träd de har. Det såddes från frö ca 90 år sedan och är därmed det äldsta exemplaret i Sverige. Det är alltså den vilda arten från Japan och inte en "sortvariant " som min.

Zelkova, en egen art, tillhör familjen almväxter, Ulmaceae. I vår trädgård har detta träd funnits i 13 år.
Man tvistar lite om  denna art även kan drabbas av almsjukan. Kanske är den sällsynt i planteringar i Sverige av den anledningen.  I Botaniska är man lite bekymrad över en del  vissna grenar i kronan men själv undrar jag om det inte är helt enkelt naturligt att några vissnar. Har samma fenomen här hemma. I världen övrigt har man inte sett att den skulle drabbas av den fruktade svampsjukdomen.

Zelkova har sin naturliga utbredning i Japan och finns även på Taiwan och i Kina. Den klarar vårt klimat ned till zon 3.
I japan använder man det hårda träet i olika snickerier så som taikotrummor och möbler.

Keakin är också vårt vårdträd. Den är vacker, ståtlig och den finaste solparasollen under varma dagar och den avger ingen frukt, vilket är viktig "egenskap" för vårdträd enligt gammalt folktro.
Den tål dessutom hård beskärning. Kanske dags att utsätta min för gallring?

I Japan är det ett vanligt bonsaiträd. Stammen har en vacker färg och struktur vilket är ytterligare ett plus för ett solitärträd i trädgården.

Vilken tur att jag inte visste hur stor den blir....då skulle jag aldrig skaffat den. Nu är jag bara lycklig över att ha detta, i Sveriges trädgårdar,  så sällsynta träd. På hösten dominerar keakin synen totalt med sitt underbara höstskrud i sprakande färger.

                             En trädgård utan ett vårdträd måste vara som en stad utan torg ;-)?!
                                                           
                                                             Har Du ett vårdträd? 
                                         Vore roligt att om Du vet varför Du har valt just det trädet?

                                  (1)
Sensommarblomningen börjar avlösa varann
                 med betoning på SEN!

Först ut är porslinsanemon; Anemonopsis marcrophylla.
En spröd, krispig skönhet från japanska bergsskogar.  Den föredrar fuktig, humusrik jord i flytande skugga eller till och med helskugga där bladen utvecklas vackert.. Rododendron bildar en fin fond till de ljusa blommorna. Bildernas bestånd har både rododendron och amerikansk blåbär som kuliss. Alla dessa vill ha jord som är lite åt det sura hållet så att de trivs verkligen tillsammans.

                                                       Äntligen kom regnet!
                                           Tack för titten

Augusti
är en månad som jag tycker om alldeles särskilt!
Det är dofterna, ljuset, fjärilarna, den sena blomningen och de mörka kvällarna med stjärnbelyst himmel som trollbinder.

                           

                        Bara en "liten" bildkavalkad. Jo liten ;-))!

                                 Ha det gott - gott Folk!

....och älvorna på ängen dansa...?
Ingen naturäng, men mina perennrabatter har naturen som inspiration.

                                           Ha en  go' dag!
ps
Tar nog om bilderna i kväll i bättre ljus. Morgonljuset har för hårda kontraster
                        ds