Blandade känslor
Både glad och ledsen
Sommarens besökare har definitivt lämnat djupa spår i mig.
Många fina möten med både nya och "gamla" ansikten. Möten med andra trädgårdsintresserade ger nya perspektiv. Jag lär känna min trädgård lite med andra ögon. I år har jag varit hyfsat nöjd med vad jag åstadkommit. Det känns lite vemodigt att kanske inte orka göra samma jobb nästa säsong - men den tiden, den sorgen .
En alldeles ny dimension har dock gett sig tillkänna i sommar. Jag har blivit lite rädd. Vågar jag ta emot trädgårdsbesök något mer? Det har visat sig att alla visar inte förståelse för att de besöker en privatperson i en privat trädgård.
Att jag öppnar mitt hem - min trädgård - för besökare för ett ömsesidigt möte är ett åtagande av båda sidor, enligt mig,där jag som värd bestämmer om hur det är hemma hos mig. Men, gudarna ska veta att jag gör mitt allra bästa för gästerna. För mig är det självklart att det ska vara så trivsamt som möjligt när man nu tar av sin tid för att besöka Anjas Hill.
Ändå tycks det vara svårt att respektera mig för den jag visar att jag är och hur jag har det. Otroligt nog så har jag bett om ursäkt för det...???!!
Det gör jag aldrig mer. Ber inte om ursäkt vem jag är för att jag är varken otrevlig, ovänlig eller ogästvänlig.
Inser att mitt inlägg är smått tabu. Den bjuder jag på dock utan att gå in på några som helst detaljer. Inlägget får läsas som ett generellt beklagande. Blogg- och trädgårdsvärlden är som livet i stort - både glädje och tårar även om ingen annan berättar om tårarna...
Det känns ibland som en låtsasvärld. Allt är inte bara underbart jämt...inte ens mellan trädgårdsfolk...Vi är som folk är mest...
Att skottkärran syns på bilden ger liv. Den visar att trädgården behöver någon som sköter den.
Ofta glömmer jag plocka bort den där fula hinken med ogräs
Än är det grönt i trädgården även om skogens björkar börjar släppa gula löv
Tack för titten! Ha det gott!