Höstens snyggingar-
ja, några av dem
Senhösten är magisk i år. Ovanligt mycket grönt och en del växter visar höstfärger som jag inte sett tidigare. Förklaringen måste ligga i att det är torrt och milt.
Doften av jord, löv och höstsilverax tilltalar mig och jag finner ro när jag kravlar med alla fyra för att plantera vårens fägring under paraplyalmen. Passar även på att rensa lite ogräs - hur ofta har man lust att göra sådant så här dags på året annars?
Det kännas samtidigt vemodigt och lite sorgligt när ens goda trädgårdsvän, den fyrbenta, inte längre kontrollerar att "allt går rätt till".
Men, livet går ändå vidare och att plantera för nästkommande flor är ändå livsbejakande och hoppfullt.
Igår, den första stilla dagen efter 10 dagars hårda, jobbiga vindar, kunde jag så äntligen ta lite bilder utan "blurr".
Undrar om vi kommer att få ofta höstar som denna?
Alltså, varsågod! Lite senhöstbilder från trädgården, denna gång perenner, marktäckare och grönt:
En högrest variant av daggaster tillhörande höstastersläktet. Visade denna nyligen, men den tål att tittas på en gång till ;-)
Oktoberkrage. Reslig, stolt och ändå med böljande blomkorgar blickar den över andra perenner.
Snacka om prydnadsvärde! Denna relativt soliga och torra hösten har fått floxen 'Natural Feelings' att fullständigt glöda i alla regnbågens nyanser.
Kommer inte ihåg att jag skulle sett gulplistern i så här vacker höstskrud tidigare. Och, till alla som beklagar sig över denna växts invasiva sätt: Rätt växt på rätt plats...;-)
Inga fula fläckar. Inget uppätet av sniglar. En alldeles ljuvlig silvermatta bildar rosenplistern i höst.
De flesta rosor kommer med enstaka blommor.
Kottegranens honkottar brukar vara rosröda på våren. Nu är de pastellgröna.
Vårälväxling är en riktig raring! Med metallicglänsande blad och på våren nästan svarta, svävande blomkolvar är detta en av mina favoriter.Jag har planterat några under paraplyalmen. Jag hoppas att snödopparna, som är planterade emellan, ska göra sig fint under tidig vår. Gräset är städsegrönt och är ca en decimeter högt. Tuvbildande. Vald 2014 till Årets växt..
Japansk zelkova har än så länge bara en antydan av skiftande färgskala längs ut i några enstaka grenspetsar.
Här ser det smått sensomrigt ut. Jag gillar min port till Salen. Har dock aldrig hört någon besökare tycka så ;-) Tur för mig att jag tycker om det själv eftersom det är jag som har skapat den och bor här ;-)
Maija sitter och spanar efter något som hon kan jaga.
Ha en riktigt go'dag!