måndag 30 januari 2017




                                          
                                                    Jag är mycket rädd om mina vänner

                         Odla ätbart eller inte
Nu är trenden nybörjarodling på balkonger, på lediga ytor i staden. "Alla" vill äta egenodlat från kryddor till potatis och tomater. Själv har jag inga invändningar. Det finns dessutom ett antal fantastiska nyttoodlare vars trädgård slår i skönhet många prydnadsträdgårdar. Men, jag bär i mig en historia som har format mig som trädgårdsmänniska. Det enda jag begär är att vi ska förstå varandra som "historiebärare" och respektera den. Nyfikenhet och tolerans är inga dumma egenskaper som trädgårdsodlare....
                 
I växthuset odlar jag både ätbart och för lyst

När jag var barn gällde nyttoodlingen i en större skala. All mat var ransonerad efter kriget och utbudet av frukt och grönt var i princip obefintligt i affärer. Det gällde att ta tillvara den jordplätt man fått och se till att utnyttja den väl så att källaren, det stora matskafferiet, fylldes med ätbart som räckte till nästa säsong. 
Som barn var det förstås en naturlig del av ens vardag som jag inte ifrågasatte på något sätt...å ena sidan...å den andra...

...började jag folkskolan som sjuåring och lärde mig att läsa fort. Läsförmågan öppnade nya världar, ett nytt sätt att se på saker. Då blev biblioteket min stora skattkammare och verklighetsflykt.
Redan då, som sjuåring hittade jag boken om Den hemliga trädgården, skriven av en brittisk-amerikansk barnboksförfattarinna, F.H. Burnett.
Denna gripande historia om två barn som upptäcker och erövrar en bortglömd, hemlig trädgård, fick mig att inse att trädgård kunde vara så mycket mer än ett potatisland och rotsaksodlingar.
Jag blev hänförd. Läste om boken - om och om - och började nära en dröm om en egen, "hemlig" trädgård, någon gång i framtiden....
(Jag vet att jag har skrivit vid något tidigare tillfälle här i min blogg om just denna boken. Men, jag räknar kallt med satt det är ändå ingen som kommer ihåg det:-))!)


Förra sommarens rosblomning började likna nästan bokens rosblomning i den hemliga trädgården.

Det jag vill komma fram till med mitt långa utlägg om barndomens trädgård är att den har präglat mig djupt. Nu, som trädgårdsägare, är jag helt allergisk mot alla tyckanden om hur en trädgård ska vara eller vad man odlar där.
Alltför brutalt slog man bort mina onyttiga drömmar då, vilket bara gjorde mig ännu mer "fantasifull". Den blev min brygga till mental överlevnad och till ett hyfsat rikt inre liv ända fram till nu.
Därför lovsjunger jag den kreativa trädgården. Den som förverkligar sina egna drömmar.
                
           Leve den fria trädgårdsmänniskan! 

                                                                Väldigt onyttigt

ps
Har letat efter bilder från min barndoms hemträdgård utan att hitta några.
                                                                                                             ds
                                                                                                       

fredag 27 januari 2017



Månadens bild(-er):
(Kanske tolkar jag veckans tema alldeles galet?)        
            Trender
             kommer och går.
            Min nyfikenhet för trender består.


Det är roligt att ha en liten yta vars utseende jag kan ändra hur ofta jag vill. Den finns i Krukträdgården - så klart - och i huvudsak på mitt showbord 😊!
Där, på en liten yta, tränar jag upp mitt "estetiska sinne" - efter eget tycke. Att ändra uttryck är inte så himla lätt. Det är ju inte bara att radda upp växter och prylar hur som helst, utan jag vill att arrangemanget ska beröra på något vis. Att man får lust att titta ordentligt. Hitintills har jag inte lyckats något vidare, men, jag gör ett nytt försök i år med årets trendtema GRÖN  från Blomsterfrämjandet. Och, jag har en idé...!
Faktum är att jag har en bra grund att fortsätta på om det inte inträffar en "fimbullvinter" helt plötsligt med lång, kall period. Så ser det inte ut de närmaste 14 dagarna.
Mitt bord får bli också föremålet för Månadens bild under året. 

Både prydnadsgräs och murgrönan har klarat sig fint tills vidare. Murgrönan har hunnit bilda en riktigt härlig kuliss. Får se om ett par månader hur den ser ut då om frosten har tagit den. Gräset klarar sig när den slipper bli blöt.


Januari, månadens bild(-er) 2017
När det är någorlunda milt ställer jag blommor som håller på att ge upp ut. Där håller de sig ytterligare några dagar.

Så här började jag 2016 årets tema Dark Forest. Men, jag tappade lite fokus under sommaren.Det var lite svårt att får till "forest" medan "dark" var lätt som en plätt.


Se veckans tema Månadens bild hos Bland rosor och bladlöss
                 
                                    Ha en toppenhelg!


                                                                                                              

fredag 20 januari 2017


                    
                                             
           Längtan
                                                                                                      

handlar alltid om något som inte finns här just nu.
Vår längtan är ibland en motor som driver oss framåt, ibland ett rent hinder. Längtan kan förlama.


 Kanske vara der därför som Elmer Diktonius skrev:                  

       Endast de tama fåglarna har en längtan
           - de vilda flyger

Själv är jag numera en vingbruten tamfågel, men jag har också fått flyga!
Numera har min längtan fått nya "dimensioner" - att lära mig att njuta här och nu. Men, man är väl inte mer än männs'ka och då hägrar en nära framtid som rena drömmen: När Livet i trädgården vaknar!

           Om andras längtan läser du här 
                               


                                   

måndag 16 januari 2017







Det är inte vad du tittar på som spelar roll
               Det är vad du ser
                         Henry David Thoreau
                                   
                                                              Ha det bra!
ps
För dig som undrar: Jag ångrade och  tog bort mitt inlägg som jag hann publicera i några minuter idag på förmiddag.
                           ds

fredag 13 januari 2017

Snöbollsbuske, Viburnum opulus 'Roseum' - en floristfavvo

En för mig ny variant av hjärtan på tråd (lyktranka)


Mitt lilla tips för den som har lust att "höra":
Köp snittblommor i en "riktig" blomaffär. Där har de nu blommande, drivna kvistar och andra blommor i pastellfärger som för tankarna till försommarflor.
Tulpaner i all ära men nog tycker jag att det är ibland lite enahanda...men, det betyder inte att jag själv inte skulle frossa i tulpaner. Jag menar bara att det finns även annat 😁 (Usch! Nu formligen tigger jag stryk 😱 )
Ställ blommor och drivna kvistar i vackra vaser och placera i fönstret. De piffar upp bland krukväxterna. Och, längtar du efter våren så ha för all del inte julblommorna kvar i de fönstren där du tittar ofta ut eller ser från matbordet.

 Ta en titt på andras favoriter hos Bland rosor och bladlöss
  
                 
                                               Н🇦🌿det 👏


lördag 7 januari 2017




                  Att skriva om sin trädgård på bloggen

                      ger oftast inte så imponerande genklang - inte på min i varje fall. Däremot, när jag skriver i FB blir kommunikationen helt annan. Jag åtminstone vill "prata" trädgård när jag skriver i bloggen.
Många säger att de  inte bry sig. De  jag har pratat med säger att de bloggar om trädgården som en dokumentation åt sig själva. Då förstår jag inte varför man har kommentarformuläret öppet för kommentarer?
För mig handlar bloggen också om dokumentation. Det är kul att se åtta år tillbaka hur vädret t. ex var junimånad eller vilka växter jag visade då. Men, jag ser även bloggen som ett sätt att kommunicera med likasinnade.
Får jag nästan ingen respons upplever jag mina inlägg som ointressanta för allmänheten och har faktiskt funderat på att stänga den för kommentarer.
På FB blir det ofta små diskussioner och jag har även börjat gilla "gilla" ;-)!
Men, jag älskar att blogga. Här skriver jag på ett annat sätt än på FB. Dessa får vara mina kanaler till den allmänhet som delar mitt intresse: Trädgården. Så nej. Jag kommer att tillåta kommentarer även i fortsättning och är tacksam att någon ändå tar sig tid.

Just nu har jag skrivit i FB om genusperspektiv i trädgårdsodling.
Delta om du har lust.

Dessutom, även om du inte själv vill ha en egen sida så finns det fantastiska forum för trädgårdsälskare. Dessa tre besöker jag ofta. 

Trädgårdsamatörerna
Tusen trädgårdar
Woodland Plants for Cold Climate
                          

                   Ha det gott och tack för att du tog dig tid

fredag 6 januari 2017





                                     Fröer  - så klart!

Det är själva nerven, definitionen på tidig vår, när det börjar spira i mitt lilla plasthus i glashuset.
Framförallt det ätbara sår jag. Men i år blir det även sommarblommor.

Snart är det dags :-)!

Svartkålen 'Nero di Toscana' är fin i rabatten

Kornvallmo får jag så igen. Hade den i 15 år men den försvann 2013.

  Alltså: Frågan är inte "Fröer eller inte" utan hur många sorter i år ;-)?!
Vad säger andra om det? Kolla hos Rosor och bladlöss

                 Ha det prima!

onsdag 4 januari 2017



 Att samla små överblivna blommor
av hyacinter, riddarsporrar, liljor, amaryllis med flera av vinterns snittblommor förlänger nöjet.
Allt vissnar ju inte samtidigt, men kan se trista ut när de börjar lägga av. Då plockar jag bort alla fina blommor som är kvar och ställer dem i min blomkar. Där förljuvar de min tillvaro ännu några dagar.


Jag kommer att fylla på efter hand. Det är viktigt att vattnet är fräscht. Just nu har jag ovanligt många buketter som jag kan njuta av extra länge på detta vis.
En liljeblomma får glänsa ännu en tid och samsas med en liten gran, sedan adventstider.

                                                              Ha en fin dag!

lördag 31 december 2016


                            
                        År 2017
Början på nytt år är trädgårdsvisionernas tid. Det är nu som allt känns möjligt!

Men också ett oskrivet blad i en orolig värld. Må alla skräckvisioner komma till skam. Tolerans, kärlek och samförstånd borde bli det som betyder något.
Dessutom fyller mitt fädernesland Finland 100 år som självständig stat. Skulle min far levt skulle även han fyllt 100…!
På julafton sa min kärleksfulle son: "Mossan, du fyller 100 snart";-)! Helt fel är det ju inte. Det är bara en generations skillnad ;-)

En liten hyllning till mitt kök, så här i matlagningstider ;-)!  Vad vore livet utan ett trivsamt kök?! Köket är ju grunden för allt gott på matbordet både till jul, nyår och andra tillfällen. Därför får mitt kök många blommor som tack ;-)).

                                                                           Önskar Alla

                            GOTT NYTT ÅR!    

                                                      

            Till sist                  
En gammal indian sa en dag  till sitt barnbarn:
- Två gamla vargar krigar inom oss alla.  Den ena är rädsla och hat. Den andra vargen är kärlek och fred.
- Vilken vinner, frågar barnbarnet?
Den gamle indianen svarade: - Den vi matar.

       Läs om flera funderingar inför 2017 på bloggen
Bland rosor och bladlöss
                                                      

onsdag 28 december 2016





                
                                     Ljuset har segrat!
Nu är den här! Förväntan och pirret i magen! Jag får rena vårkänslor redan, trots att förnuftet säger att det är i januari-februari som vi får vinter normalt här. Det gör inget. Om ett par månader sätter igång frostvakten i det lilla plastväxthuset som jag har inne i det stora av glas. Där jag kan sitta och leka vår en månad före den riktiga.
Dessutom har jag tio krukor som börjar växa fint inne i det lilla växthuset. Krukorna är placerade i ett miniväxthus med undervärme och en växtlampa ovanpå.
De är ett släkte av familjen Papaveraceae, vallmoväxter, som jag berättade om i ett tidigare inlägg. Dock en annnat släkte, Meconopsis, bergsvallmosläktet av arten horridula, taggig bergvallmo. Fröerna är ursprungligen samlade i Kina i Yunnan på berget Zhongdian och därför heter arten Meconopsis zhongdianensis. Jag antar att just denna art finns endast där och kallas då för endemisk. 
Sådde dem för ett år sedan. Min förhoppning är att de ska få ett rejält rotsystem innan de planteras ut på våren. Får se om de blommar redan i år eller om jag får vänta ett år till.
Har haft taggig bergvallmo även innan men har inte varit tillräckligt observant på torrperioderna. De tål inte särskilt bra sommarvärme och ännu sämre torrperioder.

Så här ser det ut just nu i krukorna.


Så här har några sett ut tidigare om åren

Den här bilden hittade jag på nätet - den enda med artepitet zhongdiadensis. Rätt lik mina M. horridula, men med större färgvariation.

Det kommer att bli så spännande att få se vad det blir av mina nykomlingar.

                God fortsättning på detta gamla år!