Våren är på G i Göteborg
Sol, och regn om vartannat. Tempen på plussidan dygnet runt. Grundvattennivåerna höga så att nu vågar jag njuta av solen. Snödroppar och julrosor tittar upp. Vid en liten uterunda hör jag vårdrill från småfåglar. Hade jag inte astma skulle jag drilla ikapp...;-)
Julrosbladen blev bortklippta igår. Idag fortsätter jag vårbruket med en rabatt åt gången. En är ju ingen ungdom längre så att det gäller att ta det piano så här i början av säsongen. 
Det är otroligt inspirerande att se hur trädgården och naturen håller på att vakna så smått.
Enligt meteorologen på SVT är det inte ovanligt på våra trakter att våren kan börja from 15 februari - aldrig före det datumet. 
Såg att ungerska tandroten hade småå antydan till vegetation. Att någon styvare violblad tittade upp. Att tjälen håller på att släppa och att hybridkejsarolvonet, som jag odlar i kruka, har massor av blomknoppar. Krukan har stått ute hela året.
Och, just nu, när jag tittar ut genom fönstret ser jag solen vräka ned sina strålar...
Om en timme ska jag ut och städa sydrabatten. 

   I fönstret  mot Krukträdgården trivs denna vildpelargon. Det syns att fönstret inte är precis nytvättat ;-)

                   Fruset på och runt Stora dammen

Inte kunde jag motstå dessa. Det brukar flyga varje år någon förvirrad humla alldeles för tidigt. Kanske även i år. Då blir den glad av att se dessa, hoppas jag.

Julrosblommor överallt! Det bådar om en fin vårblomning av dem.

Pynten gnistrar och glimmar i solen. Denna, för mig väldigt dyrbar skatt, har en glaskonstnär i USA, som inte har varit i min trädgård, som inte känner mig, men har tittat då och då på min blogg och skapat detta vindspel, bara för mig! (Hon heter Joslyn Webster)

Så här ser min himmel ut idag!

ps

Tänk, om den/de följare som lämnar min blogg skulle vara så modig/-a att berätta varför. Kanske kunde jag göra något bättre eller annorlunda?

ds

                        Ha det gott!
                             Anja
                      
                     Tack för att du tog dig tid!

       Vad skriver andra i sina bloggar i TrädgårdsFägring?

               Min, högst personliga smak
        eller när tingen får ta plats
Det är svårt att beskriva tingens roll i trädgården. I mångas mening är det bara ett trams. Vet inte. Kanske är det just detta jag reagerar på? I min barndom var allt som inte var livsnödvändigt, trams. 
För mig finns det ett romantisk skimmer över tingen i trädgården. Mina prylar är antingen arvegods, loppisfynd och reseminnen, men även några designsaker av rost...De inga döda ting utan alla vittnar om en svunnen tid eller en historia. De har tillhört ett sammanhang, formad eller använts av människohänder, som nu får ta plats i trädgården och lyfta fram eller komplettera någon växt, ett arrangemang eller bara få "andas ut" av att inte hamnat på tippen...
Dessutom fyller en del grunkor tomma, svårtillgängliga ytor. 
När jag flyttade hit för 22 år sedan hade jag Medelhavets privata, enkla trädgårdar i näthinnan. Då var det framförallt de blåa krukorna och faten som tilltalade. Sedermera har trädgården tagit form och jag utvecklats med den. Nu är inte blått längre en favoritfärg, men de får leva vidare i Krukträdgården där jag lätt kan skapa lite medelhavsk känsla.
Men, framförallt skapar tingens "personligheter" en trädgård, som besökaren inte glömmer. Att "pynta"  är dock ett vågspel som inte får gå överstyr. Ingen vill ha sin trädgård som ett skrotupplag, väl? 
Här visar jag med några kommentarer varför just denna/dessa betyder något för mig. 

Ställningen är en obelix skapad av Two Faces. I den har jag hängt
en liten fågelbur, present för många år sedan, som får tjäna som återvinningsplats för Maijas päls. 

Tunnan i mitten är vattentunna. Behändigt när jag ska vattne mindr krukor.

              Blåa fat som ger lite av Medelhavskänsla.  

        Svärmors gamla mugg som hon förvarade pennor i.

     Våningskakfat med godis som man inte blir fet av ;-)

                          Från Kreta

                     Present från Libanon

Tänk noga över vart du ställer dina små violer...:-)

Inget märkvärdigt, men i mitt tycke lyfter lådan petuniorna och petuniorna gör lådan "märkvärdig". Tänk att många ställer sommarblommor i plastlådor....men, smaken är som den berömda...

 Jag är väldigt förtjust i vackra krukor. Grått är en favoritfärg.

Den vita ramen från Indiska för ca. 30 år sedan. Den grå från en av Finlandsresorna och den lilla, rostiga korgen från Tage Andersen.

Skulpturen från ett gammalt båtvrak, gjord av en konstnärsvän.
Rostig piedestal av Two Faces. Rostig maskroskruka, Stålhetta 

                                 Vattenkannor

En vit, tom vägg är inte så kul att glo på. Grannens garagevägg bildar tillsammans med vår husvägg en innergård. Har fått tillåtelse av grannen att pynta väggen lite...

Här var några av sakerna i trädgården. Lyckades inte just nu hitta en enda av mina egentillverkade. Håller på att rensa bland bilderna och förr eller senare dyker de väl upp. 
Tänk vad det är trevligt när vi är olika och har olika smak. Jag "ojar" för någons "dåliga" smak - och en del andra tycker inte om mina. Så är det och så ska det vara. 

                  Ha en trevlig vecka.
                       

ps
För att återknyta till veckans tema finns det inget, frånsett min egen trädgård, som jag återvänder till så fort jag kan: 
Stora Allvaret på Öland.  Ett säreget paradis på jorden.
                                      ds
                                                                                   
       
    Titta in på TrädgårdsFägring och hämta inspiration.

                                             

                                          Den 1 februari
           Vinterpoesi
Snö. Kyla. Riktig vinter som jag känner igen den. 
Träden fint snöklädda. Marken gnistrar till i solen som en dyrbar mantel.
Fåglarna trängs vid matningsplatsen. Ekorren skuttar runt i granen och äter skickligt av hasselnötterna som jag lagt ut. Katten spinner hellre inne än jagar ute. Lugnet råder trots eviga rapporter om "snökaos". I Göteborg är det alltid snökaos så fort det kommer mer än en halv centimeter.
Kroppen får ett extra gympass med snöskottning för att Maija måste ha små stigar att tassa på i trädgården. 
Just nu en vintersaga som det är svårt att sätta ord på. Ibland kan det vara nog att lämna orden och ta in en känsla.  

        Önskar alla en fin helg! Ta det försiktigt i trafiken!

Fler inlägg om vinterpoesi och annat hittar du i trädgårds-blogg-portalen TrädgårdsFägring

                                             Gult 
Färger har tilltalat mig alltid omedvetet. Har låtit färgerna välja mig, utan att ha varit medveten om det. När jag började skaffa färdiga plantor till trädgården trodde jag att det var jag som valde växter med gula nyanser. Jag la inte ens särskilt märke till i början att jag kom hem ovanligt ofta med gult.
Nu, efter ett par decenniers odlande är jag mer medveten, men använder fortfarande mest upplevelsen, känslan, när jag väljer färger. Nu undviker jag medvetet att låta mig bara dras till gult om inte nyansen eller formen på växten är något extra.
Gult tycks alltid väcka känslor - positiva som negativa.
Jag vågar påstå att jag var den allra första att skriva om gult i bloggen för ca 10 år sedan. Då var det "inne" att ogilla denna glada, positiva spektra av ljusa nyanser. Jag gillade däremot de soliga nyansernas potential under en regnig sommar. Solrabatten kallade jag den ofta då - min gula rabatt 
Det finns en riktigt fantasilös sägnen/tes om gult -  "Gult är fult" som lika fantasilöst används som antites- "Gult är inte fult". Usch ja!
Vi väljer nog inte våra favoritfärger - det är färgerna som väljer oss utifrån vilka personligheter vi är.
Här hittade jag en beskrivning på vad du inte ska göra med mig, som personlighetstyp gul:"... Försök aldrig att hämma en gul personlighets kreativitet eller framstå som distanserad eller oengagerad." Kunde inte ha sagt det bättre själv :-)
Ta reda på så mycket som möjligt om dina favoritfärger och lär känna dig själv bättre! Spännande och roligt - faktiskt. Och, ibland blir man riktigt överraskad hur väl något stämmer...

Här följer några gula inslag från min trädgård och interiörsblickfång inne.

 
                                              Ha en trevlig helg!
    Läs flera inlägg i TrädgårdsFägring


                                               

                                         Opportunist!
Det är mycket som jag har väldigt bestämda åsikter om, men inte när det gäller växter. Jag vänder "kappan" efter vinden - dock efter mina egna vindar.
Favoritväxten kan bli den där som jag får kämpa med och ändå dukar under. Rätt korkat faktiskt att envisas med sådant som ger så lite tillbaka. Men vissa släkten/arter/sorter förför mig och jag kan inte låta bli dem. Trots misslyckanden. Varje gång tror jag att "nästa gång gör jag så, och så, och då blir det kanske bra...?" 
Dessa misslyckade favoriter tillhör ofta familjen viveväxter, Primulaceae. 
I den familjen finns släkten och arter som är så fina!Som man vill lyckas med...
När det gäller perenner är jag väldigt ombytlig. Ser jag en ståtlig riddarsporre så börjar jag fantisera om att ha många, ja, riktigt många av dem. Flyttar jag blicken över till någon av mina rosor är jag nästan beredd att leja någon att mura en tegelmur där rosorna ska kunna klättra högt och ge bo åt en näktergal...Nej, nej, det är ju bara romantiska fantasier...helt hopplöst. 
Men, jag landar på två kategorier av favvoväxter: De som trivs och de jag för kämpa för...?...Jo, jag ser att påståendet ser konstigt ut...?! 
När det gäller träd och buskar är jag aldrig opportun. Det skänker en enorm glädje att veta att alla mina barrväxter har miljoner insekter som småfåglarna kan mumsa av på vintern och få skydd mot rovfåglar/katter och vädrets makter. Att inte tala om alla lövträd som skänker skugga på sommaren och släpper igenom ljuset på vintern. 
Hur ska man kunna favorisera någon växt framför den andra? Har man skaffat någorlunda "rätt" växter i trädgården blir just den man råkar titta på för tillfället favoriten. Åtminstone för mig.

Berneuxia thibetica tillhör familjen fjällgöneväxer, Diapensiaceae. I den familjen igår även fransklockesläkten Shortia och Schizocodon. Dessa är utpräglade surjordsväxter och trivs bra hos mig.

Ska jag någonsin försöka igen? Jag tycker så mycket om denna art, men den gick hädan i somras.

Alla slags vitsippor tycks trivas här.

Denna söta vivan sparade jag i en kruka på ett riktigt skuggigt ställe. Jag tror att den har klarat sig.

En höög mur till denna...?! Sorry, det finns varken plats för sådan eller ens de ekonomiska resurserna som skulle krävas...;-(

En del bara sköter sig utan någon större inblandning från mig, så som denna klätterhortensia.

Inte undra på att jag drömmer om riktigt många riddarsporrar....de visar sig bara en eller max tre ...ingen hit precis hos mig...;-(

 Ska jag vara riktigt osentimental och pragmatisk så är nog Rhododendronsläktet en riktigt stor favorit. De flesta arter trivs utan större åthävor och jag har dem av alla storlekar och sorter. 

Önskar alla en bra vecka!

Titta in på trädgårdsbloggar-portalen

TrädgårdsFägring