torsdag 26 mars 2020

Mellan dröm och verklighet....

...finns visionen. Och mellan visionen och drömmen finns, den ibland hårdhänta, verkligheten.
                               Min dröm om trädgård föddes tidigt, vid nioårs ålder - i en ålder då drömmarna flödar obehindrat. Då överlevnaden närs av drömmen... 
                                Som jag har nämnt ett par gånger tidigare vad det framförallt den otroligt romantiska barnboken The Secret Garden,F.H.Burnett som fick mig att inse att trädgård kunde vara så mycket mer än potatisland och bärbuskar. Som syns på bilderna lyste inte tillvaron av onödiga dekorationer. Det är då som asfaltblomman börjar blomma... 
              
Katten har alltid varit min "lillebror". Alla i katter fick heta Mikki...Här Valkoinen Mikki (Vita Mikki) i fönstret med mamma. Undertecknad 5 år.
Så här såg vårt hus ut  på 1940-talet. Just detta hus är grannens mittemot vårt och personerna på bilden grannar.. Dessa hus var de första typhusen i Finland. Alla såg exakt likadana ut och hade en exakt lika stor tomt. (Bilden från Pitäjänmäen sotainvalidit -arkisto), 

Boken träffade mig, en nioåring, rakt i hjärtat. Den hade en stark symbolvärde av oberoende och och skapande utanför andras blickar och värderingar. Den "förkroppsligade" min längtan efter något jag aldrig sett men väl förnimmat någonstans - att det fanns annat. Något  där endast fantasin satt gränser för vad jag kunde åstadkomma... Att det gick att hitta nyckeln till en plats, till en trädgård med så mycket skönhet och läkande krafter kändes helt verkligt. En lustgård med så många tecken på djup kärlek till trädgårdens liv väckte min trädgårdskärlek.


                            Pappa på permis för att hälsa på sin några månader gamla dotter.

Dessa tider, efter andra världskriget, lämnade efter sig desillusionerade vuxna som inte hade tid för drömmar. För dem handlade livet om mat, husrum och inkomster. Tramsandet med värdelösa drömmar låg inte högt i kurs. Därför blev den hemliga trädgården en plats i mitt hjärta där endast jag och min bästis hade nyckeln till.
I vuxen ålder hade jag bilderna kvar från denna, med klätterrosor muromgärdade, hemliga plats. En trädgård fullt av liv på marken och i luften. Jag kan fortfarande förnimma dofter, endast födda i fantasin...har fortfarande svårt ibland att skilja mellan drömmen och verkligheten. Jag tycker att det är en skatt, en tillgång.
Rosen, sinnebilden av den romantiska doftträdgården. Men också påminnelsen om hur bräcklig skönheten är...och med den alla drömmar...


                                          Tramset har fått en del plats i min trädgård

Till slut, i en rätt hög ålder, fick jag då tillfället att börja skapa min egen "hemliga" trädgård i verkligheten. Den påminner i inte alls om den i boken, men den är skapad med samma iver och kärlek som den ursprungliga trädgården i boken. 
Verkligheten blir till bromsklossar man får komma över. Det blir lite som i själva livet: Man gör så gott man kan för att närma sina visioner. Att komma halvvägs är att komma längre än utan dem. Dessutom ändras drömmarna med åren från det med storskaliga till de mindre. Jag är tacksam för det jag har uppnått. 
När det prunkar och grönskar är jag riktigt nära min vision om den hemliga trädgården. För att den är lite hemlig - tja, enligt Trädgårdsamatörerna: En enklav...det är ju sant...hit måste man bli inbjuden för att se...
De små krukorna innehåller arter/sorter av Saxifraga. Fick dessa med posten igår som bytesväxter...

                                                 Ha det gott 
                        och
                  tack för titten!
                          Anja
                                 
                  Läs andras inlägg om mellan dröm och verklighet i TrädgårdsFägring

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar