MIN KLIPPTRÄDGÅRD - LÄSNING FÖR DIG SOM VILL BLI INTRESSERAD ;)!Att odla vildinsamlat frömaterial eller "ättlingar" till vildinsamlade växter från världens alla hörn känns som en både exklusiv och exotisk hobby för mig.
Själv har jag aldrig varit och samlat några fröer från Kina eller Afganistan, men jag köper dem av odlare som har haft expeditioner till alla möjliga biotoper i världen som Göteborgs botaniska trädgård eller The Scottisch Rock Garden Club. Naturligtvis finns det många fler, men jag har valt just dessa som mina huvudsakliga fröleverantörer.
Att odla växter i en klippträdgård har vissa gemensamma drag oavsett om det handlar om en akademisk botanisk trädgård eller privatträdgård.
Själva ordet skvallrar om att växterna bör odlas i bergigt landskap i klipprevor, klippavsatser o.dyl. Har man inte dessa naturligt får man skapa det så gott det går.
Idealet är naturligvis färdiga klippor på tomten eller att man med maskiner forslar stora klippblock som placeras naturtroget och som ger en illusion av inalandsisens framfart under istiden.
Det är dock få av oss som kan kosta på sig något sådant.På min tomt kommer man inte ens in med maskiner så att all lös sten är handsläpad hit av maken som lyckligtvis går på gym och är stark som en oxe;))!
På mitt Berg är allt artificiellt uppbyggd av makadam, grus, stenar och torvblock. Det senaste på mitt Berg är planteringar i ren mineralisk sand - så som
Peter Korn förordar.
Förebilder till klippträdgårdar är ju biotoper på höga höjder från soliga och torra rasbranter till skuggsidor av en alpäng. Alltså innehåller apina odlingar många olika växtmiljöer där en sten eller vädersträck framför eller bakom stenen kan göra stor skillnad och skapa olika föruttsättningar för växternas livsvillkor.
En porlande bäck kan skapa en fuktäng även på höga höjder.
Det gäller att ta reda på så mycket som möjligt om varje växt och ge dem en plats som liknar i möjligaste mån den de är vana vid.

Stora träd passar inte i en klippträdgård - vinden och solen måste få fritt spelrum.
Därför odlar jag bara dvärgträd på mitt Berg.
Klippvide eller
styvervide som den också heter har små söta "kissar" på vårvintern och bladutspringen ser ut som små silverrosor. Stammen är pinad och knotig.
Denna art är en spontanhybrid - tror man - och det är osäkert vilka har varit föräldrar
till detta vackra vide.
Grekgranen kan bli uppemot 34 meter , men min variant blir i bästa fall en halvmeter hög.
Har haft min nu i fem år ochjag ger den ingen extra näring och jag vattnar den heller aldrig.
Med denna svältkost bör den inte ens bli 50 cm utan hålla sig runt de 30 cm som den är nu.
Den har en utbredd krona och stadig stam.

Variation i trädodling skapar jag genom att odla härdiga träd i kruka. Där blir de aldrig stora.
Lärk är ett vackert träd som kommer snällt år efter år och är drygt en meter hög.

Hur många av er har hört talas om
dvärgetapel? Inte jag i varje fall innan jag skaffade min för tio år sedan. Odlade den först i kruka - hade ju inget stenparti ellere dyligt då.
Denna lilla alpina buske på tre cm ö.h. tappar bladen på vintern. Den kan även blomma, men det har jag inte upplev ännu. Dvärggetapeln kan bli 10 cm hög om den bildar stam.

Ännu en dvärgform,
dvärgbalsamgran är väldigt uttrycksfull med olika barr beroende på åldern på dessa och de små, söta kottarna.
Att odla på Berget är ingen "paradisisk" syn för den som vill ha perenner i samstämmiga färger och ymnig blomnig. Snarast tvärtom - små växter som inte gör så mycket väsen av sig. I sina riktiga hemmiljöer utsätts de för mycket tuffa förhållanden och varje växt tjänar på att vara liten, med små näringsbehov. Starka blomfärger under den korta blomningsäsongen lockar till sig de pollinerande insekterna.
Mycket av de naturliga biotoperna går att skapa artificiellt, MEN, det är svårt att klara snösmältning på våren utan snö.....Dessutom tar många växter skada på mitt Berg när våren är så extrem som den har varit i år med barfrost på nätterna och soligt, varmt och torrt på dagarna.
Hoppas att min serie om alpin- och stenpartiodling inspirerar dig som har orkat att läsa ända hit;))!
Opedagogiskt och dålig "tajmning" med tanke på att de flesta begränsar sin tid framför datorn så här års, men det är nu jag kan fotografera och det är lättare att berätta samma dag man fotograferar. Så är det för mig i alla fall.