Det väcker känslor i mig när lilla rosenpimpinellen försöker en sista gång på året lysa lite bland visset bråte eller när när den vita rosen 'Pascali' så passande har tagit på sig kungakronan.
onsdag 4 november 2009
Det väcker känslor i mig när lilla rosenpimpinellen försöker en sista gång på året lysa lite bland visset bråte eller när när den vita rosen 'Pascali' så passande har tagit på sig kungakronan.
måndag 2 november 2009
Barockträdgården nu och förr. Det är ca 10 år mellen nu och förr bilderna. (DE NYA BILDERNA HAR JAG ANVÄNT I TIDIGARE INLÄGG)
Inte vet jag om det är intressant för någon annan att se på dåliga fotografier från pappersbilder i mina före- och efter bilder. Själv har jag glömt hur mycket maken dokumenterade av våra projekt. Det är så mycket drtömmar och visioner som döljer sig i bl.a. dessa bilder.
Jag brukar skryta att jag har gjort allt ensam, men det är inte riktigt sant.Utan makens grävinstaser för olika projekt skulle jag ha varken Barockträdgården eller ett vettigt växthus.Eller dammar eller Paviljong...bl. a. Han har burit på tunga slipers alldeles ensam och grävt bort tonvis med blålera! Utan hans arbetsinsats skulle det se väldigt annorlunda ut i trädgården...! Och det viktiga i sammanhanget är kanske att han har gjort allt för min skull - själv är han måttligt intresserad...;))!
Jag är nog en riktig "periodare" när det gäller att titta igenom gamla papperskort. Just nu känns det faktiskt riktigt roligt att jämföra före och efter.
Bilden ovan är 10 är gammal pappersbild - alltså före digitalkamerans tid. Själv började jag fotografera 2004, när jag fick min första digitalkamera (bortsett ifrån några enstaka bilder med en Kodakkamera på barnen när de var hemmaboende o.dyl.).
HAR ÄVEN DU FÖRE- OCH EFTERBILDER? KAN DU INTE VISA NÅGRA I SÅ FALL?
Det skulle vara riktigt roligt att få se även andras! Några har redan visats, men de flesta har varit från årets projekt och inte som i mina bilder, där skillnaden är så jättestor tack vare den långa tiden mellan bilderna.
fredag 30 oktober 2009
tisdag 27 oktober 2009
Rosenoxbär, Cotoneaster dielsianus, en högväxande buske/träd med vackert bågformade, hängande grenar och som bjuder på en makalös höstföreställning i sparakande färger har förvildats hos oss. Samtidigt ligger nästa sommarens alla möjligheter åter framför en och... nu jäklar! Jag lovar att inte ödsla bort en endaste sekund av den gröna årstiden! Detta löfte har jag tjatat för mig själv i tio år nu och jag har lätt att glömma bort att Livet skall levas även under sommaren. DET tar inga gröna pauser - det är väl därför det går så fort...
fredag 23 oktober 2009
eller titta in på Blommig Fredag och se andras bidrag
onsdag 21 oktober 2009
Lite galet kanske att plantera alm - i Göteborgstrakten finns ju den fruktade almsjukan.
Almen på bilden under är en japansk alm och den har klarat sig ett antal år hos mig så att det är bara att hålla tummarna att mina två almar klarar sig från den "elaka" smittspridande skalbaggen. Läs om denna hemska trädsjukdom här
Vi bor "långt" (exakt hur långt vet jag ju inte) ifrån de närmsta almarna, jag skulle tro att det handlar om minst 2-3 mil. Jag ser också att i Göteborgs city, utanför Hagabion i Linnéstaden finns en liten allé med paraplyalmar som har klarat sig från avverkning, när nästan alla andra almar utrotades.
Min japanska alm på bilden under är ett populärt fågelträd och det är med en stor glädje vi matar dessa små "vänner". Trädet gillas av fåglar året om - kanske för att vi matar dessa 6-7 månader om året.
¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨
torsdag 15 oktober 2009
Det är inte så lätt att fokusera inåt när klematisarna blommar trots ett antal frostmorgnar
Eller när kryprosmarinen blommar i växthuset och får mig att glömma hösten för en sekund...
Men, utan hösten skulle inte min skugglilja 'White Towers' blomma -
Det är lika så bra att vända blicken inåt - här inne i min källare får alla känsliga växtvarelser övervintra i lysrörssken.
DET VACKRA LÖNNBLADET I KERAMIK (T.V.) HAR LINDA GJORT.
Nu gäller det att hitta höstdekorationer och växter som tål kylan.
Skogen får bli min dekorationsshop och diverse mossa, kvistar, grenar,stenar och örter både gröna och vissna blir mina blickfång - att inte tala om fågelrestaurangen som jag tänker pynta riktigt fint i år.
När jag flyttar fokus utifrån in så menar jag att nu är det äntligen läge att börja röja inomhus.
Under den ljusa årstiden blir innemiljön eftersatt - det är helt enkelt inte kul. Det är märkligt hur utefokuserad jag är från april till november - jag kliver över diverse bråte på golvet t.ex. med lätthet utan att vara det minsta störd....men NU ser jag! Oj, oj! Så mycket jag har att göra!
Hoppas att ni alla får ro att njuta av höstens långa kvällar!
fredag 9 oktober 2009
Odlingsåret har varit 'så där'! Våren började lovande med sol och värme. Växtligheten satt fart och det var en del veckor med njutbart väder. Huset blev målat och några nya projekt genomfördes i trädgården. Min älskade Skruttan lämnade mig för alltid och när midsommaren hade passerat med ett par veckor började den gamla visan, nämligen regnet! 3/4 regn och några soldagar fram till september då vi fick tio dagars uppehåll med sol!.
Visst. Det har regnat alldeles för mycket. Blåst för mycket. Och ibland har kylan slagit till. Den sista veckan i september och hela oktober har det regnat och blåst.Men, när solen får till det och jag kan vara ute i ett par timmar har jag redan glömt det tråkiga vädret och bara njuter av dofterna och av färgerna.
Nu när det är årstid för brasa så saknar jag Skruttan så, hon brukade ligga framför brasan på ett fårfäll och njuta av värmen på gamla da'r.Vet inte om jag någonsin vill ha ett djur mer - saknaden när det oundvilkiga händer är för stort.
Nu över till något jag inte brukar vilja prata om i min blogg: mina privata åsikter om världen i stort, MEN jag bara måste!
En stilla undran över årets Nobels fredspristagare - fattar jag illa? Krig på två fronter och ferdspriset????!!!! Hoppas att han nu ser sin chans att avsluta dessa krig!
Visst är Barak Obama en charmerande man - en president med visioner,
diplomatiska talanger och en vilja att föra öst och väst närmare varandra. En genomsympatisk karl som inger hopp om framtiden genom nedrustningprogram och förändring - men hopp om vilken förändring då?
Nej, jag känner mig förvirrad. Finns det verkligen inte i världen någon som har gjort liiiite mer...för FREDEN??! Varför inte ge priset till någon av världens otaliga ideella organisationer som saknar pengar, men där människor jobbar oförtrutet för att andra skall få det lite drägligare? Föredömligt nog har president Obama lovat att skänka prispengarna till just sådant ändamål.
Jag skulle vilja dela med mig (för mig är hösten MUSIK!), men vet inte hur jag länkar you tube. Nåja. Det är ju inte säkert att just DU skulle dela min musiksmak!
