EN SEDELÄRANDE HISTORIA MED LÅNG NÄSA FÖR MIG
Jag har skrytit för alla som varit beredda att lyssna med ett halvt öra att jag väntar på en busslass trädgårdsbesökare som betyder något extra för mig. Visserligen har jag noterat att jag har alltid fått vänta väldigt länge på mailsvar, men vad 17 - Det ordnar sig, tänkte jag.
Jag skulle bjuda på fika (på begäran) vid stranden - det enda stället där dryga 20 personer kan sitta och fika samtidigt. Den ligger ca 50 meter från vår tomt.
Resenärerna skulle anlända med buss. Eftersom det inte finns någon vändplats för så stort fordon på vår väg skulle de få parkera bussen ca en kilometer från oss och promenera resten av vägen. Maken erbjöd sig att köra skytteltrafik för dem som inte gillade att promenera.
Hela arrangemanget byggde på hyfsat väder med andra ord.
Men. Alla väderstationer som jag kollade igår lovade heldagsregn idag. Då skickade jag kontaktpersonen en förfrågan hur vi skulle göra....Jag har liksom ingen möjlighet att erbjuda 47 personer fik under tak.... . Hon har fortfarande inte hört av sig. Därför blir det inget.
Det blev med andra ord en konstig historia. Jag klarar inte att ta emot så stor grupp utan att få förbereda mig ordentlig. Kanske finns det andra som utan problem klarar att serva 47 personer i vilket väder som helst, 50 meter från trädgården. Jag gör det dock inte!
Jag är sårad och besviken. Jag saknar inte besökare i allmänhet - det har varit mer än vad jag nästan orkar med, men dessa var ju såå väntade. Mycket omtumlande upplevelse.
Det sedelärande var att aldrig skryta i förväg (DEN historien borde jag ha lärt mig redan ....)
Det var idag jag upptäckte näsorna i lönnen... de har nästan samma färg som bladen.
Wille och jag får gå och njuta av trädgården själva - den har aldrig varit så här i iordninggjord så här tidigt på sommaren!
