Vattenkannan -
     den ultimata trädgårdssymbolen.

Så klart har alla vattenkannor. En del i plast, några har kostat på sig otympliga, men vackra gamla zinkkannor. Själv har jag slagit på stort och skaffat mig kannor i äkta silver. Handgjorda. Med stämplar och allt. Nåja. Dessa duger inte att vattna med, men att hänga i öronen! Gillar man inte örhängen finns den även som hängsmycke och den kan du även vattna med:-)!  Klicka på länken och njut av de vackra "pling-plingen" som Anna Örnberg har skapat. Själv kan jag inte få nog av att botanisera bland alla de fina små konstverken.

      https://aosilver.se/product/vattenkanna-orhange/
                              https://aosilver.se/product-category/hangsmycken/

Just nu kan jag erbjuda Dig vattenkannasmycken skapad av Anna Örnberg med 15% rabatt maj månaden ut! Använd då koden ANJA.
Om du inte tänker utnyttja rabatten, men kommer på senare att det vore kul att ge bort en smyckepresent har jag Annas hemsida på högerspalten.

Till och med på gymmet beundrade en av instruktörerna mina örhängen och ville veta vad jag köpt dem.

             Ha en fantastiskt fin trädgårdsvecka!
                             Anja

             Ta en titt på TrädgårdsFärgring och läs flera trädgårdsbloggar

                                                            Hot
         om vinterväder

Flera väderstationer menar att helgen får vinterväder med snö och låga temperaturer! 
Björkarna har slagit ut. Buskpionens blomknoppar är stora. Zelkovans blad grönskar. Blåregnsblomkottarna väntar på en rätt tid att få dingla med långa klasar. Jag har rosor som knoppar...plus alla humlor, fjärlilar och bin som flyger omkring...inne i fågelbona är det fullt av små liv...
Ja Greta. Jag känner panik.
Men, hoppet sägs vara den sista som lämnar människan. Därför blundar jag och väljer att tro på den snällaste prognosen, den som SMHI än så länge håller fast vid: Några plusgrader dygnet runt och inget snö...!!??
Nedan några blommande växter. 
                                         

Här en liten del av min vårrabatt. Vita och gredelina bollvivor, sjömanshjärta, Dicentra cucullaria

och vita kungsängsliljor. I samma rabatt har jag många olika hybridjulstjärnor och kamassia. Nunneörten har börjat vissna.

                                                    När regnet äntligen kom...

Den dubbla blodörten står rätt glest i år. 

Stor smyckeblomma har slagit ut. En alpin växt från europeiska höga berg.

Skulle vilja fotografera hela lilla blåögsmattan men får inte till det.


      Vi får önska att det inte blir snö och kyla....
                        Ha det gott!
                 Anja
              TrädgårdsFägring
     bjuder på fler trädgårdsinlägg av trädgårdsfolk

                                             

                           GRANAR
Även granar har en vårskrud.
Pratar inte om  botaniska, små rariteter utan rejäla, självmedvetna, "tar plats"-träd. Fåglars favoriter. Mina älsklingar som både doftar och blommar...
Mina tre arter hyser matreserver både sommar som vinter till fåglar. En gran hyser miljoner kryp som fåglarna har glädje av.
Dessutom är det många som har sina bon i dem. Mina granar erbjuder även skydd mot rovfåglar och busväder.
Två arter av Abies och en Picea. Vad kan skillnade vara? Abies, ädelgransläktet har rundare, lite mjukare barr och kottarna sitter uppåt. Picea, gransläktet, har vassare barr och kottarna hänger. Detta gäller bara generellt.
Min serbgran t.ex., Picea omorika 'Pendula'   har mjuka barr med rundade toppar.  
Den  pendlar i silverskimmer - barrens baksida har nämligen vita strimmor. Just formen av 'Pendula' har ett smalt växtsätt. Jag var lite osäker på sortnamnet men har fått veta att de kan se olika ut.
I år måste den ha fyllt minst 15 år eftersom den blommar första gången. De smultronfärgade honkottarna sitter tätt i denna långa rese på minst tio, smala metrar upp mot himlen... 
Kottegranen, Picea abies 'Acrocona'  är en annan, lite spektakulär gran. Mycket dekorativ i sitt galna växtsätt och mängder av kottar på alla stadier samtidigt. 
Koreagranen, Abies koreana har varit fågelrestaurangen nummer ett i åratal hos oss. Men, på senare tid även Kurres förråd av kottegott. Denna stolta gran är den äldsta i min trädgård. Den planterade vi 1998.
Ända från början, när jag började forma trädgården, har jag haft i åtanke både fåglar och insekter. Och, när skogsvilt härjade fritt till att börja med i trädgården och mina finska nerver sattes därför på hårda prov bestämde vi att skydda både de finska nerverna och trädgården för skogens konung och rådjur. Det blev viltstaket och plank runt om. Någon kallade min trädgård för Anjas enklav...:-)Må så vara, men jag kan fortsätta att älska skogens djur...vi hejar på varandra på ömse sidor av staketet...;-)

                Fem år gammal bild. Inga kottar här, inte.

             Den smala serbgranen med den första blomningen/kottebildningen

Picea abies 'Acrocona'

                  

Ett märkligt, oregelbundet växtsätt. Det är så här den får nya grenar. Hela plantan har något spöklikt över sig.


Abies koreana

 Koreagranen, min äldsta gran på tomten. En snörik vinter bodde mindre korsnäbb, både herr och fru, hela vintern där.

Vintergröna träd i trädgården kan betyda räddning för en liten pippi. 

                 Ha en fin trädgårdshelg!
                    Anja
             
                                   TrädgårdsFägring

       

             Rhododendron 
             'Gartendirektor Rieger'
skrev jag om för några år sedan här i bloggen. Hade tänkt att länka till inlägget nu, men texten hade försvunnit...?!

Det är alltid roligt att skriva om en växt med "historia". 

Här följer "sannsagan" om 'Gartendirektor Rieger'

Herr trädgårdsmästare Rieger var den allra första rododendron jag köpte. Den tog sig bra i nyanlagd surjordsparti. Jag köpte den i full blomning som stor planta.(Idag skulle jag akta mig för sådant köp ) 
"Han" utvecklades bra med fantastiska vårblomningar under ett antal år. Sedan insjuknande den i svampangrepp som jag inte lyckades hejda trots ihärdiga insatser med att plocka bort alla angripna delar.  Den fina busken krympte och krympte och till slut fick den flytta i skogen, ordentligt nedstrippad från de flesta grenar och blad. Där stod stackarn och tittade längtansfullt in i trädgården och på de andra rododendron som jag hunnit skaffa, som verkade trivas och må väl...
Det gick ett par-tre år när jag fann en tidig majmorgon att pinnen som föreställde f.d. Gartendirektor nu ståtade med tre blad och en blomknopp! Hjärtat tog en glädjeskutt och jag pratade och berömde "honom" för att ha en rikigt fighting spirit! 
Året därpå hade den två blommor och fem blad...och då fick den flytta in i trädgården igen. 
Nu livar den upp  R. bureawii, som tycks stå för mörkt för att blomma och en annan, vars namn inte dyker upp just nu.
G.D. är alldeles kal nedtill men upptill stora, blanka blad som kantar  vackra klockformade blommor...Den tycks ha hittat hem. 

Det är med sorg man förlorar växter i trädgården. Därför är glädjen desto större när någon klarar sig, mot förmodan.

             Från sovrumsfönstret på kvällen

På håll, i svårtfotad morgonsol. Mitt viltstaket i bakgrunden gör att trädgården inte blir uppäten av vilt. Jag älskar djur och vill fortsätta att ha en kärleksfull relation till dem...:-)

                        
                       Ha det supergott!
                              Anja 

                                                     Stjärnmagnolia
             Magnolia stellata
För lääänge, länge sedan - närmare bestämt 20 år svunnen tid - köpte jag en liten kruka med denna magnolia. Som trädgårdsnybörjare tyckte jag mig äga en raritet eller åtminstone en svår växt som jag ville lyckas med till varje pris. Ja, ni vet, har man ingen erfarenhet, läser man på och försöker omsätta det lästa till praktisk kunskap. 
Idag vet jag bättre. Just denna är en av de absolut vanligaste magnolior jämte flickmagnolior, Magnolia Liliifolia-Gruppen) så som 'Susan'.
Min avsikt nu är inte att "föreläsa" om magnolior utan att berätta vad som var den absolut bästa lärdomen när det gäller tidigblommande magnolior. 
Som alla vet kan januarisolen vara stark samtidigt som frosten håller sitt grepp i jorden och åtminstone nätterna är under nollan.
Därför bör man inte plantera den mot öst. Morgonsolen kan locka knoppar till bristning alldeles för tidigt. Min växer skyddat mot norr och blomningen har ännu aldrig skadats av frost. 

          Plockade en liten kvist till makens födelsedagfrukost

                          'George Henry Kern' i väntans tider - men i morgon kanske?

                        Ha det gott!
                           Anja
                
      Vad har andra trädgårdsbloggare hittat på? Kolla HÄR

                                                           

                                  Trädgården som livsstil
Det slog mig häromda'n att det jag lever för idag är trädgården. Och, när man sent om sider förstår vad det innebär ser man på sin livspartner: Vilken livsstil har han? Svaret är att nej, han har och har haft andra intressen som väger tyngre. Spelar det någon roll, kan man undra? Både ja och nej vill jag påstå. Att inte vara särskilt intresserad av växter gör att man inte har den där speciella känslan när man vill "hjälpa till" i rabattstädning, till exempel.Eller när det gäller att satsa på kvalité i rabattkanter, beläggningar m.fl. kostsamma detaljer i trädgården. Har man andra intressen känns det inte värt att prioritera/hjälpa till med sådant ekonomiskt. Då blir alla sådana detaljer halvmesyrer och är i ständig behov av renoveringar. 
Ändå har min andra hälft gjort rätt mycket med tanke på att vi inte delar denna livsstil. Han har gjort mycket av kärlek till mig och den respekt han ändå känner för min vurm. 
Jag skulle ha varken växthus, dammar eller andra tunga, arbetskrävande detaljer utan hans medverkan.
Så att svaret på min egen fråga blir att det är ändå underbart att jag får leva ut mitt trädgårdsintresse. Allt blir inte så bra som jag skulle vilja. Men, när jag går ut en tidig morgon som denna, hör fågelsången, känner dofterna, ser lövsprickningen så skulle jag kunna börja gala ikapp med grannens tupp.Och maken njuter av det också men sticker iväg till sin Bridgeklubb...;-)
Vad kan det då egentligen vara för skillnad i inställningen för trädgården? Maken är ju inte rädd att "hugga i".

 Kanske är det Karel Capek som sätter fingret på den väsentliga punkten i skillnaden mellan amatören (, "en som älskar", är en person som ägnar sig åt en verksamhet ...) och novisen, som i och för sig trivs i trädgården och hjälper gärna till, MEN!:
"Jesses,så vacker den där violetta blomman är",säger en dylik lekman, varpå trädgårdsodlaren en smula stött säger: "Det är ju en petrocallis pyrenaica". Ty han har en svaghet för namn. En blomma utan namn är, för att tala med Platon, en blomma utan metafysisk idé; den har kort sagt, icke denna riktiga, fullgiltiga realitet...."
Tanken till detta inlägg föddes i och med att en del rabattkanter börjar se fula ut och jag har inga möjligheter att åtgärda dem...men jag glömmer det när Shortia uniflora var kantoensis blommar som aldrig 
förr...:-)

                          GLAD PÅSK!
               Anja
          Läs flera trädgårdsbloggar

                                          Giganternas kamp
Iskalla vindar sveper igenom trädgården och torkar upp allt det som nattfrosten inte hunnit med. Inte ens solen är ens vän. Den ler från det blåa med hela ansiktet. Det hela verka groteskt eller absurt eller som någon aprilmaskerad. 
Maskrosbladen vissnar på "gräsmattan" - alltså någon riktigt bra gräsmatta har vi ju inte - men inte ens i somras gav maskrosen upp... 
Alla träd och buskar har bristningsfärdiga bladknoppar...medan nattfrosten fortsätter att härja i torkan.
Nu känns det som länge sedan vi fick vatten ovanifrån. Det är kris i trädgården. Även jag krisar i kapp med de mindre som inte orkar sträcka sina ytliga rötter på djupare grund...
Det råder torka, frost och gassande sol. Nu är det en kamp mellan Liv och Död i trädgården - en som liknar giganternas kamp...

(Har ingen lust att kliva utanför dörren mer än några steg, därför blir det inga bilder att tala om. Visst blommar det i min trädgård nu, så som olika nunneörter, bollvivor, lungörter, violer, nyutslagnaungersk tandrot, hybridjulrosor, anemoner/sippor av olika arter, primulor, fransklockor, m.fl., men det blommar glesare än förr om åren. Inte ens för er skull tänker jag kämpa i den iskalla vinden för att ta bilder. Det vänder dock snart och då blir det bilder på sådant som blommar just nu.) 

  Vit doftviol börjar inta mark på riktigt korta stjälkar

Vårälväxing i kruka växer och bildar blomax tidigare än på marken.

 Stor nunneört, Corydalis solida, finns i alla möjliga färger på många olika ställen. Tog bilderna för några dagar sedan.

Min krukväxande lärk, Larix sp. (kanske gmelinii) blommar nu. Även den här bilden är några dagar gammal.

Så här såg rosenrododendronet, R. oreodoxa (var. fargesii?) ut för fem dagar sedan. Sen kom frosten.

Så här klädde vi den i hopp om att få se de utslagna blommorna istället för bruna "disktrasor". På onsdag hoppas vi kunna avtäcka skönheten. Men, vad får vi se då? Fräscha blomknoppar eller frostskadade dito? Vågar inte gå och titta ännu...

                  
    Önskar alla en trevlig helg och en fin                   trädgårdsvecka!
                    Anja
        Här  hittar du andra som bloggar om trädgård

                                             Äkta matta
          Cardamine glanduligera
Kommer ihåg för många år sedan då maken och jag var i Marocko. Där lämnas man inte ifred av mattförsäljarna. Och, måste säga att berbermattorna, de med naivistisk motiv i all synnerhet, tilltalade mig. Kommer inte riktigt ihåg varför vi inte köpte någon, men förmodligen var det den dyra transporten som gjorde att framförallt maken backade och det barnarbete vi såg - hur barn fick slava i mörka lokaler med vävningen.. 
Idag finns ett stort utbud av marockanska mattor här, men jag har börjat gilla bättre en annan typ av "äkta matta" - den som naturen väver ute.
För att nämna en av dem, en som hos oss finns endast som trädgårdsväxt, är den ungerska tandroten. Redan i februari såg jag de böjda nackarna på på stjälkarna ovan jord.  
När dygnstemperaturen blev rätt, reste sig alla krökta stjälkar, bladen vecklade ut och blomknopparna trängdes i mängden. Efter en tid slog blommorna ut. En matta av skimrande, glänsande blad som visar kokett den purpurfärgade bladundersidan när vinden susar förbi. De blå-rosalila korsformiga blommorna lyser som vackrast i skymningen. Snart får de sällskap i rabatten bredvid av nunneört, bollvivor, dubbla julrosor och lökväxter. Då blir den äkta mattan komplett med naivistiskt motiv...  
Ungersk tandrot är den perfekta växten för lunden. I näringsrik, väldränerad men fuktig jord, i flytande skugga, trivs den bäst. Härdig till (minst) zon 6. Ovandelen försvinner i juni. 
Sprider sig i "lagom" takt med underjordiska rhizomer. Det har tagit ca 10 år att få en matta på dryga 3 kvadratmeter hos mig. I samma rabatt har jag jag senare blommande växter, bland annat vit flox och andra höga perenner som växer rätt tätt.  

Fundering om något helt annat
Många, som har hållit på med bloggen länge tycker att de kan inte förnya sig och börjar tycka att det känns tradigt. 
Själv har jag hållit på i evigheter. Har publicerat 1228 inlägg dagens inräknad. Jag måtte sakna helt självkritik men jag älskar att "tjôta" om trädgård ur alla möjliga synvinklar. Därför fortsätter jag. Lite ensamt ibland med ännu ensammare utan. Har "ingen annan" att prata trädgård med numera. Är uppenbarligen inte riktigt så charmig som mitt grandiosa jag får för sig ibland ;-). Alltså fortsätter jag att tjôta om trädgård via bloggen. Och att läsa den är ju helt frivilligt :-). Men, jag är omåttligt glad åt alla som orkar tjôta med mig.

Humlor och fjärilar har hittat hit. Humlorna verkar superstressade. Svåra att fota i blåst och deras jäktade aktiviteter

Det står att läsa på många sidor att de blir tio centimeter höga. Mina är 30. provar första gången på deras "lämplighet" som snittblomma inomhus. Efter ett dygn fortfarande fina.

Så här såg en del av samma rabatt ut i juli 2018.

Det finns "några" till som gillar att skriva om sina trädgårdar!

Läs trädgårdsportalen TrädgårdsFägring om du vill veta vilka!   

                           
     Odlar i urnor och krukor
Urn- och krukodlingar är dekorativa inslag i trädgården. Egentligen är det bara fantasin som sätter gränser för vad man kan ha som odlingskärl och vad man vill odla i dem.
Själv odlar jag inget i skor och stövlar ;-) vilket jag har sett många göra, men är väldigt svag för urnor. Alla behöver inte ens ha växter i sig.
Vissa prylar, så som urnor av rost, lera, betong, trä kommunicerar med växterna på ett "naturligt" sätt. De framhäver färg eller form på en blomma eller ger en fast punkt i en rörig miljö. 
Nu pratar jag som om jag vore någon trädgårdsdesigner eller kunde något om detta. Det gör jag verkligen inte alls utan pratar bara utifrån egna erfarenhet. Det räcker för mig. Det finns något pirrigt över de egna, oskolade försöken att få det praktiska att fungera med det estetiska. DEt blir ibland fullpott och ibland går försöken åt skogen...det är kanske då jag lär mig något?
En del uteväxter i begränsade rotmiljöer är ute året om. De tål då högre zoner än vad jag har och klarar av att övervintra även i en frusen jord. 
Andra måste vi flytta till frostfri övervintring och en del är säsongsväxter som får ge upp andan när de inte pallar för vädertrycket på hösten.
Med stigande ålder och minskande krafter börjar jag se över mina krukodlingar och tänker börja decimera antalet övervintrare i källaren. 
Om du som läser inlägget är intresserad av att veta vad jag odlar ute året om  (zon 2-3) så fråga här i en kommentar eller mejla mig.
Jag har fler än vad som syns på bilden.

Någonstans ska man ju börja. Efter mycket letande och provande fick mitt stora eldfat plats här och sällskap av "likasinnade" kärl.

Hybridkejsarolvonet från olika håll och avstånd. Den fick flytta på sig för fotografering. Annars står den i närheten av köksfönstret vilket inte gör den rättvisa vid fotograferingen. Har inte vinterförvarat denna frostfritt. Krukan var djupfryst i ett par -tre veckor. 

Nu har dvärgaurikeln slagit ut. Den har stått ute (plus ett gäng till i en annan kruka) hela vintern, men i skydd av de värsta regnen under takhänget.

Klippvivan har stått inne i kallväxthuset i tråg. Den tycks ha mått bra av vistelsen.

 Jag har massor av julrosor. Därför är det roligt att kunna plocka bukett (-er). Och, den står ute.
Nu börjar årstiden då ute och inne suddas bort...

                                 Flera trädgårdsbloggar att läsa i TrädgårdsFägring!