Förtvivlan!

Bränderna i Amazonas har blivit så omfattande att São Paulo mörklades av rök mitt under ljusa dagen. Forskare menar att eldsvådorna, i vad som kallas för jordens lungor, är orsakade av skövling – och Frankrikes president Emmanuel Macron kallar det för en internationell kris. Brasiliens president Jair Bolsonaro skyller på miljöorganisationer. Samtidigt fortsätter milsvida skogsbränder att härja även i Sibirien. /Sv, Dagbladet 2019-08-23

      Har inget övrigt att tillägga
     Klicka på bilden...hur svårt kan det vara?!
                              Skriv under!
               

Tack, för att Du bryr dig!

Anja

TrädgårdsFägring

                                   Doftträdgården
   Japansk konvaljbuske/träd
            Det är minst sagt en upplevelse utöver det vanliga, att se ett träd som aldrig blommat tidigare - nu ha en fantastisk blomsterskrud. Det är mitt vackra japanska konvaljträd, 
Clethra barbinervis, som efter mer än ett decennium nu äntligen visar vad det går för när det gäller blomningen. Blomklasarna är ca 15 cm långa och hela trädet är täckt av dem. (Är du intresserad av mer fakta - ta och klicka på länken)Hos oss lär den inte bli mer än ca tre meter hög, vilket den har uppnått hos mig.
Helt plötsligt inser jag att detta träd (buske från början)fått ytterligare en attraktiv dimension för mig. Från lite anonym statist till en stjärna, även om höstfärgerna har lyft den  vissa höstar. Verkar nästan som om detta träd skulle ha allt! 
Stammen, barken. De sirliga, tunna grenarna bärs av uppåtriktade kraftiga grenar med blomningen. Höstfärgen och sist men inte minst: Doften. Den sistnämnda kan vara både plus och minus. Doftkänsliga personer ska kanske undvara den, medan vi andra ser att doften är även insktsdragande. 
Japansk konvaljbuske (mitt ex. är uppstammat alltså till träd)härstammar, så som namnet antyder från Japan, bland annat. Där  är den en relativt vanlig buske/träd. Den föredrar något lågt pH ungefär som rododendron och vill ha skyddat läge med sol eller halvsoligt. På sina hemtrakter växer den på soliga, öppna skogsmarker och åsar. 
Härdigheten hos oss är generellt till zon 3, men som alltid - hittar man bara ett skyddat, väldränerat men fukthållande jord kan den klara högre zoner.
Bladen får en mörkgrön ton på sommaren om den inte störs av för alkalisk jord. 
Jag vet inte orsaken till varför den inte har blommat tidigare. Men, jag tror att förra sommarens sol och värme satt igång blomanlagen för årets generösa blomning. Kanske föredrar mitt lilla japanska träd soligt och varmt här hos oss för att vilja blomma. Eller vill den uppnå en viss ålder? 

Mitt ex. växer vid dammkanten och i skydd av en avenbokshäck.

                    Vilken bedårande liten blomma.

Kanske skulle detta kunna kallas för klaselikt knippe av blommor. Ca 15 cm långa.

Barken är sammetslen, flagande, i grå och rosa/ljusbruna toner.

Bilden är från 2018, en solig höstdag.

Höstskrud från 2018

Redan i mitten av augusti...suck!

Ha en go' vecka!

Anja

Se fler inlägg av trädgårdsbloggare i TrädgårdsFägring.

                          "Sub rosa"
         -i förtroende
            Rosen, den älskade blomman, vars europeiska historia går till århundraden före vår tideräkning, anses som blommornas drottning och symbolen för kärlek. 
Rosen föddes enlig vår västerländska myter av Afrodite. Men myterna varierar från tid till en annan och i olika kulturer. 
Det finns en oändlig mängd litteratur om släktet Rose. Dessutom vet man med säkerhet att rossläktet har funnits på jorden i miljoner år...
            Metaforerna om rosen har skiftat från olika kulturer och tider. En period i Rom som dödens och tystnadens blomma.  
En ros i taket eller över dörren betydde hemligt möte, sub rosa, för romarna under en period.  Sedermera övergick rosen till dekadensens och sedeslöshetens uttryck och de romerska männen bar rosenkrans på huvudet medan de drack vin för att minska alkoholens effekt. 
Så småningom, under antiken, blev rosen istället en kyskhetssymbol för de kristna och speciellt för Jungfru Maria. 
En annan legend, som låter fantasieggande, förtäljer hur den indiska guden Vishnu fann sin hustru Lakshmi i en jätteros med 
108 stora kronblad och 1008 små!
I Persien var rosen föremål för legender och poesi. Det vanliga temat var kärleken mellan rosen och näktergalen.

Rosen lämnar visst ingen riktigt oberörd. Bland trädgårdsvänner varierar rosens status. En del vill ha hur många som helst - andra inga alls.
För mig betyder rosen den romantiska trädgårdens själ. Själv har jag inte strävat medvetet efter romantik, men visst märker jag att lite åt det hållet har jag ändå försökt. Har ganska många i krukor och även i rabatter.
Jag älskar den doftande rosen. Moderna rosor utan doft får vara för min del.
Rosens värsta skönhetsfläck är svartfläcksjukan...som trivs ypperligt i vår skogsmiljö...och som gör att min trädgård kan aldrig få det där romantiska skimret...
Dock klarar sig de krukodlade sig bäst.
Att en doftande, rosendraperade hög mur runt trädgården - gärna med häckande näktergal är min hemliga dröm, berättar jag för Er i största förtroende för att jag antar att även Ni har lite "konstiga" drömmar - drömmar som aldrig går att förverkliga. Muren runt trädgården i verkligheten skulle nog se märklig ut, men i drömmen är den något helt annat.
Lyssna gärna på denna estniska näktergalen från 40-50 talet, som sjunger om - näktergalen... Miliza Korjus

En ros hittad på någon ödetorpsgård. Krukodlar denna. Relativt kort blomning, 2-3 veckor.

               'Hugs and Kisses' har många nyanser av rosa och varmrött

Den här skulle passa bra att klättra på en vacker tegelmur...

Har skrivit upp namnet någonstans...

En Kordesiiros som kan bli 3 meter hög om den får klättra. Den klättrar hos mig - från en kruka.

Ett litet urval av mina krukodlade rosor.

Ha en fin helg!

Anja

Se fler inlägg i

TrädgårdsFägring

                                       

                                    🌻   Vanlighetens lov 🌼
                                                         
             
Ingen "akademisk kvart" gällde på universitetet när man skulle skriva tentor på min tid. Sen ankomst ansågs som brist på respekt och uttryck för nonchalans. Av någon anledning - kommer inte ihåg vilken - kom jag några minuter för sent till en av mina första tentor. Inte på grund av orespekt eller nonchalans utan av någon godtagbar anledning. Jag hyste stor respekt för mina adjunkter och disputerade lärare och sen ankomst var rena mardrömmen. När jag anlände med andan i halsen till skrivningssalen,fällde Dr. Andersson följande kommentar: - Jaha. Dags att komma! Du, som kommer från folkens djupa led förstår väl inte bättre, med tydlig förakt i rösten och blicken. Det syntes tydligen redan utanpå från vilken samhällsklass jag härstammade.
Ja. Människor värderas olika, beroende på härkomst, religion eller hudfärg - ociviliserat nog. 
Även växter värderas olika. En del är finare än andra. Det kan även jag köpa. Ju svårare att förstå och odla - desto mer värdefull och fin.
De vanliga, gärna lite spridningsbenägna, är som "folkens djupa led", lite föraktade av konnässörer och amatörer i den högre skolan. 
Men, vissa överlevnadsstrategier är fördelaktiga på grund av deras livskraft, så som rotspridare som jag gärna planterar i utomhuskrukor. De kan stanna då ute året om. Eller fröspridare om de är lätta att dra upp från oönskade ställen.
Andra, som går att köpa i princip på vilken som helst gardencenter, får bilda stommen i perennrabatter. Deras främsta egenskaper är ofta att de kräver inte särskilt stora insatser av sin odlare. Förnöjsamt frodas de utan pjosk.
Vad skulle vi göra utan dessa flitiga, tåliga glädjespridare?
I och med jordens förändrade klimat, med överraskande väderförhållanden ska vi satsa ännu mer på de "vanliga", ur de vanliga sortimentens "djupa led". Där finns de tåliga, blommande växterna som våra pollinatörer gillar. Har man en bit jord att förfoga över är det ens plikt att se att där finns inte bara ögongodis för en själv, utan även mat till de väldigt små "munnarna". 

Blandat kompott av "vanliga", lättskötta växter.

Urnor, fat och krukor är lätta att fylla med sommarblommor. 

                       Stjärnflockan tar för sig lite varstans. Lätta att ta upp från oönskade ställen.

Både kejsarolvonet och rönnspirean stannar ute året om. Rönnspirean har invasiva rötter  -fördel som krukväxt. Olvonets fördel är härdigheten. 

                                                                        Fröspridande murbinka

Rar sak från turkiska Taurusbergen. Färgmix av dagglöken. Sprider sig långsamt när det gäller färgerna kanel, vit och rosa. De gula sprider sig villigt.

En riktig pollinatördragare är strandveronikakultivar

               Den här floxen har bott i samma kruka i fyra år. ute, under takutsprång på vintern.

Som syns på bilderna lyckas jag undvika alla humlor, bin och blomflugor m.fl. pollinatörer trots att de nästan trängs i blommorna. Jag närmar mig för synligt och ljudligt.

                 Önskar Alla en fin vecka!
                     Anja
                        Länkar till trädgårdsportalen TrädgårdsFägring

                                                   Gulblommande nerium i mitt Medelhavshörn  
        
       "Ormen" i paradiset
Har bott länge i Sverige. Pratar hyfsat bra svenska. Har dock kvar en del kulturella "koder" att knäcka. Ibland får jag en känsla av att det är kulturfrämmande att berätta om vissa typer av problem - typ den jag ska berätta här om. 
                                         
                                                              Jag går upp klockan 6 och börjar vattna. Först i växthuset, sedan krukträdgården och till sist låter jag två spridare gå antingen på berget eller i någon annan snustorr rabatt. Handbevattning tar dryga två timmar. Som ni vet vattnar jag från vår sjö.
"Gott så", tänker den som dignar under bevattningsförbud. Men, varje paradis har sin orm. Min är en granne med familj som inte gillar vad jag håller på med - eller mig för den delen. 
Olyckligtvis ligger sjön på andra sidan vägen. Det innebär att vi måste ha en slang över vägen. Det finns en del tung trafik på vår lilla väg, så som Renovas sopbil och septitanktömningar. Slangen, om den ligger utan skydd, går ständigt sönder. Därför måste vi ha skydd för den. Det innebär att man måste bromsa in lite på hastigheten  när man kör över den. Detta gör min granne vansinnig.
Jag går upp tidigt för att ta mesta möjliga hänsyn till grannen- de åker vanligtvis ingenstans på mornarna. Vid 11-12 kopplar vi bort slangen från vägen och sätter den på den igen sent på kvällen, så att jag kan börja vattna tidigt på morgon och när det finns knappt någon biltrafik. 
Till saken hör att det är en bit att gå till den kopplade slangen vilket maken sköter om. Själv kan jag inte gå så långt och sätta på den. Jag skulle behöva vattna så mycket mer, men vågar inte. 
Jag är rädd för denne, koleriske, gapande, gormande man och hans familj. Jag har, tyvärr, erfarenheter som gör att jag är kanske onödigt mycket rädd, men obehagen sitter i- bara jag hör hans steg i gruset. Det känns så konstigt att vara hatad av några som man inte ens känner. Själv har jag aldrig sagt ett ont ord till dem plus att vi gör för övrigt inget väsen av oss. 
Det är bara att beklaga att man inte kommer överens grannar emellan.

Min trädgård mår - än så länge - hyfsat, men skogens björkar ser ledsna ut och börjar fälla sina gulnande blad. Min vackra kopparbjörk har fått rejält med vatten, men borde få ännu mer.
Väderprognoserna lovar rejäla skurar i veckan. Hoppas att det blir så.
Lite deppigt inlägg, men så är det i livet -
"I Never Promised A Rose Garden", Lynn Anderson, 1973

Kopparbjörken med sidenbark

Trädgårdsstormhatt  i kobolt och i azur

Mamma brukade säga i "nödsituationer" , för att hitta en "kreativ" lösning att : - Man får torka bordet med katten. 

Här får en piedestal vara växtstöd. Buskpionen har tappat balansen och behöver stöd.

Så här ser det ut när jag  vattnar. Slangen går över vår lilla väg. Så fort jag är klar tar maken  bort den och lägger den på sidan. Min tomt syns inte på bilden - den ligger  uppför den branta backen.

                                       
                                               Ha en fin trädgårdsvecka!
                      Anja
                                  Ta en titt på trädgårdsportalen
                                                                   TrädgårdsFägring

                                                Allium flavum ssp tauricum 'Cinnamon'


                                             Trädgårdshjälp
              Del 2
     I måndags hade jag änglabesök.
          Den ena hette Jeanette och den andra kort och gott Pia.
                           För ett par veckor sedan hade jag några trädgårdsbesökare från koloniområdet som ligger en kilometer nedåt från vårt hus. Nyfikna, vetgiriga och trevliga personer som ville hämta lite "inspiration".
När vi hade traskat runt och kommit fram till slutet,där mina buxbomsparterrer är, utbrast jag på skoj: -Dessa borde ha friserats före midsommaren. Någon har kanske lust att göra jobbet, nu ;-)? 
Det såg inte ut som om besökarna kände sig direkt manade...;-)och under kommande veckan fick jag ju kontakt med Yaser (Se Del 1).
                            Ett par timmar efter att Yaser hade börjat jobbet med parterrerna ringer telefonen åter. Vilken tur att jag svarade. Dethänder nämligen att jag struntar i att svara på okända nummer - är helt enkelt trött på försäljare och "tiggare", även om jag inser att de gör bara sina jobb. 
Som tur var svarade jag. Det var Janette, en av de sju besökarna veckan innan från koloniområdet, som var på besök hos mig. Hon frågade om hon fick komma "om en timme,halvtimme" med sin väninna som kommit på besök från Stockholm. "Vi kan klippa dina häckar också om jag bara får komma ...". Jag blev rätt tagen. Så klart fick de komma - herreje så smickrande - men, som sagt - häckarna var det andra som höll på med.
Då utbrister hon: - Vi kan hjälpa dig med något annat i trädgården. ??!! Sånt händer bara inte!!! Inte hos mig i varje fall, trodde jag.
                            När Jeanette och Pia hade gått sin runda  hjälpte de mig att gräva upp en stor julrosplanta och ett par hostor. Alla som har en väletablerad julros vet att rötterna är riktig "elaka" och svåra att få upp. De fick ta med sig julrosen och en stor Hosta-planta. Kan dock inte förlåta mig att jag glömde ta kort - som vanligt. Jag går så in i "nuet" att jag glömmer kameran. Hoppas att jag får träffa dem fler gånger...med kameran.
                             Visst hade jag änglabesök som gav mig extra energi. Den kändes både i kropp och själ och resten av  häckarna ansade jag av bara farten.  Till saken hör att jag fick låna Yasers häcksax - en mycket bättre för mig än de vi har själva...

                                                 Nyklippta, låga buxbomshäckar

Jag blev så förtjust i häcksaxen som jag fick låna att gick och köpte en likadan till mig. Räcker till mina låga buxbomshäckar. Lätt och behändig och rolig att arbeta med. 

                            💗💗💗

        Trädgårdshjälp
            Del 1

En händelserik dag drabbade mig i måndags, kan man lugnt säga.
Första telefonsamtalet,förmiddagen:
 -Hej Anja! Det är Yaser. Är du hemma nu? Kan vi komma och klippa dina buxbomshäckar och laga den där bågen idag? 
Hade haft kontakt med honom några dagar innan.
Till saken hör att häckarna var vanskötta sedan förra sommarens hetta. Jag hann inte klippa mer än en av dem då innan torkan och hettan slog till. Och jag har inte haft fysiken för de låga häckarna i år...så att de blev inte klippta före midsommar, så som brukligt...
Nu har även maken insett att ibland kan man ta hjälp för att underlätta tillvaron...;-)

Presentation av Yaser För Trädgård
Så kommer två trevliga, unga män och gör jobbet! Snabbt och snyggt. Det som berörde mig särskilt, var deras "respektfulla hållning"- hittar inte något annat sätt att beskriva deras "arbetsmoral". De klippte inte bara häckarna utan städade efter sig och lade allt i en skottkärra. Då hade jag ändå talat om att jag tar hand om klippet...
Man ska göra reklam för bra folk. Yaser är inte "bara" duktig på att klippa häckar mm, utan han är även arborist! Jag är så glad att ha fått lära honom! Och, det är inte bara jag som tycker att han är duktig. På Offerta.se får han idel lovord. Yaser jobbar för det mesta ensam, men har ibland hjälp av en brorson, som i måndags.
Han är prisvärd, snabb, noggrann, respektfull, och super-

supertrevlig! 
Så här bra kan en måndag börja...fortsättningen följer i Del 2!

Tack Yaser! Jag är mycket tacksam! Detta ökar mina chanser att kunna bo kvar.💗

                        Ha en fin dag!
               Tack för titten
                             Anja
ps
Jag fick låna Yasers häcksax för att klippa ett par häckar som jag kan klara av själv  -- med en bra häcksax :-)
        ds
                       Jag länkar till TrädgårdsFägring, bloggportalen för trädgårdsbloggare

                       
     Den uppvuxna trädgården
      Blev den som jag tänkte mig?

"I själva verket handlar det om två trädgårdar, en som är mindre eller mer fantasibetonad,och en annan som är påstridigt verklig".
(En andra natur, En trädgårdsodlares bildningsväg , Michael Pollan)

                 I 22 år har jag försökt att knäcka koden till mysteriet "vad-är-det-som-gör-en-trädgård-till- "wow"-faktor", till en betagande plats för alla sinnen. Vissa trädgårdar har "det". Där summan av intryck gör den till en upplevelse från första steget innanför grinden. Då menar jag både visuellt och även "andligt".Den optimala trädgårdsupplevelsen för mig är att inte vilja springa runt så fort som möjligt utan att man stannar upp, dröjer i detaljer och helheter. Men, jag vet fortfarande inte om jag har knäckt "koden". Den är i varje fall svår att formulera i ord och ens egen oas är som ens barn - den käraste.
                Fantasin har fått spela introt medan verkligheten har format den.Trädgården. 
Verkligheten handlar mest om prioriteringar. Vad får den kosta? Hur mycket tid är man beredd att lägga ned? Vilken slag trädgård vill jag ha?  
Prioriteringarna hänger ibland på saker man inte kan påverka, så som vilken fysisk ork har man? Vädrets makter. Har man någon i samma trädgård som delar visionerna och jobbet och skapandet? 
För att ensam är inte stark. Även om man får hjälp med de tyngsta arbeten så hänger känslan i trädgården mycket på detaljer, som kan vara nog så svåra att genomföra ensam. 
Jag närmade mig de 60 när jag fick chansen att förverkliga min trädgårdsdröm. Undrar ibland hur allt skulle se ut om jag hade fått börja till exempel 20 år tidigare? 
                 Men, min uppvuxna skapelse av växter och detaljer av rost och annat bjäfs har, trots brister och "fel", blivit till en smått imponerande upplevelse av frodighet och även skönhet. 
Den blev inte som jag tänkte mig från början. Den blev bättre. Och den blev sämre. Precis som Livet i övrigt. Verkligheten är påstridig och fantasin har inga gränser...

                                                                Maija 

                    Ha en trevlig vecka. Tack för titten!
                          Anja

          

Convolvulus suendermannii?

På Berget blommar denna  kuddformade silvrvinda.

         Inga nya projekt,
         bara underhåll av det gamla.

             Och, om ni bara visste hur tacksam jag är.

Har funderat mycket - fram och tillbaka - ska jag, eller ska jag inte fortsätta att blogga? Läsarantalet minskar. Intresset för en trädgårdsblogg som inte levererar nya projekt, spännande trädgårdsresor och annat som är intressant, är väl dömd att dö?
Men, skulle jag möjligtvis kunna sätta ord på underhåll av en älskad trädgård, på ett sätt som skulle ge läsaren ett annat perspektiv på vad trädgårdsliv kan innebära? Mitt mål är att bo kvar här så länge som möjligt, men att hitta ett sätt att inte bli uppgiven av allt som för stunden verkar oöverkomligt i trädgården.
Jag skulle vilja med andra ord problematisera och ömma för både Livet och trädgårdslivet. Inte på en klagande sätt, utan på ett kärleksfullt sätt. För ett är säkert för ossa alla: Vi blir äldre, om vi får Nåden att leva. Och hur gör vi med livet och i all synnerhet med trädgårdslivet då? Är flytten till en lägenhet det enda alternativet? 
Vi åldras olika. En del håller upp vitaliteten i kroppen länge, andra är mindre lyckosamma.
När jag ser på mitt verk ute trädgården, på träden, buskarna, perennerna, på Bergets små invånare. På allt som jag har investerat i både känslomässigt, fysiskt arbete, skapandeprocesser och även i pengar,känner jag lusten att fortsätta att leva i det - på mina villkor. Utan krav på övernitiskhet. Men, jag måste lära mig att prioritera. Trädgården är liv som måste vårdas. Men hur mycket är nödvändiga insatser och vad kan man släppa på? Jag skulle vilja dela med mig av sådana erfarenheter.
Jag är 77 år. Har stora problem med min rörelseapparat. Arbetspassen i trädgården är inte långa åt gången numera och hårda vindar avhåller mig helt från utomhusjobb - oftast. Men då ägnar jag en timme åt växthuset. 
Har lärt mig att även ett litet pass  dagligen ger resultat. Varje gång en rabatt har fått sin värdighet upprättad genom rensning, stöttning, bevattning, är jag nöjd. 
Ofta klagar jag över vad jag INTE kan. Nu ska jag koncentrera mig mer på vad jag faktisk kan.

Så här gör jag för att lura mig själv att inte bli uppgiven av allt som ska göras:

Börjar säsongen med att pynta närmast entrén. Att komma hem till en städad och livfull entré inspirerar att fortsätta...
Nästa steg varje vår är att städa vårrabatten där ungersk tandrot breder ut sin matta och nunneörter, julrosor och vårprimulor börjar prunka. Då är det oftast bara mars. Dessa små "projekt" har tagit mellan en till två veckor...Förr gjorde jag samma jobb på ett par dar...Javisst! Det tar längre tid nu men jag KAN ju fortfarande. 

                      Städa närmast entrén först på våren

              Vårrabatten ser ut så här under högsommaren, innan de vita floxen har slagit ut. Ungersk tandrots vissnande blad döljs effektivt.

Låt inte vita flygare förstöra nöjet med växthusodlingar. Mitt sätt att "mota vita flygare vid grinden" är att varje morgon skaka på några blad på varje planta. De sitter på bladens undersida. Finns det någon där så flyger den iväg och landar sedan på ett annar blad som man kan följa med blicken. Jag vänder försiktigt på bladet och klämmer ihjäl den/dem. Ser man dem i tid, blir de inte till problem senare. Och, man behöver inga gifter. 

                       Tack för titten. 
                           Anja

          En underbar juni är till ända
medan honungsrosens arom fyller varenda vrå av utemiljön. Sitter vid öppet fönster och gör detta inlägg när rosdofterna svävar även in.En sommardoft man längtar till varje år.
Japansk skenkamelia njuter med mig och frodas med generös blomning i år. Blommorna som har varit rätt små förr om åren öppnar sig mer i år och verkar till och med större. Måste gå och mäta :-)
Det händer så mycket i trädgården just nu att man hinner inte med.
Till skillnad från förra sommarens nästan olidliga hetta och torka har vi fått lite av varje och utekvällarna har varit otagliga under parasollen. Grillen har gått varm, trevligt umgänge, och 12 åriga Maija-katten är slank, smidig och ungdomligt lekfull.
En koloniförening vill komma hit och "hämta inspiration" och prata trädgård till helgen. Kul, det var ett tag sedan sist jag hade någon trädgårdssällskap på besök.
I vintras köpte jag fina vallmokapslar för dekoration inomhus. Tidigt i våras fick jag lust att pröva om en kapsel kunde ge mig även levande vallmon ute. Jag blev riktigt glatt överraskad när jag såg denna kultivar av opievallmon slå ut i sin fulla prakt. Snyggt!
Liljornas tid har så smått börjat nu. En av mina krukfavoriter är liten basunlilja, L. formosanum var. pricei. Man ska kunna odla den även ute i en upphöjd, väldränerad rabatt, men jag föredrar krukodling av denna art -säkrast så och trevligt att kunna se den nära.

                                                          Stewartia pseudocamellia

Papaver somniferum, opievallmokultivar

Liten basunlilja med sina karaktäriska rödbruna strimmor utanpå

                 Ha en skön vecka och TACK för titten!
                             Anja

Fler inlägg av andra  trädgårdsbloggare hittar du i TrädgårdsFägring