....och plötsligt händer det

           Solen har "gassat" från klarblå himmel                 hela dagen!

Det kändes nästan overkligt att se sig om här hemma när solen lyste snart sagt i varenda ostädat vrå. Fönstren var ogenomskinligt  matta i motljus av all smuts som månadsvis regn medför. Trädgården däremot, som var så ful igår, nu badade i klädsam guldskimrande skrud av de varma strålarna. 
Man blir ju solgalen när det har varit en kompakt mörker i månader, med få undantag, och även då i korta stunder. 
Det blev verkligen läge att sitta i lilla plasthuset och kruka en del växter som farit mycket illa av denna halvårslånga "höst".
Undrar om kung Bore tänker klämma en liten svinkall och/eller snörik vinter mellan hösten och våren...? Den som lever får se.

Inne i växthuset är det lite vårkänsla. Ungersk blåsippa, Hepatica transilvanica i all enkelhet. Jag har alltid någon växt som jag driver till blomning i förväg.

I år odlar jag mina egna, krusbladiga penséer. Några har kommit upp.

Och så pinsamma jag: Tre krukor av några lökväxter som jag inte har en susning vad de heter eller ens vad de är för arter...?! Hur kan tre namnskyltar bara försvinna? Undrar om de kommer att blomma i år? Förra våren kom det upp blad, men inga blommor.

Den här skylten sitter dock kvar. Kul att veta vad växter man har heter - eller hur ;-)?

Saxifraga 'Mrs. Helen Terry' med stora blomknoppar

Rosenrododendron, Rhododendron oreodoxa var. fargesii , den tidigaste av mina rododendron. Hur ska det gå i år?

Hybridkejsarolvon, Viburnum bodnantense ' Charles Lamont'

har fullt av blad"knoppar", men kan inte se blomanlag. Detta har aldrig hänt tidigare. En mild vinter brukar den blomma så här dags?!

Min Myosotis pulvinaris, (hittar inget svenskt namn) och revviva, Androsace sarmentosa, har farit mycket illa av allt regn, trots väldränerade förhållanden. Här ser du små prickar av Myosotis - det som var kvar i rabatten...

Nu väntas en period med lite kallare nätter och en och en annan solglimt då och då på dagarna. Får hålla tummarna att vintern inte gör sitt intåg i mars-april...

Önskar alla en fin vecka med många härliga stunder med sådder. Det är även dags att plantera om pelargoner...😍

Anja

Länkar till TrädgårdsFägring

Vårkänslor mitt i vintern.

Så vårlikt med barmark utan tjäle och flera plusgrader dygnet runt.
                             

                             Många vårblommande växter står i knopp och det kliar i fingrarna att få sätta i gång med vårbruket ute. Men, här hos oss är det inte bara plusgrader utan ett "evigt" regnande och hårda vindar därtill. För en gamling som jag, inget som lockar att vara ute och jobba...Annat var det förr - ju förr desto mindre brydde jag mig om sådana baggisar.

Visst har jag passat på att rensa lite när solen har tittat fram och blåsten har bedarrat en stund. Samtidigt får jag inte glömma att här på Västkusten kan vintern slå till sent - oftast i februari och kan hålla på hela mars fram till april.
Därför är det extra härligt att ha plasthuset i gång inne i glashuset. Där doftar det vår av jord i krukor och en behaglig värme på minst 10 grader.
Jag har tjuvstartat en del sommarblommor som jag vill ha så tidigt som möjligt i blom. Sommaren blir ju kortare och kortare i kapp med stigande ålder. I barndomen var sommaren en evighet - numera "ett kort ögonblick".

Altanen är ett trädgårdsrum som ger mycket glädje under regnfria sommardygn

Jag vill gärna kunna smycka altanen och Krukträdgården med blommande växter redan i maj - om vädret tillåter. Därför har jag sått några fröer av indiankrasse, buskkrasse, petunior, penséer, vallmo, blomsterböna, jätteverbena och luktärter. Min erfarenhet är att det går att driva några plantor så här amatörmässigt och få några tidigblommande exemplar - allt för att förlänga säsongen...

Förra sommaren såg jag en enda bladrosett av alla mina bergvallmon...även den försvann,,

Dessa ska i jord idag. Många arter av Meconopsis och en nyhet som sådd är bärnstensvippa, som jag fick av Veronica när hon var här på blixtvisit i tisdags. (Kolla gärna på Veronicas inlägg om vintersådd)

Nu är de sådda plus lite annat också!

Men oj, vad jag saknar mina Meconopsis och en del primulor som de två sista, heta somrar har tagit kol på. Därför tänker jag så, med en dåres envishet, ett antal arter av bergvallmon...

Tänker mig odla dem i krukor så att de kan flyttas till svala ställen på sommaren och ha koll på dem under vintern...

Bilden har jag kopierat från Impecta frökatalog 2020

Kornvallmo 'Amazing Grey'

Det är lönlöst att blicka för mycket bakåt. I sommar hoppas jag att få se denna läckra kornvallmo bre ut sig bland andra, med andra färger.

Länkar som sig bör till

     TrädgårdsFägring       

                                                                   2020
       Nytt År! Nya drömmar!
Årets första header får representera blommande förväntan.
Hösten och vintern har bjudit rikligt med regn och milda temperaturer. Hårda vindar har avlöst varandra.
Men,finns det tots alla väderbesvikelser något härligare än januari?! Allt ligger framför en. Det pirrar i ens hela väsen av otålighet. Att de senaste två åren har varit vädermässigt "konstiga" har man redan "glömt". Nu gäller att få så frön. Mina första sätter jag om ett par dagar. Chile, penséer, jätteverbena m.fl. Godis åt ögat, för konsumtion åt oss själva och åt nyttoinsekter.
Att driva själv sommarblommorna är rätt nytt för mig. Tidigare om åren har jag drivit mest perenner. Men, förra årets lyckade satsning på en liten blomsteräng gav blodad tand. Det är i en blandning av "Butterfly mix" - egenkomponerad - där även bin och humlor surrar. 
I torkan är dessa lätta att hålla fräscha genom bevattning.
Men, även när regnet inte vill ta en längre paus, frodas sommarblommorna förvånansvärt bra i den magra, väldränerade jorden.
Jag känner inspiration inför denna nya decenniets odlingssäsong. 
När Ni läser mitt inlägg har jag precis fyllt 78! Jag har ett rätt ungdomligt "hjärta", som matchar illa mitt gamla lekamen. Men, 
hoppet är det sista som lämnar människosinnet. Därför ger jag mig hän åt närande, inre bilder av vår- och sommarvyer, som bara en levande trädgård kan ge. Insekterna bryr sig inte om deras näringskällor är ett-, två- eller fleråriga blommor.
Och, jag fortsätter att odla mångfald från tidig vår till sena hösten. Bilderna nedan är några av nyttoinsekters favoriter.

                       Aurorafjäril, hane, insupande nektar från en sommarfibblas blomma...
 Har låtit en liten del av trädgården blomma med "ogräs" - en populär plats för olika insekter. 

Kornvallmon, Papaver rhoeas av olika sorter tillhör en av mina favoriter.  

                                                                 Sensommarplantering

                           Samma på tidig vår

                 En av sommarens fjärilsrestauranger

 Växthuset är också en insektsdragande miljö med många blommande växter från gurkor, tomater och chili m.fl. till prydnadsblommor.
Läste någonstans att det är bra att ha en hov att fånga in dagsländor som annars faller offer för spindlar eller andra rovinsekter.

           Allt gott till Er Alla!  
                                                                         Anja
                                          Ett Nytt decennium med TrädgårdsFägring

                                 GOD JUL!

Önskar alla en fridfull och härlig jul med många prasslande fröpåsar som julklappar! 

Anja

TrädgårdsFägring

                                                                December
                                                en höstmånad numera
         eller elegi över den förlorade                      trädgårdsdelen

Kanske har någon lagt märke till att mina inlägg duggar glest. Det beror på en  minskad motivation att blogga om trädgård. Det i sin tur beror på att jag ser hur min absoluta favoritrum i trädgården håller sakta på att förlora arter på grund av väder, som för alpina växter är rena döden: Milda, regniga vintrar och torra somrar.
Jag kommer så väl ihåg hur jag fortfarande för några år sedan sedan tog en sväng på berget för att inspektera de små växterna och vilken glädje jag kände när jag såg hur många av dem trivdes och mådde bra. Jag hade härliga visioner över olika projekt som skulle göra Berget till ett smyckeskrin för små gnistrande pärlor av alpina växter. Hur jag varje kväll gick med ficklampan för att destruera glupska sniglar. 
Efter ett tiotal år fick jag min första chock som jag inte riktigt förstod hur jag skulle hantera. Nämligen,en morgon när jag tog som vanligt en inspektionsrunda över Bergets småväxter, ser jag till min förtvivlan hur koltrastarna hade pickat sönder rejält många av torvkanterna i letandet efter föda. Torvspill låg överallt på berget. Även några växter hade de slitit upp. Det var första gången jag kände hur maktlösheten grep tag i mig. Väldigt jobbig känsla.
Så småningom kom andra bekymmer som hade mest med vädret att göra, med samma effekt av maktlöshet. 
De sista två somrars torka har inneburit dödsstöten för många arter. Det har varit främst värmen som en del växter inte har pallat för på Berget.
Nu är det inte längre med förväntan jag ser vårens ankomst utan med fruktan. Vet inte om jag kommer att "kasta in handduken" när det gäller trädgården eller om jag orkar/vill vara tillräckligt flexibel  för  att vilja njuta av det som fortfarande blomstrar och trivs? Just nu känns det inte så.
Ingen direkt tjusig hyllning till årstidens ljusfest, men så är livet ibland.

      Den här grusvivehybriden har inte försvunnit - ännu.

          Några Meconopsis har jag inte sett till på två år.

Försvunna sedan två år

Fransiga alpklockor hade jag en stor matta av som spred sig lite här och var på Berget. I somras kom det upp några få blommor och bladmassan var både kraftigt reducerad och en del visset bruna.

         Stor smyckeblomma hade inte gett upp ännu i somras.

                              Försvunnen.

                  Dessa verkar vara kvar ännu

Hjärtranunkeln har flytt sin kos medan sandviolen sprider sig hejdlöst.

Fransklockorna av den här arten blommade så här fint i somras.

              En bit ab Berget för ett antal år sedan

Woodlandsdelen av Berget har tagit minst skada av vädret, men undervegetationen av vivor har minskat och den "vanliga" blå bergvallmon har försvunnit.


                    Ha det gott! 
                  Anja
              Länkar som vanligt till TrädgårdsFägring

                                Jag, en novemberkramare

En kravlös vilomånad då jag  unnar mig lata dagar. Då själen kommer ikapp - i bästa fall och inomhusstädning i maklig tempo känns som en behaglig lyx...
Ute hänger en del blad envist fast i grenarna och november har varit hos oss en mild månad med väldigt mycket regn. 
Bergets små invånare tynar bort. Vårt nya klimat med supertorra somrar och milda, regninga "höstvintrar" är främmande för dem ...Värre är att många arter kommer inom överskådlig tid att förlora sina växtmiljöer på grund av klotets temperaturhöjning.
För mig, helt nytt är att en trädgårdsaurikel och en en broklewisia blommar för fullt tredje eller om det var till och med en fjärde gång. Tog in dem för kanske 10 dagar sedan när de knoppades ute och har nu slagit ut. Stjälkarna är förstås för höga men blomningen är det ingen större fel på. Lite sommarstämning så här före advent är inte helt fel.
Jag kan kosta på mig att vara novemberkramare för att ingen förväntar sig på måndagmorgon att jag anländer till jobbet pigg, fräsch och rättvis. För alla som däremot måste det är mörkret förstås en svår tid. Men,om lite drygt en månad har ljuset åter vunnit över mörkret! 

                          Ha det gott!
                             Anja
           Länkar till TrädgårdsFägring!

                           

        Olivträden är ute än

Nu är november här. Årets "längsta" månad på den tiden jag slet med lönejobb. Numera går tiden så fort att även november är en kort månad.
Trädgården är inte riktigt så grå som den brukar så här dags. Headerbilden är tagen mot slutet av oktober och ser inte riktigt så färggrann ut idag som på bilden. Men nu behövs färg för boosting av sinnesstämningen så att oktoberbilden får leka november hos mig. 
Olivträden är ute än och får vara det så länge det inte blir en sammanhållen kall period. Några frostnätter klarar de ute om dagen blir på plussidan. 
Jag tycker om alla mina medelhavsväxter. När jag tänker efter så har nästan varje kruka en story som gör att man blir lite känslomässigt bunden till var och en. Jag är också en en personlighetstyp som är s.k. högsensitiv, vilket kan betyda att jag tar djupare och hårdare på sådant som andra ser en mer nyktert på. Jag vet några som har tröttnat på sina och låter frosten göra grovjobbet så att de blir lättare att slänga sedan... 
Jag har två lite större olivträd. Det första fick jag för ett antal år sedan av maken som present på internationella kvinnodagen.Den borde vara betydligt större, tycker jag, men har kanske inte fått den optimala vården. Det andra olivträdet är "dottern" till det första och faktiskt kraftigare trots samma, rätt nonchalanta vård av mig... Jag tog sticklingar av moderplantan, mot alla rekommendationer. Jag använde rotningsmedel och i övrigt ungefär så som man gör med en rossticklingar. 
Trädgården håller på att gå i vila.Fler och fler träd och buskar tappar bladen och lägger sig som en matta över mullen och gräset.
Fågelaktiviteterna är på topp - fröerna går som smör i solen. 
Just nu känns det inget gott att vara ute. Har haft en långvarig, jobbig hosta - dock slapp jag äntligen lunginflammation - vilket jag har brukat få de sista tio åren. Ibland flera gånger på året. Men lite "grädde på moset" blev det med borrelia....
Har tagit in bougainvillean och oleandern in i vardagsrummet. Får se hur det går

Krukrosorna får stanna ute hela vintern. Jag ställer dem  
under takutsprång...Det har gått bra i två vintrar. 


                                                                          "Dotterolivträdet"

Eukalyptusviden har många blad kvar

Så länge vi inte har snö, piggar det städsegröna upp.

Daggaster sträcker sina rödbruna grenar uppemot 180 cm i luften och klarar lite frost. 

Dessa blad vill jag ha mer av. De tillhör förstås höstcyklamen Cyclamen coum. Den har blommat hela hösten med vita blommor.

Men ojdå! Ännu en omgång detta år! Otroligt. Tar nog in den så att blomningen inte fryser bort. Den här har kanske hamnat väldigt rätt: Oftast bortglömd i en kruka. Vatten bara godtyckligt när "trädgårdsmästaren" har lust eller kommer ihåg:-)

Har tappat räkningen hur många gånger denna trädgårdsaurikel, Primula x pubescens har blommat i år. Plockade in även denna lilla krukan igår p.g.a. hot om -6 grader i natt.

Inte finns det särskilt mycket att berätta om från trädgården just nu. Det är mörkt och kallt ute så att inomhus"trädgården" får skänka lite grönska och blomning.

Ha det gott!

Tack för titten!

Ta en titt även hos andra trädgårdbloggare i vår portal

TrädgårdsFägring 

Anja