Anjas Hill

              

                     I maj det spritter uti mänskans hjärta

                                        och vinterns krämpor tina upp och gå,
                                        i maj inunder blomstermattor bjärta
                                        bli gömda lifvets alla sorger grå.

                                        
                                        I maj blir hoppet grönt som skogens tufvor
                                        och gyllene som glimt på sollyst våg
                                        och djupt och rikt som jordens djupsta grufvor
                                        och jublande som flyttningsfåglars tåg.
                                                          (J. L. Runeberg)

                   Mycket kretsar runt trädgården för mig nu. Det gör det i.o.f.s. alltid i maj, men i år ännu mer.Det finns inte så mycket annat man kan göra i denna sociala isolation. Jag har bl.a. låtit en arborist demolera min japanska zelkova i början av april. Dess krona blev för omfattande. Har egentligen inte riktigt klart för mig om trädet är förstört, men skulle inte tro det. Just nu ser det ut som ett skelett. 
Vårrabatten kom i otakt med sin blomning. En del har blommat över 
redan medan andra har precis börjat. Fördelen är att säsongen har på detta vis blivit mycket längre än vad som är brukligt.
                   Finlandssvenske nationalskalden Johan Ludvig Runeberg besjunger maj månaden som en tid då livets sorger glöms bort. Då hoppet är grönt som skogens tuvor. Tänk, om det kunde vara så även i år? Men, aldrig har framtiden känts så oviss som nu. Vi har ingen aning om konsekvenserna av denna pandemin. 
Ekonomier rasar. Arbetslösheten ökar. Social oro ökar i många länder. Miljön jublar i vissa delar av världen, tack vara den minskade rörligheten och minskade produktionen - i andra syns konsekvenserna av global uppvärmning smärtsamt tydligt. 
Jag har svårt att jubla över min, just nu i alla fall, privilegierade värld. Visst är jag tacksam att de mina och jag  har det bra, men det handlar om så mycket mer än mig och de mina.
Jag  grips av tidens allvar - vi vet inte hur "notan" slutar.

                                                      Stjärnmagnolian levererar troget.

"Palmen", så heter den för enkelhets skull hemma. Cordyline australis 'Atropurpurea', syddracena,som säkert de flesta vet. Vi haft detta liljeträd från Nya Zeeland  i 14 år. Den kom ut i friska luften egentligen för tidigt i år. Efter värmen i början av april kom kylan - dock ovan nollsträcket, tack och lov. Än så länge har den kämpat tappert och nu håller jag tummarna för mer värme och sol så att Palmen kan bli glad och må gott.

Vårrabatten ser väldigt vit ut när alla färggranna nunneörter och ungersk tandrot har blommat ut.

 

              Den fula vitsippan 'Olofstorp' och den snygga 'Blue Eyes'. Båda förökar sig hyfsat bra, men den förstnämnda blir grönare och grönare och den andra får fler och fler utan blått öga. Det kan bero på att den utvecklar det blåa gärna som lite äldre exemplar.

Sommarblommor har jag sått ett antal.Luktärterna har blomknoppar. krassen har slagit ut i full blom liksom denna eldiga rosenskäran.

  Jag önskar Er Alla god hälsa 
         och trevliga stunder i trädgården
                      Anja 
                      

            Läs även andras inlägg i 
                 TrädgårdsFägring