måndag 21 oktober 2019




      Boktips om ormbunkar

Idag väljer jag att dela en artikel från dagens GP!
Själv har jag alltid varit förtjust i ormbunkar och nu har det kommit en bok om dessa.Själv har jag rätt många, men av någon anledning har jag inte tagit så värst många bilder av dem. 
Vill veta mer läs denna länk.

Till höger frilandsadiantum, Adiantum pedatun 'Imbticatum', en alldeles otroligt vacker ormbunke vid dammkanten.


Den här måste väl vara svartbräken, Asplenium trichomanes ?(Nej, den är visst en kambräken, Blechnum spicant) Att jag frågar beror på att den har levt ett anonymt liv i närheten av en stor, vit snyggbladig julros. Ormbunken har inte trivts men överlevt, och under många år hände inte mycket med den - förrän i somras då den helt plötsligt tog plats!I min, lite numera inskränkta växtvärld, hade jag ingen lust att ägna den någon uppmärksamhet och då faller även namnet i glömska...

TRÄDGÅRD

Växten som gått från magi till trend

Länge fanns det en tro att ormbunken kunde skydda huset mot allt från häxor och väsen till råttor. Det är därför man ofta kan se ormbun kar som växer längs husgrunden eller på ömse sidor av ingången till gamla torp. (Bild: Isabelle OHara)
Ett särdrag hos ormbunken är knoppningen på våren. Bladet ligger ihoprullat i en hård snurra som kallas kräkla, döpt efter snarlikheten med biskopsstaven. (Bild: Isabelle OHara)
LÄNGE FANNS DET EN TRO ATT ORMBUNKEN KUNDE SKYDDA HUSET MOT ALLT FRÅN HÄXOR OCH VÄSEN TILL RÅTTOR. DET ÄR DÄRFÖR MAN OFTA KAN SE ORMBUN KAR SOM VÄXER LÄNGS HUSGRUNDEN ELLER PÅ ÖMSE SIDOR AV INGÅNGEN TILL GAMLA TORP. (BILD: ISABELLE OHARA)
Den är ett lika självklart inslag på skogspromenaden och i blomkrukan på fönsterbänken som i konst och inredning. Kring ormbunken svävar ständigt en aura av mystik.
Men kan man verkligen skriva en hel bok om ormbunkar?
Jodå, det går alldeles utmärkt, trädgårdsmästaren Anton Sundin har just levererat ett praktverk på 224 sidor om den mytomspunna växten. Nu finns det förvisso 12 000 kända arter så det saknas inte material att gräva ned sig i.
– I Sverige har vi bilden av ormbunken som den där skuggväxten som sprider sig lite för mycket och tar aningen för mycket plats. Lite av en problemväxt, men när jag började min research upptäckte jag att ormbunken var så mycket mer än en trädgårdsväxt. Det fanns så mycket spännande att berätta och jag vill visa på ormbunkens bredd, säger han.
Ormbunken är en av de äldsta växtfamiljerna på jorden med 400 miljoner år på nacken, vilket betyder att vi kliver runt i samma växtlighet som dinosaurierna en gång gjorde. Den har följt människan som en mytomspunnen påminnelse om en svunnen tid. Uråldrig, men samtidigt tidlös.
Det var framför allt i det viktorianska England under 1800-talet som ormbunken hade sina glansdagar och blev en trendväxt som tillskrevs närmast övernaturliga krafter.
– Den sprids med hjälp av sporerna på bladets baksida, men människor förstod inte på den tiden hur en växt utan blommor och frön kunde föröka sig och trodde att det måste vara något magiskt me d den.
Man inte bara samlade och odlade ormbunkar utan började också avbilda den inom konst, design och arkitektur. Som heminredning var den närmast ett måste och blev ett återkommande motiv på tapeter, tyger och porslin.
För Anton Sundin är ormbunken först och främst en mångsidig trädgårdsväxt med flera användningsområden.
– Örnbräken som många ser som ett besvärligt ogräs blir exempelvis otroligt fin kompostjord. Den blir lite surare än andra kompostjordar och skulle kunna vara ett komplement när vi ska odla surjordsväxter. De jordarna man normalt köper till sådana växter innehåller mycket torv som är en ändlig resurs, så potentiellt skulle det kunna vara att stort användningsområde.
Även inomhus fyller ormbunken en funktion. Den renar luften och ökar fuktigheten.
– Sedan är det också enkelt att inreda med ormbunkar. Som krukväxt kräver den inte så mycket ljus så man kan ställa den i bokhyllan eller i ett hörn. Den ska dock inte torka ut helt. Ormbunkar gillar regnskogsklimat och tar gärna in vatten genom bladen, så duscha dem med sprejflaska då och då, säger Anton Sundin.
Ormbunkar har sedan urminnes tider använts som medicinalväxt och ansågs tidigare kunna råda bot på bland annat astma, håravfall, reumatism, njurbesvär och mask i magen. I dag är det få som sätter så stor tilltro till de hälsobringade effekterna, men i Asien används den fortfarande som naturläkemedel.
Länge fanns det även en tro att ormbunken kunde skydda huset mot allt från häxor och väsen till råttor. Det är därför man ofta kan se ormbunkar som växer längs husgrunden eller på ömse sidor av ingången till gamla torp.
Ett utmärkande drag hos ormbunken är knoppningen på våren. Bladet ligger ihoprullat i en hård snurra som kallas kräkla, eller fiddle­head på engelska, döpt efter snarlikheten med biskopsstaven och huvudet på en violin. Sakta vecklar bladet sedan ut sig och sträcker på sig likt en sömndrucken katt. Processen tar som regel några dagar beroende på vädret.
– Vissa arter rullar ut alla bladen på en gång på våren, medan andra håller på successivt under året. Det blir en fin designeffekt i trädgården när man har utvecklade blad och kräklor i kombination, väldigt läckert, säger Anton Sundin.
Hur är då ormbunkens status i dag?
– Nu är intresset på väg tillbaka och den håller på att återta sin position som trendig rumsväxt. Dessutom klarar många av de sorter som finns i handeln i dag vårt inomhusklimat bättre än de gamla sorterna.
Fakta: Visste du att...
... det är av dess hälsobringade egenskaper som ormbunken har fått sitt namn? Träjon, som är en av de vanligaste vilda arterna, användes förr som botemedel mot binnikemask. Både mask och orm hette på fornsvenska ormber. Ordet bunke betyder knippa, bunt eller rugge, men också något som växer tätt och avskilt från omgivningen.

                            Ha en superfin vecka! 
         Tack för att du tog dig tid!
                                                                Anja
                                    Fler trädgårdsbloggare hittar du HÄR

lördag 12 oktober 2019




                                                  Vad finns kvar                     av växtligheten
     efter sju kalla nätter?
Inte mycket, blir mitt lakoniska svar! De kalla nätterna följs av regn - en dödande kombo för trädgårdens veka växter.
Som tur var tog jag in en rejäl bukett blommor dagen innan frosten. Halva buketten är fräsch än idag. 
Sedan lyfte jag in Bougainvillean för att se om den klarar att stå i fönstret inomhus. Efter ett par dagar tappade den hälften  av blommorna, men den var så blomrik att det gjorde inte så jättemycket på utseendet.
Några krukor fick stå ute under fiberduk och har klarat sig. 
Under de kyliga dygnen passade vi, maken och jag,på att roa oss inomhus: Ny färg på hallväggarna och nya innerdörrar och ny matta gjort av 560 petflaskor...tja, ett riktigt lyft för interiören. Förresten! Enligt Feng Shui är hallen det viktigaste rummet i ett hem...vårt blev äntligen hedrad som sådan...;-) 
Sedan är jag av egenskapad "hävd" en krukväxtmänniska sedan unga år och inomhus skiljer sig inte märkbart från utomhus - så här års ;-) Om ett par veckor fyller min benjaminfikus 50 år hos mig...jämte sonen...! 
Man skulle kunna uttrycka det som: Tiden går ;-)


En hållbar bukett från trädgården

Begoniakrukan har stått på altanen hela säsongen. Att de där små murbinkafröerna  (Erigeron karvinskianus) hittar även i denna kruka  - ja, hur?? Måste ha skett förra sommaren när själva plantan inte var så stor.
Nu har hela härligheten stått inomhus i ca 10 dagar och murbinkan ser inte ut att vantrivas. Ska bli kul att se hur länge den ser så här fin ut. Jag flyttade ut krukan bara för fotografering.
Ingen lättfotad objekt inomhus. Min, om ett par veckor,  50 år gamla benjaminfikus. Bougainvillean skymtar till höger. Extra svårt att fotografera tack vare altanen bakom fönstren.

 
Berget i höstskrud
Dessa väna penséansikten har hängt med sedan april i år. 

Att krukodla stjärnflocka skulle vara en ren succé visste jag inte i försomras då jag planterade en kruka från Blomsterlandet. De blommar så här ännu. Bilden är tagen idag. 

Ett stort bestånd av skuggliljor (Tricyrtis formosana) har jag på berget och beslöt mig att flytta en del i en vanlig rabatt. De flesta har vissnat ned men en tittar så nyfiket


Oktoberstormhatten (Aconitum carmichaelii 'Cloudy') har klarat nattfrosten.

                     Önskar alla en fin vecka!
                          Tack för titten!
                                 Anja
               Det finns fler trädgårdsbloggar att titta i 
                              TrädgårdsPortalen 

tisdag 1 oktober 2019




                                En välbehövlig bloggpaus
          enda in i oktober
Jag kan ju inte påstå att just mina inlägg bland trädgårdsbloggar lämnar några större spår i trädgårdsvärlden. Men, när en person - som jag mycket väl känner igen på utseendet - utropar när hon ser mig: - Är det Anja?! Varför har du slutat blogga...? Då inser jag att långt ifrån alla lämnar kommentarer, men läser/tittar och uppenbarligen återkommer...
Ja, det gör djupt intryck på mig. 
Och snälla, söta rara Du! Jag kommer inte ihåg just nu vad du heter, men glömde säga till dig att så klart kommer jag ihåg dig.
Ja, detta hände i söndags då jag gjorde min årliga insats för Botaniskas Vänner och delade ut beställda lökar för medlemmar. Stundtals kan det vara lite stressigt även om de lugna stunderna är fler. 
Som sagt, nu är vi inne i oktober. Naturens och trädgårdens stora grand finale för året har börjat och i år verkar färgerna lysa starkare än någonsin - eller så har jag bara glömt hur de lyste året innan...;-)
Två års sommartorka har har skördat sina offer i trädgården. Mina höstgentianor har reducerats till ett par stycken. Jag hade en rätt stor matta av dem. Ändå var bergets växter högprioriterade i sommarens bevattningsinsatser. Alla Meconopsis verkar försvunna. Jag hade "hur många som helst" av den vanliga M. baileyi - inte en enda i somras...
Kanske har den här typen av förluster påverkat mitt bloggande. Jag tycker inte om att vara negativ egentligen, men det är lite svårt att upprätthålla entusiasmen när trädgården ändrar karaktär åt det artfattigare hållet...
OK, gott folk! Det kommer fler inlägg. Min ambition är en i veckan.
(Har inte listat ut hur jag kan lägga ut stora bilder med en gång. De blir bara 2/3 bilder om jag publicerar dem med "extra stor". Helt klart är det roligare att titta på stora bilder istället för små. Vill du, så kan du klicka på bilderna och då blir de roligare att se.
Japansk skenkamelia, Stewartia pseudocamellia, levererar -som vanligt. I år, efter stormar, lite glest mellan bladen.Har för mig att denna bilden liknar de från förra åren. Jag borde försöka ta den från något annat håll....typ...;-)

Höstsilverax, Actaea silmplex 'Pink Spike'

"Fondtapet" på plank av vildvin. Sorten okänd.

Färgchock tillsammans. En liten japansk dvärglönn och palettblad.
Bougainvillea ar blommat sedan juni.

En pelargon som stått ute fick flytta in med denna fina blomning.

            Önskar Alla en trevlig vecka!
                       Anja
                                    Se flera inlägg i TrädgårdsFägring

måndag 2 september 2019





                                           September 

       börjar med lite kyligare väder

Själv känner jag av annan slags kyla och tar en paus från bloggen. Får se om det blir fler inlägg och i så fall när. 
Hittills har jag publicerat 1253 inlägg och en miljon 44tusen 300 sidvyer...! Under augusti 7320 sidvyer...Så "några" har ju ändå varit och kollat utan att lämna andra spår än i statistiken...:-)
Den här "ge upp"-fasen har jag varit i även förut och längtat ändå väldigt fort tillbaka. Man vet aldrig. 
        Ha det gott så länge! 
                      Anja
                                                     Japansk porslinsanemon blommar just nu

Denna klematis har blivit min favorit av den enkla anledningen att den levererar varje år en överdådig, lång blomning.

Överskott av tomater blir hos mig till "soltorkade" tomater, fast i ugn. Här i ett lag av olivolja, vitlök och basilika, salt och peppar.

Nyligen planterade jag ett gäng vattenrotade basilikastjälkar i stor kruka och här håller rosmarinsticklingar att rota sig. Jag kan inte ha för många örtodlingar. är galen i dessa.

ps
Precis när jag är på väg att ge upp har jag fått en ny följare:-)! 

Tervetuloa Karoliina!

fredag 23 augusti 2019



                                           
                                        Förtvivlan!

Bränderna i Amazonas har blivit så omfattande att São Paulo mörklades av rök mitt under ljusa dagen. Forskare menar att eldsvådorna, i vad som kallas för jordens lungor, är orsakade av skövling – och Frankrikes president Emmanuel Macron kallar det för en internationell kris. Brasiliens president Jair Bolsonaro skyller på miljöorganisationer. Samtidigt fortsätter milsvida skogsbränder att härja även i Sibirien. /Sv, Dagbladet 2019-08-23

      Har inget övrigt att tillägga
     Klicka på bilden...hur svårt kan det vara?!
                              Skriv under!
               

Tack, för att Du bryr dig!
Anja

fredag 16 augusti 2019




                                   Doftträdgården
   Japansk konvaljbuske/träd
            Det är minst sagt en upplevelse utöver det vanliga, att se ett träd som aldrig blommat tidigare - nu ha en fantastisk blomsterskrud. Det är mitt vackra japanska konvaljträd
Clethra barbinervis, som efter mer än ett decennium nu äntligen visar vad det går för när det gäller blomningen. Blomklasarna är ca 15 cm långa och hela trädet är täckt av dem. (Är du intresserad av mer fakta - ta och klicka på länken)Hos oss lär den inte bli mer än ca tre meter hög, vilket den har uppnått hos mig.
Helt plötsligt inser jag att detta träd (buske från början)fått ytterligare en attraktiv dimension för mig. Från lite anonym statist till en stjärna, även om höstfärgerna har lyft den  vissa höstar. Verkar nästan som om detta träd skulle ha allt! 
Stammen, barken. De sirliga, tunna grenarna bärs av uppåtriktade kraftiga grenar med blomningen. Höstfärgen och sist men inte minst: Doften. Den sistnämnda kan vara både plus och minus. Doftkänsliga personer ska kanske undvara den, medan vi andra ser att doften är även insktsdragande. 
Japansk konvaljbuske (mitt ex. är uppstammat alltså till träd)härstammar, så som namnet antyder från Japan, bland annat. Där  är den en relativt vanlig buske/träd. Den föredrar något lågt pH ungefär som rododendron och vill ha skyddat läge med sol eller halvsoligt. På sina hemtrakter växer den på soliga, öppna skogsmarker och åsar. 
Härdigheten hos oss är generellt till zon 3, men som alltid - hittar man bara ett skyddat, väldränerat men fukthållande jord kan den klara högre zoner.
Bladen får en mörkgrön ton på sommaren om den inte störs av för alkalisk jord. 
Jag vet inte orsaken till varför den inte har blommat tidigare. Men, jag tror att förra sommarens sol och värme satt igång blomanlagen för årets generösa blomning. Kanske föredrar mitt lilla japanska träd soligt och varmt här hos oss för att vilja blomma. Eller vill den uppnå en viss ålder? 
Mitt ex. växer vid dammkanten och i skydd av en avenbokshäck.

                    Vilken bedårande liten blomma.

Kanske skulle detta kunna kallas för klaselikt knippe av blommor. Ca 15 cm långa.

Barken är sammetslen, flagande, i grå och rosa/ljusbruna toner.
Bilden är från 2018, en solig höstdag.

Höstskrud från 2018


Redan i mitten av augusti...suck!
Ha en go' vecka!
Anja

Se fler inlägg av trädgårdsbloggare i TrädgårdsFägring.

fredag 9 augusti 2019





                          "Sub rosa"
         -i förtroende
            Rosen, den älskade blomman, vars europeiska historia går till århundraden före vår tideräkning, anses som blommornas drottning och symbolen för kärlek. 
Rosen föddes enlig vår västerländska myter av Afrodite. Men myterna varierar från tid till en annan och i olika kulturer. 
Det finns en oändlig mängd litteratur om släktet Rose. Dessutom vet man med säkerhet att rossläktet har funnits på jorden i miljoner år...
            Metaforerna om rosen har skiftat från olika kulturer och tider. En period i Rom som dödens och tystnadens blomma.  
En ros i taket eller över dörren betydde hemligt möte, sub rosa, för romarna under en period.  Sedermera övergick rosen till dekadensens och sedeslöshetens uttryck och de romerska männen bar rosenkrans på huvudet medan de drack vin för att minska alkoholens effekt. 
Så småningom, under antiken, blev rosen istället en kyskhetssymbol för de kristna och speciellt för Jungfru Maria. 
En annan legend, som låter fantasieggande, förtäljer hur den indiska guden Vishnu fann sin hustru Lakshmi i en jätteros med 
108 stora kronblad och 1008 små!
I Persien var rosen föremål för legender och poesi. Det vanliga temat var kärleken mellan rosen och näktergalen.

Rosen lämnar visst ingen riktigt oberörd. Bland trädgårdsvänner varierar rosens status. En del vill ha hur många som helst - andra inga alls.
För mig betyder rosen den romantiska trädgårdens själ. Själv har jag inte strävat medvetet efter romantik, men visst märker jag att lite åt det hållet har jag ändå försökt. Har ganska många i krukor och även i rabatter.
Jag älskar den doftande rosen. Moderna rosor utan doft får vara för min del.
Rosens värsta skönhetsfläck är svartfläcksjukan...som trivs ypperligt i vår skogsmiljö...och som gör att min trädgård kan aldrig få det där romantiska skimret...
Dock klarar sig de krukodlade sig bäst.
Att en doftande, rosendraperade hög mur runt trädgården - gärna med häckande näktergal är min hemliga dröm, berättar jag för Er i största förtroende för att jag antar att även Ni har lite "konstiga" drömmar - drömmar som aldrig går att förverkliga. Muren runt trädgården i verkligheten skulle nog se märklig ut, men i drömmen är den något helt annat.
Lyssna gärna på denna estniska näktergalen från 40-50 talet, som sjunger om - näktergalen... Miliza Korjus


En ros hittad på någon ödetorpsgård. Krukodlar denna. Relativt kort blomning, 2-3 veckor.

               'Hugs and Kisses' har många nyanser av rosa och varmrött

Den här skulle passa bra att klättra på en vacker tegelmur...


Har skrivit upp namnet någonstans...

En Kordesiiros som kan bli 3 meter hög om den får klättra. Den klättrar hos mig - från en kruka.

Ett litet urval av mina krukodlade rosor.

Ha en fin helg!
Anja

Se fler inlägg i

lördag 3 augusti 2019


                                       

                                    🌻   Vanlighetens lov 🌼
                                                         
             
Ingen "akademisk kvart" gällde på universitetet när man skulle skriva tentor på min tid. Sen ankomst ansågs som brist på respekt och uttryck för nonchalans. Av någon anledning - kommer inte ihåg vilken - kom jag några minuter för sent till en av mina första tentor. Inte på grund av orespekt eller nonchalans utan av någon godtagbar anledning. Jag hyste stor respekt för mina adjunkter och disputerade lärare och sen ankomst var rena mardrömmen. När jag anlände med andan i halsen till skrivningssalen,fällde Dr. Andersson följande kommentar: - Jaha. Dags att komma! Du, som kommer från folkens djupa led förstår väl inte bättre, med tydlig förakt i rösten och blicken. Det syntes tydligen redan utanpå från vilken samhällsklass jag härstammade.
Ja. Människor värderas olika, beroende på härkomst, religion eller hudfärg - ociviliserat nog. 
Även växter värderas olika. En del är finare än andra. Det kan även jag köpa. Ju svårare att förstå och odla - desto mer värdefull och fin.
De vanliga, gärna lite spridningsbenägna, är som "folkens djupa led", lite föraktade av konnässörer och amatörer i den högre skolan. 
Men, vissa överlevnadsstrategier är fördelaktiga på grund av deras livskraft, så som rotspridare som jag gärna planterar i utomhuskrukor. De kan stanna då ute året om. Eller fröspridare om de är lätta att dra upp från oönskade ställen.
Andra, som går att köpa i princip på vilken som helst gardencenter, får bilda stommen i perennrabatter. Deras främsta egenskaper är ofta att de kräver inte särskilt stora insatser av sin odlare. Förnöjsamt frodas de utan pjosk.
Vad skulle vi göra utan dessa flitiga, tåliga glädjespridare?
I och med jordens förändrade klimat, med överraskande väderförhållanden ska vi satsa ännu mer på de "vanliga", ur de vanliga sortimentens "djupa led". Där finns de tåliga, blommande växterna som våra pollinatörer gillar. Har man en bit jord att förfoga över är det ens plikt att se att där finns inte bara ögongodis för en själv, utan även mat till de väldigt små "munnarna". 
Blandat kompott av "vanliga", lättskötta växter.

Urnor, fat och krukor är lätta att fylla med sommarblommor. 


                       Stjärnflockan tar för sig lite varstans. Lätta att ta upp från oönskade ställen.

Både kejsarolvonet och rönnspirean stannar ute året om. Rönnspirean har invasiva rötter  -fördel som krukväxt. Olvonets fördel är härdigheten. 
                                                                        Fröspridande murbinka


Rar sak från turkiska Taurusbergen. Färgmix av dagglöken. Sprider sig långsamt när det gäller färgerna kanel, vit och rosa. De gula sprider sig villigt.

En riktig pollinatördragare är strandveronikakultivar

               Den här floxen har bott i samma kruka i fyra år. ute, under takutsprång på vintern.

Som syns på bilderna lyckas jag undvika alla humlor, bin och blomflugor m.fl. pollinatörer trots att de nästan trängs i blommorna. Jag närmar mig för synligt och ljudligt.

                 Önskar Alla en fin vecka!
                     Anja
                        Länkar till trädgårdsportalen TrädgårdsFägring

söndag 28 juli 2019




                                                   Gulblommande nerium i mitt Medelhavshörn  
        
       "Ormen" i paradiset
Har bott länge i Sverige. Pratar hyfsat bra svenska. Har dock kvar en del kulturella "koder" att knäcka. Ibland får jag en känsla av att det är kulturfrämmande att berätta om vissa typer av problem - typ den jag ska berätta här om. 
                                         
                                                              Jag går upp klockan 6 och börjar vattna. Först i växthuset, sedan krukträdgården och till sist låter jag två spridare gå antingen på berget eller i någon annan snustorr rabatt. Handbevattning tar dryga två timmar. Som ni vet vattnar jag från vår sjö.
"Gott så", tänker den som dignar under bevattningsförbud. Men, varje paradis har sin orm. Min är en granne med familj som inte gillar vad jag håller på med - eller mig för den delen. 
Olyckligtvis ligger sjön på andra sidan vägen. Det innebär att vi måste ha en slang över vägen. Det finns en del tung trafik på vår lilla väg, så som Renovas sopbil och septitanktömningar. Slangen, om den ligger utan skydd, går ständigt sönder. Därför måste vi ha skydd för den. Det innebär att man måste bromsa in lite på hastigheten  när man kör över den. Detta gör min granne vansinnig.
Jag går upp tidigt för att ta mesta möjliga hänsyn till grannen- de åker vanligtvis ingenstans på mornarna. Vid 11-12 kopplar vi bort slangen från vägen och sätter den på den igen sent på kvällen, så att jag kan börja vattna tidigt på morgon och när det finns knappt någon biltrafik. 
Till saken hör att det är en bit att gå till den kopplade slangen vilket maken sköter om. Själv kan jag inte gå så långt och sätta på den. Jag skulle behöva vattna så mycket mer, men vågar inte. 
Jag är rädd för denne, koleriske, gapande, gormande man och hans familj. Jag har, tyvärr, erfarenheter som gör att jag är kanske onödigt mycket rädd, men obehagen sitter i- bara jag hör hans steg i gruset. Det känns så konstigt att vara hatad av några som man inte ens känner. Själv har jag aldrig sagt ett ont ord till dem plus att vi gör för övrigt inget väsen av oss. 
Det är bara att beklaga att man inte kommer överens grannar emellan.

Min trädgård mår - än så länge - hyfsat, men skogens björkar ser ledsna ut och börjar fälla sina gulnande blad. Min vackra kopparbjörk har fått rejält med vatten, men borde få ännu mer.
Väderprognoserna lovar rejäla skurar i veckan. Hoppas att det blir så.
Lite deppigt inlägg, men så är det i livet -
"I Never Promised A Rose Garden", Lynn Anderson, 1973

Kopparbjörken med sidenbark

Trädgårdsstormhatt  i kobolt och i azur

Mamma brukade säga i "nödsituationer" , för att hitta en "kreativ" lösning att : - Man får torka bordet med katten. 
Här får en piedestal vara växtstöd. Buskpionen har tappat balansen och behöver stöd.

Så här ser det ut när jag  vattnar. Slangen går över vår lilla väg. Så fort jag är klar tar maken  bort den och lägger den på sidan. Min tomt syns inte på bilden - den ligger  uppför den branta backen.
                                       
                                               Ha en fin trädgårdsvecka!
                      Anja
                                  Ta en titt på trädgårdsportalen
                                                                   TrädgårdsFägring