tisdag 15 januari 2019





                                                Inspiration
Den här tiden på året är min favorittid. Julen är bortstädad.När vädrets, för det mesta otrevliga, humör växlar ute och kvällarna är ännu mörka, kostar jag på mig att bläddra och läsa på Elmia Garden och låta mig inspireras av spaningen av årets trädgårdstrender. 
En av dem är vilt är vackert i trädgården.


Vilt är vackert i trädgården under 2019. Vi odlar på friland som mer liknar en prärie än en trädgård och använder oss av de vilda som finns i vår omgivning i maten. Det är dags att damma av gammal kunskap om vad man kan plocka i naturen och använda till både mat och dryck. Vi välkomnar också både den vilda floran och faunan in i våra trädgårdar samtidigt som friluftsvärlden integreras allt mer i trädgården, både när det gäller praktiska funktioner och material.

Foto: Helena Kaasik

Kanske kommer denna trend att tilltala många. Själv är jag mera vän av ordning i min trädgård.

Då är den perenna ängen mer i min smak.

Den perenna ängen - rabatterna blir sömlösa och växterna planteras för att efterlikna den vilda naturen så mycket som möjligt. Inom det begränsade rabatten gör det ingenting om växterna frösår sig och blir fler, så länge det inte är en sort som tar överhand. Trädgårdsdesignern Marika Delin arbetar gärna med det här formspråket när hon designar trädgårdar. Bilderna är från hennes trädgård utanför Stockholm.

Foto Helena Kaasik.

Dessa två är bara två av många. Är du intresserad av att veta mer registrera dig HÄR.
Sist vill jag också nämna att enligt Elmia är "fredagsbuketten", den köpta, på väg ut. Istället satsar vi på krukväxter eller buketter av torkade växter och mer hållbara blommor på grund av miljön.

Jag låter mig inspireras av trädgårdstrender. Har väl aldrig tagit efter något men ändå haft dem i bakhuvudet om jag har skaffat något nytt.

Den starkaste trenden 2019 är tanken på miljön och att vi ska tänka efter hur vi använder våra resurser. Hur vi lever och konsumerar är egentligen ingen privatsak. Våra handlingar har konsekvenser som berör vår jord.

Det här är fullständigt gratisreklam åt Elmia Garden. Har inte haft kontakt med dem, men tycker om att titta in på deras hemsida och ta intryck av deras trendspaning.

Min trädgård vill jag helst inte ha vild, men jag har nära till den Stora Trädgården skapad av Naturen själv. Vår "egen" Långevatten i Gunnilse.

                           Tack för titten!
                            Ha det gott!
              Länkar som vanligt till Trädgårdsfägring

söndag 6 januari 2019



                                    

      Jag odlar för "själen"
          andra för livhanken...
Att försöka vara positiv angående klimatet, betyder inte det samma som att vara helt okunnig. Det går till exempel inte att blunda för multinationella företagens rovdrift, den grövsta formen av kapitalismen. Den tar inte hänsyn för varken miljön eller människan. Dess natur är maximalprofit utan bardon.

Citerar ur dagens GP:

"Elbilar och förnybar energi blir allt viktigare i jakten på en fossilfri livsstil. Efterfrågan på metaller ökar och kräver större och djupare gruvor. I Zambia ser lokalbefolkning tidigare jordbruksmark försvinna till multinationella företag, när gruvan expanderar.
Jakten på koppar tvingar bort bybor från odlingsmark.....
….Dammet yr i luften, hela världen tycks grå bortsett från ett par gula maskiner som ser ut som leksakstraktorer långt där nere. Den ovala gropen är del av Afrikas största koppargruva Kansanshi. Avståndet från ena sidan till den andra kan räknas i kilometer, arbetet är igång dygnet runt och några av maskinerna där nere är svenska.
Tidigare utgjorde den här platsen jordbruksmark för lokalbefolkningen i Solwezi, men sedan början av 2000-talet äger det kanadensiska gruvföretaget First Quantum Minerals rätten att använda marken".


Gick igenom lite bilder från min Växtkatalog, dvs, katalog över växter jag har haft och har. 
Det gjorde riktigt ont att se hur många som har försvunnit under årens lopp. En del försvinnanden får jag skylla på mig själv och min okunskap, men en del har med klimatet att göra. 
Min tillvaro hotas dock inte av svält men trädgården och dess växter betyder ändå mycket. Varje växt är en levande varelse. Att se trädgården frodas och må väl ger näring åt "själen". Växterna blir ens älsklingar som man vill se åter varje år. 
 Men, när trädgården börjar visa tecken på ett annat klimat än den jag har satsat på och trott att jag lever i blir jag rådlös. För vad gör en när fuktälskande bergvallmon, som dessutom vill ha svalt runt rötterna, helt plötsligt drabbas av torr hetta dygnet runt i flera veckor? Där skugga inte erbjuder tillräcklig svalka - bara för att nämna exempel på en växt som antagligen dog ut hos mig i somras.
Jag måste säga att om vår nya "livsstil" kräver ändliga naturresurser för att vara fossilfri så måste det vara något fundamentalt fel på den "nya" livsstilen, lika väl som på den gamla.
Med bävan, nyfikenheten och förväntan ser jag framemot en ny trädgårdssäsong. 


Så här såg vintrarna ut förr. Dessa bilder är tagna 2010-2012.
Idag: Barmark,sol, vindstilla, 4-5 plusgrader. En del buskar både i trädgården och i skogen har rätt stora, gröna bladknoppar...

 Blå bergvallmo, Meconopsis baileyi (tidigare M. betonicifolia). Inte en enda visade sig i somras.

En variant av taggig bergvallmo, M. horridula, lyste med sin frånvaro i somras

Tidig bergvallmo. Inte ett spår av i somras.

Den här blodlönnen har jag inget namn på. Den fanns på tomten, under altanen!!! som en liten planta när vi flyttade hit. Jag planterade den i ett soligt skogsbryn. Vårvintern 2013 ville ha ihjäl den genom frystorka - eller bara frys -  till varje pris. Idag lever den sparsamt

 Frilandshibiskus, Hibiscus syriacus Blue Bird ('Oiseau Bleu') och solbruden trivdes däremot jättebra i hettan.

            Så klart länkar jag till TrädgårdsFägring

måndag 31 december 2018






              Snart är vi här - tiden går fort!
Sista, skälvande stunden av året
För varje år som passerat har man någon eller några minnen som stannar kvar i medvetandet när det gäller vädret. 
Själv kommer jag rätt smärtsamt ihåg den första riktiga "klimatchocken" 2013. När trädgården svalt och förfrös under sju svåra veckor på vårvintern - våren. Dagarna var soliga och på plussidan medan nätterna var kalla med flera minusgrader. Inte en droppe nederbörd på dessa sju veckor. Rododendronen glodde bladlösa i skogsbrynen och blåbärsstjälkarna var brunbrända. Alla mina vårblommande ljung dog. De återhämtade sig aldrig. Ändå hade jag tur jämfört med många andra. Det mesta kom igen och magnolian blommade i juli. Samtidigt som trädgården lyste med frånvaron av växter väntade jag på två busslass Trädgårdsamatörer...
Sedan har påföljande år bjudit på diverse överraskningar. Kan bara konstatera att varje år har bjudit på något extremt. Hos oss för det mesta regniga somrar.
Undantaget var detta år. Jag personligen njöt lite skamset av värmen och solen. Samtidigt såg jag hur mina minsta växter på Berget inte pallade för hettan och det extremt torra luften.
Sommaren slog till i maj då vi hade fortfarande några smådrivor av snö bakom hörnen någonstans. 
Så småningom började rapporterna om skogsbränder och katastrofalt låga grundvattennivåer vara huvudnyheter. Många tvingades sluta att vattna trädgårdar. Bönderna hade svårt att få mat till djuren. Man fick inte grilla ute.
Hur kan man kunna ignorera denna, allra viktigaste frågan idag från den politiska agendan? Den som rör oss alla på ett eller annat sätt? Klimatet kommer att vara den viktigaste frågan länge oavsett politikeroviljan att ta tag i den. 
Jag skulle ibland önska att vi nordbor hade lite mer av civilkurage och gemensamt skulle ryta till åt makthavarna: "Ha klimatfrågan som nummer ett i dagordningen och håll inte på att syssla med ickefrågor så som invandring som någon slags huvudfråga. Låt inte SD,  klimatförnekare och maximalprofitörer styra agendan för viktiga reformer."
Själv efterlyser jag ett kollektivt miljöansvar. Hur kan man uppnå det? Som f.d. lärare har jag tilltro till utbildning. Klimatet kan inte vara en privatsak typ: "Äsch, spelar väl ingen roll vad jag gör? Människan aktiviteter spelar ingen roll för klimatet." Jag tror och hoppas på att denna attityd beror på okunskap mer än ren slöhet. En obligatorisk medborgarutbildning där man för lära sig orsak och verkan. Redan förskolebarn kan lära sig att förstå vad miljön betyder för jordens framtid. Den kunskapen går att lära in först med rent praktiska aktiviteter i skogen och vattendrag för att komplettera den senare med även "bokkunskap". 
Vi vuxna  måste lära oss på ett positivt sätt att det går ingen nöd på oss även om vi handlar ibland begagnat eller inte tokhandlar nytt bara för att det är billigt. 
Vi,i "världens mest individualistiska land", är paradoxala. Titta bara på att samtidigt som vår personliga integritet med allt vad det innebär är superviktig, typ "sköt dig själv och skit i andra"-attityden, har vi motsatsen, den andra ytterligheten: Allemansrätten. Kanske har svensken fått därför problem med identiteten 😉? Men visst är detta också en generalisering. Det finns folk som bryr sig även i Sverige. Fler och fler börjar inse att var och en måste ta sitt ansvar. Som förstår med hjärna och hjärta betydelsen av en mer kollektiv syn på vår mest kollektiva "ägodel" : Miljön.
Jag tror att de flesta av oss kommer att komma ihåg 2018 på grund av vädret.
På min önskelista,högst uppe står: Obligatorisk klimatutbildning på alla utbildningsanstalter och en medborgarutbildning till oss andra. Kunskap ger verktyg att hantera ens egen insats för miljön. 


                  Vi hade en snörik vinter f.o.m. februari



Ännu i april hade vi mycket snö

I början maj fick vi en vårblomning som heter duga! Blomrikedomen var enorm

De fula vattenslangen bytte jag mot en snyggare - den fick ju vara framme hela tiden (usel  miljötänk!).


Parasollen var uppfälld i nästan hela sommaren. Men, från mitten av augusti fick vi vädret vi känner igen - REGN! Och regn och regn och r...
                         Gott NYTT 2019!
                    
 Ta en titt på andras inlägg i bloggportalen  TrädgårdsFägring 
                           

fredag 28 december 2018



                                   

                                              Snart slut på året
Ljuset har vänt. Vetskapen om det även om man inte ser någon skillnad ännu har ändå en påverkan på ens tankar. Fröpåsarna börjar prassla betänkligt och det börjar klia i såfingrarna.
Det bästa med denna tid tycker jag är ändå hoppet om en fin säsong. Just nu är allt möjligt. Man ser framför sig hur trädgården prunkar och hur livet leker med ljumma, ljusa sommarkvällar. Åtminstone är jag kroppad så.
Men många, som fick se sina älsklingar att vissna i trädgården i somras, ser kanske med bävan framemot kommande säsong. Även jag förlorade en del alpiner på berget-trots ihärdig bevattning. Men, värmen satt i för länge. 
Klimatet, som inte borde vara förhandlingsbart i internationella klimatkonferenser, får ändå inte det utrymmet som är nödvändigt för att kunna vända den pågående uppvärmningen av jorden. 
Själv är jag väldigt nyfiken på kommande säsong. Ska man satsa på prärieodling i perennrabatter i fortsättning? 
Vi, som har normalt för mycket regn - hur blir det i sommar? Det är numera aldrig "lagom" av något utan väldigt mycket antingen eller. 
Nåja. Våren och sommaren är ännu en "tabula rasa"(oskrivet blad) och vi håller tummarna på att de flesta av oss får allt i lagom doser...
För hur dumt det än låter i pragmatikeröron är jag förväntansfull och full av positiv hopp över året som snart öppnar sina ögon från  nattvilan. 
Det är trots allt den sidan av mig som klarat av så många prövningar i Livet. Jag kommer aldrig att överge det ljusa i tillvaron och inga mörka scenarier kan få mig att ge upp hoppet om en bättre värld och människans förmåga att förena IQ med EQ. För inte kan väl vi vara så destruktiva att vi gräver vår egen undergång...? Att odla är i min värld det optimala sättet att visa tacksamhet och tron på framtiden.
Mitt "råd" för alla som har plats: Plantera träd! Själv har jag "glömt" att jag äger ingen park....
Nu gäller dock främst fönsterbrädan och även träd inomhus. Har haft min benjaminfikus i 50 år...


"Spindel"amaryllis från Bolivia och  Norra Argentina. Den här är jag rädd om och kommer att försöka ha den kvar länge...


            Kamelian har slagit ut de första blommorna.
        Hittade en vacker rosépepparbukett i Blomsterlandet.



"Benjamin" had vittnat om ett kraschat äktenskap
en svart katt, Kitta, som lekte puma i den. En annan liten krake som hette Mikko tyckte att krukan var en perfekt kattoa...på den tiden vi bodde i lägenhet. Två barn, varav den ena var fem år och den andre nyfödd när jag fick detta träd som tack för någon liten tjänst.  Då var den kanske 10-20 centimeter hög...Snart fyller den nyfödde 50....Va? Är det sant?
För ca 15 år sedan drabbades "Benjamin" av sköldlöss. Jag skrapade bort varenda en på stammen och demolerade kronan alldeles hemskt för att få bort alla blad som hade dessa otäcka "sköldar". Gömde den i ett rum som jag bara har som arbetsrum och trodde att nu var det kört. Men icke! Den frodas och tappar bara enstaka blad så här års. Jag belyser den underifrån när det är mörkt.

                      God fortsättning....😍
          Länkar till bloggportalen TrädgårdsFägring!

(Inser att jag är helt i "otakt" med TrädgårdsFägringens teman och skriver om andra saker än vad som anges där.)