torsdag 26 mars 2020

Mellan dröm och verklighet....

...finns visionen. Och mellan visionen och drömmen finns, den ibland hårdhänta, verkligheten.
                               Min dröm om trädgård föddes tidigt, vid nioårs ålder - i en ålder då drömmarna flödar obehindrat. Då överlevnaden närs av drömmen... 
                                Som jag har nämnt ett par gånger tidigare vad det framförallt den otroligt romantiska barnboken The Secret Garden,F.H.Burnett som fick mig att inse att trädgård kunde vara så mycket mer än potatisland och bärbuskar. Som syns på bilderna lyste inte tillvaron av onödiga dekorationer. Det är då som asfaltblomman börjar blomma... 
              
Katten har alltid varit min "lillebror". Alla i katter fick heta Mikki...Här Valkoinen Mikki (Vita Mikki) i fönstret med mamma. Undertecknad 5 år.
Så här såg vårt hus ut  på 1940-talet. Just detta hus är grannens mittemot vårt och personerna på bilden grannar.. Dessa hus var de första typhusen i Finland. Alla såg exakt likadana ut och hade en exakt lika stor tomt. (Bilden från Pitäjänmäen sotainvalidit -arkisto), 

Boken träffade mig, en nioåring, rakt i hjärtat. Den hade en stark symbolvärde av oberoende och och skapande utanför andras blickar och värderingar. Den "förkroppsligade" min längtan efter något jag aldrig sett men väl förnimmat någonstans - att det fanns annat. Något  där endast fantasin satt gränser för vad jag kunde åstadkomma... Att det gick att hitta nyckeln till en plats, till en trädgård med så mycket skönhet och läkande krafter kändes helt verkligt. En lustgård med så många tecken på djup kärlek till trädgårdens liv väckte min trädgårdskärlek.


                            Pappa på permis för att hälsa på sin några månader gamla dotter.

Dessa tider, efter andra världskriget, lämnade efter sig desillusionerade vuxna som inte hade tid för drömmar. För dem handlade livet om mat, husrum och inkomster. Tramsandet med värdelösa drömmar låg inte högt i kurs. Därför blev den hemliga trädgården en plats i mitt hjärta där endast jag och min bästis hade nyckeln till.
I vuxen ålder hade jag bilderna kvar från denna, med klätterrosor muromgärdade, hemliga plats. En trädgård fullt av liv på marken och i luften. Jag kan fortfarande förnimma dofter, endast födda i fantasin...har fortfarande svårt ibland att skilja mellan drömmen och verkligheten. Jag tycker att det är en skatt, en tillgång.
Rosen, sinnebilden av den romantiska doftträdgården. Men också påminnelsen om hur bräcklig skönheten är...och med den alla drömmar...


                                          Tramset har fått en del plats i min trädgård

Till slut, i en rätt hög ålder, fick jag då tillfället att börja skapa min egen "hemliga" trädgård i verkligheten. Den påminner i inte alls om den i boken, men den är skapad med samma iver och kärlek som den ursprungliga trädgården i boken. 
Verkligheten blir till bromsklossar man får komma över. Det blir lite som i själva livet: Man gör så gott man kan för att närma sina visioner. Att komma halvvägs är att komma längre än utan dem. Dessutom ändras drömmarna med åren från det med storskaliga till de mindre. Jag är tacksam för det jag har uppnått. 
När det prunkar och grönskar är jag riktigt nära min vision om den hemliga trädgården. För att den är lite hemlig - tja, enligt Trädgårdsamatörerna: En enklav...det är ju sant...hit måste man bli inbjuden för att se...
De små krukorna innehåller arter/sorter av Saxifraga. Fick dessa med posten igår som bytesväxter...

                                                 Ha det gott 
                        och
                  tack för titten!
                          Anja
                                 
                  Läs andras inlägg om mellan dröm och verklighet i TrädgårdsFägring

onsdag 11 mars 2020

En hel värld



                  ...på tre kvadratmeter
Mina odlingar, som jag drar från fröer eller från sticklingar, är numera blygsamma. Jag har många arter och sorter men inte så många av var och en.(Halva texten har försvunnit i cybervärlden !) Här presenterar jag några av dem.
Bergvallmosläktet, Meconopsis, från olika delar av Himalayas höjder; krassesläktet, Tropaeolum, som har sitt ursprung från Sydamerikas Anderna; rosenböna, Phaseolus coccineus från Centralamerika; en förgätmigej-släkting, Myosotis pulvinaris, från Nya Zeeland; rosenblund, Rhodohypoxis baurii från Sydamerika; en vivesläkting, Primula, vars art-och sortnamn har försvunnit...med all sannolikhet från  Centraleuropas högre höjder; fyrkantspelargon, Pelargonium tetragonum, en s.k. xerophyt (växt för torra livsmiljöer)från Sydafrika, perenn fingerborgsblomma, Digitalis purpurea 'Candy Mountains Rose'  vars ursprung finns lite varstans i Europa.
Dessa är ändå bara en en del som jag odlar just nu på dryga tre kvadratmeter.
Själv fascineras jag av hur jag kan på så liten yta odla ett mångfald som inbegriper i princip de flesta fertila ytor på vår klot. Undrar vad dessa växter skulle berätta, om vi kunde tala "samma språk"? Nu måste jag istället tolka deras "kroppsspråk" för att kunna erbjuda en hygglig boplats så småningom utomhus.
För mig är varje växtart ett mysterium. Alla har sitt syfte i naturen i en livscykel. Kultivarerna har människan förädlat för att passa vår odlade rabatt. 
Undrar precis om jag upprepar mig mycket i mina inlägg? Om "ja" - beror det på att jag själv får aldrig nog av att begrunda och beundra livskraften i naturen och framförallt i mina rabatter. Trots ogynnsamma omständigheter, som jag inte kan påverka, överlever och även trivs växter som egentligen vill ha det lite annorlunda...

Vet inte vad denna Primula heter mer. Jag har den i en tråg och den är nedlusad med knoppar just nu. Trågen står i den ouppvärmda delen av växthuset.

Rosenbönan får liva upp plasten...;-)

Fyrkantspelargonens fyrkantiga stam är saftspänd och alla växtdelar täcks av fjun.

Vinterbärens blomdoft är bedövande. Synd att blommorna inte kommer humlorna tillgodo - har inte sett ännu några ute. Men, så fort vi får lite sol och värme ställer jag krukan ut. Har haft denna i två år.
                                   Sådder i varm- och kalldelen av växthus


Guldkantad klocklilja ihop med denna makalöst vackra gyllenlack(lackviol) gör sig riktigt bra. Gyllenlacken har jag köpt i år.

En liten yta med många olika arter och sorter. Så klart inga mängder av någondera - men, det behöver jag inte heller.. 

                       Ha det gott!
                      Tack för titten!
                          Anja
          Glöm inte att tutta in på TrädgårdsFägring!


söndag 1 mars 2020

Passion





            Passion

   Myosotis pulvinaris


Pälsklädd förgätmigej-släkting, endemisk på Nya Zeeland. Har haft den länge i en sandrabatt. Fick rädda den för ett par veckor sedan från döden. Månader av regn med algväxt och mossa i sandrabatten som aldrig torkar till frestar på en växt som bevisligen tål torka bättre än väta. Jag flyttade det som fanns kvar i tre olika krukor. En har stått inne i lilla växthuset, svalt   men under växtlampa

Helleborus x hybridus
Blomman med plan B
En ovanligt tidig blomning fick konsekvenser när kylan slog till med snö och minusgrader på nätterna. "Hon" brukar inte slå ut förrän sent i mars - början av april. Men i år redan i februari. Jag kände nästan en slags sorg när de långa stjälkarna låg där i snön tillsynes livlösa och slappa - ja, alldeles platta. Många andra stod ju uppe i snön och verkade inte lida så värst mycket. Men, att dessa platta, tunna, slappa stjälkar skulle kunna resa upp och orka bära de tunga blomkronorna kunde jag inte drömma om i min vildaste fantasi. Mina andra hybrider reste sig på dagarna, men inte dessa. Nu har det varit ett dygn med temperaturen på plussidan och...
....varenda blomma stod upprätt i rabatten! Min"smarta" julros såg till att tillämpa plan B och lät vätskan inne i stjälkarna återgå till roten i väntan på mildare väder. Is inuti stjälkarna kunde ha sprängt stjälkväggen, men i torrt tillstånd var växten förskonad av sådant missöde. Det är min förklaring till detta, mycket smarta sätt att överleva en kortare kylperiod. Helt ovetenskapligt. Fascinerande under alla omständigheter.


De här stod i princip uppe hela tiden.
Det går inte att vara likgiltig inför växter som man sett växa upp från frö. Jag hör så ofta att man inte ska pjoska för växter. Själv har jag en del som jag har privilegiet att få pjoska för och som manifesterar min passion för växterna jag ansvarar för. 

Ha en fin vecka!
Tack för titten!
Anja

Se andra trädgårdsbloggares inlägg i 

lördag 22 februari 2020

Meconopsis




     Bergvallmo - en skönhet
                Att driva plantor av olika arter från frö av släktet          
                        Meconopsis
                   
                   Att så det där lilla, lilla fröet. Ett mirakel. Minimalt paket av ärvda egenskaper. Anlag till en bedårande vacker planta, men som på mina "breddgrader" inte känner sig hemma. Ändå gör jag ett försök med nya sådder-sju olika arter och en kultivar, M. baileyi 'Sue's Violet' .  
Blå bergvallmo,M. baileyi  är nog den vanligaste i odling hos oss i Norden, och den finns i många trädgårdar. Hos mig har den funnits i över ett decennium. Den har trivts bra och förökat sig själv. Men, nu har vi haft två år i rad med heta sommardagar och tropiska nätter. Ett helt främmande klimat för bergvallmon. Även den, jämte de andra arterna har tackat för sig och dragit vidare till den blå himmelen...
                  Det finns  minst 54 kända arter i släktet blå bergvallmo. Av dessa har 43 sina biotoper på kinesiska delar av Himalaya. 23 är endemiska, dvs, lokalt begränsade växtområden.
                  Att verbalisera en upplevelse som bygger på ögats behag är inte lätt. Själv har jag sällan försökt mig på beskrivningar av det sköna utan försökt visa med fotot det tjusiga. Men, kan det vara de silkespapperstunna blombladen som drar blicken åt sig? Eller den vackra bladrosetten? Vissa är silverljusa, ludna och läckert symmetriska, så som hos gul bergvallmo M. integrifolia.  Medan taggig bergvallmo,  M. horridula, avskräcker säkert en del potentiella konsumenter i naturen. Ja, inte skulle jag vilja stoppa bladen i munnen, men att titta på dem kan jag göra hur länge som helst. Även växter utvecklar "överlevnadsstrategier" som man kan hitta många exempel av i naturen. När naturen stajlar sina kreationer har man här blandat olika "texturer" med  taggit mot sidenlent... 
                   När det gäller mitt nya försök med dessa odlingar måste säga att jag har levt över behovet av att visa mig "duktig" i andras ögon. Däremot tänker jag ta till mig andras och mina egna  erfarenheter så mycket jag bara förmår. För visst vore det toppen att ha riktigt många plantor att "bolla" med?  
Alla åtta krukorna har grott. Fem av dem grodde inom två veckor och resten de senaste dagarna. Sådde dem den 23 januari.
Svag undervärme, växtlampa och lufttemperatur på 12-15 grader.
Nu har alla fått flytta från lilla plasthuset till kallväxthuset där utevädret bestämmer lufttemperaturen. Så länge det inte är en sammanhängande kallperiod med minusgrader får de stanna där.
Jag ser efter dem varje dag och strilar fukt på den grustäckta krukytan. De får aldrig torka ut. Har också "gladpacklock" på varje. Nu följer jag bara utvecklingen och har dem svalt och ljust utan sol (nåja, när såg jag solen sist?.Skolar om dem när det blivit "hanterbara". Men, det dröjer. Jag kommer att skriva om dessa då och då när jag anser att det är värt att "rapportera" något nytt.
Jag har plan B i händelse av torr, het sommar...
Bästa läsare: Håll tummarna för mig så att jag inte klantar mig - är rätt bra på det nämligen...!!!
Visar en liten bildkavalkad av några som jag har haft och som nu har försvunnit. 
(Jag ville ha stora bilder så att några ser lite avhuggna ut. Vill du se dem i sin fulla storlek så klicka.Tar gärna emot tips hur man lägger större bilder i  inläggen. Ingen har numera lust att klicka på bilderna...så att de ska vara helst stora på en gång )
 M. zhongdianensis . Den skiftar från ljust lila till himmelsblått och purpurtoner. Arten är endemisk på Zhongdiang i Yunnan (Nuvarande namn Shangri-La, sedan 2001)

                          Blå bergvallmo spred sig rätt duktigt hos mig, för att nu vara helt borta...

                                  Önskar Alla en trevlig vecka!
                   Anja
                                              Klicka på TrädgårdsFägring
                       

fredag 21 februari 2020

Vårbruk i februari




Smältvattnets tid är ett minne blott...
               Luftfuktigheten är hög och tunga regnmoln skymmer det mesta av dagsljuset. Fönstren är regnvåta nästan jämt och träden bugar djupt för stormarna. När hade vi smältvatten sist, vårens omisskännliga tecken för vårt klimat? Och när hade vi vår i februari, Västkustens säkraste vintermånad?                          
               Hybridjulrosornas blad är stora som dasslock. De har även stora, sprickfärdiga blomknoppar och många har redan slagit ut.
Några doftvioler blommar med bleka, små blommor i brist på ljus och sol. Snödropparna har redan blommat länge.
Prydnadsgräs i krukor, som jag brukar betrakta som ettåringar, ser fina ut - däribland kopparstarren som är känslig för kyla och väta under vintermånaderna. Jag har skyddat dem från regn och de har aldrig sett så fina ut så här dags tidigare om åren.
               Men, jag måste säga att riktigt stora ögon gjorde jag vid upptäckten av alla nunneörter som står i i färd med att börja blomma!
Jag har en yta med lite blandat vårblomande. Där finns arter av Corydalis, Helleborus, Viola, Primula och Cardamine. Men samma yta är även en sensommar/höstrabatt med Phlox och Eutrochium purpureum med namnsorter(tidigare: Eupatorium) vilket gör att det ser rätt skräpigt ut just nu.
Jag vill att vårblommorna får "glänsa" - som det heter på modernt språk - och jag tvingas till vårbruk nu.


Faktiskt sådde jag för många år sedan en blandning av orintaliska och turkiska julrosor. Fröerna kom från Botaniska. Sedermera har mina julrosor blivit bara fler och fler -både de egensådda som har förökat sig och en del köpta plantor. På en del har jag namn - andra, de hybridiserade, är och förblir lite unika, och överraskande ibland 
Nunneörterna har kommit långt och de måste få glänsa med andra vårblommande arter.


Rabatten på våren.  I år hoppas jag på ännu mer våblommor i denna rabatt. De vita bollvivorna har blivit fler och även en del lökväxter och violer .

                                           Samma rabatt på sensommaren/hösten. Den "namnlösa" vita floxen är min höstfavorit. Den har hamnat på rätt plats och ser ut att trivas bra. Rabatten är nog ca 15 år  gammal.
Den här rabatten är extremt blöt i grunden. Grannens naturdamm är intill. Men jag har dränerat den först med tjockt lager makadam i botten. Sedan grus ett lager och sist ett tjockt med jord som jag fyller på varje vår med pås-kogödsel. Tycks funka för det mesta. 


                                                Grannens naturdamm, dit ett andpar landar varje vår.

                                          Önskar alla en fin helg
                  Anja
                                          
                                        Missa inte inlägg från andra trädgårdsbloggare i 
                                                                Trädgårdsfärgring



lördag 8 februari 2020

Varmkompost


                                                                       

                                               Kompostering
      av köksavfall i varmkompost

Kanske dags för mig att ta till orda när det gäller kompostering av köksavfall. Nu, när Bokashi blivit väldig populärt är det kanske dags att besjunga den vanliga varmkompostens lov. Jag är ingen "expert" och mina teoretiska kunskaper, när det gäller tex kemi, är synnerligen försvinnande små. Men, min metod funkar bra!
När jag läser på om varmkomposteringar på nätet låter det rätt komplicerat att få till rätta proportioner mellan kol, kväve, vätska och syre. Jag känner mig rätt okunnig och dum. 
Men som fördetting inom "pedagogikbranschen" och då i all synnerhet anhängare för metoden "leraning by doing" har jag fått till det med min varmkompost. Den är  fullt med maskar, har snabb förbränning och luktar gott. Och, den bygger som sagt på egen erfarenhet. 



Så här gör jag 
Har en vinterisolerad varmkompostbehållare på 200 liter. Köpt för ca 20 år sedan. Som "ny" fortfarande. 
Den fyller jag regelbundet på, 1-2 gånger/vecka.



Har i köket på diskbänken en lunchlåda med lock. Dit hamnar allt organiskt från köket. Dock inget rått köttavfall eller kycklingben. Vi äter väldigt lite kött och då är det oftast färdiga produkter så som färdigmalet köttfärs eller färdiga kotletter och liknande. Däremot fiskrens,räkskal, och kattmat som hunnit bli ofräscht.Men mest skal av rotsaker, grönt och kaffesump och finfördelat äggskal.
Äggkartonger och kaffefilter går också bra att kompostera, men jag gör det inte. Kaffefilter, även riven, tar lång tid att förmultna och äggkartongerna eldar jag upp.



Den lilla lådan på diskbänken fylls fort. För att slippa att springa ut var och varannan dag tömmer jag  den i en komposthink på fem liter som jag har i grovköket. Den tar fyra-fem tömningar från "lunch"lådan.
Sedan är det dags att tömma hinken i varmkomposten. 
1)Först rör jag om/luftar i komposten med en högaffel (det finns förstås pryl att köpa för ändamålet, men jag är för snål ...). Högaffeln funkar för mig. Jag kommer åt långt ner i komposten och luftar därmed rätt brai den. Maskarna väller fram och ropar: -Blir det käk nu? 
2)Sedan tömmer jag min hink och fördelar lite jämt över hela ytan. 
3)Strör över  ett par nävor köpehönspellets (har inga egna hönor)  och 
4)överst färdigköpt strö, för att mota spyflugor från att vilja bostätta sig där.

Fördelar
Snabb förbränning men massor av maskar. Maskarna har flera "våningar" att bo i. De letar den lämpligaste beroende på tillgång till föda och temperatur. Jag tömmer min varmkompost varje vår. Då är den ren mylla bortsett ifrån några plommon- eller nektarinkärnor.
Ett "bekvämt" sätt att kompostera med toppresultat. Bokashi använder jag endast vid sträng kyla.


Bilden är tagen idag

Lagom fuktig kompost. Tog bilden idag och försökte få bilder på maskar som är alldeles under ströet, men icke.

Problem 
Om komposten blir för torr kan den invaderas av myror på sommaren. Då får man vattna och se till att temperaturen ökar kraftigt.
Temperaturen höjer man genom att först lufta ordentligt (röra om i komposten) och sedan fylla på med avfall och hönspellets eller räkskal så att förbränningen kvickstartar. Räkskal tycks ha en "tändningseffekt" på komposten. Maskarna dör inte utan försvinner i kompostens öppna botten, där det är svalt. Vad som händer med myrorna vet jag inte. De försvinner i varje fall.
Min kompost har dock aldrig drabbats av att vara för blöt. 

Har inga ambitioner att försöka verka "rätt" eller vetenskaplig utan endast redogöra hur jag bekvämt tar tillvara köksavfallet. Hur tråkigt kan bli smått lustfyllt. 
Komposteringen jämte sopsortering gör att vi har sophämtning endast en gång i månaden.


              Dillen älskar kväverik näring.


Det känns rätt i själen när det växer nya grödor i den jord jag själv har tillverkat. Jag blandar kompostjorden i grönsakslandets befintliga jord. Jag har för mig att genom att tillföra extra kväve i form av hönspellets får jag en näringsrik kompost. Förbränningen lär tära på kvävet och utan extra tillförsel kan komposten bli kvävefattig.


 Vitlöken är mycket näringskrävande. Man måste fylla på extra näring, utöver komposten, under säsongen.

Även om mitt inlägg är långt så är den kort i förhållandet till ämnet. 
Hoppas att någon får glädje av inlägget och det går förstås att ställa frågor. 

                        Ha det gott!
                    Anja
                                                  
                                     Glöm inte   Trädgårdsfägring