onsdag 20 november 2019




                                Jag, en novemberkramare

En kravlös vilomånad då jag  unnar mig lata dagar. Då själen kommer ikapp - i bästa fall och inomhusstädning i maklig tempo känns som en behaglig lyx...
Ute hänger en del blad envist fast i grenarna och november har varit hos oss en mild månad med väldigt mycket regn. 
Bergets små invånare tynar bort. Vårt nya klimat med supertorra somrar och milda, regninga "höstvintrar" är främmande för dem ...Värre är att många arter kommer inom överskådlig tid att förlora sina växtmiljöer på grund av klotets temperaturhöjning.
För mig, helt nytt är att en trädgårdsaurikel och en en broklewisia blommar för fullt tredje eller om det var till och med en fjärde gång. Tog in dem för kanske 10 dagar sedan när de knoppades ute och har nu slagit ut. Stjälkarna är förstås för höga men blomningen är det ingen större fel på. Lite sommarstämning så här före advent är inte helt fel.
Jag kan kosta på mig att vara novemberkramare för att ingen förväntar sig på måndagmorgon att jag anländer till jobbet pigg, fräsch och rättvis. För alla som däremot måste det är mörkret förstås en svår tid. Men,om lite drygt en månad har ljuset åter vunnit över mörkret! 




                          Ha det gott!
                             Anja
           Länkar till TrädgårdsFägring!

onsdag 6 november 2019


                           

        Olivträden är ute än

Nu är november här. Årets "längsta" månad på den tiden jag slet med lönejobb. Numera går tiden så fort att även november är en kort månad.
Trädgården är inte riktigt så grå som den brukar så här dags. Headerbilden är tagen mot slutet av oktober och ser inte riktigt så färggrann ut idag som på bilden. Men nu behövs färg för boosting av sinnesstämningen så att oktoberbilden får leka november hos mig. 
Olivträden är ute än och får vara det så länge det inte blir en sammanhållen kall period. Några frostnätter klarar de ute om dagen blir på plussidan. 
Jag tycker om alla mina medelhavsväxter. När jag tänker efter så har nästan varje kruka en story som gör att man blir lite känslomässigt bunden till var och en. Jag är också en en personlighetstyp som är s.k. högsensitiv, vilket kan betyda att jag tar djupare och hårdare på sådant som andra ser en mer nyktert på. Jag vet några som har tröttnat på sina och låter frosten göra grovjobbet så att de blir lättare att slänga sedan... 
Jag har två lite större olivträd. Det första fick jag för ett antal år sedan av maken som present på internationella kvinnodagen.Den borde vara betydligt större, tycker jag, men har kanske inte fått den optimala vården. Det andra olivträdet är "dottern" till det första och faktiskt kraftigare trots samma, rätt nonchalanta vård av mig... Jag tog sticklingar av moderplantan, mot alla rekommendationer. Jag använde rotningsmedel och i övrigt ungefär så som man gör med en rossticklingar. 
Trädgården håller på att gå i vila.Fler och fler träd och buskar tappar bladen och lägger sig som en matta över mullen och gräset.
Fågelaktiviteterna är på topp - fröerna går som smör i solen. 
Just nu känns det inget gott att vara ute. Har haft en långvarig, jobbig hosta - dock slapp jag äntligen lunginflammation - vilket jag har brukat få de sista tio åren. Ibland flera gånger på året. Men lite "grädde på moset" blev det med borrelia....
Har tagit in bougainvillean och oleandern in i vardagsrummet. Får se hur det går


Krukrosorna får stanna ute hela vintern. Jag ställer dem  
under takutsprång...Det har gått bra i två vintrar. 


                                                                          "Dotterolivträdet"


Eukalyptusviden har många blad kvar


Så länge vi inte har snö, piggar det städsegröna upp.

Daggaster sträcker sina rödbruna grenar uppemot 180 cm i luften och klarar lite frost. 


Dessa blad vill jag ha mer av. De tillhör förstås höstcyklamen Cyclamen coum. Den har blommat hela hösten med vita blommor.


Men ojdå! Ännu en omgång detta år! Otroligt. Tar nog in den så att blomningen inte fryser bort. Den här har kanske hamnat väldigt rätt: Oftast bortglömd i en kruka. Vatten bara godtyckligt när "trädgårdsmästaren" har lust eller kommer ihåg:-)
Har tappat räkningen hur många gånger denna trädgårdsaurikel, Primula x pubescens har blommat i år. Plockade in även denna lilla krukan igår p.g.a. hot om -6 grader i natt.

Inte finns det särskilt mycket att berätta om från trädgården just nu. Det är mörkt och kallt ute så att inomhus"trädgården" får skänka lite grönska och blomning.

Ha det gott!
Tack för titten!
Ta en titt även hos andra trädgårdbloggare i vår portal

Anja

måndag 21 oktober 2019




      Boktips om ormbunkar

Idag väljer jag att dela en artikel från dagens GP!
Själv har jag alltid varit förtjust i ormbunkar och nu har det kommit en bok om dessa.Själv har jag rätt många, men av någon anledning har jag inte tagit så värst många bilder av dem. 
Vill veta mer läs denna länk.

Till höger frilandsadiantum, Adiantum pedatun 'Imbticatum', en alldeles otroligt vacker ormbunke vid dammkanten.


Den här måste väl vara svartbräken, Asplenium trichomanes ?(Nej, den är visst en kambräken, Blechnum spicant) Att jag frågar beror på att den har levt ett anonymt liv i närheten av en stor, vit snyggbladig julros. Ormbunken har inte trivts men överlevt, och under många år hände inte mycket med den - förrän i somras då den helt plötsligt tog plats!I min, lite numera inskränkta växtvärld, hade jag ingen lust att ägna den någon uppmärksamhet och då faller även namnet i glömska...

TRÄDGÅRD

Växten som gått från magi till trend

Länge fanns det en tro att ormbunken kunde skydda huset mot allt från häxor och väsen till råttor. Det är därför man ofta kan se ormbun kar som växer längs husgrunden eller på ömse sidor av ingången till gamla torp. (Bild: Isabelle OHara)
Ett särdrag hos ormbunken är knoppningen på våren. Bladet ligger ihoprullat i en hård snurra som kallas kräkla, döpt efter snarlikheten med biskopsstaven. (Bild: Isabelle OHara)
LÄNGE FANNS DET EN TRO ATT ORMBUNKEN KUNDE SKYDDA HUSET MOT ALLT FRÅN HÄXOR OCH VÄSEN TILL RÅTTOR. DET ÄR DÄRFÖR MAN OFTA KAN SE ORMBUN KAR SOM VÄXER LÄNGS HUSGRUNDEN ELLER PÅ ÖMSE SIDOR AV INGÅNGEN TILL GAMLA TORP. (BILD: ISABELLE OHARA)
Den är ett lika självklart inslag på skogspromenaden och i blomkrukan på fönsterbänken som i konst och inredning. Kring ormbunken svävar ständigt en aura av mystik.
Men kan man verkligen skriva en hel bok om ormbunkar?
Jodå, det går alldeles utmärkt, trädgårdsmästaren Anton Sundin har just levererat ett praktverk på 224 sidor om den mytomspunna växten. Nu finns det förvisso 12 000 kända arter så det saknas inte material att gräva ned sig i.
– I Sverige har vi bilden av ormbunken som den där skuggväxten som sprider sig lite för mycket och tar aningen för mycket plats. Lite av en problemväxt, men när jag började min research upptäckte jag att ormbunken var så mycket mer än en trädgårdsväxt. Det fanns så mycket spännande att berätta och jag vill visa på ormbunkens bredd, säger han.
Ormbunken är en av de äldsta växtfamiljerna på jorden med 400 miljoner år på nacken, vilket betyder att vi kliver runt i samma växtlighet som dinosaurierna en gång gjorde. Den har följt människan som en mytomspunnen påminnelse om en svunnen tid. Uråldrig, men samtidigt tidlös.
Det var framför allt i det viktorianska England under 1800-talet som ormbunken hade sina glansdagar och blev en trendväxt som tillskrevs närmast övernaturliga krafter.
– Den sprids med hjälp av sporerna på bladets baksida, men människor förstod inte på den tiden hur en växt utan blommor och frön kunde föröka sig och trodde att det måste vara något magiskt me d den.
Man inte bara samlade och odlade ormbunkar utan började också avbilda den inom konst, design och arkitektur. Som heminredning var den närmast ett måste och blev ett återkommande motiv på tapeter, tyger och porslin.
För Anton Sundin är ormbunken först och främst en mångsidig trädgårdsväxt med flera användningsområden.
– Örnbräken som många ser som ett besvärligt ogräs blir exempelvis otroligt fin kompostjord. Den blir lite surare än andra kompostjordar och skulle kunna vara ett komplement när vi ska odla surjordsväxter. De jordarna man normalt köper till sådana växter innehåller mycket torv som är en ändlig resurs, så potentiellt skulle det kunna vara att stort användningsområde.
Även inomhus fyller ormbunken en funktion. Den renar luften och ökar fuktigheten.
– Sedan är det också enkelt att inreda med ormbunkar. Som krukväxt kräver den inte så mycket ljus så man kan ställa den i bokhyllan eller i ett hörn. Den ska dock inte torka ut helt. Ormbunkar gillar regnskogsklimat och tar gärna in vatten genom bladen, så duscha dem med sprejflaska då och då, säger Anton Sundin.
Ormbunkar har sedan urminnes tider använts som medicinalväxt och ansågs tidigare kunna råda bot på bland annat astma, håravfall, reumatism, njurbesvär och mask i magen. I dag är det få som sätter så stor tilltro till de hälsobringade effekterna, men i Asien används den fortfarande som naturläkemedel.
Länge fanns det även en tro att ormbunken kunde skydda huset mot allt från häxor och väsen till råttor. Det är därför man ofta kan se ormbunkar som växer längs husgrunden eller på ömse sidor av ingången till gamla torp.
Ett utmärkande drag hos ormbunken är knoppningen på våren. Bladet ligger ihoprullat i en hård snurra som kallas kräkla, eller fiddle­head på engelska, döpt efter snarlikheten med biskopsstaven och huvudet på en violin. Sakta vecklar bladet sedan ut sig och sträcker på sig likt en sömndrucken katt. Processen tar som regel några dagar beroende på vädret.
– Vissa arter rullar ut alla bladen på en gång på våren, medan andra håller på successivt under året. Det blir en fin designeffekt i trädgården när man har utvecklade blad och kräklor i kombination, väldigt läckert, säger Anton Sundin.
Hur är då ormbunkens status i dag?
– Nu är intresset på väg tillbaka och den håller på att återta sin position som trendig rumsväxt. Dessutom klarar många av de sorter som finns i handeln i dag vårt inomhusklimat bättre än de gamla sorterna.
Fakta: Visste du att...
... det är av dess hälsobringade egenskaper som ormbunken har fått sitt namn? Träjon, som är en av de vanligaste vilda arterna, användes förr som botemedel mot binnikemask. Både mask och orm hette på fornsvenska ormber. Ordet bunke betyder knippa, bunt eller rugge, men också något som växer tätt och avskilt från omgivningen.

                            Ha en superfin vecka! 
         Tack för att du tog dig tid!
                                                                Anja
                                    Fler trädgårdsbloggare hittar du HÄR

lördag 12 oktober 2019




                                                  Vad finns kvar                     av växtligheten
     efter sju kalla nätter?
Inte mycket, blir mitt lakoniska svar! De kalla nätterna följs av regn - en dödande kombo för trädgårdens veka växter.
Som tur var tog jag in en rejäl bukett blommor dagen innan frosten. Halva buketten är fräsch än idag. 
Sedan lyfte jag in Bougainvillean för att se om den klarar att stå i fönstret inomhus. Efter ett par dagar tappade den hälften  av blommorna, men den var så blomrik att det gjorde inte så jättemycket på utseendet.
Några krukor fick stå ute under fiberduk och har klarat sig. 
Under de kyliga dygnen passade vi, maken och jag,på att roa oss inomhus: Ny färg på hallväggarna och nya innerdörrar och ny matta gjort av 560 petflaskor...tja, ett riktigt lyft för interiören. Förresten! Enligt Feng Shui är hallen det viktigaste rummet i ett hem...vårt blev äntligen hedrad som sådan...;-) 
Sedan är jag av egenskapad "hävd" en krukväxtmänniska sedan unga år och inomhus skiljer sig inte märkbart från utomhus - så här års ;-) Om ett par veckor fyller min benjaminfikus 50 år hos mig...jämte sonen...! 
Man skulle kunna uttrycka det som: Tiden går ;-)


En hållbar bukett från trädgården

Begoniakrukan har stått på altanen hela säsongen. Att de där små murbinkafröerna  (Erigeron karvinskianus) hittar även i denna kruka  - ja, hur?? Måste ha skett förra sommaren när själva plantan inte var så stor.
Nu har hela härligheten stått inomhus i ca 10 dagar och murbinkan ser inte ut att vantrivas. Ska bli kul att se hur länge den ser så här fin ut. Jag flyttade ut krukan bara för fotografering.
Ingen lättfotad objekt inomhus. Min, om ett par veckor,  50 år gamla benjaminfikus. Bougainvillean skymtar till höger. Extra svårt att fotografera tack vare altanen bakom fönstren.

 
Berget i höstskrud
Dessa väna penséansikten har hängt med sedan april i år. 

Att krukodla stjärnflocka skulle vara en ren succé visste jag inte i försomras då jag planterade en kruka från Blomsterlandet. De blommar så här ännu. Bilden är tagen idag. 

Ett stort bestånd av skuggliljor (Tricyrtis formosana) har jag på berget och beslöt mig att flytta en del i en vanlig rabatt. De flesta har vissnat ned men en tittar så nyfiket


Oktoberstormhatten (Aconitum carmichaelii 'Cloudy') har klarat nattfrosten.

                     Önskar alla en fin vecka!
                          Tack för titten!
                                 Anja
               Det finns fler trädgårdsbloggar att titta i 
                              TrädgårdsPortalen 

tisdag 1 oktober 2019




                                En välbehövlig bloggpaus
          enda in i oktober
Jag kan ju inte påstå att just mina inlägg bland trädgårdsbloggar lämnar några större spår i trädgårdsvärlden. Men, när en person - som jag mycket väl känner igen på utseendet - utropar när hon ser mig: - Är det Anja?! Varför har du slutat blogga...? Då inser jag att långt ifrån alla lämnar kommentarer, men läser/tittar och uppenbarligen återkommer...
Ja, det gör djupt intryck på mig. 
Och snälla, söta rara Du! Jag kommer inte ihåg just nu vad du heter, men glömde säga till dig att så klart kommer jag ihåg dig.
Ja, detta hände i söndags då jag gjorde min årliga insats för Botaniskas Vänner och delade ut beställda lökar för medlemmar. Stundtals kan det vara lite stressigt även om de lugna stunderna är fler. 
Som sagt, nu är vi inne i oktober. Naturens och trädgårdens stora grand finale för året har börjat och i år verkar färgerna lysa starkare än någonsin - eller så har jag bara glömt hur de lyste året innan...;-)
Två års sommartorka har har skördat sina offer i trädgården. Mina höstgentianor har reducerats till ett par stycken. Jag hade en rätt stor matta av dem. Ändå var bergets växter högprioriterade i sommarens bevattningsinsatser. Alla Meconopsis verkar försvunna. Jag hade "hur många som helst" av den vanliga M. baileyi - inte en enda i somras...
Kanske har den här typen av förluster påverkat mitt bloggande. Jag tycker inte om att vara negativ egentligen, men det är lite svårt att upprätthålla entusiasmen när trädgården ändrar karaktär åt det artfattigare hållet...
OK, gott folk! Det kommer fler inlägg. Min ambition är en i veckan.
(Har inte listat ut hur jag kan lägga ut stora bilder med en gång. De blir bara 2/3 bilder om jag publicerar dem med "extra stor". Helt klart är det roligare att titta på stora bilder istället för små. Vill du, så kan du klicka på bilderna och då blir de roligare att se.
Japansk skenkamelia, Stewartia pseudocamellia, levererar -som vanligt. I år, efter stormar, lite glest mellan bladen.Har för mig att denna bilden liknar de från förra åren. Jag borde försöka ta den från något annat håll....typ...;-)

Höstsilverax, Actaea silmplex 'Pink Spike'

"Fondtapet" på plank av vildvin. Sorten okänd.

Färgchock tillsammans. En liten japansk dvärglönn och palettblad.
Bougainvillea ar blommat sedan juni.

En pelargon som stått ute fick flytta in med denna fina blomning.

            Önskar Alla en trevlig vecka!
                       Anja
                                    Se flera inlägg i TrädgårdsFägring

måndag 2 september 2019





                                           September 

       börjar med lite kyligare väder

Själv känner jag av annan slags kyla och tar en paus från bloggen. Får se om det blir fler inlägg och i så fall när. 
Hittills har jag publicerat 1253 inlägg och en miljon 44tusen 300 sidvyer...! Under augusti 7320 sidvyer...Så "några" har ju ändå varit och kollat utan att lämna andra spår än i statistiken...:-)
Den här "ge upp"-fasen har jag varit i även förut och längtat ändå väldigt fort tillbaka. Man vet aldrig. 
        Ha det gott så länge! 
                      Anja
                                                     Japansk porslinsanemon blommar just nu

Denna klematis har blivit min favorit av den enkla anledningen att den levererar varje år en överdådig, lång blomning.

Överskott av tomater blir hos mig till "soltorkade" tomater, fast i ugn. Här i ett lag av olivolja, vitlök och basilika, salt och peppar.

Nyligen planterade jag ett gäng vattenrotade basilikastjälkar i stor kruka och här håller rosmarinsticklingar att rota sig. Jag kan inte ha för många örtodlingar. är galen i dessa.

ps
Precis när jag är på väg att ge upp har jag fått en ny följare:-)! 

Tervetuloa Karoliina!

fredag 23 augusti 2019



                                           
                                        Förtvivlan!

Bränderna i Amazonas har blivit så omfattande att São Paulo mörklades av rök mitt under ljusa dagen. Forskare menar att eldsvådorna, i vad som kallas för jordens lungor, är orsakade av skövling – och Frankrikes president Emmanuel Macron kallar det för en internationell kris. Brasiliens president Jair Bolsonaro skyller på miljöorganisationer. Samtidigt fortsätter milsvida skogsbränder att härja även i Sibirien. /Sv, Dagbladet 2019-08-23

      Har inget övrigt att tillägga
     Klicka på bilden...hur svårt kan det vara?!
                              Skriv under!
               

Tack, för att Du bryr dig!
Anja

fredag 16 augusti 2019




                                   Doftträdgården
   Japansk konvaljbuske/träd
            Det är minst sagt en upplevelse utöver det vanliga, att se ett träd som aldrig blommat tidigare - nu ha en fantastisk blomsterskrud. Det är mitt vackra japanska konvaljträd
Clethra barbinervis, som efter mer än ett decennium nu äntligen visar vad det går för när det gäller blomningen. Blomklasarna är ca 15 cm långa och hela trädet är täckt av dem. (Är du intresserad av mer fakta - ta och klicka på länken)Hos oss lär den inte bli mer än ca tre meter hög, vilket den har uppnått hos mig.
Helt plötsligt inser jag att detta träd (buske från början)fått ytterligare en attraktiv dimension för mig. Från lite anonym statist till en stjärna, även om höstfärgerna har lyft den  vissa höstar. Verkar nästan som om detta träd skulle ha allt! 
Stammen, barken. De sirliga, tunna grenarna bärs av uppåtriktade kraftiga grenar med blomningen. Höstfärgen och sist men inte minst: Doften. Den sistnämnda kan vara både plus och minus. Doftkänsliga personer ska kanske undvara den, medan vi andra ser att doften är även insktsdragande. 
Japansk konvaljbuske (mitt ex. är uppstammat alltså till träd)härstammar, så som namnet antyder från Japan, bland annat. Där  är den en relativt vanlig buske/träd. Den föredrar något lågt pH ungefär som rododendron och vill ha skyddat läge med sol eller halvsoligt. På sina hemtrakter växer den på soliga, öppna skogsmarker och åsar. 
Härdigheten hos oss är generellt till zon 3, men som alltid - hittar man bara ett skyddat, väldränerat men fukthållande jord kan den klara högre zoner.
Bladen får en mörkgrön ton på sommaren om den inte störs av för alkalisk jord. 
Jag vet inte orsaken till varför den inte har blommat tidigare. Men, jag tror att förra sommarens sol och värme satt igång blomanlagen för årets generösa blomning. Kanske föredrar mitt lilla japanska träd soligt och varmt här hos oss för att vilja blomma. Eller vill den uppnå en viss ålder? 
Mitt ex. växer vid dammkanten och i skydd av en avenbokshäck.

                    Vilken bedårande liten blomma.

Kanske skulle detta kunna kallas för klaselikt knippe av blommor. Ca 15 cm långa.

Barken är sammetslen, flagande, i grå och rosa/ljusbruna toner.
Bilden är från 2018, en solig höstdag.

Höstskrud från 2018


Redan i mitten av augusti...suck!
Ha en go' vecka!
Anja

Se fler inlägg av trädgårdsbloggare i TrädgårdsFägring.

fredag 9 augusti 2019





                          "Sub rosa"
         -i förtroende
            Rosen, den älskade blomman, vars europeiska historia går till århundraden före vår tideräkning, anses som blommornas drottning och symbolen för kärlek. 
Rosen föddes enlig vår västerländska myter av Afrodite. Men myterna varierar från tid till en annan och i olika kulturer. 
Det finns en oändlig mängd litteratur om släktet Rose. Dessutom vet man med säkerhet att rossläktet har funnits på jorden i miljoner år...
            Metaforerna om rosen har skiftat från olika kulturer och tider. En period i Rom som dödens och tystnadens blomma.  
En ros i taket eller över dörren betydde hemligt möte, sub rosa, för romarna under en period.  Sedermera övergick rosen till dekadensens och sedeslöshetens uttryck och de romerska männen bar rosenkrans på huvudet medan de drack vin för att minska alkoholens effekt. 
Så småningom, under antiken, blev rosen istället en kyskhetssymbol för de kristna och speciellt för Jungfru Maria. 
En annan legend, som låter fantasieggande, förtäljer hur den indiska guden Vishnu fann sin hustru Lakshmi i en jätteros med 
108 stora kronblad och 1008 små!
I Persien var rosen föremål för legender och poesi. Det vanliga temat var kärleken mellan rosen och näktergalen.

Rosen lämnar visst ingen riktigt oberörd. Bland trädgårdsvänner varierar rosens status. En del vill ha hur många som helst - andra inga alls.
För mig betyder rosen den romantiska trädgårdens själ. Själv har jag inte strävat medvetet efter romantik, men visst märker jag att lite åt det hållet har jag ändå försökt. Har ganska många i krukor och även i rabatter.
Jag älskar den doftande rosen. Moderna rosor utan doft får vara för min del.
Rosens värsta skönhetsfläck är svartfläcksjukan...som trivs ypperligt i vår skogsmiljö...och som gör att min trädgård kan aldrig få det där romantiska skimret...
Dock klarar sig de krukodlade sig bäst.
Att en doftande, rosendraperade hög mur runt trädgården - gärna med häckande näktergal är min hemliga dröm, berättar jag för Er i största förtroende för att jag antar att även Ni har lite "konstiga" drömmar - drömmar som aldrig går att förverkliga. Muren runt trädgården i verkligheten skulle nog se märklig ut, men i drömmen är den något helt annat.
Lyssna gärna på denna estniska näktergalen från 40-50 talet, som sjunger om - näktergalen... Miliza Korjus


En ros hittad på någon ödetorpsgård. Krukodlar denna. Relativt kort blomning, 2-3 veckor.

               'Hugs and Kisses' har många nyanser av rosa och varmrött

Den här skulle passa bra att klättra på en vacker tegelmur...


Har skrivit upp namnet någonstans...

En Kordesiiros som kan bli 3 meter hög om den får klättra. Den klättrar hos mig - från en kruka.

Ett litet urval av mina krukodlade rosor.

Ha en fin helg!
Anja

Se fler inlägg i