torsdag 14 maj 2020


            Utnyttja växtens naturliga                   anlag!
I en del trädgårdssajter uppmanar folk att inte odla någon växt för att den har "oönskade" egenskaper. Det man klagar mest på är de som sprider sig för mycket. 

(Då menar jag förstås inte svartlistade arter publicerad av Naturvårdsverket)

Det jag menar är att en del av våra kulturarvsväxter och vanliga trädgårdsväxter har ibland egenskaper som upplevs som jobbiga, tack vare deras spridningsbenägenheten. De trivs i blygsamma förhållanden, men i våra moderna trädgårdar med fin jordkvalité trivs de ofta extra gott. 
Nu pratar jag inte om växter som traditionellt kallas för ogräs, utan jag pratar om kulturväxter.
Jag själv är rätt förtjust i vissa rotaggressiva växter. De har precis det som krävs för att kunna odla dem i krukor. En sådan är rönnspirea, Sorbaria sorbifolia. En buske som jag inte kan låta få fritt utspel på min 800 kvm stora odlingsyta. Men, i en stor kruka står den ute året om. Börjar vegetera tidigast av alla buskar och är vacker och frodig i ett hörn där inget annat skulle trivas. Dess spridningsglada rötter ger fräscha och fina nya skott varje vår. Nu har den stått där i minst 10 år. Ett gott exempel på hur man kan dra nytta av ett i allmänhet negativt egenskap.
En annan växt som jag är mycket förtjust i är jätterams, Polygonatum hybridum som på "fel" ställe förökar sig ymnigt med sina tjocka rotstockar och som då upplevs som svår att hålla i schack. Den är erhörd vacker i woodlandmiljö där den kan få bilda ett hanterbart bestånd. Hos mig växer de i i en "grop" under stora rododendron. På så sätt tycks beståndet begränsas naturligt. Den skulle nog också trivas som utekrukväxt på det där skuggiga stället. Det man måste tänka på i så fall att inte låta jorden i krukan torka ut.
Och till slut ännu en som folk tycks avsky, penningblad, Lysimachia nummularia. Själv är jag glad när den hänger fint över kanten eller blommar på den fula grusiga delen av berget. Den är lätt att begränsa så som man vill för att den har tunna, ytliga rötter.
Vad jag försöker säga här är att oftast är det inte fel på växten utan ens egen förmåga att odla den rätt, eller ens ta den i trädgården om man inte har en plan.


Det gula partiet till höger är ett bestånd av blommande penningblad. Den döljer ett fult parti och egenskapen "spridningsbenägen" är en önskvärd egenskap här.
Ett annat sätt att utnyttja livskraften av två skönheter med lust att ta för sig.

Rönnspireans roskottbildning är en absolut fördel i en kruka. Dessutom är härdigheten från 1-6 (minst) vilket gör att den kan stå där den står året om.
Jätterams, Polygonatum x hybridum har inte slagit ut ännu - förmodligen p.g.a. sista tidens kyliga nätter. Hos mig växer den rätt mörkt och har spridit sig något vid idegranshäcken och under rododendron - väldigt lagom! 
Vippramsen står något ljusare.och brukar blomma ymnigt. Beståndet har blivit endast mariginellt större på 10 år.

Alltså bara några exempel på hur man kan omvandla "dåliga" egenskaper till något önskvärt och bra. Mitt råd är således att visst ska du plantera "invasiva" växter, men gör det rätt! Placera inte jätterams i en rabatt! Där tar den lätt över. Det är inte heller lyckat att plantera rönnspirean på gräsmattan som solitär. Den bildar snart en "häck". 

                       Med önskan om att alla har god hälsa och mår fint!
                                                                                         Och tack för titten!
                          Anja
                           Länkar till  TrädgårdsFägring

måndag 4 maj 2020



     
                                                               En läcker Sedum

                                          Måste börja använda                ordverifiering!
Alla kommentarer  är borta i flera inlägg. Jag har blivit nedlusad med spam i kommentarer. Det är tydligen ett måste med ordverifiering om man vill ha sina inlägg och kommentarer rena från skräp.

                     
Stor smyckeblomma. Ett sällsynt smycke från Central- och Sydeuropas höga höjer. Den växer på branta sluttningar och gräsmarker på 1800-3000 meter över havet. Hos mig i grusig rabatt i sol. Har haft den i några år nu och den verkar trivas.

Önskar alla en fin trädgårdsvecka
Anja

Ta en titt på TrädgårdsFägring

fredag 1 maj 2020

              

                     I maj det spritter uti mänskans hjärta
                                        och vinterns krämpor tina upp och gå,
                                        i maj inunder blomstermattor bjärta
                                        bli gömda lifvets alla sorger grå.
                                        
                                        I maj blir hoppet grönt som skogens tufvor
                                        och gyllene som glimt på sollyst våg
                                        och djupt och rikt som jordens djupsta grufvor
                                        och jublande som flyttningsfåglars tåg.
                                                          (J. L. Runeberg)

                   Mycket kretsar runt trädgården för mig nu. Det gör det i.o.f.s. alltid i maj, men i år ännu mer.Det finns inte så mycket annat man kan göra i denna sociala isolation. Jag har bl.a. låtit en arborist demolera min japanska zelkova i början av april. Dess krona blev för omfattande. Har egentligen inte riktigt klart för mig om trädet är förstört, men skulle inte tro det. Just nu ser det ut som ett skelett. 
Vårrabatten kom i otakt med sin blomning. En del har blommat över 
redan medan andra har precis börjat. Fördelen är att säsongen har på detta vis blivit mycket längre än vad som är brukligt.
                   Finlandssvenske nationalskalden Johan Ludvig Runeberg besjunger maj månaden som en tid då livets sorger glöms bort. Då hoppet är grönt som skogens tuvor. Tänk, om det kunde vara så även i år? Men, aldrig har framtiden känts så oviss som nu. Vi har ingen aning om konsekvenserna av denna pandemin. 
Ekonomier rasar. Arbetslösheten ökar. Social oro ökar i många länder. Miljön jublar i vissa delar av världen, tack vara den minskade rörligheten och minskade produktionen - i andra syns konsekvenserna av global uppvärmning smärtsamt tydligt. 
Jag har svårt att jubla över min, just nu i alla fall, privilegierade värld. Visst är jag tacksam att de mina och jag  har det bra, men det handlar om så mycket mer än mig och de mina.
Jag  grips av tidens allvar - vi vet inte hur "notan" slutar.


                                                      Stjärnmagnolian levererar troget.


"Palmen", så heter den för enkelhets skull hemma. Cordyline australis 'Atropurpurea', syddracena,som säkert de flesta vet. Vi haft detta liljeträd från Nya Zeeland  i 14 år. Den kom ut i friska luften egentligen för tidigt i år. Efter värmen i början av april kom kylan - dock ovan nollsträcket, tack och lov. Än så länge har den kämpat tappert och nu håller jag tummarna för mer värme och sol så att Palmen kan bli glad och må gott.


Vårrabatten ser väldigt vit ut när alla färggranna nunneörter och ungersk tandrot har blommat ut.

 
              Den fula vitsippan 'Olofstorp' och den snygga 'Blue Eyes'. Båda förökar sig hyfsat bra, men den förstnämnda blir grönare och grönare och den andra får fler och fler utan blått öga. Det kan bero på att den utvecklar det blåa gärna som lite äldre exemplar.



Sommarblommor har jag sått ett antal.Luktärterna har blomknoppar. krassen har slagit ut i full blom liksom denna eldiga rosenskäran.

  Jag önskar Er Alla god hälsa 
         och trevliga stunder i trädgården
                      Anja 
                      

            Läs även andras inlägg i 
                 TrädgårdsFägring

onsdag 22 april 2020




          Den blomstertid nu kommer....
 Solen och den plötsliga värmen är just nu fantastiskt härlig för välbefinnandet. Visst oroar jag mig för torkan som tycks ta en allt hårdare grepp över rabatterna även om mina klarar sig ännu fint efter månader av regn. Men, det finns en gräns även för mina rabatter och det är nog lika bra att börja vattna i god tid innan torkan får konsekvenser.
Å andra sidan finns det så många anledningar till oro dessa tider att man får välja bort en del "oväsentligheter" d.v.s. sådant man trots allt kan göra något åt, och försöka njuta av livet i trädgården så gott det går. Ens oro eller missmod hjälper ju ingen - inte ens en själv.
Vårbruket har börjat på allvar, men numera i sakta mak. Men, vad gör det! Jag njuter av varje städad projekt och nu är halva Krukträdgården klar för morgonsol och ljumma kvällar.
En växt som har spridit blomglädje under vintern ute är lagerolvonet, Viburnum tinus 'Ladybird' . Den tål några korta frostknäppar, men inte mer. Har man riktig vinter ska den förvaras frostfritt och ljust. 
Berget ha fått nya invånare genom byte av växter. Ett antal små bräckor har påbörjat sitt liv i min lilla "
alpplantering". Den allra sötaste är en riktigt låg rackare med limefärgade blad och rosa små blommor. Saxifraga coolock Kate, pink  . 
Har också drivit en del sommarblommor som har redan börjat blomma i växthuset. Snart får de klara sig ute i rabatten...!
Tänk vilken tur man har som kan lägga koncentrationen på sommarblommors välbefinnande och på orken att få det fint i trädgården...!


Lagerolvonet 'Ladybird' är en medelhavsväxt och får husera hos mig med oliv, citron och Bougainvillea, bl.a.
Nyplanterad ser denna lilla bräcka alldeles förskrämd ut. Jag önskar den lycka till och hoppas att den trivs på sitt nya ställe.
Humlors, binas och blomflugorna paradis är just nu min blommande rosenrododendron. Det låter som den "värsta" symfoniorkestern med toner som kan få en alldeles tårögd.
Snart blommar min vårrabatt för fullt, som jag återkommer snart till.
             

               Önskar Alla allt gott och var rädd om Er! 
                            Anja

                    Titta gärna in på trädårdsportalen
                          TrädgårdsFägring 

onsdag 8 april 2020

Perennrabatt


                               
              Nu börjar min vårrabatt blomma.Om ett par veckor borde den vara som finast. I bakgrunden en matta av ungersk tandrot.
       
       Inspiration angående                  perennrabatt
Så här i början av säsongen går jag med kritiska ögon och ser att det finns ett och annat som borde åtgärdas i mina perennrabatter när det gäller kombinationen av växter.Dessutom är det en rabattkant som måste renoveras.Nu syns skavankerna så tydligt. 
Jag är väldig ombytlig i växtvalen vilket syns i mina rabatter.
Jag gillar ju ängskänslan och har blandat friskt färger och former vilket har inte alls gett någon ängskänsla utan endast en rörig och ointressant rabatt som i princip ingen lägger märke till trots många fina växter. Men, jag är inte å andra sidan intresserad av "plantera många av samma sort". Det är vackert men för mig "enfaldigt". Mina rabatter måste bjuda på fina färgkombon, ackompanjerad av olika former. Dessutom ska växterna attrahera en mångfald av nyttoinsekter.
Vill du kanske också få lite inspiration, om du känner dig lite osäker på hur du ska förbättra eller kanske skapa en helt ny rabatt? Det finns mycket inspiration och kunskap att hämta via nätet. En som jag fastande för lite extra är Perenner.se - Trädgårdsinspiration för den svenska myllan
Professionella trädgårdentusiaster som delar med sig av allt de kan!
Lär dig något nytt och låt dig inspireras av till exempel om färgernas betydelse i rabatten:
http://perenner.se/tradgardsdesign/farg-och-formlara/fargernas-betydelse-i-perennrabatten/
Det är inte så att det är egentligen något nytt för mig, men jag behöver bli påmind!

Bilderna nedan är från min trädgård.



I en uppvuxen trädgård ordnar naturen ibland kombon som överträffar ens egen förmåga.  Corydalis solida, stor nunneört i olika, vackra färger har spridit sig långt ifrån ursprungsplanteringarna. Undrar förresten hur det kommer sig att de heter på svenska stor nunneört. Mina är allt annat men inte stora...


                   Önskar Alla Glad Påsk
                          och
                      God Hälsa!
           Glöm inte att kika på andras inlägg i
                     TrädgårdsFägring

torsdag 26 mars 2020

Mellan dröm och verklighet....

...finns visionen. Och mellan visionen och drömmen finns, den ibland hårdhänta, verkligheten.
                               Min dröm om trädgård föddes tidigt, vid nioårs ålder - i en ålder då drömmarna flödar obehindrat. Då överlevnaden närs av drömmen... 
                                Som jag har nämnt ett par gånger tidigare vad det framförallt den otroligt romantiska barnboken The Secret Garden,F.H.Burnett som fick mig att inse att trädgård kunde vara så mycket mer än potatisland och bärbuskar. Som syns på bilderna lyste inte tillvaron av onödiga dekorationer. Det är då som asfaltblomman börjar blomma... 
              
Katten har alltid varit min "lillebror". Alla i katter fick heta Mikki...Här Valkoinen Mikki (Vita Mikki) i fönstret med mamma. Undertecknad 5 år.
Så här såg vårt hus ut  på 1940-talet. Just detta hus är grannens mittemot vårt och personerna på bilden grannar.. Dessa hus var de första typhusen i Finland. Alla såg exakt likadana ut och hade en exakt lika stor tomt. (Bilden från Pitäjänmäen sotainvalidit -arkisto), 

Boken träffade mig, en nioåring, rakt i hjärtat. Den hade en stark symbolvärde av oberoende och och skapande utanför andras blickar och värderingar. Den "förkroppsligade" min längtan efter något jag aldrig sett men väl förnimmat någonstans - att det fanns annat. Något  där endast fantasin satt gränser för vad jag kunde åstadkomma... Att det gick att hitta nyckeln till en plats, till en trädgård med så mycket skönhet och läkande krafter kändes helt verkligt. En lustgård med så många tecken på djup kärlek till trädgårdens liv väckte min trädgårdskärlek.


                            Pappa på permis för att hälsa på sin några månader gamla dotter.

Dessa tider, efter andra världskriget, lämnade efter sig desillusionerade vuxna som inte hade tid för drömmar. För dem handlade livet om mat, husrum och inkomster. Tramsandet med värdelösa drömmar låg inte högt i kurs. Därför blev den hemliga trädgården en plats i mitt hjärta där endast jag och min bästis hade nyckeln till.
I vuxen ålder hade jag bilderna kvar från denna, med klätterrosor muromgärdade, hemliga plats. En trädgård fullt av liv på marken och i luften. Jag kan fortfarande förnimma dofter, endast födda i fantasin...har fortfarande svårt ibland att skilja mellan drömmen och verkligheten. Jag tycker att det är en skatt, en tillgång.
Rosen, sinnebilden av den romantiska doftträdgården. Men också påminnelsen om hur bräcklig skönheten är...och med den alla drömmar...


                                          Tramset har fått en del plats i min trädgård

Till slut, i en rätt hög ålder, fick jag då tillfället att börja skapa min egen "hemliga" trädgård i verkligheten. Den påminner i inte alls om den i boken, men den är skapad med samma iver och kärlek som den ursprungliga trädgården i boken. 
Verkligheten blir till bromsklossar man får komma över. Det blir lite som i själva livet: Man gör så gott man kan för att närma sina visioner. Att komma halvvägs är att komma längre än utan dem. Dessutom ändras drömmarna med åren från det med storskaliga till de mindre. Jag är tacksam för det jag har uppnått. 
När det prunkar och grönskar är jag riktigt nära min vision om den hemliga trädgården. För att den är lite hemlig - tja, enligt Trädgårdsamatörerna: En enklav...det är ju sant...hit måste man bli inbjuden för att se...
De små krukorna innehåller arter/sorter av Saxifraga. Fick dessa med posten igår som bytesväxter...

                                                 Ha det gott 
                        och
                  tack för titten!
                          Anja
                                 
                  Läs andras inlägg om mellan dröm och verklighet i TrädgårdsFägring

onsdag 11 mars 2020

En hel värld



                  ...på tre kvadratmeter
Mina odlingar, som jag drar från fröer eller från sticklingar, är numera blygsamma. Jag har många arter och sorter men inte så många av var och en.(Halva texten har försvunnit i cybervärlden !) Här presenterar jag några av dem.
Bergvallmosläktet, Meconopsis, från olika delar av Himalayas höjder; krassesläktet, Tropaeolum, som har sitt ursprung från Sydamerikas Anderna; rosenböna, Phaseolus coccineus från Centralamerika; en förgätmigej-släkting, Myosotis pulvinaris, från Nya Zeeland; rosenblund, Rhodohypoxis baurii från Sydamerika; en vivesläkting, Primula, vars art-och sortnamn har försvunnit...med all sannolikhet från  Centraleuropas högre höjder; fyrkantspelargon, Pelargonium tetragonum, en s.k. xerophyt (växt för torra livsmiljöer)från Sydafrika, perenn fingerborgsblomma, Digitalis purpurea 'Candy Mountains Rose'  vars ursprung finns lite varstans i Europa.
Dessa är ändå bara en en del som jag odlar just nu på dryga tre kvadratmeter.
Själv fascineras jag av hur jag kan på så liten yta odla ett mångfald som inbegriper i princip de flesta fertila ytor på vår klot. Undrar vad dessa växter skulle berätta, om vi kunde tala "samma språk"? Nu måste jag istället tolka deras "kroppsspråk" för att kunna erbjuda en hygglig boplats så småningom utomhus.
För mig är varje växtart ett mysterium. Alla har sitt syfte i naturen i en livscykel. Kultivarerna har människan förädlat för att passa vår odlade rabatt. 
Undrar precis om jag upprepar mig mycket i mina inlägg? Om "ja" - beror det på att jag själv får aldrig nog av att begrunda och beundra livskraften i naturen och framförallt i mina rabatter. Trots ogynnsamma omständigheter, som jag inte kan påverka, överlever och även trivs växter som egentligen vill ha det lite annorlunda...

Vet inte vad denna Primula heter mer. Jag har den i en tråg och den är nedlusad med knoppar just nu. Trågen står i den ouppvärmda delen av växthuset.

Rosenbönan får liva upp plasten...;-)

Fyrkantspelargonens fyrkantiga stam är saftspänd och alla växtdelar täcks av fjun.

Vinterbärens blomdoft är bedövande. Synd att blommorna inte kommer humlorna tillgodo - har inte sett ännu några ute. Men, så fort vi får lite sol och värme ställer jag krukan ut. Har haft denna i två år.
                                   Sådder i varm- och kalldelen av växthus


Guldkantad klocklilja ihop med denna makalöst vackra gyllenlack(lackviol) gör sig riktigt bra. Gyllenlacken har jag köpt i år.

En liten yta med många olika arter och sorter. Så klart inga mängder av någondera - men, det behöver jag inte heller.. 

                       Ha det gott!
                      Tack för titten!
                          Anja
          Glöm inte att tutta in på TrädgårdsFägring!


söndag 1 mars 2020

Passion





            Passion

   Myosotis pulvinaris


Pälsklädd förgätmigej-släkting, endemisk på Nya Zeeland. Har haft den länge i en sandrabatt. Fick rädda den för ett par veckor sedan från döden. Månader av regn med algväxt och mossa i sandrabatten som aldrig torkar till frestar på en växt som bevisligen tål torka bättre än väta. Jag flyttade det som fanns kvar i tre olika krukor. En har stått inne i lilla växthuset, svalt   men under växtlampa

Helleborus x hybridus
Blomman med plan B
En ovanligt tidig blomning fick konsekvenser när kylan slog till med snö och minusgrader på nätterna. "Hon" brukar inte slå ut förrän sent i mars - början av april. Men i år redan i februari. Jag kände nästan en slags sorg när de långa stjälkarna låg där i snön tillsynes livlösa och slappa - ja, alldeles platta. Många andra stod ju uppe i snön och verkade inte lida så värst mycket. Men, att dessa platta, tunna, slappa stjälkar skulle kunna resa upp och orka bära de tunga blomkronorna kunde jag inte drömma om i min vildaste fantasi. Mina andra hybrider reste sig på dagarna, men inte dessa. Nu har det varit ett dygn med temperaturen på plussidan och...
....varenda blomma stod upprätt i rabatten! Min"smarta" julros såg till att tillämpa plan B och lät vätskan inne i stjälkarna återgå till roten i väntan på mildare väder. Is inuti stjälkarna kunde ha sprängt stjälkväggen, men i torrt tillstånd var växten förskonad av sådant missöde. Det är min förklaring till detta, mycket smarta sätt att överleva en kortare kylperiod. Helt ovetenskapligt. Fascinerande under alla omständigheter.


De här stod i princip uppe hela tiden.
Det går inte att vara likgiltig inför växter som man sett växa upp från frö. Jag hör så ofta att man inte ska pjoska för växter. Själv har jag en del som jag har privilegiet att få pjoska för och som manifesterar min passion för växterna jag ansvarar för. 

Ha en fin vecka!
Tack för titten!
Anja

Se andra trädgårdsbloggares inlägg i