Måste naturligtvis visa den "vanliga" fransklockan som är alltså dubbelt så stor som den lilla längre ned i inlägget. Det verkade precis som om Camellia bl.a. hade missat att se den när jag visade den i ett annat inlägg.
Soldanella pusilla x carpatica
Inte ens Shortia uniflora får vara ifred - denna hälften så stora, men annars identiska, heter
S. uniflora var kantoensis och man kan ju undra varför jag odlar den när jag har redan den dubbelt så stora systern...Inte ens den "vanliga" fransklockan är så stor att den stör...Fråga inte. Har inte svar på allt.
Måste naturligtvis visa den "vanliga" fransklockan som är alltså dubbelt så stor som den lilla längre ned i inlägget. Det verkade precis som om Camellia bl.a. hade missat att se den när jag visade den i ett annat inlägg.
Inte ens Shortia uniflora får vara ifred - denna hälften så stora, men annars identiska, heter S. uniflora var kantoensis och man kan ju undra varför jag odlar den när jag har redan den dubbelt så stora systern...Inte ens den "vanliga" fransklockan är så stor att den stör...Fråga inte. Har inte svar på allt.
jag frågar inte, bara beundrar..
SvaraRaderaDen finns, alltså vill man ha den :-)
SvaraRaderaDe är ju alla lika vackra!
Christer.
Det är en sådan fröjd att gå in på din blogg och njuta av alla fantastiska ädelstenar!
SvaraRaderaTack för att du delar med dig!
Och den där fransiga... AAHHHHhhhhhh!!!
Linda
Jag beundrar dina blommor du har så otroligt vackra, bilderna fångar en! Jag tittar och lär av det du delar med dig av. Ska ju forma en del av trädgården denna sommar, köpte ju stugan i höstas så nu gäller det..ha det gott/catthie
SvaraRaderaVisst har du väl svar på allt :-). Jag har inte sett systern, men nog tycker jag denna lillasyrra ser ut att vara väl värd att odla
SvaraRaderaAllt gott, Anja!
Du har så mycket som man aldrig sett innan, det är rätt ovanligt när man älskar växter. Därför är din blogg en sån otrolig källa till inspiration.
SvaraRaderaKramar Carina
Ack, ack, ack vad mycket vackert du har! Är full av beundran! /Ruben
SvaraRaderaDu har så många fina små blommor och växter i din trädgård! Verkligen njutbart. Kram Eva Linnea
SvaraRaderaSå himla vackert.. *ler*.. Tänker på Er kära Anja.. lilla Skruttan, tårar kommer tänker på vad svårt det måste vara för dig (er).. Känner med dig och vet att det inte hjälper.. Massa styrkekramar till dig från mig.. Monica
SvaraRaderaVilka läckerbitar, Soldanellan är ju helt outstandig men shortiorna är också fina. Vågar inte ens berätta hur min shortia ser ut. Tanig. Hur går det med Skruttan undrar jag
SvaraRaderaEva
Eva
SvaraRaderaSkruttans ande har återgått i sitt ursprung och jag är förkrossad.
Jo. Så kan det kännas när man har haft en "nära" relation i nästan 18 år med en katt.
En trogen vän som aldrig har uttalat ett endaste ont"ord". En vänligt sinnad spinnerska som började kurra bara jag tittade på henne.
Hon brukade komma och hämta mig härifrån datorn så att jag skall "natta" henne när hon ville ta en tupplur på min säng. Hon njöt så när jag borstade hennes vackra gråa päls.
Jag kommer ihåg när hennes kompis Kitta (vi hade från början tre katter och två när vi flyttade hit till Gunnilse Skruttan och Kitta) dog för sex år sedan så sörjde Skruttan så kraftig henne att jag var tvungen att ta kontakt med veterinären för att hon slutade att äta och gick bara omkring och letade efter Kitta. Så höll hon på i drygt två veckor.
Visst kommer det den tiden då jag har lättare att se att jag kan vara glad som haft förmånen att vara bästis med en katt i så många år, men just nu känns det bara tomt.
Ikväll/natt är den första på nästan 18 år då jag inte har min Skruttan hos mig....det går inte att vifta bort och säga att det var ju bara en katt.
Skruttan var inte "bara en katt" utan en mycket älskad familjemedlem. Just nu vet min ledsenhet inga gränser. Hoppas att alla här har lite tålamod med mig när jag är så oartig och inte läser just nu andras bloggar..../mvh, Anja
En så nära vän i 18 år sätter sina spår.
SvaraRaderaJag blir tårögd själv när jag läser dina ord.
Den som inte har tålamod att vänta på dina kommentarer just nu kan du strunta i.
Jag hoppas att det finns någon som bor nära dig som kan komma och förgylla din dag och som kan trösta dig.
Sov så gott du kan.
Kram
Annika
Åhh men Anja! Så hemskt..... jag vet hur du känner det. Det är fruktansvärt att förlora sin små!!!
SvaraRaderaJättestor Kram från Mig!
Linda
Du har så vackra blommor. Jag har upptäckt att du inte bor så långt från mig. Har släktingar som bor i Gunnilse. Världen är inte alltid så stor.
SvaraRaderaJag förstår att du saknar din katt. För några veckor sedan dog min häst som jag hade i 17 och ett halvt år. Det blir så otroligt tomt även om jag inte hade honom inne i köket. Men jag kunde gå till fönstret och titta på honom i hagen.
Många säger att en katt är väl inget men det är det. Vi har fem stycken och om någon av dom skulle försvinna blir det otroligt tomt. En familjemedlem lämnar ett tomrum efter sig antingen den har två eller fyra ben. Man sörjer mycket och sorgen tar tid. Min är inte över än. Så låt sorgen ta sin tid. Du kommer tillbaka när du orkar.
Många kramar.
Tusen tack för "sajber"kramarna
SvaraRadera- kan inte få nog/ Anja
Jag vet att du mår jättedåligt nu. Jag grät i flera dagar både med tårar och inom mig. Sorgen inom mig är ibland fortfarande likadan som den var när det hände. Visst gråter jag fortfarande även om jag blev tvungen att skaffa en ny häst till vår lilla shettistjej som inte kunde vara ensam. Men min älskade Pepsi glömmer jag aldrig.
SvaraRaderaDu överlever antingen du vill eller inte. Dagarna går fast man inte vill. Stoppa bara inte undan sorgen utan låt den komma, då mår du lite bättre.
Jag bor i Vättlefjälls naturreservat vid Mollsjön. Ja du vet Sveriges blötaste plats. Det är inte så långt till Gunnilse.
Jag kan inte råda dig vad du ska göra i din sorg för jag vet hur velig jag själv är när sånt händer.
Ta det lugnt och tag dagen som den kommer.
Många kramar.
Tråkigt att läsa om din Skruttan. Vet hur det känns. Har varit med om det några gånger. Första gången sa jag att nu blir det ingen mer katt. Det var alldeles för jobbigt tiden efter.Det förstår nog bara dom , om blivit av med sin trogne vän. Men jag vet att det kommer dagar som man kan tänka på dom med ett leende och bli alldeles varm om hjärtat:) Kramar
SvaraRaderaAnja, vad sorgilgt, jag förstår att allt känns tomt. Nej, Skruttan var inte "bara en katt", hon var en personlighet och nära vän. Jag har också haft förmånen att leva nära katter, och det är alldeles underbart hur kommunikativa de är, hur känsliga och inkännande och varma – och roliga! Min syster och jag hade en underbar siames när vi var tonåringar. Han är förstås död sedan lämge, men vi kan fortfarande minnas dess starka personlighet, han hade t o m humor (påstår vi bestämt), och vi kommer emellanåt på och pratar om minnen av honom. Jag vet att det kommer att ta tid att sörja Skruttan – ta den tiden, Anja. Men hon kommer vara med dig resten av livet i en annan "skepnad".
SvaraRaderaOm fransklockan, ja, visst missade jag syrran. Jag har ingen egen erfarenhet eller upplevelse i verkliga livet av denna blomma (jag är lite förvånad att så många andra har!)och är urusel på att hålla reda på latinska namn. Att jag visuellt inte kände igen den förstår jag, jag tycker de har helt olika uttryck. Se där, ännu en anledning att odla båda!
Stor kram,
Camellia
Så mycket vackra foton! Jag är helt fascinerad!
SvaraRaderaHa det så gott!
Ingegerd
Hejsan Anja, jag älskar att komma på besök hos dej, du har så mycket vackert och så mycket kunskap. En sann fröjd!
SvaraRaderaTråkigt att höra om din vän, du kommer nog ha din katt med dej i trädgården i alla fall, prata med den...det brukar jag göra med min mamma nästan dagligen fast hon dog 1997.
xoxo Tyra
hej Anja, vilken härlig blogg! Jag har startat en trädgårdsutmaning på min blogg där du gärna får vara med så vi kan se mer vad som händer i din trädgård! Ha det bra, Jenny
SvaraRaderaTACK!!!
SvaraRaderaDen dök upp fin och välbehållen och är nu planterad bredvid roddisarna och vattand , ser ut att må prima!
/MB
Nu har jag kikat tillbaka en bit på din blog. Härliga blombilder du visar!
SvaraRaderaOch dina bräckor och Pulsatillor har börjat blomma??? Inte mina!!:-(
Nå. De kommer väl....;-)
Jag länkar till detta inlägg sa att dom kan se den fina blomman jag fick, tack igen!
SvaraRaderaSå ledsamt med Skruttan Anja! Jag förstår att hon kommer vara mycket saknad av dig.
SvaraRaderaDet är fantastiskt att kika in här och förundras över alla ljuvliga växter du visar. Fransklocka (den vanliga alltså) har jag sått i år. Jag hoppas verkligen den tar sig för den skulle jag vilja ha många av. :)
Kram Karin
STOR KRAM idag igen!
SvaraRaderaLinda
Gissmo skickar världens srörsta kram till dig. Hans Matte och husse oxå
SvaraRaderaKram
Det är så roligt att titta in hos dig, för ofta får jag träffa någon ny växt som jag aldrig mött förr!!!
SvaraRaderaVäxthusmadam
Åh Anja vad sorgligt med din älskade Skruttan...Jag förstår att du saknar henne.
SvaraRaderaTrots det bjuder du oss på så ljuvliga bilder från din trädgård. Fantastiskt!
Kramar Ninni
Hejsan Alla Ni Snälla Empatiska Vänner!
SvaraRaderaDet värmer!
Kram, Anja
Frans klockan ser helt underbar ut :-)
SvaraRaderaHärliga bilder!
SvaraRaderaÖnskar fortfarande att vi inte hade haft så mycket omkring oss idag när ni besökte oss. Hoppas ni har lust att komma igen?
Ha det gott
Birgitta
Skulle bara titta in och säga hej.
SvaraRaderaKram
Annika
Såna vackra bilder på fransklockorna... Såg att de sålde dem på Botaniska när jag var där på annandagen... tyvärr hade jag en väldigt liten plånbok med mig ;-)
SvaraRaderaHoppas du så småningom kommer att känna dig lite mindre sorgsen, sakna Skruttan kommer du ju alltid göra.... Jag kan fortfarande sakna min allra första egna katt som jag fick när jag var åtta år... fast jag hunnit bli 62!
Idag vågar jag inte skaffa katt igen... jobbar för mycket o bor för nära vägen!
Ha dé så himla gôtt du förmår
Nina
En stunds njutning... som alltid när jag kikar in hos dig. Tack för dina fantastiska bilder och inspiration!
SvaraRaderaHa en härlig helg!
Kram Mia