lördag 13 januari 2018





                                  Upp med modet!
  Riktar uppmaningen till mig själv.
Det känns "oansvarigt" gentemot mina läsare och även mot mig själv att uppehålla blogginläggen i tråkigheter. Därför har jag haft en längre paus. Motgångar drabbar oss alla men, vi hanterar dem olika.
Själv har jag svårt att ta vissa saker med en klackspark. Dock ältar jag numera lite mindre ;-). Som sagt, året har börjat för min och min familjs del - från katt till människor - som ren "katastrof".

Men, nu lägger jag allt bakom mig för det har börjat ljusna för oss, och börjar planera för sådder. Min sallat som hade hunnit bli stor och fin i lilla plastväxthuset är bara att kasta: Fullt av ohyra. Har inte satt min fot i växthuset på 14 dagar....Så att ut med ohyran och in de tidigaste sådderna. Kanske orkar jag stå på benen imorgon i ett par timmar.

Efter allt vinterregn undrar om mina kuddformiga alpiner överlever till våren?

Mossor, lavar, alger verkar stortrivas, men antagligen trivs även svamparna...åter igen...och även de där bruna...och de med hus på ryggen...
Nä, ni ser, det är visst svårt att vara riktigt hoppfull...

Några bilder som jag hoppas få möta i vår i levande livet:

Måste också "erkänna" att jag är inte riktigt den där klämkäcka typen, så att mungiporna hänger missklädsamt...nu får jag skärpa mig bara. Tänk om mina raringar ändå skulle ha klarat denna suspekta "vintern" bättre än jag...;-)? Jag ska försöka nära modet mer än förtvivlan!
                       
                På återseende med glada miner:-)?!
                                                         Tack för titten!

11 kommentarer:

  1. Jag sådde basilika i dag och ställde i min nya odlingslåda, bara för att muntra upp mig lite.
    Ha det gott Anja!! Kram

    SvaraRadera
  2. Inte alltid lätt att hålla modet uppe och att vara klämkäck hjälper föga. Men ibland kan man få hjälp av växterna och trädgården, åtminstone med att skingra tankarna. Allt gott till dig!
    Kram

    SvaraRadera
  3. Anja, det är faktiskt helt ok att inte alltid vara på topp och man får faktiskt också skriva om det i bloggen. Du behöver inte känna dig det minsta oansvarig. Och jag blir glad när jag läser att det börjar ljusna för er. Glad blir jag också när jag ser alla dina bilder. Vilka skönheter. Måste erkänna att jag inte känner igen någon av dom. Det är så himla bra att du skriver ut namnet på bilderna.

    Jag har också slängt min sallad som började se lite gul och tanig ut i bladen. Men jag har ätit en hel del av den. Men jag fick så ofantligt med sorgmyggor och jag ville slänga den (framför allt jorden) i god tid innan det var dags för mina frösådder för att om möjligt få sorgmyggefritt. För mig kändes det som det var mer jobb än det blev utdelning så jag kommer nog inte att satsa på salladsodling under vintern igen. Det får räcka med kryddor i krukor som jag kan ha i uterummet. Förutom basilikan som står i värmen i köket. Och kanske lite groddar och smörgåskrasse.

    Ha en bra vecka!
    /Anita

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, maken brukar oja sig över sallatspriser. Om vi ens skulle fått äta av dessa skulle kilopriset hamna högt här med. nej. Aldrig mer för mig heller.

      Radera
  4. Har man lång trädgårdsarfarenhet som du så är det ju realism att se vad vädret kan orsaka. Och jag förstår din oro. Jag tittade i mina lökbäddar i fredags och det var tokdeprimerande att se musgångar och tomma lökskal...

    Men jag gillar bilderna av dina vackra smårhododendron :)

    HA det gott! Carina

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, lindrigt sagt orolig. Det är trots allt mina alpiner jag har vurmat för som allra mest. Men, jag ser hur en efter annan inte kommer igen....

      Radera
  5. Jag tillhör normalt dom där "klämkäcka" som du kallar oss, men det sista året har bidragit till att jag inte längre kan vara glad hela tiden. Men...jag har kommit till den åldern då man inte har något närminne längre, vilket i det här sammanhanget inte är så dumt. Så precis som jag alltid har sagt; "Inget ont som inte har nåt gott med sig!" *fniss*
    KRAM
    Susie

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja. Vi är olika och det vore en katastrof om folk liknade mig. Kommer ihåg hur en rektor sa en gång till mig (anklagande): "Jasså Anja. Du är sån där djuping."
      Alltså verkar det vara betydligt mer "upphetsande" att vara lite klämkäck :-)!

      Radera
  6. Tråkigt att året börjat så dåligt för dej. Man kan inte alltid vara på topp och oförutsedda saker händer i ens liv. Skönt att det går åt rätt håll nu.
    Roligt att se dina fina bilder!
    Sköt om dej!

    SvaraRadera

Sidvisningar förra veckan