PÄRLBUSKE, BREDBLADIG SKVATTRAM, RHODODENDRON YAKUSIMANUM OCH KANTLJUNG

Fler bidrag till Blooming Friday hittar du hos Katarina

LITE BLANDAT!

ULF NORDFJELL fick utmärkelse igen i Chelsea Garden Show !




(DET ÄR ROLIGARE ATT TITTA PÅ STÖRRE BILDER - KLICKA PÅ DEM!)

Portalen till Berget. Snart skall jag väl få till det och fotografera även annat än Berget. Ni som läser min blogg får säkert en känsla av att det är det enda jag har. Nejdå. Jag har många rum i trädgården med olika teman, men det mesta är inte städat än och kokett och fåfäng som jag är vill jag inte visa dem förrän jag har städat klart och det går trögt. Skruttan tog med sig väldigt mycket av min mentala ork - det är riktigt kämpigt att komma igen.....

Måste bara visa hur vacker en blomstjälk kan vara. Här skimrar stjälken röd av den röda behåringen. Blomknoppen som så sakteliga börjar öppna sig visar en aning av den rosa blomman. En mycket raffinerad färgkomposition av Naturen själv! Denna pampiga näva har sina naturliga breddgrader på Kanarieöarna och i norra Californien. Frösådd av en trädgårdsvän som jag sedan fått en liten planta av. Förra året delade jag den och kommer att göra så även i år. Fröerna kommer från SRGC.
Den är väldigt storvuxen i kruka - ca 50 cm hög just nu. Bladen ä stora och handflikiga.Krukorna har jag i ögonhöjd och de röda stjälkarna lyser som rubiner när solstrålarna träffar dem.

Klok och gammal? Jag? Ja. Lite klok och definitivt det där andra;))! Tänk att jag inte frestades speciellt mycket att spendera pengar på Lisebergs Trädgårdsmässa. Dock fick denna lilla, vita vildpelargonsky följa med hem. Bedårande vacker! Namnet P. australis skvallrar om att den härstammar från Australien - vilket många av pelargonerna gör.

Här i Sjömagasinet i Klippans kuturreservat var jag och åt lunch igår med forna kollegor från Karl Johanskolan i Majorna. En årlig, trevlig tradition då man får lite "skvaller" från skolan, får höra hur det står till med kollegorna och meningen är att man skall få en god lunch i detta, rätt exklusiva havsmiljö.
Dessutom är det två av kollegorna som jobbar för detta genom att ringa runt till var och en och ordnar det hela med restaurangen. Det är mycket jobb att samla 20-30 st och att få det hela att fungera.
Sjömagasinet är inte någon billig krog då en lunch för oss var och en går på 175 kr + 10 kr för garderob. Då tycker jag att man kan få ställa lite krav.
Uppriktigt sagt var maten rätt vidrig och servicen var medioker. Det värsta jag vet när jag går på krog är en stressad servitör!
Fisken jag åt var inte genomkokt. 'Några riskorn', med ung. en matsked exotiska frukter och sötsur sås på tallriken. Någara torra salladsblad och bröd med smör till förrätt . Jag som glutenintolerant erbjöds bröd när huvudrätten var uppäten, dvs. det jag kunde äta utan att kväljas. Kaffe med en matsked svartvinbärssorbet som efterrätt - det enda goda i hela lunchen. Men 185 kr för kalaset för en "fattigpensionär"? Usch så besviken jag är på maten!
Desto trevligare vad det att få prata med alla gamla kollegorna!

MIN KLIPPTRÄDGÅRD - LÄSNING FÖR DIG SOM VILL BLI INTRESSERAD ;)!

Att odla vildinsamlat frömaterial eller "ättlingar" till vildinsamlade växter från världens alla hörn känns som en både exklusiv och exotisk hobby för mig.
Själv har jag aldrig varit och samlat några fröer från Kina eller Afganistan, men jag köper dem av odlare som har haft expeditioner till alla möjliga biotoper i världen som Göteborgs botaniska trädgård eller The Scottisch Rock Garden Club. Naturligtvis finns det många fler, men jag har valt just dessa som mina huvudsakliga fröleverantörer.

Att odla växter i en klippträdgård har vissa gemensamma drag oavsett om det handlar om en akademisk botanisk trädgård eller privatträdgård.
Själva ordet skvallrar om att växterna bör odlas i bergigt landskap i klipprevor, klippavsatser o.dyl. Har man inte dessa naturligt får man skapa det så gott det går.
Idealet är naturligvis färdiga klippor på tomten eller att man med maskiner forslar stora klippblock som placeras naturtroget och som ger en illusion av inalandsisens framfart under istiden.
Det är dock få av oss som kan kosta på sig något sådant.På min tomt kommer man inte ens in med maskiner så att all lös sten är handsläpad hit av maken som lyckligtvis går på gym och är stark som en oxe;))!
På mitt Berg är allt artificiellt uppbyggd av makadam, grus, stenar och torvblock. Det senaste på mitt Berg är planteringar i ren mineralisk sand - så som Peter Korn förordar.

Förebilder till klippträdgårdar är ju biotoper på höga höjder från soliga och torra rasbranter till skuggsidor av en alpäng. Alltså innehåller apina odlingar många olika växtmiljöer där en sten eller vädersträck framför eller bakom stenen kan göra stor skillnad och skapa olika föruttsättningar för växternas livsvillkor.
En porlande bäck kan skapa en fuktäng även på höga höjder.
Det gäller att ta reda på så mycket som möjligt om varje växt och ge dem en plats som liknar i möjligaste mån den de är vana vid.

Stora träd passar inte i en klippträdgård - vinden och solen måste få fritt spelrum.
Därför odlar jag bara dvärgträd på mitt Berg.
Klippvide eller styvervide som den också heter har små söta "kissar" på vårvintern och bladutspringen ser ut som små silverrosor. Stammen är pinad och knotig.
Denna art är en spontanhybrid - tror man - och det är osäkert vilka har varit föräldrar
till detta vackra vide.

Grekgranen kan bli uppemot 34 meter , men min variant blir i bästa fall en halvmeter hög.
Har haft min nu i fem år ochjag ger den ingen extra näring och jag vattnar den heller aldrig.
Med denna svältkost bör den inte ens bli 50 cm utan hålla sig runt de 30 cm som den är nu.
Den har en utbredd krona och stadig stam.

Variation i trädodling skapar jag genom att odla härdiga träd i kruka. Där blir de aldrig stora.
Lärk är ett vackert träd som kommer snällt år efter år och är drygt en meter hög.

Hur många av er har hört talas om dvärgetapel? Inte jag i varje fall innan jag skaffade min för tio år sedan. Odlade den först i kruka - hade ju inget stenparti ellere dyligt då.
Denna lilla alpina buske på tre cm ö.h. tappar bladen på vintern. Den kan även blomma, men det har jag inte upplev ännu. Dvärggetapeln kan bli 10 cm hög om den bildar stam.

Ännu en dvärgform, dvärgbalsamgran är väldigt uttrycksfull med olika barr beroende på åldern på dessa och de små, söta kottarna.

Att odla på Berget är ingen "paradisisk" syn för den som vill ha perenner i samstämmiga färger och ymnig blomnig. Snarast tvärtom - små växter som inte gör så mycket väsen av sig. I sina riktiga hemmiljöer utsätts de för mycket tuffa förhållanden och varje växt tjänar på att vara liten, med små näringsbehov. Starka blomfärger under den korta blomningsäsongen lockar till sig de pollinerande insekterna.

Mycket av de naturliga biotoperna går att skapa artificiellt, MEN, det är svårt att klara snösmältning på våren utan snö.....Dessutom tar många växter skada på mitt Berg när våren är så extrem som den har varit i år med barfrost på nätterna och soligt, varmt och torrt på dagarna.

Hoppas att min serie om alpin- och stenpartiodling inspirerar dig som har orkat att läsa ända hit;))!
Opedagogiskt och dålig "tajmning" med tanke på att de flesta begränsar sin tid framför datorn så här års, men det är nu jag kan fotografera och det är lättare att berätta samma dag man fotograferar. Så är det för mig i alla fall.

BLOMMIG FREDAG OCH EN GOD BLOGGVÄNS OMTANKE!


Varför en vit adonis heter på svenska blåadonis förtäljer inte historien - åtminstone känner inte jag till den.
Det var Birgitta i Glädjekällan som hade tänkt på mig när hon besökte en trädgård med rara växter även till salu. Tack söta, gulliga Birgitta!

Nu, när Berget börjar blomma dras jag som en myra dit. Hannele i Hanneles Paradis på Hisingen tyckte att mitt Berg var nästan lika fint som hennes! Det är väl duktigt av mig?!

En långväga draba från Colorados Klippiga Berg. Tänk att denna lilla, oansenliga vita ört från kålväxtfamiljen har hittat hem till mig via Göteborgs bot. trädgård. Den har silvergrå små blad och ser så 'glad' ut i gruset - jag tror att den känner sig som hemma!
Draba är ett släkte med arktiska eller alpina växter.

Kottegran. Passande namn åt en gran med många, vackra, rosa kottar så här på vår-och försommarkanten!Växtsättet för denna är lite som "buuu, jag vill skrämmas med armarna - buu igen!"

Fjärilsviolerna blir bara fler och fler. De blommar utifrån dagsljuslängden och slutar (om jag minns rätt) när dagen blir för lång - alltså i första hälften av juni.

Alla vildsådder är inte populära hos mig. Här har jag satt min alldeles egen 'trädgårsslav' i
arbete! GISSA vad han håller i handen! RÄTT! En GUL maskros! Haa!
Den skall väck med hela släkten...;))!

Fler BLOOMING FRIDAY hittar du hos Katarina

En vit treblad (eller ett vitt treblad?).
Lundväxterna ger en känsla av mystik. De är inga "vanliga"
perenner utan växter som vill ha lite avskilhet och skugga. Lite "bättre 'folk'";))!

Krispig och skör med den mest enorma himmelsblå färg är denna turkiska Veronica.

Ingen blyg viol! Kanadensisk viol som har blicken över ägorna med reslig rygg.
Den mäter i god jord si så där 30-35 cm ö.h.! Och den blommar HELA sommaren

Rododendron + barrväxter = sant! Det är ba' såååå läckert - i mitt tycke!

Den här sippväxten har jag bara sett hemma hos mig.

Naturligtvis har många andra den också men så där jättevanlig är den inte och du hittar den inte i vanlig plantskola heller.

Alla vildsådder är inte välkomna i min trädgård, men det är fjällvallmon!
Här har hon behagat att landa i en kruka! Jag säger bara:"Välkommen "!

Allt i Livet är till låns. Allt!

Det gäller att njuta av varje dag, varje stund! Om imorgon vet du inget.

Jag berör tabubelagt ämne, men som trädgårdsägare lever man med denna verklighet varje dag.

Som pensionär påminns man om Livets förgänglighet ett par gånger om året.

Det är så svårt att förstå att Livet är något objektivt. Varken gott eller ont.

Att sörja vänner, föräldrar, mina katter, min hund Bamse, förlorade relationer p.g.a. missförstånd och nu senast min Skruttan. Så är det. Hela Livet är en riskprojekt och nu har t.o.m.min vinranka gett upp!

Det värsta jag vet är folk som inte kan förlåta. Att inte kunna förlåta är som att gå på tunn is utan räddningsutrustning. Hur kul är det när isen brister....?

Alla befinner sig inte på samma "trappsteg" samtidigt, men om du får leva kommer även du på detta trappsteg som jag befinner mig nu...