3

           Stora träd 
                 

      i liten trädgård
        De viktiga vintergröna växterna

Ett av mina mycket vackra barrträd är en silverskimrande skönhet med långa, mjuka barr och roliga kottar. I den riktigt stora trädgården är denna tall ingen gigant men här ser den majestetisk ut!

Förmodligen en weymouthtall, Pinus strobus , med sortnamn
'Fastigiata'. Jag säger "förmodligen" därför att jag har fått spana länge och anlita kunniga människor för identifiering av denna, från början , felmärkta tall.
De som har hjälpt mig med identifieringen har velat veta bla följande:
Hur sitter barren? Tre eller fem? Min har fem.Då kan man direkt utesluta en del arter.

Och, kottarna då? Korta och äggformiga eller långa och böjda?

Som du ser: Lång och lite böjd. Som ung är den riktigt tjusig i ljusgrön 'dress'

Även ungskottens utseende är en viktig artmarkör. Tyvärr ingen bild så här års!

Men, det är roligt ändå att studera grenspetsarnas barr. Det är första gången jag lägger märke till att ett barr har en grön sida och en  ljus sida vilket ger det silvriga intrycket. Barren ser helt enkelt randiga ut, som 'miljonkostymen' på 1930-talsgangsters i amerikanska filmer...;))))!

Eftersom jag inte är säker på vilken tall denna är vet jag inte heller hur hög den kan bli. Dock är jag rätt säker att de man säljer i Sverige i plantskolorna inte är de där 20 meter höga utan selekterade namnsorter som håller sig mellan 4-6 meter - tror jag ;)!

I samma rabatt växer även en rolig gran med spöklika, krumbuktiga grenar och undersköna rosa kottar i mängder på våren. Det passande svenska namnet är då kottegran och på 'vetenskapska'  Picea abies f. acrocona. Den blir 2-3 meter

Så här vackra är vårkottarna

I denna barrdunge med dess två barrträd finns rododendron, minigran (presenterar senare), höstbräckor, rosa maskros, pioner och storblommiga julrosor, Helleborus orientalis som 

gläder mig just nu med massor av blommor! Endast pionerna är örtartade och 'försvinner' under hösten/vintern.

Denna storblommiga julrosbuske håller på att bli en jättebuske med jätteblad!

Många bebisar som jag normalt krukar upp men dessa får vara kvar på platsen - få se vad som händer med dem:)?`

Som sagt: Det tog tid att komma till skott med detta inlägg tack vare att det har tagit en evighet att luska reda på vad min silvriga tall heter - och namnet är bara en gissning, än så länge.

Hoppas att du har lust att ta en titt även nästa avsnitt av Stora träd i liten trädgård, jag har nämligen ett avsnitt kvar;)!

          Tusen tack för titten!

           Tänd ett ljus i höstmörkret!

VAR INTE RÄDD FÖR MÖRKRET

ty ljuset vilar där.

                                

   Vi se ju inga stjärnor,
   där intet mörker är.              
I ljusa irisringen,
du bär en mörk pupil,
   ty mörkt är allt som ljuset
   med bävan längtar till.
 Var inte rädd för mörkret, 
 ty ljuset vilar där.
              Var inte rädd för mörkret,
                  som ljusets hjärta bär.

                                                                                                                                               (Erik Blomberg)

    

 Lite pynt i novembermörkret är inte helt fel. Här har jag snott en vildkaprifolranka till en krans som jag sedan prydde med ett par nyponroskvistar.

Måste också tacka alldeles särskilt för alla  kommentarer i mitt förra inlägg! Vilka härliga tankar ni har gett Er tid att skriva ned.

                     

                                 Önskar Dig allt gott!

De sista pelargonerna åkte till källaren men blommorna tar jag tillvara...

       I väntan på    inspirationen

till den tredje delen av "Stora träd i liten trädgård"

kan det vara nyttigt att bli påmind om att det är inte så länge sedan den virtuella världen inte fanns. Vi kunde inte googla oss till kunskap;)))!

I tider, då var och envar fick söka kunskap genom bildnig,  
 var boken en viktig bildningsväg.

En bok som ger lite allmänbildning om svunna tiders naturuppfattningar är Blomstervandringar skriven av Harriet Hjorth och illustrerad av Kaj Beckman. 

"Hon berättar så medryckande om hästhovsört, vårlök, daggkåpa, vivor och violer, ja, om markens minsta strå, att alla både män, kvinnor och barn måste fattas av intresse för 'den älskvärdaste av vetenskaper'." (Ulla Beyron)

Kan vi vilda växters fröhus?

Och vet vi vilka ormbunkar vi ser ute i naturen? (Vad heter ormbunken längs till höger ;)?)

Detta är dock alldeles nytt för mig:
"När man sår kummin,Carum carvi, skall man vissla en stump eller sjunga en sång, liksom man bör skratta när man sår persilja!
Var kommer kommer alla sådana tokiga råd ifrån?Jo, vissling eller sång håller djävulen borta och vid persiljesående skrattar man helt enkelt ut honom" (Blomstervandringar sid. 218)
Det gäller kanske vid all sådd? Att skratta och vara glad, vissla och sjunga så att 'sådd-misslyckande-jävulen' sticker all sin väg. 
Kanske provar jag den här såkompletteringsmetoden* vid nästa sådd...;))!? (*Jag, en finne, ääälskar lååånga ord;)))!)

Dessa bilder får illustrera två vilda inhemska blommor från mitt Berg - jag tror att alla vet vilka de är.

                     Tack för titten! Önskar Dig allt gott!

IDAG OCH IMORGON ÅKER KRUKORNA 
             IN FÖR VINTERFÖRVARING
dvs de som inte alls tål frost. Däremot får olivträden, kameliorna  och några citrus'träd', egensådda,  vara ute tills det blir för kallt. Krukjorden får inte frysa. Men någon frostknäpp tål de och om det är bara frost på natten kan jag skydda dem med väv.
Mycket arbete återstår i trädgården och få se vad som hinns med innan vintern slår till. 'Man' har förutspått en sträng vinter...men, det är en av de saker som det är lönlöst att gnälla om - även om jag inte lever som jag lär;)))!

                                            Ännu finns det blickfång ute

                                 Och, den här bara fortsätter och fortätter att blomma!

På Berget rensar jag levermossor, björnmossa och vissna ormbunkar som kommer lite varstans.
Växter som inte gillar att få vinterfukt i rosetten, så som kuddformade bräckor får en plastkupa som växthus över sig. 'Växthuset' har lufthål.

Amerikanska blåbär  vill ha halvskuggigt  för att trivas. Men tom de har  tyckt att det har varit för mörkt i sommar. De har mognat dåligt och nu skall jag se om de kan mogna inne - så som tomaterna 

Nästa inlägg kommer att bli den tredje och avslutande delen om stora träd i liten trädgård.

                                 Ha det gott !
                   /Anja

                                 
                               2
    STORA TRÄD I LITEN TRÄDGÅRD

Största delen av trädgården gränsar mot en blandskog med björk, al och tall. Dessutom har det dykt upp ek. 
Jag har tyckt då att min trädgård skall övergå varsamt från den vilda skogen till trädgård. Det skall inte finnas för skarpa kontraster mellan skog och det kultiverade.
En del av trädgårdens rum har fått namnet Skogskorridoren. Rummet är som namnet avslöjar korridorformat och gränsar mot skogen.
                                     (Klicka på bilderna)

I förgrunden en idegransbuske som jag har friserat. Det röda trädet är  japansk blodlönn
Där har jag planterat en vanlig skogshassel som jag tog för 20 år sedan från skogen som pytteplanta och hade den i kruka i ett par år. Det var innan vi hade flyttat hit.
Nu har den hunnit bli till ett stort, ca 4 meter högt  träd. Hasseln växer naturligt som en  flerstammig buske men, i min lilla trädgård undviker jag stora växter med vid bas - därför stammar jag upp i princip allt som går att stamma upp.

En mjuk övergång från skog till Skogskorridoren

Den har tackat oss med massor av nötter

I samma korridor växer en japansk lönn som är det ända trädet som är kvar sedan förra ägaren.

Kanske har den ett sortnamn men arten tror jag är Acer palmatum

Stammen har jag flätat till en genom att fläta tre grenar.

Det finns de som inte tycker att det är bra att göra så här därför att den kan förkorta livslängden på trädet/busken.

Även det här trädet växer naturligt som  flerstammig buske och  jag har flätat upp en till buske som jag kanske återkommer en annan gång. Allt detta gör jag för att kunna odla så mycket som möjligt på en begränsad yta.

Hasseln får inga granna höstfärger men lyser fint ihop med blodlönnen om höstarna.

Jag börjar känna mig som en kvalificerad trädkramare som ofta både viskar och smeker trädstammarna och grenarna i hopp om att de skall förstå hur otroligt mycket jag uppskattar dem;)))!

             Tack för titten !

                         /Anja