Att stå ut
ännu en solfattig sommar - även om juli stundtals hade några fina dagar - är en konst i den högre gnällgenren ;-). I den säger man inte rent ut att man liiider av bristen på blå himmel.. Man klagar inte heller på regnet för att alla kultiverad människor har vettiga regnkläder - typ ...;-(, utan man  antyder bara lite fint, med en aning för gäll röst,  att "idag jobbade jag inte trädgården utan läste en bok istället. En bok som handlade om bristen på vatten..."
Alltså, nu åkallar man de där riktigt höga makterna och utbrister:"Herreje!"
Vad är det för en värld vi lever i numera? Folk i samma stad, eller bara en mil från ens oas där grönskan formligen anfaller en, har torka!!??
Att stå ut med ett leende en solfattig sommar, är också en konst och då menar man konsten om självbehärskning när man förstår att dåligt väder är inget man pratar och på så sätt sprider pessimism...utan man behärskar konsten att kunna roa sig utan sol - året om - typ . Eller kanske kan man odla den positiva livssynens ädla list ?! Man klurar ut helt enkelt sättet att se en gnutta ljus i mörkret...
Till exempel så här: Två tunga moln håller på att glida mot varandra på himlavalvet. Innan de sammansmälter till ett ännu större moln uppstår i 30 sekunder en glipa där en solstråle tittar fram! 
Jess! Nu kan man ta en bild i motljus och kolla på den då och då och tänka att "det var då som man hade sol"...och så tar man många sådana bilder vid liknande tillfällen och till sist har man ett helt "fotoliotek" med en massa soliga bilder från sommaren som passerat och utbrister i november efter en nostalgitripp "fotolioteket" att "vi hade tur med vädret" . Alla ler, står ut och är till och med nöjda efter ännu en solfattig sommar. Typ.

                          💢💢💢 Ursäkta att jag inte hittar på något bättre att berätta om.
                           💧💧💧
Nu följer en serie bilder. En bildberättelse om en sommar som aldrig riktigt infinner sig... En bild är tagen under de där 30 sekunderna i motljus...andra inte...;-)

I 30-sekunders motljus...

                    Efter 30 mm regn på ett dygn....

Innanför är det torrt och varmt, men solen kan inte ens växthuset trolla fram.

Tomatpaprikorna borde börja rodna, men nej...

Gurkan är inte beroende av sol. Här ett praktexemplar...:-)

Malaberspenaten är ingen kulinarisk favvo för mig, men som vanskött fin i sin spaljé...en välskött skulle antagligen ha med blad och mindre antal blommor...

Basilikorna mår prima. De är värmekrävande, men klarar sig bra utan sol

De få gånger då dagen är solig öppnar jag dörrarna och har för ett tunt draperi för att förhindra fåglar att irra sig in

Det räcker inte med bara värme för att chilen,

...och tomaterna ska rodna.

Men en chile, italiensk sort, som jag glömt namnet på, har röda frukter redan. De är två plantor som jag har lyckats att övervintra. 

Trädliljans blomknoppar längtar efter både sol och värme utanför glasväggen...

          Tja, gott folk! Glöm inte leendet och skrattet!
                       Tack för at Du tog dig tid!

         Sista, skälvande dygnet av juli

En alldeles hygglig högsommarmånad detta år med tanke på sol och värme. För ovanlighetens skull har juli varit torr - så torr att jag har behövt vattna för att rädda slokande Astilbe m. fl. fukttörstande växter. Men, det ser ut att vädrets makter nu har ändrat kurs och idag är andra dagen med regn.

En del växter har verkligen levt upp i torkan och det är bl. a. solbruden som tycks ha gillat läget. Aldrig har jag sett den stråla så glad och stadig som i år. Men, rötterna är i lerblandad jord så att det är själva ovandelen som har gillat torkan. Har matchat växtstödet med blomfärgen ;-)Sortnamnet är 'Indian Summer' och inte det som jag undrar på bilden.

Integrifolia-klematis 'Hedda' skulle väl det svenska namnet lyda på denna rabattklematis. Har skrivit det vetenskapliga namnet på två olika sätt på de två bilderna. Översta bildens namn har jag tagit från SKUD och den andra från någon firma som säljer plantan. SKUD är den jag litar på när det gäller växtnamn.
Den behöver stöd för att inte falla och då är en perennrabatt med stadig, tät plantering av perenner och prydnadsgräs ett perfekt ställe. Blommar länge och rikligt och som brukligt för klematis får den vackra, dekorativa fröställningar.

En del prydnadslökar blommar nu. Dagglöken med namnsorter har sin tid nu. Här en färgmix som är ovanlig. Jag är väldigt förtjust i dessa. Har haft det lilla beståndet i "evigheter" och den förökar sig mycket sparsamt. I år får jag ta tillvara på fröer och försöka så nya plantor själv.

Vilken tur att novemberkaktusen inte kan almanackan, för att den får gärna fortsätta att blomma resten av sommaren, till november ;-)!

Trädgården är så mycket mer än gräva och rensa, Inget kan få mig att bli så lugn som att sysselsätta mig med något onödigt...här lite vatten på ett fat och små hjärtan som "ser upp till" blommande rosenblund.

Dagen har blivit kortare. Snart lyser stjärnspäckade augustihimlen över tilltagande mörker. Dags att öka mysfaktorn och tända ljus i trädgården.

                      Ha det gott och tack för titten!

Höråsens Plantskola

       Vilka förväntningar
        är rimliga av ett plantskolebesök?

Kan man förvänta sig en totalupplevelse? Att det ska vara vackert, välskött, stort utbud även av växter som jag inte hittar på Blomsterlandet? Kanske fina krukor plus annat lite unikt trädgårdpynt? En visningsträdgård med annorlunda växtval och inspirerande installationer? Bra service, trevligt bemötande och kunnig personal? Inga blygsamma förväntningar precis. En dröm för besökaren, men då blir väl priserna på växter därefter? Min förväntning normalt är att det ska finnas ett stort urval av spännande växter och kunnig personal när det gäller en privatägd plantskola. Allt därutöver är ett plus.
Igår "hamnade" maken och jag i ett nästan overkligt vackert Plantskoleparadis. Där fanns ALLT! Även priserna var "normala" och som Trädgårdsamatör 10% rabatt! 
Att orka och vilja satsa i dagens läge på en bransch som är så hårt konkurrensutsatt av stora gardencenterkedjor är imponerande. Bakom en sådan satsning måste finnas en passionerad visionär och växtälskare. Plantskolan heter

Höråsens Plantskola i Tvååker.

Gillar också presentationen av både medarbetare och ägare:

VI SOM ARBETAR PÅ HÖRÅSENS PLANTSKOLA
Tillsammans har vi en bred kunskap och lång erfarenhet inom det gröna!
 

Hasse Nilsson Trädgårdsmästare och ägare av plantskolan sedan 1986.…………….
Marie Lütz…Trädgårdsmästare…….
Viktoria Johansson Trädgårdsmästare, trädgårdsdesigner, florist………….
Susanne Ivarsson Trädgårdsbutik och kassa. ……….
Sara Gustavsson Trädgårdsmästare: anläggning och skötsel……..
Christel Andersson Trädgårdsmästare: trädgårdsrådgivning…….
Christel Wittzell Trädgårdsbutik och kassa……

På detta sätt blir det inte en anonym plantskola utan det ger en personlig och välkomnande känsla av ansvarstagande och äkta engagemang. Och jag, som en kund med den lilla plånboken blir ändå "underhållen" av trevligt trädgårdsprat.Vi kommer definitivt att besöka den igen och ha med oss fika - det enda som jag saknade igår. Hade det funnits ett fik där inne skulle vi stannat ännu längre...men, som sagt, det går utmärkt att ta med sig eget. Sittplatser fanns det gott om:-)
Här följer en liten bildkavalkad från vårt besök. 
Från visningsträdgården med många små rum:

Från plantskolan

 
 
 

  

Anders blev förälskad i rosen 'Mini Eden Rose'...(på bilden hemma)

 ...och jag i några onödiga kottar och i en 

liten lerkruka ;-)
Varför gör man egentligen ett så här långt inlägg från en plantskola? Inte är det för pengarna - det blir inga. Men, jag vill lyfta fram något som är bra i en bransch som annars håller på att tas över av kapitalstarka kedjor med exakt samma utbud i varenda affär. Titta på Plantagen, t.ex. Där tvingas man gå kringelikrokvägar för att komma till utegården. Och, det är exakt likadant i alla Plantagenaffärer kring Göteborg. Allt för att du som konsument ska frestas att köpa annat än vad du tänkte dig från början. En, i mina ögon, trist och fantasilös koncept som är dessutom dyr ifall du inte har turen på någon av deras ständiga reor.
          Är du på vägarna runt Halland gör ett besök här!
Ha med dig fika för du vill stanna där länge:-)!

                          Ha det gott!

           

      Äntligen har jag fått till det
         tycker jag själv 
Hyllan framför Triumfbågen har äntligen fått den tyngd som behövs för  att proportionerna ska bli rätt. Alla arrangemang jag har provat hittills har känts plottriga.
Det otroliga är att denna urna har jag haft rätt länge men inte tänkt att den skulle passa här. Den har känts för stor. Idag bestämde jag mig ändå för att prova. Den är helt rätt här och jag känner som om jag skulle fått högvinsten. Nu kan jag lämna just den här platsen och koncentrera mig på något annat ställe som behöver städas eller piffas upp. Antagligen har jag allt jag behöver hemma - bara att börja rota igen!

På tal om gult...

Ha det gott!

Bilder i moll

och i...

...dur

                Gula rabatter från Botaniskas entré.

                    
                            Ha det gott!

 Vattnet i min damm

-en livsmiljö för många levande arter, både djur och växter.
Det är något alldeles speciellt att sitta en solig sommardag och se och lyssna på vattenlivet. Rätt som det är sitter en liten groda på näckrosbladet. Eller hör jag plaskandet av en smidig storgorda som slinker ner i djupet. En gång såg jag hur snoken simmade i dammen efter lunchmål. Vattensalamandrar har hittat sitt boende här och olika sländor leker över dammens mörka vatten för att landa i ett grässtrå och sitta blixtstilla i ”evigheter”. Min damm är mörk och outgrundlig. Precis så som jag ville den gången då maken fick till uppgift att gräva i den leriga jorden en djup skogstjärn. 80 centimeter djup blev den innan berget tog emot.  4-5 kvm yta och många tusen kubikmeter vatten.

Idag sitter inga grodor på näckrosbladen. Sländorna håller sig också "hemma" denna regniga dag. Ett lätt regn som många avundas.

Jag bor i ett område där det finns rätt gott om små sjöar och dammen fyller jag med sjövatten. Lyckan  att tillhöra en liten miljarddels promille av mänskligheten med tillgång till massor av färskvatten är förstås en ynnest och den direkta orsaken till att jag ville flytta in på området.

Desto svårare att leva sig in i hur det skulle vara att leva med vattenbrist. Att man inte självklart får ut vatten ur kranen. Men, det är ett svårt ämne att skriva om.  Man kan lätt låta "moralistisk" eller  någon som leker besserwisser. Så är det förstås inte. Jag är bara orolig när det gäller framtiden.
Jag är inte särskilt bra på att spara vatten själv eftersom vi har egen djupborrad brunn och alltid vatten. Brunnen har aldrig sinat. Vi har också mycket nederbörd och då är det inte det första man tänker på att vattenbristen är akut på många håll. Nej, jag är mer orolig över mediernas felaktiga fokusering på vad som är ett hotande samhällsproblem, både inom landet och globalt..
Att inse att det stora hotet inte är flyktingarna  som söker asyl utan att  det stora hotet är att vattnet håller på att bli en bristvara. . Hoppas att de inte är våra barnbarnsbarn som måste bli klimatflyktingar…!

Läs gärna GunillaTeckenbergs inlägg om vatten. Det var Gunillas inlägg som inspirerade mig till detta inlägg. Läs också  romanen som fått fantastiska recensioner,  om när vattnet blir en bristvara. Boken är skriven av en finsk debutant Emmi Itäranta, Minnet av vatten. Läs även GP:s recension

Att påminnas om att vi lever i ett förstadium av global färskvattenbrist (på sina håll har det gått längre en till förstadiet) är förstås inte så lustfylld läsning, men kanske du som läser mitt inlägg skänker en tanke av stor tacksamhet över att vi ännu lever i tider då det är bara att öppna vattenkranen eller som jag, som kan ha flera tusen kubik vatten i en lustfylld damm i min privata lilla oas.

                                                                Ha det  gott! Tack för titten!