Snart är vi här - tiden går fort!
Sista, skälvande stunden av året
För varje år som passerat har man någon eller några minnen som stannar kvar i medvetandet när det gäller vädret. 
Själv kommer jag rätt smärtsamt ihåg den första riktiga "klimatchocken" 2013. När trädgården svalt och förfrös under sju svåra veckor på vårvintern - våren. Dagarna var soliga och på plussidan medan nätterna var kalla med flera minusgrader. Inte en droppe nederbörd på dessa sju veckor. Rododendronen glodde bladlösa i skogsbrynen och blåbärsstjälkarna var brunbrända. Alla mina vårblommande ljung dog. De återhämtade sig aldrig. Ändå hade jag tur jämfört med många andra. Det mesta kom igen och magnolian blommade i juli. Samtidigt som trädgården lyste med frånvaron av växter väntade jag på två busslass Trädgårdsamatörer...
Sedan har påföljande år bjudit på diverse överraskningar. Kan bara konstatera att varje år har bjudit på något extremt. Hos oss för det mesta regniga somrar.
Undantaget var detta år. Jag personligen njöt lite skamset av värmen och solen. Samtidigt såg jag hur mina minsta växter på Berget inte pallade för hettan och det extremt torra luften.
Sommaren slog till i maj då vi hade fortfarande några smådrivor av snö bakom hörnen någonstans. 
Så småningom började rapporterna om skogsbränder och katastrofalt låga grundvattennivåer vara huvudnyheter. Många tvingades sluta att vattna trädgårdar. Bönderna hade svårt att få mat till djuren. Man fick inte grilla ute.
Hur kan man kunna ignorera denna, allra viktigaste frågan idag från den politiska agendan? Den som rör oss alla på ett eller annat sätt? Klimatet kommer att vara den viktigaste frågan länge oavsett politikeroviljan att ta tag i den. 
Jag skulle ibland önska att vi nordbor hade lite mer av civilkurage och gemensamt skulle ryta till åt makthavarna: "Ha klimatfrågan som nummer ett i dagordningen och håll inte på att syssla med ickefrågor så som invandring som någon slags huvudfråga. Låt inte SD,  klimatförnekare och maximalprofitörer styra agendan för viktiga reformer."
Själv efterlyser jag ett kollektivt miljöansvar. Hur kan man uppnå det? Som f.d. lärare har jag tilltro till utbildning. Klimatet kan inte vara en privatsak typ: "Äsch, spelar väl ingen roll vad jag gör? Människan aktiviteter spelar ingen roll för klimatet." Jag tror och hoppas på att denna attityd beror på okunskap mer än ren slöhet. En obligatorisk medborgarutbildning där man för lära sig orsak och verkan. Redan förskolebarn kan lära sig att förstå vad miljön betyder för jordens framtid. Den kunskapen går att lära in först med rent praktiska aktiviteter i skogen och vattendrag för att komplettera den senare med även "bokkunskap". 
Vi vuxna  måste lära oss på ett positivt sätt att det går ingen nöd på oss även om vi handlar ibland begagnat eller inte tokhandlar nytt bara för att det är billigt. 
Vi,i "världens mest individualistiska land", är paradoxala. Titta bara på att samtidigt som vår personliga integritet med allt vad det innebär är superviktig, typ "sköt dig själv och skit i andra"-attityden, har vi motsatsen, den andra ytterligheten: Allemansrätten. Kanske har svensken fått därför problem med identiteten 😉? Men visst är detta också en generalisering. Det finns folk som bryr sig även i Sverige. Fler och fler börjar inse att var och en måste ta sitt ansvar. Som förstår med hjärna och hjärta betydelsen av en mer kollektiv syn på vår mest kollektiva "ägodel" : Miljön.
Jag tror att de flesta av oss kommer att komma ihåg 2018 på grund av vädret.
På min önskelista,högst uppe står: Obligatorisk klimatutbildning på alla utbildningsanstalter och en medborgarutbildning till oss andra. Kunskap ger verktyg att hantera ens egen insats för miljön. 

                  Vi hade en snörik vinter f.o.m. februari

Ännu i april hade vi mycket snö

I början maj fick vi en vårblomning som heter duga! Blomrikedomen var enorm

De fula vattenslangen bytte jag mot en snyggare - den fick ju vara framme hela tiden (usel  miljötänk!).

Parasollen var uppfälld i nästan hela sommaren. Men, från mitten av augusti fick vi vädret vi känner igen - REGN! Och regn och regn och r...
                         Gott NYTT 2019!
                    
 Ta en titt på andras inlägg i bloggportalen  TrädgårdsFägring 
                           

                                   

                                              Snart slut på året
Ljuset har vänt. Vetskapen om det även om man inte ser någon skillnad ännu har ändå en påverkan på ens tankar. Fröpåsarna börjar prassla betänkligt och det börjar klia i såfingrarna.
Det bästa med denna tid tycker jag är ändå hoppet om en fin säsong. Just nu är allt möjligt. Man ser framför sig hur trädgården prunkar och hur livet leker med ljumma, ljusa sommarkvällar. Åtminstone är jag kroppad så.
Men många, som fick se sina älsklingar att vissna i trädgården i somras, ser kanske med bävan framemot kommande säsong. Även jag förlorade en del alpiner på berget-trots ihärdig bevattning. Men, värmen satt i för länge. 
Klimatet, som inte borde vara förhandlingsbart i internationella klimatkonferenser, får ändå inte det utrymmet som är nödvändigt för att kunna vända den pågående uppvärmningen av jorden. 
Själv är jag väldigt nyfiken på kommande säsong. Ska man satsa på prärieodling i perennrabatter i fortsättning? 
Vi, som har normalt för mycket regn - hur blir det i sommar? Det är numera aldrig "lagom" av något utan väldigt mycket antingen eller. 
Nåja. Våren och sommaren är ännu en "tabula rasa"(oskrivet blad) och vi håller tummarna på att de flesta av oss får allt i lagom doser...
För hur dumt det än låter i pragmatikeröron är jag förväntansfull och full av positiv hopp över året som snart öppnar sina ögon från  nattvilan. 
Det är trots allt den sidan av mig som klarat av så många prövningar i Livet. Jag kommer aldrig att överge det ljusa i tillvaron och inga mörka scenarier kan få mig att ge upp hoppet om en bättre värld och människans förmåga att förena IQ med EQ. För inte kan väl vi vara så destruktiva att vi gräver vår egen undergång...? Att odla är i min värld det optimala sättet att visa tacksamhet och tron på framtiden.
Mitt "råd" för alla som har plats: Plantera träd! Själv har jag "glömt" att jag äger ingen park....
Nu gäller dock främst fönsterbrädan och även träd inomhus. Har haft min benjaminfikus i 50 år...

"Spindel"amaryllis från Bolivia och  Norra Argentina. Den här är jag rädd om och kommer att försöka ha den kvar länge...

            Kamelian har slagit ut de första blommorna.

        Hittade en vacker rosépepparbukett i Blomsterlandet.

"Benjamin" had vittnat om ett kraschat äktenskap
en svart katt, Kitta, som lekte puma i den. En annan liten krake som hette Mikko tyckte att krukan var en perfekt kattoa...på den tiden vi bodde i lägenhet. Två barn, varav den ena var fem år och den andre nyfödd när jag fick detta träd som tack för någon liten tjänst.  Då var den kanske 10-20 centimeter hög...Snart fyller den nyfödde 50....Va? Är det sant?
För ca 15 år sedan drabbades "Benjamin" av sköldlöss. Jag skrapade bort varenda en på stammen och demolerade kronan alldeles hemskt för att få bort alla blad som hade dessa otäcka "sköldar". Gömde den i ett rum som jag bara har som arbetsrum och trodde att nu var det kört. Men icke! Den frodas och tappar bara enstaka blad så här års. Jag belyser den underifrån när det är mörkt.

                      God fortsättning....😍
          Länkar till bloggportalen TrädgårdsFägring!

(Inser att jag är helt i "otakt" med TrädgårdsFägringens teman och skriver om andra saker än vad som anges där.)

MARIAN ANDERSON - THE BEST - Schubert Ave Maria

GOD JUL TILL Er Alla!

HYVÄÄ JOULUA Teille Kaikille!

MERRY CHRISTMAS to All of You!

BUON NATALE!

Dagens GP (bild och text)

ODLARE. JORDBRUKAREN YACOUBA SAWADOGO I SIN SKOG I VÄSTAFRIKANSKA BURKINA FASO, ETT LAND SVÅRT DRABBAT AV TORKA OCH MATBRIST. NU FÅR HAN ETT AV ÅRETS RIGHT LIVELIHOOD-PRIS. (BILD: RIGHT LIVELIHOOD)

En morgon vaknade Yacouba Sawadogo och började gräva hål i marken. Grannarna i byn, där det rådde svår brist på mat på grund av torka, undrade vad han höll på med. Men Sawadogo hade fått en idé. I hålen lade han kompostmaterial och sådde frön. När regnet sedan kom och föll på den torra jorden, kunde det rinna ner i hålen och bevattna Sawadogos sådd i stället för att rinna bort.

– Folk tyckte att jag var en galning. Men jag såg att torkan försatte både djur och människor på flykt och jag ville göra något, säger Yacouba Sawadogo när TT träffar honom i Stockholm.

I vissa hål planterade jordbrukaren träd, för att skapa en miljö där frön lättare kunde gro och marken hållas i skugga av dess kronor. Hans växande skog sattes i brand av illvilliga, men Sawadogo vägrade ge upp. Nu, snart 40 år senare, får han ett rejält bevis på att det var värt att kämpa vidare, när han tar emot Right Livelihood-priset och en miljon kronor.

Västafrikanska Burkina Faso är ett av världens fattigaste länder och mycket torrt. I norr, där Yacouba Sawadogo bor, råder långa perioder av torka som bidrar till att Sahara successivt breder ut sig och förstör den odlingsbara marken. En katastrof för befolkningen, där omkring 85 procent är beroende av jordbruk för sin försörjning.

Den form av skogsjordbruk, zaï på det lokala språket, som Sawadogo har utvecklat genom att gräva gropar och prova sig fram utifrån traditionella odlingsmetoder har varit avgörande för att rädda familjer ur matbrist och fattigdom.

Hittills har hans skog vuxit till 40 hektar på tidigare helt obrukbar mark. Skogen innehåller fler än 60 arter av träd och buskar och många djur som lockas dit genom att där finns mat och vattenskålar utställda.

– Speciellt fåglarna är viktiga, de för in frön från andra platser, säger Sawadogo.

När vetskapen om Yacouba Sawadogos innovativa metod spreds blev han känd som ”mannen som stoppade öknen”. En dokumentärfilm och en bok har porträtterat hans gärning och han har fått hedersutnämnande av FN:s arbetsgrupp för att motverka ökenutbredning.

Men hans viktigaste åtagande, säger han, är att lära ut sin metod till andra jordbrukare hemma i Burkina Faso och i grannländerna. Intresset är stort. Även bland de unga bönderna är det många som vill lära sig zaï.

– Till slut förstod alla att metoden fungerade och de började komma till mig för att lära sig. Jag säger till dem att åka tillbaka till sina byar och lära ut zaï där, berättar Yacouba Sawadogo.

För det behövs verkligen, när vädret blir allt mer torrt, hett och opålitligt i klimatförändringens spår.

Sedan Sawadogo började lära ut sin metod beräknas tusentals hektar ofruktsam mark gjorts produktiv i Burkina Faso och Niger.

Prispengarna kommer väl till pass. Yacouba Sawadogo äger nämligen inte själv den mark där han har experimenterat fram skog under 40 år. Nu kommer han att kunna köpa den, berättar han.

– Jag vill också bygga en damm för att spara regnvatten åt djuren. Sedan förra året har jag försökt att gräva dammen för hand, men det har blivit för jobbigt och vi når inte ner till grundvattnet. Vi behöver ta in en maskin.

Han vann över öknen med frön och envishet

Burkina Faso: Med hål i marken och en idiots envishet har han lyckats stoppa öknen. Jordbrukaren Yacouba Sawadogos skog i Burkina Faso har blivit ett föredöme för andra då den skapar både mat och biologisk mångfald på tidigare oanvändbar mark.

Fakta: Right Livelihood-priset

Delas ut av en svensk stiftelse till människor och organisationer som juryn anser är modiga, har visioner och föregår med gott exempel.
Fyra priser delas ut varje år.
Sedan början 1980 har 174 personer från 70 länder fått utmärkelser. Bland dem finns den amerikanske visselblåsaren Edward Snowden , den azeriska journalisten Khadija Ismayilova och den svenska författaren Astrid Lindgren .
Förutom Yacouba Sawadogo prisas i år agronomen Tony Rinaudo från Australien, också han för sina insatser för att hindra ökenutbredning i Afrika, samt de saudiska människorättsaktivisterna Abdullah al-Hamid, Mohammad Fahad al-Qahtani och Waleed Abu al-Khair.
Årets hederspris går till Thelma Aldana och Iván Velásquez för deras kamp mot korruption i Guatemala.

                      Ha en fin vecka! Läs även andra trädgårdsbloggar i                                 TrädgårdsFägring