torsdag 18 april 2019



                                                           

                                  Trädgården som livsstil
Det slog mig häromda'n att det jag lever för idag är trädgården. Och, när man sent om sider förstår vad det innebär ser man på sin livspartner: Vilken livsstil har han? Svaret är att nej, han har och har haft andra intressen som väger tyngre. Spelar det någon roll, kan man undra? Både ja och nej vill jag påstå. Att inte vara särskilt intresserad av växter gör att man inte har den där speciella känslan när man vill "hjälpa till" i rabattstädning, till exempel.Eller när det gäller att satsa på kvalité i rabattkanter, beläggningar m.fl. kostsamma detaljer i trädgården. Har man andra intressen känns det inte värt att prioritera/hjälpa till med sådant ekonomiskt. Då blir alla sådana detaljer halvmesyrer och är i ständig behov av renoveringar. 
Ändå har min andra hälft gjort rätt mycket med tanke på att vi inte delar denna livsstil. Han har gjort mycket av kärlek till mig och den respekt han ändå känner för min vurm. 
Jag skulle ha varken växthus, dammar eller andra tunga, arbetskrävande detaljer utan hans medverkan.
Så att svaret på min egen fråga blir att det är ändå underbart att jag får leva ut mitt trädgårdsintresse. Allt blir inte så bra som jag skulle vilja. Men, när jag går ut en tidig morgon som denna, hör fågelsången, känner dofterna, ser lövsprickningen så skulle jag kunna börja gala ikapp med grannens tupp.Och maken njuter av det också men sticker iväg till sin Bridgeklubb...;-)
Vad kan det då egentligen vara för skillnad i inställningen för trädgården? Maken är ju inte rädd att "hugga i".
 Kanske är det Karel Capek som sätter fingret på den väsentliga punkten i skillnaden mellan amatören (, "en som älskar", är en person som ägnar sig åt en verksamhet ...) och novisen, som i och för sig trivs i trädgården och hjälper gärna till, MEN!:
"Jesses,så vacker den där violetta blomman är",säger en dylik lekman, varpå trädgårdsodlaren en smula stött säger: "Det är ju en petrocallis pyrenaica". Ty han har en svaghet för namn. En blomma utan namn är, för att tala med Platon, en blomma utan metafysisk idé; den har kort sagt, icke denna riktiga, fullgiltiga realitet...."
Tanken till detta inlägg föddes i och med att en del rabattkanter börjar se fula ut och jag har inga möjligheter att åtgärda dem...men jag glömmer det när Shortia uniflora var kantoensis blommar som aldrig 
förr...:-)



                          GLAD PÅSK!
               Anja
          Läs flera trädgårdsbloggar

12 kommentarer:

  1. Kikar in och önskar dig en glad påsk kram Nina

    SvaraRadera
  2. Trevligt filosoferande så här inför påsk. Jag tror nog att många känner igen sig i dina tankar, jag gör det i alla fall. Jag är trädgårdsnörd precis som du men min man delar inte min passion på samma sätt. Däremot är han oerhört tillåtande, klagar aldrig om jag inte deltar i hemarbetet och accepterar fullt ut att vid denna tid på året går all ork till trädgården. Dessutom hjälper han gärna till med saker som jag inte fixar själv. Egentligen begär jag inget mer när jag får hålla på med det som jag gillar allra bäst - trädgården!

    Önskar dig och din man en riktigt skön påskhelg!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack! Önskar Er också en fin påsk.

      Radera
  3. Så vacker bild med lärkens gamla och nya kottar - det ligger i detaljerna! Och Platons tankar delar jag fullt ut :) Så fantastiskt din Shortia blommar min har inte haft en knopp i år.

    Ha en underbar Påsk i solskenet! Carina

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, Carina, så här har den inte (el. plur. de = många, många plantor) inte blommat tidigare. Förr om åren har det visat sig mellan tre och fem blommor och jag har undrat varför...MEN! Den som väntar på något gott....:-)

      Radera
  4. Härligt inlägg Anja!
    Roligt att läsa både dina och Karels ord.
    Fortsatt trevlig påskhelg!
    Birgitta

    SvaraRadera
    Svar
    1. Nämen, tack för den fina komplimangen Birgitta. Jag vet ju att du delar min uppfattning om att trädgården är trots allt så mycket mer än "bara" växterna...:-)

      Radera
  5. Man måste inte ha alla intressen samma, bara man har några. Min man har sitt mototcykelintresse,jag mitt skrivande, bloggand och skapande, trädgården har vi dock gemensamt.
    Har hört att ni haft fint väder över helgen,härligt.
    Önskar dej en fin avslutning av påsken.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det var ungefär så jag menade ;.)!

      Radera
  6. Vilken vacker text, Anja! Jag har ju turen att dela trädgårdsintresset med min man. Det var inte så från början, men sakta men säkert så blev han trädgårdsnörd han också. Det är jag evigt tacksam över, vår trädgård hade inte varit den samma utan alla hans idéer och lösningar på hur vi skal göra. Men jag måste erkänna att ibland, i enstaka stunder, hade jag gärna varit ensam om intresset - han är nämligen inte alltid överens med mig i plantvalet:)
    Kram Nora

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hej Nora! Roligt att få se dig här!

      Du har absolut en poäng där att det har sina positiva sidor att få "härska" ensam. Priset är dock för min del ekonomin....vilket innebär enkla, billiga lösningar lite varstans som ibland är mindre lyckade...;-)

      Radera