Anjas Hill

                                                           

                                  Trädgården som livsstil
Det slog mig häromda'n att det jag lever för idag är trädgården. Och, när man sent om sider förstår vad det innebär ser man på sin livspartner: Vilken livsstil har han? Svaret är att nej, han har och har haft andra intressen som väger tyngre. Spelar det någon roll, kan man undra? Både ja och nej vill jag påstå. Att inte vara särskilt intresserad av växter gör att man inte har den där speciella känslan när man vill "hjälpa till" i rabattstädning, till exempel.Eller när det gäller att satsa på kvalité i rabattkanter, beläggningar m.fl. kostsamma detaljer i trädgården. Har man andra intressen känns det inte värt att prioritera/hjälpa till med sådant ekonomiskt. Då blir alla sådana detaljer halvmesyrer och är i ständig behov av renoveringar. 
Ändå har min andra hälft gjort rätt mycket med tanke på att vi inte delar denna livsstil. Han har gjort mycket av kärlek till mig och den respekt han ändå känner för min vurm. 
Jag skulle ha varken växthus, dammar eller andra tunga, arbetskrävande detaljer utan hans medverkan.
Så att svaret på min egen fråga blir att det är ändå underbart att jag får leva ut mitt trädgårdsintresse. Allt blir inte så bra som jag skulle vilja. Men, när jag går ut en tidig morgon som denna, hör fågelsången, känner dofterna, ser lövsprickningen så skulle jag kunna börja gala ikapp med grannens tupp.Och maken njuter av det också men sticker iväg till sin Bridgeklubb...;-)
Vad kan det då egentligen vara för skillnad i inställningen för trädgården? Maken är ju inte rädd att "hugga i".

 Kanske är det Karel Capek som sätter fingret på den väsentliga punkten i skillnaden mellan amatören (, "en som älskar", är en person som ägnar sig åt en verksamhet ...) och novisen, som i och för sig trivs i trädgården och hjälper gärna till, MEN!:
"Jesses,så vacker den där violetta blomman är",säger en dylik lekman, varpå trädgårdsodlaren en smula stött säger: "Det är ju en petrocallis pyrenaica". Ty han har en svaghet för namn. En blomma utan namn är, för att tala med Platon, en blomma utan metafysisk idé; den har kort sagt, icke denna riktiga, fullgiltiga realitet...."
Tanken till detta inlägg föddes i och med att en del rabattkanter börjar se fula ut och jag har inga möjligheter att åtgärda dem...men jag glömmer det när Shortia uniflora var kantoensis blommar som aldrig 
förr...:-)

                          GLAD PÅSK!
               Anja
          Läs flera trädgårdsbloggar