onsdag 13 augusti 2014


Berättelsen om kryddbusken
För ca 20 år sedan gjorde jag mitt livs första fröbeställning. Beställningen gjorde jag från Impectas katalog. Det blev några sommarblommor och några tomatfrön. men, jag ville också pröva något "svårt" utan att ha en susning om vad det skulle vara. Jag bestämde mig  i blindo. Blundade, öppnade häftet på måfå och pekade. Öppnade ögonen och kunde konstatera att jag pekade på en buske som heter kryddbuske, Calycanthus floridus var glaucus.
Vad spännande! En buske från Nordamerika som jag aldrig hade hört talas om och som så småningom skulle rota sig hos mig!
Sagt och gjort. Vet inte om det var rena nybörjarturen, men upp kom det några plantor (före digitalkamerans tid = inga bilder). Jag kände mig som  värsta botanisten - stolt över mina gröna fingrar ;-)))!
Den lilla busken fick växa i kruka i ett par, tre år. Men, när vi flyttade till vårt nuvarande hus fick den landa i "riktig" jord. Spänningen var olidlig om den skulle trivas på sitt ny ställe. Och det gjorde den. Med besked! Under årens lopp växte busken till sig och varje år förundrades jag över den spännande krydddoften som spred sig lite runt busken när man vidrörde den.
Ljusgröna, silkeslena blad i kombination med de kraftiga, rödbruna blommor.

Katastrofvåren 2013 dödade den.. Bara ett skelett av grenar fanns kvar. Inte en tillstymmelse till liv varken 2013 eller denna sommar. Jag lovar er att sådant känns i hjärteroten! Detta var min allra första "svåra" sådd som jag hade lyckats att få en buske att frodas ur. Kändes riktig jobbigt. Så i den milda graden att jag ville inte ta bort den. Den fick vara kvar som klätterstöd åt en storblommig klematis. 
Men, igår, när jag klippte bort mögelangripna aklejeblad får jag se något som fick hjärtat att börja sjunga! Min kryddbuske lever! Den är inte död! Det kommer nytt liv vid rötterna! Undrar hur länge det tar innan den har vuxit till sig till en blommande buske igen?
Nu kan jag konstatera att allt som var dött (och det var mycket!) våren 2013 har kommit igen. Mödosamt, men ändock!
Visst är det fint med sannsagor? Berättelser ur verkliga livet om överlevnad. Om Livets seger!



Så här ser de nya skotten ut! De kommer från roten. Kanske har den här extremt långa sommaren varit till hjälp. Vår "sommar" började i början av april.



                               Tack för titten och ha en bra dag!!

14 kommentarer:

  1. Vilken underbar historia! Förstår din euforiska lycka, kände samma när min klematis 'Juuli' "kom tillbaka" efter den hiskeliga våren 2013 :) Ha det gott/Monne

    SvaraRadera
  2. Vilken fin historia! Man blir så nyfiken på bilderna nu

    SvaraRadera
  3. Hejsan Anja!
    Vilken lycka att upptäcka att det fortfarande finns liv i din frösådda Kryddbuske. Vilken tur att du ändå inte grävde bort den.

    Har också frösått den för många år sedan. Här hos mig fick den leva i kruka och vinterförvaras under lysrör och svalt. Tyvärr blev det till sist för många krukor på vinterförvaring så den planterades ut i rabatt på vinst och förlust. Resultatet blev förlust.

    Fina bilder!
    Önskar dig en fin dag!

    SvaraRadera
  4. Blir alldeles tårögd av denna fina berättelse! För att vara nåt helt valt på måfå är det ju dessutom en mycket vacker buske, så välkommen tillbaka lilla vän!
    Ha det fint
    Anette

    SvaraRadera
  5. En så underbar sannberättelse. Så starka många plantor är. Bara man ger dem tid så kommer dem ofta igen. Är riktig glad för din skull.
    Anje

    SvaraRadera
  6. Vilken sannsaga.Tänk vilken livskraft det finns i våra växter.Och vilken tur att du inte tog bort den.
    Gunsan.

    SvaraRadera
  7. Hej till Er Alla!
    Lärdomen är att inte ha bråttom att ta bort sådant som man vet har med vädrets makter att göra.
    Det är något helt annat om växter drabbas av smittsamma sjukdomar. Då måste man ibland destruera hela växten för att inte sprida smitta vidare.
    Jag har ju skrivit tidigare också om den, för mig, traumatiska våren när det gäller växter. Idag kan jag konstatera att allt annat har kommit igen utom några ljung.

    /Anja

    SvaraRadera
  8. Vilken solskenshistoria! Våren 2013 lärde mig ett och annat, framför allt att man skall ha tålamod med växter som ser döda ut, precis som du skriver. Jag var nära att ta bort en vinstock förra sommaren, den såg ju att vara helt död. Som tur var skrapade jag lite på barken och såg att den var frisk och fin innanför. Nu har den rankor som är flera meter långa och massor med druvor:-)
    Kram Nora

    SvaraRadera
  9. For en koselig historie med lykkelig slutt! Herlig Anja :-))

    SvaraRadera
  10. Jösses, vilken lycka!!
    Ibland är naturen förunderlig och ger tillbaka det man inte trodde!

    Den där kryddbusken läste jag om i våras i någon tidning och sa till Stefan att en sån, vill jag ha!
    Sen har jag glömt det men nu måste jag nog ta och försöka få tag en ;)

    Ditt gräs frodas och mår jättebra och det står i rabatten som jag ser varje dag så varje dag tänker jag på dig ;)
    Vilken tur att just jag vann :D

    Kram

    SvaraRadera
  11. Förstår precis hur du kände då och nu när den kommit igen:) Fantastisk berättelse!! Fina blommor har den också.
    Visst måste det vara typ fem år sen vi lärde "känna" varandra:)) Kommer ihåg när jag började läsa din blogg hur imponerad jag var av din kunskap. Och det sitter i än!
    Önskar dig en fin dag! Kram

    SvaraRadera
  12. En flott og morsom historie! Tenk så heldig at du ikke hadde gravd den bort!
    Hilsen Anne-Kristin

    SvaraRadera
  13. Jag ryser faktiskt när jag läser din berättelse! Tänk hur fantastiskt stark växters kraft kan vara. Och hur påverkade vi kan bli, vi som lever med och nära växterna.

    SvaraRadera