tisdag 28 april 2015

Spridningsgskräck och -glädje och en Primula

Ogräs behöver inte vara fult, tvärtom!
Men bildar man kraftiga jordstammar och dessutom  sprider sig med revor och fröer då är man definitivt ett ogräs på en villatomt. Kanske är livsvillkoren för dessa violer  tuffa i det vilda så att alla upptänkliga sätt för överleva är viktiga. Hos mig är denna en av de violer som vållar  ständiga bekymmer med sin aggressivitet.
Men, så vansinnigt söt och blomvillig. Blommar nästan jämt.  När den dyker upp så som på bilden, utanför en kantsten eller där den inte stör andra växter har jag inte hjärta att ta bort. Jag gillar ändå det lite vilda inslagen i trädgården.



En som däremot får "röda mattan" utrullad är vita kuddvivan.
Denna lilla grusvivesläkting poppar upp lite varstans inom några kvadratmeter från moderplantan som inte behagar blomma just nu.

Och armenisk majviva  som började blomma för en vecka sedan - d.v.s. i april trots namnet ,-)! Den är ca en decimeter hög. Bladen och stjälkarna "mjölade" i attraktiv vit farina.
Som namnet också skvallrar om har den sin hemvist i den förra Sovjetrepubliken Armenien i Kaukasusbergen.

Det är kyligt både på dagen och på natten men vi slipper dock frost. Fördelen med lägre temperaturer är att vårblomningen varar  länge. 

                                                 Ha en fin dag!

12 kommentarer:

  1. Frostnatt här - vitt på gräset i morse :-( Men nu öser solen ner från klar himmel :-)
    Trevliga vivor som sprider sig. Säg åt dem att komma hit också!
    Kram

    SvaraRadera
  2. Det är mina spridnigsbenägna violer( V.labradorica och denna) som skulle göra sig fint på en så stor tomt som din.

    SvaraRadera
  3. Gillar när det blir mycket farina på vivorna.Den lilla vita var söt.
    Ha det fint.

    SvaraRadera
  4. Har ett par majvivor, saknar den där...
    /Anette

    SvaraRadera
  5. Så sant Anja! I min värld är definitionen på ogräs något som sprider sig i en takt som kräver rejäla arbetsinsatser för att hejda och som med sin invasiva förmåga så småningom konkurrerar ut det jag vill ha kvar i trädgården. Ogräs har inget med skönhet att göra, parkslide är en skönhet om man inte visste vilket monster det är.

    V. labradorica har jag också men går att hantera, än så länge i alla fall.

    Stor beundran för alla vackra primulor som växer i din trädgård.

    SvaraRadera
  6. Che bello l'Androsace! L'ho sempre visto sui libri ma è la prima volta che vedo una persona che lo coltiva :) Complimenti :)

    Un saluto :)

    SvaraRadera
  7. Hmm, jag har min 'Merrill' ungefär 1 meter från min ormhassel. Ormhasseln är ungefär 150 hög, det är Magnolian med, så det set också lite trassligt ut. Men i mina drömmar är Magnolian 8 meter och ormhasseln ungefär som nu ;-) Kanske får flytta den där ormhasseln ändå. Igen.

    SvaraRadera
  8. Niin kauniisti olet kukkasi istuttanut.
    Silmä lepää kun niitä katselee.
    Hauskaa Vappua sinne teille. ♥

    SvaraRadera
  9. Ja, inget ont som inte för nått gott med sig! Visst är det Viola odorata som växer mer eller mindre vilt här - och precis som du skriver. Sitter dom på rätt plats får dom vara kvar, annars så åker dom med i min - ganska hårdhänta - ogräsrensning.
    KRAM
    Susie

    SvaraRadera
  10. Blir glad när de fförsta violerna slår ut men de får hållas kort. Hela plantan Viola idorata är ärlig så man kan ju alltid blanda den i salladen.
    Skönt med lång sval vår så man hinner njuta ordentligt.
    Allt gott
    Anette

    SvaraRadera
    Svar
    1. Plantan är ätlig ska det givetvis vara.

      Radera
    2. Jag tycker att den känns go'are mot näsan...:-)

      Radera