Anjas Hill

                                                   Maskrosbarns
 överlevnadsförmåga har denna amaryllisen haft. Bortglömd under altanen i halvskumt ljus som strilat genom springorna i den glesa skyddsväggen.Tog fram den från källaren i slutet av februari för att plantera om den och ställa den i fönstret inne. Men glömde bort.
Där har den stått och väntat att jag ska förbarma mig över den, men har alltid haft något annat för händerna när jag fått syn på den och glömt igen. 
Men,ett "äkta" maskrosbarn ger inte upp! Istället för att låta livet fly tar den sina sista krafter för att blomma! Löken var illa medfaren av mögel och röta. Jag skalde bort allt dåligt från löken och planterade om den i frisk jord. Tog upp den till Krukträdgården och satt den lite skuggigt så att blomknoppen skulle få slå ut i lugn och ro - det har ju varit så varmt och solen har gassat. Och, helt otroligt: Jag glömde bort den igen! Idag, när äntligen fick syn på den stackar'n hade stjälken sloknat och hängde över krukkanten med en halvutslagen blomma och en knopp intill. Alltså, man kan få rena ömhetskänslor för en tapper blomma som vill "leverera".
Nu har den fått sällskap av en bruten ros.

                  

Maija och amaryllisen har mycket gemensamt. Maija är också en "maskros"barn, men en tuff bakgrund som hemlös.

Spridaren går på högvarv!

Luktärterna börjar slå ut

och en alldeles ny hortensia har tagit plats på Dark Forest-installationen.