fredag 28 december 2018



                                   

                                              Snart slut på året
Ljuset har vänt. Vetskapen om det även om man inte ser någon skillnad ännu har ändå en påverkan på ens tankar. Fröpåsarna börjar prassla betänkligt och det börjar klia i såfingrarna.
Det bästa med denna tid tycker jag är ändå hoppet om en fin säsong. Just nu är allt möjligt. Man ser framför sig hur trädgården prunkar och hur livet leker med ljumma, ljusa sommarkvällar. Åtminstone är jag kroppad så.
Men många, som fick se sina älsklingar att vissna i trädgården i somras, ser kanske med bävan framemot kommande säsong. Även jag förlorade en del alpiner på berget-trots ihärdig bevattning. Men, värmen satt i för länge. 
Klimatet, som inte borde vara förhandlingsbart i internationella klimatkonferenser, får ändå inte det utrymmet som är nödvändigt för att kunna vända den pågående uppvärmningen av jorden. 
Själv är jag väldigt nyfiken på kommande säsong. Ska man satsa på prärieodling i perennrabatter i fortsättning? 
Vi, som har normalt för mycket regn - hur blir det i sommar? Det är numera aldrig "lagom" av något utan väldigt mycket antingen eller. 
Nåja. Våren och sommaren är ännu en "tabula rasa"(oskrivet blad) och vi håller tummarna på att de flesta av oss får allt i lagom doser...
För hur dumt det än låter i pragmatikeröron är jag förväntansfull och full av positiv hopp över året som snart öppnar sina ögon från  nattvilan. 
Det är trots allt den sidan av mig som klarat av så många prövningar i Livet. Jag kommer aldrig att överge det ljusa i tillvaron och inga mörka scenarier kan få mig att ge upp hoppet om en bättre värld och människans förmåga att förena IQ med EQ. För inte kan väl vi vara så destruktiva att vi gräver vår egen undergång...? Att odla är i min värld det optimala sättet att visa tacksamhet och tron på framtiden.
Mitt "råd" för alla som har plats: Plantera träd! Själv har jag "glömt" att jag äger ingen park....
Nu gäller dock främst fönsterbrädan och även träd inomhus. Har haft min benjaminfikus i 50 år...


"Spindel"amaryllis från Bolivia och  Norra Argentina. Den här är jag rädd om och kommer att försöka ha den kvar länge...


            Kamelian har slagit ut de första blommorna.
        Hittade en vacker rosépepparbukett i Blomsterlandet.



"Benjamin" had vittnat om ett kraschat äktenskap
en svart katt, Kitta, som lekte puma i den. En annan liten krake som hette Mikko tyckte att krukan var en perfekt kattoa...på den tiden vi bodde i lägenhet. Två barn, varav den ena var fem år och den andre nyfödd när jag fick detta träd som tack för någon liten tjänst.  Då var den kanske 10-20 centimeter hög...Snart fyller den nyfödde 50....Va? Är det sant?
För ca 15 år sedan drabbades "Benjamin" av sköldlöss. Jag skrapade bort varenda en på stammen och demolerade kronan alldeles hemskt för att få bort alla blad som hade dessa otäcka "sköldar". Gömde den i ett rum som jag bara har som arbetsrum och trodde att nu var det kört. Men icke! Den frodas och tappar bara enstaka blad så här års. Jag belyser den underifrån när det är mörkt.

                      God fortsättning....😍
          Länkar till bloggportalen TrädgårdsFägring!

(Inser att jag är helt i "otakt" med TrädgårdsFägringens teman och skriver om andra saker än vad som anges där.)




17 kommentarer:

  1. Visst är det underbart att ljuset är på väg nu och aldrig är väl trädgården så prunkande som nu - i alla fall i tanken och det ger kraft framåt.
    Fantastiskt med din Benjamin som överlevt så mycket !
    Ha det så gott !
    Kram/Isa

    SvaraRadera
  2. Tack för din kommentar Anja! Så roligt att du börjar känna av vårkänslorna. Vi planerar och väntar på våra frön men vi har ju några egna insamlingar att värma upp med ;)
    God fortsättning!
    Ulrika

    SvaraRadera
    Svar
    1. Fröer är på något vis magiska. Roligt att du har många av egen skörd.

      Radera
  3. Jösses vad den fikusen har varit med om :)

    Visst är det lite spännande att se vad den nya säsongen ger för väder. Kanske var detta den första sommaren i en lång rad med supervärme eller kanske var det bara denna sommar? jag hoppas på en alldeles vanlig sommar där allt är "som vanligt"

    Jag hoppas verkligen vi kan ses nästa år. jag tror jag kommer till Gbg i slutet av mars...

    kram på dig!
    PS Jag tycker du ska länka ditt inlägg till nya inlägget på TF också ;) DS

    //Veronica

    SvaraRadera
    Svar
    1. Dessvärre kan vi förvänta oss extremväder...det "vanliga" börjar bli en exklusivitet...
      Så klart att vi ska ses då! <3

      Radera
  4. Ja Anja! Hopp och drömmar kan man leva länge på, nästan hela livet! Nog är det härligt att ljuset är på väg tillbaka?
    Gott Slut till Dig och Anders och ett Gott Nytt 2019!
    ZZZ
    Birgitta

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, vad vore livet utan drömmar...och visioner...

      Det samma Birgitta till Er!

      Radera
  5. God morgon Anja!

    Naturligtvis har du så rätt, optimismen har alltid varit viktig när mänskligheten stor inför stora hot som vi gör idag. Men jag ser ingen optimism i det dagliga nyhetsflödet utan en förnekelse av fakta där rädslan dominerar, en rädsla för att klimatkrisen kommer att förändra allt och så fortsätter vi att hoppas utan att i grunden förändra någonting. Vi låter 15-åriga Greta bli den som talar om att kejsaren inte har några kläder och de som förespråkar nödvändiga åtgärder för att rädda vår civilisation utmålas som domedagsprofeter och panikmånglare medan de som hyllar status quo uppfattas som rationella och förståndiga.

    Världen saknar idag det ledarskap som krävs, både internationellt och nationellt och om människor inte går samman och kräver åtgärder kommer inget av betydelse att ske.
    I min lilla trädgårdsvärld är det första gången jag bävar för vårens ankomst. De fem senaste åren har trädgårdslivet förvandlats till en kamp för växternas överlevnad. Det är svårt att hitta glädje i denna förändrade värld som tar död på min trädgård, en liten bit för varje år. Grundvattennivåerna är katastrofalt låga just nu när det borde vara precis tvärtom men inte en enda notis i media hur det i framtiden skall vara möjligt att öht bo kvar på landet med egen vattenförsörjning.
    För mig skulle optimism i detta läge betyda att de som har ansvaret, lokalt, regionalt, nationellt och internationellt talar klarspråk om den utmaning vi står inför, sätter ner foten och beskriver vilka åtgärder som krävs för att förhindra en katastrof, vad som förväntas av oss och först då kan vi börja ställa om och känna optimism. I dag har vi ingen plan..

    Kram!

    SvaraRadera
    Svar

    1. Gunilla
      Det är inte så att jag inte inser allvaret. Men, klimatet eller mänskligheten för övrig bryr sig alls inte om huruvida jag deppar eller är glad. Däremot ger det mig personligen energi att orka med vardagen om jag inte låter det negativa ta över i mitt inre. Då orkar jag bidra med det lilla jag gör.
      Ja, Greta är värd all beundran. Jag hoppas innerligt att hennes bidrag kommer att göra skillnad - det vore fantastiskt.
      Så länge maximalprofiten och kapitalet är välfärdens måttstock kommer jordens resurser att utplånas för vinnings skull. Hur kan jag då vara optimistisk? Därför att det pågår redan otroligt mycket aktiviteter världen runt på gräsrotsnivå där folk ändrar sina beteenden och ökar sin medvetenhet om miljön. Jag skulle önska att man hade större balans mellan alarmartiklar och de mer positiva. Det är ju ändå så att allt fler inser allvaret - i alla synnerhet i regioner som hotas av svält. Vi, i vår västerländska välmående har det svårare att ändra våra vanor...
      Jag inser också det allvarliga i att du och andra med låga grundvattennivåer inte får klara besked om hur ni ska kunna bli försörjda med vatten. Här borde ju någon form av samaktioner gentemot de ansvariga ha någon verkan. Jag inser också att även om vi här hos oss just nu har höga flöden kan det ändras snabbt om vi får liknande somrar som sist.
      Men att söndra är att härska. Vi lever i en individualistisk värld där var och en är "sin egen lyckas smed". Det är kanske först när vi börjar inse att vi är beroende av varandra och varandras beteenden som vi börjar tag i problemen.?
      Om jag fick önska en radikal förändring på direkten vore en medborgarutbildning om klimat vara ett obligatorium - även för klimatförnekare: Hur ser det ut nu? Varför? Orsaker? Vad kan jag göra? Vad kan vi göra tillsammans? -ja, typ.
      Vi har kunskap och även intelligens. Men, det krävs mer än så. Det krävs empati och hjärta. Man måste känna som du - in i själen. När ens älskligsväxter dör. När naturen tar skada. När naturskadorna utspelar sig framför näsan.
      Urbaniseringen är en stor bov i klimatdramat. Bor jag på sjätte våningen på Avenyn och rör mig i huvudsak i stan är det kanske svårare att relatera till en skadad natur?
      Till slut måste jag säga att jag slår nog dövörat åt klimatförnekarna och andra som inte tar hotet på allvar. Jag lyssnar hellre på de som gör något bra och positivt. För, som sagt, varken miljön eller övriga världen påverkas eller blir bättre oavsett om jag är glad eller ledsen. Därför försöker jag vara positiv - alltså: Försöker.

      Till sist: Jag förstår dina känslor och dina argument Gunilla.
      Kram, Anja

      Radera
  6. Gillar din inställning! Det blir lättare om jag tänker positivt och jag inbillar mig att det smittar, åtminstone lite... :) Kanske blir det så efter att livet prövat mig rejält i omgångar. Kanske ännu mer eftersom jag lever med en ständig och verklig risk hängande över mig. Och träd - givetvis ska vi plantera träd och gärna oavsett ålder. Tänk så många jag sannolikt aldrig får se vuxna. Men tänker också på glädjen när jag tittat på hus och det funnits vuxna träd som någon planterat i tid... Kanske kommer någon annan känna så om mina träd i framtiden.

    Gott Nytt År! Carina

    SvaraRadera
    Svar
    1. Någon har sagt att "det är inte hur du har det utan hur du tar det"...nåja. Klokt på ett sätt näsvist på ett annat. Visst har vår attityd betydelse, framför allt för oss själva som i bästa fall sprider ringar i vattnet. Och, det behöver inte betyda att man inte är medveten om problemen...

      Så roligt att du planterar träd. Hoppas att de får vatten även i framtiden :-)! Mina har klarat sig bra hittills.

      Gott Nytt även till dig!

      Radera
  7. Å, 'Chico' er en favoritt hos meg også!
    Ja, hva vil neste sesong bringe? Er allerede i såmodus :) Gleder meg veldig til våren, men også litt betenkt med hvordan det har gått med (spesielt) nyplantinger etter den ekstreme tørken i sommer...
    Håper det beste!
    Godt nytt år!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, vi får hålla tummarna för ett bra år med lagom av allt...
      Gott Nytt till dig med!

      Radera
  8. Vad härligt att du känner av vändningen och att vi är på väg mot ljusare tider.
    Fantastiskt att du haft en fikus i 50 år, bra gjort!
    Gott Nytt År!

    SvaraRadera
  9. Så härligt att läsa att du i grunden är positivt inställd. Själv har jag en liten orolig klimatklump i magen men hoppas förnuft och insikt ska segra och sprida sig som ringar på vattnet.
    Ha ett Gott Nytt År /Lotta

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är nog en "läggningssak". Eller en överlevnadsstrategi.
      "Klimatklump i magen" har nog alla vi som odlar eller är bönder. Vi hanterar den bara olika.
      Gott Nytt till dig med!

      Radera