Variegerad skuggviol som självsått sig i gruset. Den kommer överallt och det får den. Har aldrig sett den blomma ännu trots att jag haft den i många år.
Ett ogräs!
Hur definierar vi ogräs ?
Ett långt inlägg om violer.
Den vanligaste definitionen, tror jag, är när en växt envist förökar sig trots otaliga utrotningsförsök oavsett om det handlar om en trädgårdsväxt eller vildväxande växt -ickeönskade tuffingar som intar lömskt vårt paradis likt den berömda ormen...;-)
Jag har många sådana oönskade, så som liljekonvalj, maskros, groblad, åker-och ängsfräken, örnbräken...pust! Ja, ni hör vilka plågor som jag har att brottas med. Alla har de djupgående rötter och alldeles omöjliga att utrota för gott. De flesta av dessa sprider sig dessutom med både rötter och fröer, förutom ormbunken vars sporer sprider sig med vinden och ingen plats är för trång eller mager för dem. Rötterna går att förstöra genom att trampa på bladen vid basen så att de bryts, men inte går av. Då försvinner just den plantan så småningom, men då har miljoner sporer hunnit hitta nya groplatser....
De flesta ogräsen går att hålla på en acceptabelt nivå, men att bli av med dem för gott går inte. Naturens vilja är oändligt mycket starkare än alla mina ambitioner och arbetsinsatser.
Vissa ogräs har jag dock blivit kompis med så som kirskål. Ett vackert ogräs som går hålla efter någorlunda.
Men de tre sista åren har jag fått ett gissel som man inte kan tro ska vara något större problem. Men, den är en lite djävul i väna, vackra "kläder", nämligen purpurviolen (Viola riviniana 'Purpurea' syn. V. labradorica 'Purpurea' ).
Efter ett par år har en planta utvecklat ett ohyggligt rotsystem. Råkar den då ha hamnat bredvid någon av mina älsklingar på berget, t.ex., så river den upp allt inom en diameter på 20-30 cm!
I rosbänken får den även riktigt djupa rötter som måste grävas och grävas...för att få upp!
Hur kan något så vacker vara så vidrigt?! Kanske bara ytterligare ett bevis på att Naturen och jag tänker och tycker olika....?...;-)))!
Och kan Du förstå: Jag älskar violer!
Har inte tagit en enda bild på purpurviolen, men googla om Du inte vet hur den ser ut!
Även andra violer tycks gilla min trädgård, men de är hyfsat lätta att ta bort där jag inte vill ha dem.
Rosa sandviolen poppar upp lite varstans. Jag rycker bort den där den blir "too much"
Denna vita fjärilsviol förökar sig ohämmat - men åker väck där den inte platsar
Luktvioler tar jag upp och placerar så att jag kan känna deras doft och njuta av dem i ögonhöjd.
Luktvioler är verkligen stora favoriter för mig på vårkvisten! Vilka glädjespridare!
Violer och penséer i växthuset april - maj
Molly lyckas jag aldrig övervintra. Den köper jag ny varje vår. Men, den blommar från tidiga våren tills frosten kommer om man klipper ner under sommaren av de långa revorna.
Jag klipper inte bort qallt på en gång utan pö om pö så att den blommar hela tiden.
HeHeHe står inte för skratt utan för Henrik Zetterlund, Henrik Sjöman och Henning Pettersson som samlade in violen i Kina 2008. Kul att veta, eller hur?
En endemisk art från Sakhalin och Hokkaido som blir fler och fler till min stora förtjusning.
Vet inte riktigt om den här har blivit en korsning mellan ett par olika arter eller om den bara ser lite annorlunda ut tack vare växtplatsen som är skuggig.
Här ser Du hur galen jag är i violer! Du, som läser min blogg då och då har säkert sett många av bilderna jag visar nu i våras. Men, jag räknar "kallt" med att du har redan glömt det ;-)))!
Har inte hittat något svenskt namn till denna populära viol, men kallas ibland för murrevsviol eller för australisk viol. Tacksam att odla hela sommaren från tidiga våren till frosten. Denna är lätt att övervintra frostfritt. Och den blommar nästan året om!
Kommer inte ihåg just nu vad denna heter. Den blommar nu och har gjort det hela sommaren.
Ja. Här var några av mina violer. Väna små varelser som väcker stora känslor av både förtjusning och aversion.
Ha det så gott och tack för titten!
