En tidig morgon...
...några steg hemifrån. Göken har galt som en galning i dagarna två.
Morgonluften denna nådens arla stund är som tagen ur den mest poetiska beskrivningen av en försommarmorgon.
Jag blir berusad av skönheten, den mätta men krispiga luften och antitystnaden - fågelsången är öronbedövande!
Daggstänkta spindelväv ligger på marken som utspridda sidentygsprover.  Kanske är det älvorna som vill sy sina balklänningar av dem?
Jag har upplevt många sommarmornar i mina da'r... ändå  blir de aldrig banala. 

Här några glimtar klockan sex på morron. 

                                                                    Ha en bra dag!

En enda blomma 
       kan stjäla 
           en hel föreställning 
                i rabatterna

En  glim (Silene) vars namnskylt har åkt all världen väg. Ljusa blad med en klädsam mörk kant

Alpvallmo som får olika färger på blommorna. Denna orange är första färgen för i år.

Gul alpsippa är en riktig höjdare. Ca 40 cm hög lyfter den sitt vackra huvud över andra alpiner

Fölhov lever minimalistiskt. För att se eller upptäcka blomman får man ha antingen örnögon eller bra lins i kameran ;-)

Vårgentianan är så liten att två blommor bli inte mycket. Men färgen är makalöst blå och lyser magiskt i gruset.

Många har åsikter om närbilder på en blomma, men jag tycker att det behövs både når-och fjärrbilder. Hur skulle jag annars veta hur min lilla, lilla fölhovsblomma ser ut?

Trevlig helg önskar jag Er Alla!

...och ännu mera regn!
90 mm på några dagar.
Då behövs lite sol ;-)! Här är mina för idag: Guldazalea och en limegulbladig akleja som väntar på att blomman ska slå ut.

En söt liten viva uppträder framför en kuliss av sockblommans lysande blad. 

     Sluta att dansa regndanser där ute ;-)!
            Vi har fått nog !
               Ha det gott!

Regn...

I Krukträdgården frodas fjärilsviolen 

Rena önskevädret för rönnspirean

MIn nyinköpta, dvärgsyren 'Miss Japan' blommar längre utan direkt sol.

Och ett hem utan katt "is just a house" - alltså har jag ett riktigt "home" ;-))!....

...tack vare Maija

...och Wille som sover idag på soffan under takutsprång. Där är det torrt.

Själv sitter jag i växthuset och glor ut  lite håglöst genom glasväggarna över frodigheten.

Det finns så mycket att göra där ute men jag gillar inte att jobba ute i regn.

Gullvivorna syns men deras doft känns inte in

Min nya, blommiga hink får mig dock att småle! Vad gnäller jag för?! Jag är ju priviligerad som sitter i mitt eget växthus. Ser över "ägorna" och har en sprillans ny hink!

Snart blir det säkert en regnpaus och då hinner jag klippa och rensa! Upp med humöret Anja ;-))!

Blir du också deppig av "evigt" regnande?

En andra blomning?
Det skulle man nästan tro när rosenrododendronet skickar upp nya blad....

Idag

Tre veckor sedan

Nu börjar de blomma - en efter en!Här en ljusgulblommig dvärg.

Tack för titten!

     En älsklig (och eldig) matta 
         En bräcka som stjäl hela föreställningen just nu på berget. Den vanligaste, tåligaste och mest lättodlade bräcka av  alla lyser upp berget med sitt flor av röda och rosa blommor. En riktig kämpe som inte ger upp bara för att livet är lite motigt, så som det var förra våren för trädgårdens växter. Då trodde jag att min "vän" rosenbräcka hade försvunnit för gott - den som jag haft i 15 år och som hunnit bli en ansenlig, alldeles ljuvlig matta.
Det fanns i princip inget yttre som syntes av den  våren 2012. Bara "öken" där den brukade bre ut sig.
Men! Så händer det något! Livskraft utöver det vanliga. Denna ljuva mandelblomssläkting visar sig nu i sin nästan forna, fulla prakt.

Trädkramare har man hört talas om men inte blom- ...;-)! Jag skulle  nästan kunna bli den som ger ett ansikte åt blomkramare om jag hade den spänsten som krävs för att åla på berget på magen  och krama var och en  - d.v.s. 100 tals blommor.  Den förmågan återkommer dessvärre inte...
Jag får nöja mig med att skina i kapp med solen och rosenbräckans blommor! De "känner nog på sig" hur mycket jag uppskattar att åter få se dem...!

Den här rosa har jag sått för 10 år sedan. Den sprider sig mycket sakta.

Sandviolen provar på boende mellan bräckorna. Violen har inge betänkligheter om sin egen färg kontra bräckans...ja, då lägger jag mig inte i det heller

Mattan växer i ett tunt lager av grusblandat jord på sluttande bergshäll där det aldrig blir stående regnvatten. Under sådana förhållanden en lättodlad växt som ger mycket blomglädje på våren/försommaren. Resten av säsongen står kvar en grön matta. Dock får man hålla efter sniglar och snäckor. 

                     Tack för att Du tittade in!

Min entrégård förlänger sommaren i båda änderna
Den är lättillgänglig, kräver ingen tillskottsvärme eller storrengörning. Den är möblerad med lite diverse bänkar, bord, stolar och lådor. Där har jag blommande krukor från tidiga våren - ofta från mars, till sena hösten, oftast oktober ut.
Det räcker med några krukor av vårblommor lite här och var och vips, infinner sig vårkänslan.

 De s.k. medelhavsväxterna ger sensommarkänsla till senhösten. Många sommarblommor fortsätter att blomma till oktober eftersom Krukträdgården ligger som en innergård och har lä. Detta rum gör jag i ordning först på våren och städar ur sist på hösten.

                  En av mina "medelhavsväxter", syddracenan somhar sitt ursprung  på Nya Zeeland

Violen 'Molly Sanderson' köper jag nya varje vår.

                                      Rosenblund driver jag i blom i växthuset tidigt på vårvintern

I år har våren varit alldeles extremt härlig. Nu är det inte längre vårkänslor utan rena, rama försommaren! Alla vinterförvarade krukor har fått ny jord och fått flytta till Krukträdgården, så som min entrégård heter. Även pelargoner har fått känna på uteluften..
Katterna stortrivs i värmen och nu gäller det bara att vi slipper någon trist väderbakslag. 

För att Krukträdgården ska kunna bjuda lite blickfång även på vintern har jag en del träd/buskar i krukor som man inte behöver flytta in för vinterförvaring.
Till detta duger vad som helst bara växten är minst två zoner härdigare än den zon jag bor i.
På bild nummer ett ser du min japanska lärk. Den är härdig till minst zon 5. Den har stått i kruka i 7 år och klarade även förra vårens växtortyrväder.
Här tre närbilder på detta vackra träd som i sitt hemland, Japan, blir 25-30 meter hög. Hos mig blir den kanske 2-3 meter...:-)!

                                                                            Nu

                                                           Andra veckan i april i år

                                                                    Sista veckan i mars i år.

Här har jag en rönnspirea som på friland förökar sig med rotskott och kan ta över stora områden.  Men, i en kruka stannar den där den skall. Bladen är fina tycker jag. Avlövad ger den en fin, grafisk silhuett. Jag pyntar detta hörn året om eftersom jag ser den från köket.

En rysk kornell med sina variegerade blad passar fint som krukväxt. Den blir "lagom" stor och yvig och är också väldigt lättskött så som de övriga som jag har presenterat här.

Det finns väldigt många träd eller buskar att välja mellan om man vill odla i kruka - åtminstone på mina, zon 2-3, "breddgrader". Att bara ha blommor kan bli väldigt plottrigt och oroligt. 
Krukträdgården är också mitt kreativa rum där jag ändrar ofta både det ena och det andra. 

Ha en fortsatt trevlig vecka!

 Blommande hjärtan

Sjömanshjärta

Furirhjärta

                                                                            Fänrikshjärta

                  Fina hjärtan eller hur? Men visste Du att de tillhör familjen                           vallmoväxter, Papaveraceae  ?

                                                               Ha det gott!

Tid för pyssel och jobb i trädgården

Det finns så mycket att se och uppleva just  nu ute. Kameran går morgon och kväll och motiven är det inget brist på. 

Jag skyndar långsamt och fastnar allt som oftast framför någon nyutslagen blomma och drömmer mig en aningen bort från det fysiska trädgårdsarbetet.
Min vitsippa 'Blue Eyes' visar äntligen sitt blåa öga! En av de allra vackraste vitsippor jag känner till.

Igårkväll fångade den amerikanska vitsippan min uppmärksamhet. Hur kan något vara så fulländat att man glömmer bort den fula svarta krukan som den är planterad i. Nyköpt från botaniska.

Blomman är mindre än vår inhemska Anemone nemorosa, vitsippa, och kronbladen är mer rundade än hos våra egna.  Ståndarna och pistillen är vita. De gröna bladen är inte lika  flikiga som hos våra vitsippor. Den sprider sig lika villigt som våra egna så att det är trots allt lite äventyrligt att låta den få ta för sig hur som helst.

Vad gör jag? Planterar den i en större kruka kanske? Undrar hur villigt den korsar sig med vår inhemska? Tja. Det är inte lätt att vara förtrollad av ett troskyldigt "ansikte" vars enda

levnadssyfte är att få sprida sig hejdlöst...;-)

Dessa vitsippor sprider sig också även om det sker lite mer måttligt....Den med grön mitt heter, tror jag 'Green Fingers'.

               Ha det så gott i försommarfloran!