Varför växt*"latin"?
Vi talar om vitsippor? "Alla"   förstår ju vad vi menar?! Men, om jag säger valkovuokko till dig. Förstår du då? Det gör du inte om du inte kan finska.
Om jag t.ex. skulle översätta voikukka till svenska skulle det bli smörblomma. Kruxet är bara det att voikukka heter på svenska maskros! Vi skulle alltså kunna prata om smörblomma och mena helt olika växter! 
Om vi är några stycken från olika språkområden så måste vi ha ett gemensamt, internationellt växtspråk  så att vi vet vad vi talar om.
Därför kan jag prata om Anemone nemorosa (vitsippa, valkovuokko) med alla som kan växtlatin oavsett deras eget tal-och skriftspråk.

Jag har alltid gillat de där vetenskapliga namnen på växter. Sådant ingick i en allmän kultivering på den tiden jag gick i skolan. Men, sedan jag flyttade till Sverige har jag haft många problem med dem - inte minst uttal  Detta beror mycket på en intonationskonflikt mellan mitt modersmål finska och mitt andraspråk svenska. Då hamnar betoningar hur som helst i min hjärna vilket kan också bli obegriplig för någon. Memoreringen är förstås ett annat problem efter decennier....;-)!

Men nu är jag med i en grupp i Trädgårdsamatörerna (STA) här i Göteborg (TAG) med ledning av en mycket kompetent person, Annica Nordin,  där jag får lära mig lite om uttal och botanik i allmänhet. Jag är lite euforisk över denna chans. Nu gäller det bara att få kunskapen att fastna. Av någon anledning (;-!!!) har min hjärna fått en teflonbeläggning på senare tid....men,
repetition är kunskapens moder, tror jag att någon har sagt...;-)

Anemone = släkt (namnet härstammar från grekiska och förklaringen är för lång för att tas upp här)
nemorosa = artepitet (härstammar från grekiskan som betyder lund)) 
'Olofstorp' = sortnamn, skrivs inom enkla citattecken och med stor begynnelsebokstav. Sortnamnet får en förädlare ge som odlat fram sorten - mycket kortfattat sagt.. 

Sipporna ovan har genomgått en mutation som gjort att artens pistiller utvecklats abnormt.

Dessa går inte föröka med fröer - fröerna kommer antagligen ge vanliga vitsippor eller vara infertila. Man måste föröka dem vegetativt i dessa fall med delade rötter .

 Det roliga med de vetenskapliga namnen är att de berättar ofta mer om växten än det svenska namnet. Vitsippa säger inte särskilt mycket, mer än att arten är en vit sippa som hör till sippsläktet. Artepitetet i det vetenskapliga namnet berättar att den växer i lundmiljöer. 
Och sippsläktet tillhör ett större sammanhang, familjen, vilket i växtvärlden är större än släktet.
Familjen Ranunkelväxter, Ranunculaceae, hyser minst 45 släkten, varav ett par är klematis och julrosor. Undrar om jag uttalar familjenamnet rätt nu: ranunkulase ? (Hjälp mig gärna!)

Det jag vill med inlägget är att kanske väcka någons intresse för dessa internationella, botaniska namn. Det är inte snobbigt att vilja lära sig saker.

Men, det är klart! Om man inte känner för detta så går det alldeles utmärkt att njuta av olika, vackra namnsorter av vitsippor ändå ;-)))!

*Jag använder dubbla citattecken för att markera att det inte handlar om ren latin alltid utan att man har "latiniserat" namn  även från andra språk, som från grekiska t.ex.. 

                      Glada hälsningar till Alla! Tack för titten och kommentaren!

Hårdrock och romantik

Hårdrockar'n  Panicum virgatum ' Heavy Metal'. Ett gräs som jag har letat efter länge. Nu har jag en stor planta.
Tyvärr är jag inte människa att fota den så som jag skulle vilja - en riktig närbild på den skira, metalliska, blomvippan.

                                                                Romantiskt, eller hur?

Klematisblomman ser nästan lite yrvaken ut: -Oj, det är härliga temperaturer ännu! Här poserar hon nästan som i ett stilleben.

De små blommorna tillhör  murbinkan, Erigeron karvinskianus och de stora höstanemonen, Anemone 'Königin Charlotte' - den förstnämnda flerårig om den får stå frostfritt dessutom frösår den sig duktigt. Och den stora höstanemonen är förstås flerårig, men som nyköpt på hösten får den göra binkan sällskap i källaren och planteras ut till våren.
Det verkar som om det milda vädret med frostfria nätter fortsätter! Underbart! 
                                            Ha det gott och tack för titten. 

Dags för växthusinnovation!
Idag kunde jag läsa i GP om ett utvecklingsarbete i Chalmers som går ut på att skapa ett belysningssystem för växthus som blir både energisnål och anpassad för olika växters  olika behov. Spännade!
Men! Det räcker inte. När får vi en innovation som utvecklar ett värmesystem för växthus ?
Idag säljs växthus för oss  privatodlare som aldrig förr, men inte ett enda vettigt värmesystem, som t.ex. solceller på växthustak? Det borde väl vara ett jättesug för åretruntuppvärmning av växthus med närproducerad, billig energi?
Just nu går värmen på nätterna i mitt växthus. Ännu skördar jag tomater och chili och pelargonerna får flytta in hit pö om pö. Men smakar det så kostar det. Och inte vet jag om det är ens försvarsbart att slösa med energin på detta sätt. Men, mitt försvar gå ut på att i och med vår diabeteskatt Wille kommer vi numera aldrig på resor med flyg, t.ex. Därför unnar jag mig dessa kw-timmar i växthuset några veckor på hösten och på våren. Lite skäms jag över mitt slöseri - men bara lite. 

                                        Den gula tomaten heter 'Taxi' och är supergod!

Igår hittade jag penséer i Blomsterlandet! Vilken lycka att få pynta med solgula och mörkvioletta, vänliga penséansikten i lådor och krukor!

Nu känns det lite roligare att börja höststäda i Krukträdgården - lite, lite åt gången. Det är milt ännu ett tag till!

                   Tack för titten och ha en fin dag!

Att vänta på att ses igen på våren
är lite av en prövning så här dags. Det är långt dit och till alla underbara vårpenséer

och vårpynt i Krukträdgården 

Att inte tala om att åter få ta  växthuset  i bruk i början av  säsongen  - ja, då är det vår på riktig :-)!

Min blommande ungerska tandrotsmatta lockar en del till att vilja få en planta...

Blåsipporna  i snåren och grodorna i de otaliga små vattenpölarna på vår promenadstråk vid  alkärret är något som jag börjar längta efter i januari.

Och Berget! Har vintern varit gynnsam mot mina små skyddslingar? Vad jag längtar efter bergsblomningen så här års!

Åh, kära nån! Veckans utmaning är helt hopplöst svår för mig! 
Att få se nunneörten och vivorna blomma på våren gör att jag tänker bli riktigt gammal så att jag inte missar dem på några år ännu ;-)!

Jag  tror att veckans tema i Blommig fredag är den "värsta" någonsin!
Att sammanfatta vårens prövningar, lockelser och  förförelser  i ett enda begrepp: frestelser, är bara "too much" för en, redan vårlängtande, "trädgårdinist".;-)! 
Men, men!  Se alla andras, kanske mer begåvade sammanfattningar av temat VÅRFRESTELSER! 

                                               

Utsikt och insikt

Hade för avsikt att ta, som jag ofta brukar, bilder genom diskbänksfönstret. Utsikten ordnar jag själv beroende på årstiden. Än har jag inte ändrat något till något särskilt för hösten utan tycker att jag har en  lyckad kombo att glo på.

Men, så tokigt det blev! Eller...kanske inte??? Kanske är det bara jag som gillar bilden, trots att den blev helt fel?

Jag hade plockat ett par blomklasar från min 'Appleblossom' pelargon som jag satte i mina hängande rörvaser i fönstret. Blommornas färg matchade så fint med den ryska kornellen utanför.

Kornellen med det underbara svartögat som klättrar i den drar mina blickar åt sig jämt och ständigt. Ett av de absolut vackraste färgkombom hos mig just nu - vilket jag har visat redan tidigare, men den blir bara vackrare för var dag,.

Det är starka färgers årstid nu och jag är glad att trots vanvård av trädgården  år så finns det några vackra blickfång ändå att njuta av.

Nu är det tiden för starka färger i trädgården  som signalerar för oss att växterna förbereder sig för vintern.

Växternas årstidsrytm dirigeras av ljus och temperatur. Vår milda och fuktiga västkustklimat är inte det optimala för en del. Signalerna om vinterns ankomst är ofta  vag vilket gör att en del förvedade växter inte "förstår" att de måste börja förbereda sig för vintern. Men, om vintern också blir mild brukar det gå bra ändå.

Ha det gott!

En liten summering av sommaren

som började så lovande med sol och värme.

Vårblomningen gjorde mig euforisk - som var något helt annat än våren innan. Allt jag bara kunde önska mig blommade! Och "sommaren " började hos oss i slutet av mars - utan bakslag! Lite misstänksam var jag om det skulle verkligen fortsätta så lovande. Nåja, tänkte jag: -Sommaren blir säkert kass - lika bra att njuta medan solen och värmen  varar. Och det gjorde det med besked. Efter midsommaren blev det en kort period med ostabilt väder, men sedan fortsatte det soliga vädret som övergick till ren hetta. Och i princip inget regn. Redan i maj fick jag börja vattna vissa, lite ömtåliga växter på berget. De riktigt väletablerade klarar torkan bra i mina mycket djupa rabatter, men de som inte hunnit rota sig på djupet behövde vatten.

Till att börja med orkade jag vattna men ju längre sommaren gled desto motvilligare blev jag. Det gick helt enkelt inte att vattna så mycket som det skulle behövt. Jag skulle helst stå med slangen från morgon till kväll och det eviga vattnandet började stå mig upp i halsen. Jag skulle behövt ha haft ork  och tid att städa och dona i rabatterna i stället vilket jag inte kunde p.g.a. värmen och för att en del av min" rörelseapparat" sa stopp. 

Så kom bevattningsförbud från mindre vattendrag, så som vår lilla sjö. När jag som mest behövde vattna så skulle jag inte få det. Måste säga att lite struntade jag i det förbudet. Jag "överlevnadsbevattnade" slokande perenner. 
Alltså: Som trädgårdsmänniska var sommaren lite av en mardröm. Som människa i allmänhet: Jag är ingen vän av värme över 28 grader....

Och nu torkar många perenner i stället för att vissna "höstvist". 

Prydnasgräsen är bland vinnarna i sommarens och höstens torka-galopp.  Själv  är jag lite skamsen  över mitt gnäll. Undrar om jag är den enda människan som tycker så här  om den  här "underbara " sommaren? 

Under alla mina år i Sverige har jag visst blivit åtminstone halvsvensk: Lagom är bäst i nästan allt ;-)! Eller - nja - när det gäller väder i alla fall;-))!

Nu har jag haft två, rätt gnälliga inlägg på raken. Nästa skall bli mer positiv :-)! Jag lovar!

Hur har du upplevt denna supersommar?

Sommaren har bokstavligen varit en plåga 
                - bl.a. av fysisk karaktär.
Nu är det bättre. Under september har jag fått mer gjort än  under hela sommaren. Trädgården plågar mig fortfarande, men jag tänker inte hetsa upp mig för det. Det finns ändå lite fint att se och särskilt nu när högsommarvärmen drabbar oss. (Kom ihåg att Brittsommar har vi omkring Birgittadagen, den 7 oktober. Dessutom ska det ha varit en kylig period före. )
Det har nog varit extra plågsamt att ha fått så lite gjort i trädgården när sommaren har varit så underbar och mycket lång för vår klimat.
Men, mycket tack vare Partille rehab har jag fått ordning på plågor med hjälp av min  alldeles underbara  sjukgymnast Hannah plus hennes hjälpsamma kollegor i gymmet.

Sommar ute den 19 september

                                                       Städat inne ;-)!, helt utan RUT;-))!

Fler sommarplågor hittar du hos  Rosor och bladlöss i veckans Blommiga fredag utmaningen.

               Ha det bäst och tack för titten!

Tomater och höstanemoner


Gardencenters och blomaffärer säljer just nu  blommande höstanemoner.  Tjusiga frestelser för ögat och vackra blickfång i höstkrukor.
Mitt tips  är att inte plantera den ute i rabatten nu. Vill du ha den i rabatten så ställ hela krukan dit. När den har blommat över förvara krukan frostfritt och minimal bevattning över vintern. Plantera den ut på våren i stället. Då får den en sommar på sig att etablera rötterna vilket gör att den klarar kommande vintern. Höstanemonen som inte har hunnit rota sig i rabatten klarar oftast inte vintern. 
Själv kunde jag inte motstå denna tvåfärgskimrande i en blomsteraffär härom dagen.

                                        Den är kvar i krukan som inte syns i bladmassan. Skogsastern har varit väldigt generös med blomningen i år. Mycket och länge.

                               Mina vita höstanemoner är etablerade sedan två år tillbaka.

Dagarna är fulla av sol och surr i luften medan de allra tidigaste morgontimmarna är lite kyliga.
I växthuset får värmen stå på  - på nätterna - medan alla luckor och dörrar är öppna på dagarna.
Tomatskörden har nog slagit alla rekord i sommar i mitt växthus. Jag provat några nya sorter vilka jag kommer att permanenta i mitt sortiment.
En av de som jag odlat första gången är sorten 'Riesentraube'. En oerhört rikbärande, god och sen sort. Den mognar sist av alla mina andra sorter,vilket är trevligt.

Den är kraftigväxande och har fått stöd av en jättegren från min ormhassel. Jag fick såga bort några kraftiga grenar för att begränsa utrymmet för den. 
I år får jag ugnstorkade tomater så att de kommer att räcka länge i vinter. Jag gillar de ugnstorkade bäst som konserveringsmetod för tomater eftersom jag älskar just den färska tomatsmaken. På detta sätt förstärks både doften och smaken, vilket är alldeles ljuvligt.

Till sist: Jag länge varit förtjust i gräs och förtjusningen håller på att utvecklas till ett passionsliknande intresse. Jag har redan "alla"  stora - nu fokuserar jag nästan enbart på spännande axar. Här är flaskborstgräset som blir en fin blickfång så småningom.

                            Om du har frågor så svarar jag naturligtvis på dem 

                     Tack för titten och ha det gott