som ger så stor glädje
Ranzania japonica, eller ranzania som den också heter på svenska. Blomman har inte slagit ut ännu och bladen har inte vecklat ut sig. Den blommar första gången nu hos mig. Har planterat den i djup, mullrik jord med pH åt det sura hållet i halvskuggigt läge.
Den har sitt ursprung i Honshus bergsskogar i Japan. Jag är mycket förtjust i den och måste komma ihåg att skaffa snigelmedel - jag vill ju inte få den uppäten på natten. Kan tänka mig att den är en begärlig delikatess åt mina slemmiga "vänner".
Ett annat trevligt släkte är kuddformiga bräckor med stora blommor på en en "bädd" av blad formade som små fetbladsrosetter i miniatyr. När de osannolikt stora blomansikten vänder sig mot himmelen får jag dubbla volter i hjärtegropen. Då är jag beredd att "slåss" för deras fortlevnad och trivsel på mitt berg. Men inte behöver jag slåss på riktigt, bara se till att de får växa på deras egna villkor.
Det är roligt att visa växter som kan vara lite knepiga att lyckas med. Kanske är det därför jag blir så jätteglad när växten och jag tycks ha förstått varandras behov ,-)!
Man måste tycka om att odla de små växterna, annars går det inte. Vara liiite nördig. Tycka om en växtkultur som inte har sina rötter i vår egen, feta mylla...
Ha en superdag!