Meconopsis horridula, taggig bergvallmo
              
Fantasin har varit min tillflyktsort i alla mina da'r. Utan den hade mitt liv sett, förmodligen, väldigt annorlunda ut.
I den fiktiva världen, innanför ens eget huvud, är allt möjligt!
Under min tid som trädgårdsodlare har jag skapat till exempel en föreställning om hur det skulle vara att vandra på Yunnans höga, dimhöljda bergssluttningar och få uppleva en botanisk värld som få västerlänningar har fått göra. Till fantasins  hjälp har jag den underbara floran på nätet Flora of China. Utan den skulle det vara svårt att skapa inre bilder om miljöer där man aldrig har satt sin fot. Det är också märkligt, hur lite tv är intresserad av att visa naturprogram som handlar om växter och växtmiljöer.
                      En av mina favoriter, en monokarp bergvallmo,  är den taggiga bergvallmon, Meconopsis horridula. Fröerna av monocarpa växter är jätteviktiga om man vill ha blommande plantor i trädgården. Vet inte om det är vår västkutska klimat eller fel jord i min rabatt, men de frösår sig inte spontant här utan jag får så plantor själv. Om arten och dess habitat kan du läsa i länken ovan.
                                                    M. horridula har många former. En del har en blomma per stjälk, andra kan bära uppemot 29 blommor. Några är himmelsblå andra skiftar mot lila. En del är låga, andra kan resa sig uppemot en halvmeter i dimmorna.

                                                                Taggig bergvallmo

Dessa taggigaga former har fått sitt namn på grund av just taggiga blad, stjälkar och blomknoppar. Blomknopparna har de största taggarna. Kanske har det med artens fortplantning att göra? Eftersom den är monokarp, betyder det att moderplantan dör och då måste, enligt Livets mening, avkomman säkras från att ätas upp - tror jag. Det är vinden som ska få ta hand om fröerna, föreställer jag mig. Men, jag måste poängtera att jag vet inte jag bara tror ;-).
                       En, som jag just nu har fått upp till knoppstadiet är Meconopsis zhongdianensis, endmisk underart av M. horridula. Fröerna köpte jag från Botaniska i Göteborg vilka är resultat av ett av Botaniskas växtexpeditioner till Yunnan, till berget som heter just Zhongdianens. Där lever den på höga höjder och förökar sig genom självsådder. Jag känner mig som en priviligierad odlare dels därför att jag ens har dessa fröer och att jag fått dem dessutom att leverera blomknoppar. Det ska bli oerhört spännande att se vilken blå färg blommorna har.

                      M. delavayi, blå bergvallmo

                       Växter som klär mitt berg från de minsta kuddformiga dvärgar till dessa, resliga, taggiga främlingar är ett måste för mig så länge jag har ork att odla. Utan dessa, från himmelsblå till dimblå bergvallmon, känns det som om något fattas från odlingarna.
                       Jag älskar mina "invandrare". De tillför mycket kunskap om platser som man aldrig har besökt, men ändå får ett förhållande till. Varför skulle jag bry mig annars om Yunnan?
Så här ser några av mina egensådda taggiga plantor ut just nu. Från Zhongdiadens till Anjas Hill är det inte långt...i fantasin 😊

Men jag är inte ensam om att ha passion för vissa arter. Läs här vilka fröer eller vårplantor andra inte kan vara utan ;-)

                     Önskar alla en trevlig helg!

Tomas Tranströmer läser Blåsipporna

          





...och en lättsam, men så träffande vårbetraktelse till mina finskspråkiga läsare:

Anna-Mari Kaskisen runo Kevätkukkien kilpailu

Satupuutarha https://satupuutarhassa.blogspot.se/
(Till dig som inte kan finska: Satu heter Saga på svenska och således har den här bloggen det otroligt vackra namnet Sagoträdgård)

"Kuka tänne ensin ehti, kehuskeli leskenlehti, Minä ensin nostin pään, kevään valoon lempeään. Sinivuokko huusi näin, katsokaa myös tännepäin. Siniseksi metsän teen, iloiseksi pientareen. Valkovuokko huokasi, minä tulin viimeiseksi. Joka väri vuorollaan, kukkimaan saa harmaan maan."

                   Njut av april!                 
               Ha det gott!       
                          Oikein hyvää huhtikuuta!                           

                            
                              De RIKTIGA vårtecknen

Trädgårdens viktigaste tid är våren. Det arbete jag lägger ned nu har jag glädje av resten av året.

Det finns något väldigt lustfyllt över trädgårdsarbete. Det är sällan man känner sig så "duktig" som när rabatterna är städade.

Stora krukor åker ut ur vinterförvaringen. Lite skrämda och taniga men vid liv. Just nu får de en välbehövlig vårdusch från himlen. 

Vi har dimma, regn och milt och mörkt. Borde ha ställt om bländaren, men det får duga. Har ingen lust att gå ut en gång till och fota.

Våren är uppvaknandets tid. Det är kanske därför jag känner mig ibland trött så här års. Ögonen har inte vant sig vid alla intryck och kroppen är ännu inte riktigt inställd på allt fysiskt som den ska klara av. Men, det är en ljuvlig tid och jag behöver inte stressa.

Jag borde ta råd av Göran Greider och ha en anteckningsbok i närheten. I den skulle jag skriva observationer angående våren. Men, kanske beror det på mina gener. I dem har jag en stark illitterat ådra, där berättandet i muntlig form är viktigare än anteckningar.

Men det är bara en dålig ursäkt varför jag inte har lilla anteckningsboken liggande nära. Kan man påverka generna? Göran! Jag provar om det går;-)!

Här är Görans anteckningsbok. Har kopierat hans bild.

En sådan kanske jag ska skaffa? Fast, hos oss regnar det så mycket. Att glömma den ute är ingen hit! Kanske är det myckna regnandet och inte generna som har gjort att jag inte skaffat någon? Vi säger så;-)!

Nu väntar jag på den utlovade eftermiddagssolen innan kroppen får sig ett trädgårdspass ;-)

                    Fler riktiga vårtecken hittar du här

Ha en fin helg med många våraktiviteter!

    

  I trädgården hörs andra ekon.
                        Göran Greider
                          Ordfront 
När en poet och samhällskritiker skriver en trädgårdsbok liknar den inga andra böcker i sin genre. Med känsliga ögon för det vackra i naturen och i trädgården och samtidigt med en samhällskritikerns sinne och kunskap av vår samtid och historia för Göran Greide oss i en annorlunda trädgårdsupplevelse.. 
Vem annars skulle komma på tanken att våga lyssna till ett eko som berättar trädgårdens historia ur en politiskt synvinkel och i samma bok ge det läckraste syrensaftreceptet? 
Som förklarar för oss att varje växt i vår trädgård är ursprungligen en immigrant, införskaffad från främmande länder med blod och våld för den snörda vinnings skull? Det kallas även för kolonialism och imperialism där rosenskära och löjtnantshjärta är några av "offren".
Att också se och uppfatta nutidens tecken på klimatförändringar och det stora allvaret i det, men ändå omslutas av den egna lilla plätten och vårda den utan gifter och konstgödsel. "Jag kan inte befalla en växt att växa. Jag måste lära mig att lita på jorden"

Här följer en av många poem ur boken:

               Nej, det vilda finns inte
               Vi har vidrört allt
               Vi är exempellös natur
               Vi har öppnat 
               de väldiga klimatportarna
               Vi är från och med nu dömda
               att anlägga trädgårdar,
               odla bin och urskogar,
               adoptera vilddjur och våtmarker.
               Jag går en morgon i
               den lilla trädgården
               i ett hörn av det stora.

                    "Trädgården ger mig mening. Jag odlar, alltså finns jag till".

            Göran Greider, jag gillar din bok jättemycke'. 

                                               Ny kamera

Så svårt att förstå alla finesser och hitta inställningar för färg, ljus och annat...suck som man känner sig som en idiot.

I dessa bilder har jag försökt ta närbilder...

Blåsipporna kan jag inte komma fysiskt nära - men jag kunde ha kommit närmare med kameran men det fick bli så här.

Undrar om jag kommer någonsin att lära mig? Det finns en manual på dryga 100 sidor på nätet. Den kan jag ju inte trycka ut och att scrolla i datorn funkar inte just nu eftersom min dator inte riktigt beter sig som den ska. Vi får gå till doktorn i morgon.

Ha det gott!

                                             

                                                     Månadens bild
               MARS

Otroligt nog har det redan hunnit gå en månad sedan förra månadsbilden. På mitt showbord har det inte hänt så där jättemycke' - eller - kanske lite ändå?
Nätterna är ibland ännu rätt kalla så att lite försiktig får jag vara ännu med växter ute.

                  Månadens bild i mars

Penséer, vivor, dvärgaurikel, orientgran , murgröna och snödroppar i fat och krukor. Murgrönan har stått ute i ett år och tycks ha klarat sig genom vintern. Penséerna har jag köpt, resten är från egna odlingar.

Den här lyktan är så fin, men måste konstatera att den inte tål något levande ljus alls. Färgen på toppen smälter bort. Den såldes dock som ljuslykta, men får återgå till ett litet växthus i stället.

Orientgranen har stått i kruka 4-5 år och tycks inte ta illa vid sig. Kanske hittar jag något lämpligt ställe åt den i trädgården - annars får den göra sällskap med lärken nedan.

Japansk lärk i stor kruka verkar trivas bra. I kruka har jag haft den nu i tio år. Den växer måttligt på höjden varje år men lär nog aldrig bli 20 meter så som den kan bli i naturen. Vilken tur ;-)

Tyll är ett praktisk och snygg utetextil. Den här mörkgråa var svår att hitta...

Fler Månadens bild hittar du i Blommig fredag

                                                                                     

        

          De vackra knopparna är klädda i en mjuk sammetskappa

                         Rosenrododendron


Rododendron har alltid varit ett favoritsläkte för mig. Från de stora praktfulla till de minsta dvärgarna. Redan långt innan jag ens kunde stava eller uttala namnet fascinerades jag av de olika arterna i Botaniskas Rhododendrondal.
Men, jag fick kämpa att lära mig uttala namnet. Kommer ihåg att maken fick hålla på att öva mig så att få alla stavelser hamnade i rätt ordning - ingen jättelätt tungvrickare för en stackars finne, med finska som modersmål ;-)
Nåja. Flit lönar sig och efter ett antal övningar fick jag till det med uttalet 👏
Nu har jag själv ett antal av dessa attraktiva surjordsälskande buskar. De flesta är dvärgar på grund av trädgårdens storlek och min förkärlek för alpina växter, men visst har jag några praktfulla exemplar också.
Min rosenrododendron, den som alltid slår först ut bland rododendron hos mig, har dock hamnat fel när det gäller jord. Visst har jorden lågt pH-värde, men rabatten den står i är alldeles för snålt tilltagen med tanke på hur stor busken har blivit. Rötterna står alltid i proportion till kronan. Vid krona - lika vida rötter. 
Det blir mycket extra jobb om somrarna. Ett evigt vattnande även om det regnar. Rabatten, där den står, är alldeles för väldränerad och under vegetationsperioden vill den ha mycket vatten och gott om näringsämnen. Okunnigheten har sitt pris - jag visste inte bättre för 12 år sedan. Men, jag gör jobbet för kärlekens skull. Den är vacker året om och snart, alldeles snart, slår den ut i ljusrosa, stora klockor.

          Väntar mig en superföreställning i år!
Och se så fantastiskt fin avenbokskulissen är med de läckert bruna bladen! De sista två-tre åren har den ökat i omfång till det dubbla.

           Den här bilden är från 2014 - bara hälften så vid som i år.

          Så här såg den ut förra året den 24 april. Ett aprilskämt, skulle man tro, men det var på fullt allvar 😸!

    

                                                          Ha det gott!😻

                                                           GLAD!
Finns det något roligare för en trädgårdsodlare än att lyckas med odlingarna? Från det allra "vanligaste" till de där lite ovanligare arterna? Men, det visar sig att när växten hamnar rätt, är den "lättodlad".

Det tog 5 år mellan delning och nu, äntligen till blomknoppar av en favorit jag har. Den har inget svenskt namn - ännu. Ypsilandra thibetica tillhör den kinesiska floran. Så här står det i  Flora of China: * Forests, moist places on hillsides, shady slopes along valleys; 1300--2900 m. NE Guangxi, S Hunan, Sichuan, Taiwan."
Köpte från början en planta, som jag delade efter ett antal år. Och nu, till min stora glädje har alla fyra plantor fullt synliga blomknoppar :-)!  Så glad och stolt jag är!

Dessutom börjar de kuddformiga, alpina bräckorna slå ut! Idel förnöjsamhet och glädje alltså för undertecknad.

I kallväxthuset börjar några i-förväg-drivna växter också blomma så som dvärgaurikel och murbinka. Dvärgaurikeln är en riktigt tacksam och lättodlad aurikel. I mitt tycke så fin i sin farina på bladen och de ljust lilablå blommorna. Ibland hör jag nedsättande kommentarer om dess "blaskiga färg" eller något annat nördigt trist. Hos mig är den en av höjdarna så här års. En riktig glädjespridare i kruka och rabatt.

Självsådda julrosor har jag numera i massor. Den här ser inte lika glad ut som jag själv ;-)

Roligt är det också att få lite "erkännande" ☺. Veronica var så gullig och gjorde mig uppmärksam på detta via Fb. Tack Veronica💜😊
Expressen har tagit min blogg bland 11 trädgårdsbloggar som de gillar. Fantastiskt roligt initiativ av Expressens Bo&Leva att uppmärksamma trädgårdsbloggar och -bloggare.
                                                   Ha en superfin helg!

Fler bidrag i veckans Blommig fredag med temat Glädje hittar du här

Volanger och spirande grönska
               

                          i tråg och kruka

Fattar inte varför jag aldrig får till det och sår dessa volangkjolar själv för? Då skulle utbudet av färger och sorter vara ett helt annat än nu. Varför garden centers inte har dessa i större utsträckning är också en gåta för mig. Påminn mig gärna efter jul att det är dags att skaffa fröerna;-))

De farinosa bladen i mitten av bilden tillhör Primula marginata, dvärgaurikel. Jag har redan många blommande ex i växthuset och även här, på mitt showbord. Fattar inte att jag får inte dem att fastna på bild med skärpa. De är lättodlade och tåliga.

Här håller två alpina nejlikor och en dito viva att vakna till. De trivs bra i kallväxthus över vintern så att de inte dränks av regn i vår västkustska, blöta klimat.

Grusvivan som har sin moderplanta ute i trädgården har fullt av blomknoppar redan. Får se om dessa slår ut fortare ut än de som växer på berget.

Matteus 4:4  »Det är skrivet: 'Människan skall leva icke allenast av bröd, utan av allt det som utgår av Guds mun.'» 
Då översätter jag dessa bibliska ord till att gälla trädgård: Trädgården lever inte allenast av växter utan av allt som utgår av min fantasi!



Idag ska jag räfsa fram mina fina ljusblå krokusar som redan är fullt utvecklade. Nu väntar de bara på sol för att slå ut.

                   Ha det mysigt i vårvindarna!

                                    TrädgårdsAmatören      
   Kungen och drottningen av trädgårdstidningar!
Låter det som överord? Lite "too much"? Inte för mig, för den har allt jag begär av en trädgårdstidning: Bildning i det som är mitt stora intresse och passion.
Årets första nummer av denna oumbärliga tidning damp ned i brevlådan igår.
Alltså är TA en medlemstidning och går inte att få tag på annat sätt än genom att vara medlem.
Medlemsavgift för riksorganisationen är 200 kr/år + ev. kretsavgift.
För denna summa får du Sveriges absolut mest innehållsrika trädgårdstidning med läckra bilder och fina reportage, med fyra nummer per år. Dessutom betyder medlemskapet mycket mer än "bara" tidningen. Massor av olika aktiviteter för den som gillar att träffa andra likasinnade eller lyssna på föreläsningar. Och, något av det otroligt "upphetsande" är växtmarknaderna där du själv kan sälja av ditt överskott eller införskaffa ovanliga växter som är svåra att hitta någon annanstans. Och, till råga på allt: Föreningens egen frölista som aktiveras en gång om året - lagom tidigt för säsongens sådder.
Dessutom får du möjligheter att besöka andras trädgårdar med spännande växtval och oförglömliga.
Läs mer om Sveriges Trädgårdsamatörer på hemsidan.
                      

Owe Jaktlunds artiklar om växtsläkten och/eller växtmiljöer har ökat min medvetenhet om botaniken.

Owe är den auktoriteten som en seriös trädgårdstidning har behövt. Som amatörodlare vill man ju lära sig mer och då har TA men Owes artiklar varit en kunskapsbank som jag inte förstår hur man kan klara sig utan om man vill bli skickligare och kunnigare som amatörodlare.

                    Bli medlem Du också!
                     
                    Ha det gott!