Om bräckor och mandelblom....
Nu, när vintern håller marken i ett strypgrepp med kyla och blåst finns inte så mycket annat att skriva om än det man längtar efter att få se inom överskådlig tid.
En av mina favoritsläkten är bräckor, Saxifraga.
Kommer ihåg att på vår sommarställe i Blekinge hade vi ängsmark med mandelblommor. Tillsammans med blåklockor, prästkragar, humleblomster m.fl. ängsblommor - en syn för gudar och för mig!
Och mandelblomman är en vildväxande bräcka, Saxifraga granulata
Rosenbräckan, S. Ardensii-Gruppen
Likheten med mandelblomman slående. Kanske därför jag är så förtjust i min rosenbräckaparti. Mandelblommans färg är vit, kan skifta mot rosa, medan rosenbräckan finns i många varianter när det gäller både höjd och färg. Dock, så vitt jag vet från vitt till olika röda nyanser.
En lika anspråkslös som mandelblomman trivs den i rätt magra, men väldränerade lägen. Gärna i sol.
Snart kommer Gardencentrarna ha krukodlade i blom. Köp, om du har stenparti, tråg, eller en väldränerad rabattkant. Den sprider sig men är aldrig något problem. Den har väldigt ytliga rötter.
Ett minus för denna bedårande växt är att även sniglar och snäckor gillar den.
En ovanlig bräcka
Den trivs i fuktig mark, skuggigt och svalt. Kina är dess hemland och i Flora of China kan man läsa mera om den. Saknar svenskt namn.
Blomstjälkarna reser sig över bladen ca fem-sju centimeter. Blommorna med säregna kjolar svävar i en virvlande dans över bladen...eller som om en bit av stjärnhimmelen skulle ha sänkt sig över mitt skuggparti...
Hittills har jag haft turen att få ha den och även fått ett litet växande bestånd. Men, nu är det ett nytt år och jag avvaktar ödmjukast...
Kuddformiga bräckor,
för djupa stenpartier - hos mig i sand numera.
Man kan avläsa på dessa hårda kuddformiga bräckor att de är vana vid hårda tag. Kalla, snörika vintrar. Soliga, blåsiga,torra somrar. Rötterna vill ha dock ständigt tillgång till fukt och därför når de rätt djupt, medan delen över jordytan skyr framförallt vinterfukt. Klimatförändringarna som får glaciärer att smälta då de extremt kalla vintrarna på höga höjder blir glesare och färre hotar även bestånden av dessa väderkämpar.
Dessa bräckor är bland de första att blomma hos mig på våren och jag älskar dem djupt. Varje blomma som slår ut är en lyckorus i mig. Dock är inte kärleken alltid besvarad och en del har sagt tack och adjö för länge sedan. Bäst tycks de som står soligt i sand klara sig.
(Obs! Om du vill anlägga ett stenparti eller alpindel så gör det för allt i världen inte mitt i gräsmattan. Enligt mitt trångsynta sätt att se bör stenparti och alpinodlingar ha en hel miljö runtom.
Min anmärkning, men högst medveten om att alla gör ändå som de vill ;-)!)
När rosenbräckorna blommar på våren/försommaren tillsammans med en del andra på berget vill jag låtsas att jag har varit en väldigt skicklig odlare trots att jag vet att de är lätta att lyckas med ;-)
Den här växer precis på kanten mellan en skuggrabatt och flisad, sur gång i mitt lilla woodland.
Vad gör man inte när det gäller att konkurrera om pollinatörer under den korta sommaren. En har utvecklat blommor, som ser oproportionerligt stora ut i förhållandet till grönmassan. En annan ropar på uppmärksamhet med den gula färgen. Båda har lämnat min kärlek obesvarade. De höll i ett par tre år sedan packade de kappsäcken....
Dessa tycks trivas i den djupa sanden.
Marsheadern får vara från inomhus - nästan det enda stället där det blommar ordentligt just nu ;-)
Ha det fantastiskt gott och passa på att studera om just dina favvoväxter.
