(1)
                               Violer, Viola
(Det är nu ett par år sedan sist jag skrev om dessa. Utgår "kallt" ifrån att ingen kommer ihåg vilka bilder jag har visat ;-), så att de känns som nya.)
       

Luktviol, Viola odorata, är lätt att ta upp från rabatten och plantera i kruka för att njuta av i dofthöjd                                    och njuta av den klassiska violdoften...

           
   Violer av flera arter, men mest luktvioler och olika namnsorter av dessa, har blivit en vårfavorit hos mig. Luktvioler som växer ute i rabatter går att gräva upp och plantera i krukor och ha dem på så sätt tillgängliga på doftnivån. Självklart vill man sniffa doften utan att behöva krypa på alla fyra.
    Den vilda/förvildade arten Viola odorata kan bilda större bestånd när den trivs. Har hört att det finns trädgårdar där den sprider sig för mycket. Då är det viktigt att rycka upp den innan den har blivit för stor, eftersom den får pålrötter med utlöpare som kan vara nog så svåra att få loss från sitt underlag. Vill man inte att de sprider sig via luften är det kanske vettigt att klippa bort fröställningarna.
    Hur det är med kultivarerna, vet jag inte. Har inte haft dem tillräckligt länge. Namnsorter av dessa fick sätta rot i min trädgård förra våren. Får se hur det har gått. Under sommaren såg jag att några bredde ut sig - andra försvann. Trastarna gillade de glada namnskyltarna under sommaren och spred dem huller om buller på jorden. Jag förmodar att  det inte finns någon ordning på namnen, när snön har lämnat marken.
Vis av den erfarenheten tänker jag inte göra om misstaget att plantera dem utan sin kruka. Att ha dem kvar i krukorna gör att jag kan se om någon försvinner på riktigt eller om någon svagväxande art vill ha en etableringstid bara.
De som just nu frodas i krukor får stanna i dem. Jag gräver sedan ned hela krukan i myllan, men skär först bort krukbottnet.
När det är dags att dela dem efter blomningen håller jag både stenkoll på namnen och själva plantan. De delade plantorna får flytta i nya, bottenfria krukor och växa till sig i rabatten eller i pallkragen med tydlig gräns till nästa planta.
Hoppas bara att metoden funkar. Det vore roligt att kunna även sälja några sorter eftersom det inte finns att köpa särskilt många namnsorter här. Mina har kommit från England. 
Just nu är jag på jakt efter dubbla sorter. Som ni ser, kan jag inte få nog av dem ;-). Beställningen är bäst att göra på hösten. På våren är de flesta, spännande sorterna slutsålda. I England börjar de blomma på hösten fortsätter genom vintern till våren. 

  Viola odorata ' Alba' har bildat ett ansenligt bestånd. Har inte spridit sig någon annanstans vilket tyder på sterila frön.

Sandviolen har blivit till en plåga när den landar bland alpiner och stenpartiväxter. Den är dock väldigt söt och får växa var den vill där den inte stör andra växter..

 Några doftviolkultivarer. Namnen finns på bilderna.

En rätt högväxande art. Vet inte vilken.

Till denna oerhört vackra japanska viol har jag inte hittat något svenskt namn. Hoppas att den visar sig i år - det gjorde den inte förra året.

Fågelviol, en säregen viol med ovanliga blad

                                                       Tack för titten!
                                                            Ha det gott!

                                                   Spänd väntan

                                                              på

                                 våren !

Under tiden, medan kylan, men även snön, har sitt grepp över min trädgård, försöker jag fokusera tankarna framåt. Man måste ju drömma om våren och sommaren ändå. 
Ett litet projekt som jag har tänkt mig är att göra en mindre väggtavla av begonior plus ett par andra växter. Du vet, de där Rexhybriderna med tjusiga blad och ett par ormbunksarter. Den ska vara en del av min showbordsvägg. Då använder jag en "planteringsvägg" som grund. Ska bli spännande att se hur den funkar.
Har redan köpt några sticklingsplantor, som såldes billigt i januari på Blomsterlandet. Får nog gå och botanisera fler gånger. Behöver allt som allt 12 plantor.
Det måste vara en fördel att de är små till början - lättare att plantera i fickorna, antar jag.
I växthuset skriker växterna om omskolning. Men, jag har ingenstans att ha de mängder som det blir vid omskolningen. Det går inte att värma upp 23 kvm glashus när nattemperaturerna sjunker mot 14 minus...:-(.
Jag får hålla för öronen när jag vattnar dessa vårtörstande "varelser" och prata lugnande med dem ;-).

                           Så små ännu. Har inte planterat dem här utan satt krukan i en ficka för att illustrera det hela.

Fyra redan. Nu återstår 8 plantor att skaffa.

Annars står de i mitt köksfönster där de tar minimal plats och växer bra. Men, man får inte glömma att vattna dem.

Medan jag väntar på bättre tider gör jag ett par "stilleben" med avklippta begoniablommor - sådana som hänger ned. Har en sådan i mitt matrumsfönster.

Vågar knappast sätta min fot i plasthuset. Snart börjar väl dessa strejka och kasta glåpord på mig...;-(

                      Ha det gott så länge!
                          Tack för att du tog dig tid!

                             

                                                      Vårtecken?
"Förr-i-världen" var takdropp ett vårtecken. Nu har detta vårtecknet upprepats ett par gånger under vinterns lopp.
Däremot ligger snön ännu djup, och lyssnar man på SMHI kommer det påfyllning på torsdag, imorgon alltså....inte roligt vill jag meddela.
Dock, tack och lov, har jag mitt växthus. Även i den kalla delen börjar våren spira lite försiktigt.

                          Takdropp med takras

Nej inte Jösses spår utan Maijas när hon har fått bråttom in från sin utetoa

Vidjehortensian, Hydrangea arborescens Invincibelle ('Ncha1') vill jag få igång så fort som möjligt. En av mina favorithortensior. Jag älskar både formen och färgen på blommorna.

              Så här ser den ut när den blommar

                      Primula auricula sp. har börjat blomma. Blomknopparna hade den producerat redan i kallväxthuset. Jag tog och fuskade lite och ställde den i den varma delen under ett par dygn och nu har den öppnat många knoppar till tröst och uppmuntran för mig.

Egentligen borde jag odla betydligt mer av mina alpiner i tråg i ställer för ute i vår blöta vinterklimat - även om vi just nu har riktig vinter. Dessa gillar inte vinterfukt, medan de tål kyla bra. I kallväxthuset tycks de trivas och har börjat redan vegetera med nya bladrosetter med blomanlag i.

                     Ha det gott och bevaka vårtecken! 

            Om bräckor och mandelblom....

Nu, när vintern håller marken i ett strypgrepp med kyla och blåst finns inte så mycket annat att skriva om än det man längtar efter att få se inom överskådlig tid. 

En av mina favoritsläkten är bräckor, Saxifraga.

Kommer ihåg att på vår sommarställe i Blekinge hade vi ängsmark med mandelblommor. Tillsammans med blåklockor, prästkragar, humleblomster m.fl. ängsblommor - en syn för gudar och för mig!

Och mandelblomman är en vildväxande bräcka, Saxifraga granulata

Rosenbräckan, S. Ardensii-Gruppen

Likheten med mandelblomman slående. Kanske därför jag är så förtjust i min rosenbräckaparti. Mandelblommans färg är vit, kan skifta mot rosa, medan rosenbräckan finns i många varianter när det gäller både höjd och färg. Dock, så vitt jag vet från vitt till olika röda nyanser.

En lika anspråkslös som mandelblomman trivs den i rätt magra, men väldränerade lägen. Gärna i sol.

Snart kommer Gardencentrarna ha krukodlade i blom. Köp, om du har stenparti, tråg, eller en väldränerad rabattkant. Den sprider sig men är aldrig något problem. Den har väldigt ytliga rötter. 

Ett minus för denna bedårande växt är att även sniglar och snäckor gillar den.

En ovanlig bräcka

är Saxifraga rufescens BSWJ 7510, köpt hos Spezialplant för många år sedan.

Den trivs i fuktig mark, skuggigt och svalt. Kina är dess hemland och i Flora of China kan man läsa mera om den. Saknar svenskt namn.

Blomstjälkarna reser sig över bladen ca fem-sju centimeter. Blommorna med säregna kjolar svävar i en virvlande dans över bladen...eller som om en bit av stjärnhimmelen skulle ha sänkt sig över mitt skuggparti...

Hittills har jag haft turen att få ha den och även fått ett litet växande bestånd. Men, nu är det ett nytt år och jag avvaktar ödmjukast...

Kuddformiga bräckor,

för djupa stenpartier - hos mig i sand numera.

Man kan avläsa på dessa hårda kuddformiga bräckor att de är vana vid hårda tag. Kalla, snörika vintrar. Soliga, blåsiga,torra somrar. Rötterna vill ha dock ständigt tillgång till fukt och därför når de rätt djupt, medan delen över jordytan skyr framförallt vinterfukt. Klimatförändringarna som får glaciärer  att smälta då de extremt kalla vintrarna på höga höjder blir glesare och färre hotar även bestånden av dessa väderkämpar.

Dessa bräckor är bland de första att blomma hos mig på våren och jag älskar dem djupt. Varje blomma som slår ut är en lyckorus i mig. Dock är inte kärleken alltid besvarad och en del har sagt tack och adjö för länge sedan. Bäst tycks de som står soligt i sand klara sig.

(Obs! Om du vill anlägga ett stenparti eller alpindel så gör det för allt i världen inte mitt i gräsmattan. Enligt mitt trångsynta sätt att se bör stenparti och alpinodlingar ha en hel miljö runtom.

Min anmärkning, men högst medveten om att alla gör ändå som de vill ;-)!)

                   

När rosenbräckorna blommar på våren/försommaren tillsammans med en del andra på berget vill jag låtsas att jag har varit en väldigt skicklig odlare trots att jag vet att de är lätta att lyckas med ;-)

Den här växer precis på kanten mellan en skuggrabatt och flisad, sur gång i mitt lilla woodland.

Vad gör man inte när det gäller att konkurrera om pollinatörer under den korta sommaren. En har utvecklat blommor, som ser oproportionerligt stora ut i förhållandet till grönmassan. En annan ropar på uppmärksamhet med den gula färgen. Båda har lämnat min kärlek obesvarade. De höll i ett par tre år sedan packade de kappsäcken....

Dessa tycks trivas i den djupa sanden.

Marsheadern får vara från inomhus - nästan det enda stället där det blommar ordentligt just nu ;-)

Ha det fantastiskt gott och passa på att studera om just dina favvoväxter.

                                         Om odling i sand
Just nu ligger det ett par-tre decimeter snö över min trädgård - tack och lov - när temperaturen ligger på minus även på dagen! Då letar man förgäves efter vårtecken ute. 
Medan jag pysslar om sådder som kommit upp, kommer jag att tänka på olika odlingsbäddar i trädgården. Alla rabatter är väldigt väldränerade eftersom de är upphöjda. Många växter tycker detta är perfekt eftersom det är få växter som vill ha stående vatten vid rötterna. Dessutom kan djupgående rötter söka sig till frosfritt djup. Men, trots tillsynes bra "jordklimat" är det ändå inte alla som trivs. Ibland vet jag faktiskt inte varför. Kanske har jorden fel kemisk sammansättning eller kanske fel ljus? Ett sådant kapitalt misslyckande råkade min japanska gyllenlönn, Acer shirasawanum 'Aureum' för. Detta var 12-13 år sedan. En liten planta på ca 50 centimeter kostade drygt 500 kronor. Men, jag ville gärna ha den och då kändes inte summan så blodig. Läste på noga vad den ville ha. Men vintern blev för tuff och den dog. Skam den som ger sig! Ut och shoppa en ny för ungefär samma peng...för att få se även den försvinna på vintern. Det var då som jag fick upp ögonen för Peter Korns odlingar i sand.
Enligt Peter är det många lite känsligare växter som klarar vintrarna i sand. 
Alltså satsade jag ännu en gång en femhundring för att få min så efterlängtade japanska gyllenlönn. Och, nu ville jag lyckas med den!
Alltså "lyssnade" jag på Peter. Skaffade sanden, planterade "dyringen" där och har den kvar än idag. Den tycks stormtrivas och klarade till och med den grymma barfrosten, frosttorkan 2013. Har aldrig gödslat den med något -inte ens gräsklipp. Har som dekor lite pinjebark överst. Skulle jag börja om i en ny trädgård skulle jag definitivt reflektera över dessa rader från AoT forum :-)(i samma länk finns en annan rolig tips om Trilliumodling;-)!Kerstin gick bort för ett litet tag sedan. Så ofattbart 💙 Hennes kistlock var prydd med en hel blomsterrabatt skapad av ett proffs - har aldrig sett något så vackert på en kistlock.) 

Nu ska jag titta till lilla plasthuset och ta ett par bilder därifrån. För där är våren kommen :-))!

   

Jag har visst tagit det där med trädgård på fullaste allvar....ni skulle bara se....:-)
                     

I växthuset blommar och växer det...!

Fröken 'Appleblossom Rosebud'filmar i lånta "fjädrar, d.v.s. i blad av 'Mrs Pollock'. Snyggt. 

 "Knô dej i kö..." - orangeri vore inte helt fel...;-)

                        Ha det bäst!