fredag 28 december 2018



                                   

                                              Snart slut på året
Ljuset har vänt. Vetskapen om det även om man inte ser någon skillnad ännu har ändå en påverkan på ens tankar. Fröpåsarna börjar prassla betänkligt och det börjar klia i såfingrarna.
Det bästa med denna tid tycker jag är ändå hoppet om en fin säsong. Just nu är allt möjligt. Man ser framför sig hur trädgården prunkar och hur livet leker med ljumma, ljusa sommarkvällar. Åtminstone är jag kroppad så.
Men många, som fick se sina älsklingar att vissna i trädgården i somras, ser kanske med bävan framemot kommande säsong. Även jag förlorade en del alpiner på berget-trots ihärdig bevattning. Men, värmen satt i för länge. 
Klimatet, som inte borde vara förhandlingsbart i internationella klimatkonferenser, får ändå inte det utrymmet som är nödvändigt för att kunna vända den pågående uppvärmningen av jorden. 
Själv är jag väldigt nyfiken på kommande säsong. Ska man satsa på prärieodling i perennrabatter i fortsättning? 
Vi, som har normalt för mycket regn - hur blir det i sommar? Det är numera aldrig "lagom" av något utan väldigt mycket antingen eller. 
Nåja. Våren och sommaren är ännu en "tabula rasa"(oskrivet blad) och vi håller tummarna på att de flesta av oss får allt i lagom doser...
För hur dumt det än låter i pragmatikeröron är jag förväntansfull och full av positiv hopp över året som snart öppnar sina ögon från  nattvilan. 
Det är trots allt den sidan av mig som klarat av så många prövningar i Livet. Jag kommer aldrig att överge det ljusa i tillvaron och inga mörka scenarier kan få mig att ge upp hoppet om en bättre värld och människans förmåga att förena IQ med EQ. För inte kan väl vi vara så destruktiva att vi gräver vår egen undergång...? Att odla är i min värld det optimala sättet att visa tacksamhet och tron på framtiden.
Mitt "råd" för alla som har plats: Plantera träd! Själv har jag "glömt" att jag äger ingen park....
Nu gäller dock främst fönsterbrädan och även träd inomhus. Har haft min benjaminfikus i 50 år...


"Spindel"amaryllis från Bolivia och  Norra Argentina. Den här är jag rädd om och kommer att försöka ha den kvar länge...


            Kamelian har slagit ut de första blommorna.
        Hittade en vacker rosépepparbukett i Blomsterlandet.



"Benjamin" had vittnat om ett kraschat äktenskap
en svart katt, Kitta, som lekte puma i den. En annan liten krake som hette Mikko tyckte att krukan var en perfekt kattoa...på den tiden vi bodde i lägenhet. Två barn, varav den ena var fem år och den andre nyfödd när jag fick detta träd som tack för någon liten tjänst.  Då var den kanske 10-20 centimeter hög...Snart fyller den nyfödde 50....Va? Är det sant?
För ca 15 år sedan drabbades "Benjamin" av sköldlöss. Jag skrapade bort varenda en på stammen och demolerade kronan alldeles hemskt för att få bort alla blad som hade dessa otäcka "sköldar". Gömde den i ett rum som jag bara har som arbetsrum och trodde att nu var det kört. Men icke! Den frodas och tappar bara enstaka blad så här års. Jag belyser den underifrån när det är mörkt.

                      God fortsättning....😍
          Länkar till bloggportalen TrädgårdsFägring!

(Inser att jag är helt i "otakt" med TrädgårdsFägringens teman och skriver om andra saker än vad som anges där.)




söndag 23 december 2018


GOD JUL TILL Er Alla!
HYVÄÄ JOULUA Teille Kaikille!
MERRY CHRISTMAS to All of You!
BUON NATALE!


måndag 26 november 2018


Dagens GP (bild och text)

ODLARE. JORDBRUKAREN YACOUBA SAWADOGO I SIN SKOG I VÄSTAFRIKANSKA BURKINA FASO, ETT LAND SVÅRT DRABBAT AV TORKA OCH MATBRIST. NU FÅR HAN ETT AV ÅRETS RIGHT LIVELIHOOD-PRIS. (BILD: RIGHT LIVELIHOOD)

En morgon vaknade Yacouba Sawadogo och började gräva hål i marken. Grannarna i byn, där det rådde svår brist på mat på grund av torka, undrade vad han höll på med. Men Sawadogo hade fått en idé. I hålen lade han kompostmaterial och sådde frön. När regnet sedan kom och föll på den torra jorden, kunde det rinna ner i hålen och bevattna Sawadogos sådd i stället för att rinna bort.
– Folk tyckte att jag var en galning. Men jag såg att torkan försatte både djur och människor på flykt och jag ville göra något, säger Yacouba Sawadogo när TT träffar honom i Stockholm.
I vissa hål planterade jordbrukaren träd, för att skapa en miljö där frön lättare kunde gro och marken hållas i skugga av dess kronor. Hans växande skog sattes i brand av illvilliga, men Sawadogo vägrade ge upp. Nu, snart 40 år senare, får han ett rejält bevis på att det var värt att kämpa vidare, när han tar emot Right Livelihood-priset och en miljon kronor.
Västafrikanska Burkina Faso är ett av världens fattigaste länder och mycket torrt. I norr, där Yacouba Sawadogo bor, råder långa perioder av torka som bidrar till att Sahara successivt breder ut sig och förstör den odlingsbara marken. En katastrof för befolkningen, där omkring 85 procent är beroende av jordbruk för sin försörjning.
Den form av skogsjordbruk, zaï på det lokala språket, som Sawadogo har utvecklat genom att gräva gropar och prova sig fram utifrån traditionella odlingsmetoder har varit avgörande för att rädda familjer ur matbrist och fattigdom.
Hittills har hans skog vuxit till 40 hektar på tidigare helt obrukbar mark. Skogen innehåller fler än 60 arter av träd och buskar och många djur som lockas dit genom att där finns mat och vattenskålar utställda.
– Speciellt fåglarna är viktiga, de för in frön från andra platser, säger Sawadogo.
När vetskapen om Yacouba Sawadogos innovativa metod spreds blev han känd som ”mannen som stoppade öknen”. En dokumentärfilm och en bok har porträtterat hans gärning och han har fått hedersutnämnande av FN:s arbetsgrupp för att motverka ökenutbredning.
Men hans viktigaste åtagande, säger han, är att lära ut sin metod till andra jordbrukare hemma i Burkina Faso och i grannländerna. Intresset är stort. Även bland de unga bönderna är det många som vill lära sig zaï.
– Till slut förstod alla att metoden fungerade och de började komma till mig för att lära sig. Jag säger till dem att åka tillbaka till sina byar och lära ut zaï där, berättar Yacouba Sawadogo.
För det behövs verkligen, när vädret blir allt mer torrt, hett och opålitligt i klimatförändringens spår.
Sedan Sawadogo började lära ut sin metod beräknas tusentals hektar ofruktsam mark gjorts produktiv i Burkina Faso och Niger.
Prispengarna kommer väl till pass. Yacouba Sawadogo äger nämligen inte själv den mark där han har experimenterat fram skog under 40 år. Nu kommer han att kunna köpa den, berättar han.
– Jag vill också bygga en damm för att spara regnvatten åt djuren. Sedan förra året har jag försökt att gräva dammen för hand, men det har blivit för jobbigt och vi når inte ner till grundvattnet. Vi behöver ta in en maskin.
Han vann över öknen med frön och envishet
Burkina Faso: Med hål i marken och en idiots envishet har han lyckats stoppa öknen. Jordbrukaren Yacouba Sawadogos skog i Burkina Faso har blivit ett föredöme för andra då den skapar både mat och biologisk mångfald på tidigare oanvändbar mark.
Fakta: Right Livelihood-priset
Delas ut av en svensk stiftelse till människor och organisationer som juryn anser är modiga, har visioner och föregår med gott exempel.
Fyra priser delas ut varje år.
Sedan början 1980 har 174 personer från 70 länder fått utmärkelser. Bland dem finns den amerikanske visselblåsaren Edward Snowden , den azeriska journalisten Khadija Ismayilova och den svenska författaren Astrid Lindgren .
Förutom Yacouba Sawadogo prisas i år agronomen Tony Rinaudo från Australien, också han för sina insatser för att hindra ökenutbredning i Afrika, samt de saudiska människorättsaktivisterna Abdullah al-Hamid, Mohammad Fahad al-Qahtani och Waleed Abu al-Khair.
Årets hederspris går till Thelma Aldana och Iván Velásquez för deras kamp mot korruption i Guatemala.

                      Ha en fin vecka! Läs även andra trädgårdsbloggar i                                 TrädgårdsFägring

söndag 18 november 2018





                           Nordan 
            - en riktigt bitande vind

Nu fick även resten av krukorna åka in i källaren. Där blåser det inte och det är relativt ljust och behagligt - skulle jag tro att de "tycker" - de övervintrade växterna.
Blåsten tränger igenom märg och ben trots ett antal plusgrader i termometern.
Nu när alla växter har hamnat på sina rätta ställen  kan jag koncentrera mig på lite dekorering av entrén och "julstädning" inne. Julstädning står innanför citattecken därför att idag är julstädningen nästan som en lite ambitiösare veckostädning. 
Kommer ihåg hur min mamma städade inför julen, som inte alls går att jämföra med min. 
Eftersom allt tar numera så lång tid får jag lov att tjuvstarta ;-)!
Det är dock roligt och inspirerande men jag försäkrar er att adventsstakarna kommer inte att stå i fönstren före första advent ;-). Lite "vett och etikett" får även jag hålla mig till.
Här följer lite "smakprov" från Krukträdgården.





                     Ha en trevlig helg!
       
Titta även in i vår uppdaterade, läckra trädgårdsbloggportal
                                     TrädgårdsFägring