Nu har vi passerat årets kortaste natt!
Midsommarhelgen bjöd på fint väder. Det var helt underbart med sol och värme.
Äntligen en riktig sommarkänsla som inspirerar till "stordåd" i trädgården!

Än så länge ser rabatterna väldigt gröna ut och många blommor så som t.ex. luktpioner tvekar att slå ut.  De som blommar flitigast i perennrabatten nu är aklejorna och bollökarna. 

I min lilla lund har aklejrutan har  slagit ut i dunklet och lyser fint i vitt.

Den har även satt frö i grusrabatten intill och i rätt soligt läge. I det flytande ljuset med mullrik jord  utvecklas hela plantan med blommor och blad till en harmonisk enhet. Den som däremot växer i den mer karga miljön "spar" på grönmassan och då ser blommorna nästan oproportionerligt stora ut.

Den "svarta" krolliljan 'Norrland' har inte släppt pälsmössorna ännu, dvs igår, men kanske idag?

Nävor är inte riktig min "grej", men så rigid får man inte vara att man ändå inte provar och ser ;-)! Den här vita blodnävan dansar som en älva vid lilla dammen och får absolut sprida sig på den ytan helt utan hämningar :-)!

Liljekonvaljerna har svårt att släppa greppet ;-)! Blomningen har varit extremt lång även om jag nu börjar ana att de har insett att högsommaren är inte deras tid. Den här bilden tog jag igår.

En av mina hortensiafavoriter 'Twist-N and Shout'

En Endles Summervariant som blommar länge och blommar dessutom på både på fjolårsved och årsskott.

 Det som gör denna så attraktiv i mina ögon förutom de rödaktiga grenarna är att blommorna, ni vet de där små i mitten, behåller sin rosa färg i stort set, medan högbladen blir blåa när jag ser till att pH-värdet ligger lågt. Den får dessutom en helt fantastisk höstutryck med ett spectra av färger i blommor och blad. Härdig till zon 4! Jag odlar den jämt i kruka för att riktigt lyfta fram dess skönhet. På bilden är högbladen ännu rosa men snart så....

Hjärtan av sten. Små under som naturen har skapat. 

  
                                    Allt gott önskas mina bloggläsare!

Givande och tagande
är utmärkande för oss som bloggar om trädgård 
Vi träffas ibland på riktigt och ger varandra presenter som passar i trädgården. 
Så oändligt mycket jag har fått av andra som antingen har besökt min trädgård eller skickat som paket.

Alldeles nyligen lyckades Anette och jag missa varandra när hon skulle komma och hälsa på mig på sin hemväg nedåt i landet. Själv satt jag på akuten medan Anette vandrade igenom oklippta gräsmattor och min ovårdade  trädgård i största allmänhet ;-))
Väl hemma från sjukhuset väntade mig ett par överraskningar ;-)! och hälsningar från tre produktiva hönsmadamer;-)! Lilla fjärils-och fågelbaden har inte hittar rätt än, men det kommer. Så rart av dig Anette.

Ett  efterlängtat paket nådde mig också för några veckor sedan. Innehållet var smått unikt.  Den innehöll en unik variant av  tandrot som har skapats i Helens trädgård. Jag är alldeles lycklig över att den har ett par blommor på G. 
Klokt och generöst tänkt och handlat av Helen: Det är bra att sprida ovanliga växter lite varstans. Om de inte skulle klara sig på ett ställe gör de det på ett annat. Tack för förtroendet Helen!

Men, det är ju inte bara jag som ska ha. Jag får ju också bidra efter förmåga. 
Till generösa Laila skickar jag några glada violer som inte skäms för att ta för sig. Lailas jättetomt tjänar på deras spridningsbenägenhet. 
Här är en några som har väntat på att få komma iväg till Fagerdala. 

Kanadaviolen blommar hela sommaren

Fjärilsviolen blommar på försommaren men bladen är en fin marktäckare under hela sommarsäsongen

Till sist men inte minst bjuder jag mina trädgårdsmedarbetare blåmesar och talgoxar på byggmateriel. Har fått lägga en extrapläd överst under tiden de behöver något mjukt och fint... ;-)! Otroligt att de "vet" att det går att fluffa till en akrylpläd?! I gengäld hoppas jag på bl. a. rensning av bladohyra. 

                                                         Ha en go' dag!

                     

LÅT HJÄRTAT VA' ME' !

Fortsättning på The Story

Herr 'Gartendirektor Rieger' räcker över en bedårande blombukett och tackar på så sätt för sin nya hemvist.  

"Han" har också fått två nya armar ;-)! Vad månde bliva:-)?

Ha en go' dag!

 HeHeHe

En trio växtjägare från Gbg:s botaniska trädgård, vars förnamn på alla tre börjar med He.
En del växter som jag köpt i botaniskas plantshop har denna "signatur" på växter som ännu inte är artbestämda. 
För att själv slippa alltid förklara i långa haranger om t.ex. violen som jag gillar har jag bestämt att den får heta i min trädgård " Heheheviolen" - man få 'la ha lite humorrr...;-)!

Det direkt skrattretande är att den har frösått sig själv och ler nu med hela ansiktet under rosenrododendron.

Sjömanshjärta gör mig aldrig besviken om den får växa i  näringsrik mull i flytande skugga. Den håller positionerna till hösten. 

Dubbla blodörten har väl "alla" men jag passar på att visa även mina. En armé som står på stadiga ben. Men jag har sett en som heter 'Amy', en rosa med mörka blad....uj, uj! Den finns ingenstans att köpa eller ens låna bild från google....:-(! 

Regnet vräker ned så att jag får sätta mig i växthuset och kruka om resten av krukväxterna.

                                             Ha det gott - gott Folk! 

THE STORY

Eller berättelsen om herr 'Gartendirektor Rieger'

För många år sedan  när jag började göra i ordning rododendrondelen ville jag skaffa något jättevackert. Någon riktigt skön rododendron som skulle överraska mig varje vår med ett blomflor utöver det "vanliga". Hade aldrig ägt en själv men sett i botaniskas Rhododendrondal många fina.
På den tiden fanns inte Blomsterlandet eller Plantagen. Däremot fanns det en del läckra, fina plantskolor som kunde "allt" om odling och vars utbud av växter var varierande. Var och en hade sina sortiment och det var en fröjd att botanisera  bland olika plantskolors buskar, träd och perenner. 
I en,numera nedlagda plantskola, hittade jag den vackraste rododendron. Blanka, lite rundade blad.Utsökta klockformade blommor i nästan vitt med en rosa anstrykning och rödprickig svalg. Den blommade många år i min egen rododendronås och växte sig större och finare för varje år - tills....jag upptäckte missfärgade blad som gulnade och trillade av småningom.  Jag var förtvivlad. Plockade bort alla fula blad i tron om att rädda den. men inte hjälpte det. Jag  nästan grät när jag såg hur min älsklingsrododendron började tyna bort. Det tog ett, par, tre år. 
Då beslöt jag mig att gräva upp den och ställa den varligt i skogen och se om den kunde hämta sig där i skogens mull.
Den vägrade faktiskt att ge upp helt. Till slut var den bara en pinne men med fem jätteblommor på våren. Då bestämde jag att den får flytta in igen, i min då nyanlagda Skogskorridor.
Så här ser den ut idag ;-)! Den var min första rododendronkärlek någonsin.  Här får den stå i all framtid oavsett hur den ser ut. I år vill den bjuda på tre blommor och några alldeles friska blad. Dessutom ser jag en  ny liten gren!

Snacka om kärlek! Snacka om nostalgi!

Älskade herr Gartendirektor Rieger! Ni har Er hemvist i Skogskorridoren så länge jag lever - minst ,-)

                                                       Orkade du läsa allt? Tack för det!

Spridningsgskräck och -glädje och en Primula

Ogräs behöver inte vara fult, tvärtom!
Men bildar man kraftiga jordstammar och dessutom  sprider sig med revor och fröer då är man definitivt ett ogräs på en villatomt. Kanske är livsvillkoren för dessa violer  tuffa i det vilda så att alla upptänkliga sätt för överleva är viktiga. Hos mig är denna en av de violer som vållar  ständiga bekymmer med sin aggressivitet.
Men, så vansinnigt söt och blomvillig. Blommar nästan jämt.  När den dyker upp så som på bilden, utanför en kantsten eller där den inte stör andra växter har jag inte hjärta att ta bort. Jag gillar ändå det lite vilda inslagen i trädgården.

En som däremot får "röda mattan" utrullad är vita kuddvivan.
Denna lilla grusvivesläkting poppar upp lite varstans inom några kvadratmeter från moderplantan som inte behagar blomma just nu.

Och armenisk majviva  som började blomma för en vecka sedan - d.v.s. i april trots namnet ,-)! Den är ca en decimeter hög. Bladen och stjälkarna "mjölade" i attraktiv vit farina.
Som namnet också skvallrar om har den sin hemvist i den förra Sovjetrepubliken Armenien i Kaukasusbergen.

Det är kyligt både på dagen och på natten men vi slipper dock frost. Fördelen med lägre temperaturer är att vårblomningen varar  länge. 

                                                 Ha en fin dag!

NÄR DET BLIR FEL

Fel men charmigt

Det är ofta mycket man vill när en ny trädgård ska fyllas med växter.

Själv led jag av köphysteri för många år sedan när min vildvuxna  tomt skulle så småningom förvandlas till en trädgård. Ivern över  att  plantera var så stor att jag glömde ibland att läsa på hur stora de nyköpta träden och buskarna  blir om 10 år ...typ;-)!

Ormhasseln var meterhög och stjärnmagnolian ungefär lika stor. Själv tyckte jag att de blev planterade väldigt långt ifrån varandra, men se idag, 16 år senare....De går nästan inte att se var den ena slutar och den andra börjar. Helt fel planterade. Det finns idag inget att göra såvida man inte sågar bort den ena, men det vill jag inte. Det jobbet får någon annan göra när jag har flyttat...Helt fel kan bli ändå väldigt charmigt....

Ett annat misstag gjorde jag att jag  inte sparade etiketter i början. Det kändes inte viktigt då för många år sedan. Visserligen förstod jag att det var galet rätt fort  men skadan har varit svår att reparera i vissa fall.

Som att få veta vad min söta pärlhyacint heter. Har inte lyckats med googleletandet heller.

Men under åren lär man sig ett och annat, vilken tur! Då blir erfarenheterna till en ovärderlig kunskap. Till slut blir man rätt säker på vissa odlingar. 

Ett som jag är mycket förtjust i är krukodlingar. 

Här min söta rosenblund som har hängt med i många år nu. Den sover vinter i källaren. Ovandelen försvinner helt för att tidigt på vårvintern börja skjuta upp små gröna "spik" och sedan blomma i månader i sträck.

Jag förstår inte barrväxt"hatare"! Kan man tycka illa till exempel om min kottegran? Honkottarna är som små smultron! Det här trädet med sitt oregelbundna, lite spökaktiga växtsätt har hamnat helt rätt! Den kan sväva ut i ett "buu" utan att störa grannväxter.

           

                                                        Ha det gott!                             

                                    

"Claustrofobia"
                              eller en parentes från MÄSSAN

Kan jag be att få lite empatiyttringar?

Hotellet jag bodde på hade magnetkort som nyckel. Kanske vanligt numera, vad vet jag. Det var länge sedan jag bodde på hotell.
Den skulle man använda till dörren till rummet och att även tända ljus där. Och så till hissen - ja, till hissen.!!!
Men, jag lovar att det är inte så lyckat för en klaustrofobiker när den  avmagnetiserats. Dörrarna stängs. Hissen vägrar att åka någonstans eller öppna dörrarna igen. Där står man och undrar vilken jävla knapp ska jag trycka på för att det ska hända något?
Räddningen blev att någon annan i en annan våning ville åka hiss.

 Men, jag undrar vad som skulle ha hänt under de stundtals långa perioder då det var rätt lugnt och hisstrafiken var nästan noll...?!

Om jag fick någon kompensation från hotellets sida för att mitt kort krånglade flera gånger? Jo, en ursäkt ;-))!