måndag 2 september 2019





                                           September 

       börjar med lite kyligare väder

Själv känner jag av annan slags kyla och tar en paus från bloggen. Får se om det blir fler inlägg och i så fall när. 
Hittills har jag publicerat 1253 inlägg och en miljon 44tusen 300 sidvyer...! Under augusti 7320 sidvyer...Så "några" har ju ändå varit och kollat utan att lämna andra spår än i statistiken...:-)
Den här "ge upp"-fasen har jag varit i även förut och längtat ändå väldigt fort tillbaka. Man vet aldrig. 
        Ha det gott så länge! 
                      Anja
                                                     Japansk porslinsanemon blommar just nu

Denna klematis har blivit min favorit av den enkla anledningen att den levererar varje år en överdådig, lång blomning.

Överskott av tomater blir hos mig till "soltorkade" tomater, fast i ugn. Här i ett lag av olivolja, vitlök och basilika, salt och peppar.

Nyligen planterade jag ett gäng vattenrotade basilikastjälkar i stor kruka och här håller rosmarinsticklingar att rota sig. Jag kan inte ha för många örtodlingar. är galen i dessa.

ps
Precis när jag är på väg att ge upp har jag fått en ny följare:-)! 

Tervetuloa Karoliina!

17 kommentarer:

Gunilla Teckenberg sa...

Men..är du verkligen på väg att ge upp? Jag får väl erkänna att jag i denna sommar också tänkt liknande tankar, jag tycker själv att jag inte har så mycket att komma med. Torkan i trädgården de senaste 5 åren har utan tvekan påverkat mitt trädgårdsintresse, det känns ganska hopplöst ibland även om vi denna sommar haft lite mera nederbörd. Men trädgården och dess inneboende har jag ju skrivit om så många gånger så det känns som om jag bara upprepar mig och då känns det inte så inspirerande längre. Men det finns ju annat att skriva om även om jag upplever det samma som du ibland, intresset är inte så stort.
Det som gett mig lite ny inspiration är faktiskt fotograferandet men det sträcker ju sig lite längre än enbart trädgård.
Jag ser på min lista att många trädgårdsbloggare som varit flitiga med inlägg knappast skriver längre, kanske upplever de samma sak som jag, att det blir upprepningar.

Jag hoppas du tänker om Anja, du har så mycket att dela med dig av och jag uppskattar mycket ditt engagemang för naturen, miljön och klimatet. Skriv gärna mera om det, även om kommentarerna är få så läser människor och det är ju det allra viktigaste.

Så snälla du, fortsätt skriv!

Kram!

Hageidyll i Sonvika sa...

Hei Anja.
Jeg husker godt du skrev noe lignende tidligere, og har satt pris på at du har fortsatt å skrive!
Har vel vært noe usikker selv også på blogging, det tar mye tid, og i perioder rekker jeg ikke å legge inn kommentarer eller skrive noe.
Endel av oss hagebloggere begynner også å merke alderen, og ting tar litt lengre tid:-)
Håper du fortsetter Anja, både med skriving og flotte bilder!
Akkurat nå har jeg et par tre dager i Oslo, går tur , trener litt og slapper av. Batteriene trenger å lades litt:-)
Ha en fin kveld/Eirin

Anjas Hill sa...

Tack för din uppmuntran Gunilla. Den värmer, ska du veta!
Hemma hos oss går debatten för det mesta högt. Maken är uppslukad av allt "negativt" som går att uppbringa på sociala medier. Jag är ibland hjärtligt trött. Trött att nötas in i allt djävligt utan att kan göra det minsta lilla mer än vad jag gör idag. Varken miljön eller världens allt mer ojämlika verklighet tjänar på att jag själv deppar. Och vad kan JAG GÖRA åt det? De ynka gånger jag försöker ryta till - till exempel när det gäller bränderna i Amazonas - till vilken nytta??? Jag högst medveten över både miljön och ett Sverige som ansågs som en av världens mest jämlika länder, nu har blivit ett världens främsta klassamhälle...och Gunilla! Hur hjälper jag till att ständigt må dåligt av allt elände jag ser och hör? Ibland måste jag blunda och bara se det vackra. För hur jävligt det sedan är här på vår klot så finns det även massor av människor med positiva gärningar och tankar som når mycket längre än vad jag någonsin förmår. Och visst Gunilla! Jag hoppas på att hitta fler artiklar om människor som gör skillnad till det positiva. Av naturen är jag en "problemlösare" i stället för en problemfösare...Som lärare fick jag ibland kritik av mina kollegor, som tyckte illa om min optimistiska syn...vilket gillades av eleverna...
Och Gunilla: Dina bilder lämnar ingen oberörd -de är alldeles underbara!

Anjas Hill sa...

Tack så mycket för uppmuntran! Den värmer och får mig att tänka att kanske...?!

Anjas Hill sa...

ps
Mina samhällskritiska/politiska inlägg gör jag på FB.
ds

Gunilla Teckenberg sa...

Jag har naturligtvis inte svar på de viktiga frågor du ställer, jag vet bara hur jag själv försöker möta den värld som har förändrats så drastiskt.
Jag letar kunskap, jag har alltid läst väldigt mycket men det har nog accelererat med åren. Det finns en tillfredsställelse i att öka sin kunskap, det blir för mig iaf en motkraft till allt det negativa.
Ibland kan det även vara ohyggligt vackert när någon som behärskar språket som verktyg men ändå står stadigt i sitt ställningstagande för klimatet och vad som krävs av oss. Jag tänker på Björn Wiman, kulturchef på DN som varje vecka har skrivit en krönika om klimatet och nu i våras gav ut boken "Sent på jorden"
Jag har nog läst den tre ggr nu, det är lustfyllt, inte deprimerande trots allvaret i budskapet.
Han får ju alla den dynga på sig som alla dessa okunniga, faktaresistenta ordkrigare älskar att vräka ur sig men varje vecka kommer det en ny, vacker, genomtänkt krönika.
Det finns dessa guldkorn överallt omkring oss som inte väjer för problemen men står stadigt tillbakalutad på den kunskap de skaffat sig.
Läser annat också mellan varven, avslutade nyss David Lagerkrantz sista Millennium bok, kan rekommendera den.

Det finns mycket att upptäcka även inom ämnet trädgård som både du och jag är uppfyllda av. Då tänker jag inte i första hand på växtkunskap utan alla de små samband (och beroende) bland träd, växter, insekter, spindeldjur, svampar och mikroorganismer som sammantaget bildar en trädgård. En fascinerande värld som jag bara förstår en ytterst liten del av. Visst, det finns mängder av negativa inslag där också, användningen av miljögifter i trädgårdsvärlden men det sporrar mig ännu mer att söka efter kunskap, att förstå.

Ursäkta att jag blir så långrandig Anja, vad jag egentligen vill säga är att det finns vägar att möta allt det negativa, en del gör som de tre små aporna, ser inte, hör inte, säger inget. Andra mår dåligt men det går att hitta vägar som gör det möjligt att ändå ha en framtidstro, man måste bara hitta den vägen.

Kram!

Anjas Hill sa...

Tack Gunilla!
Ja, förändringarna går fort nu. Katastroferna avlöser varandra i snabb takt. Men i den politiska agendan i Sverige är det SD som bestämmer dagordningen: Invandring och kriminalitet. Högsta prioritet som resten av borgerligheten nappar på. Man blir kräkfärdig.
DN har jag inte läst på länge - måste läsa B.W. krönikor - låter fint!
Ja, trädgårdens ekosystem har mycket att erbjuda. Man behöver kanske inte ens alltid "förstå" allt på en högre nivå - man lever, upplever, känner och betraktar och får en slags förståelse som jag värdesätter högt: känslan. Jag är mycket för "learning by doing" vilket i utanför skolans värld skulle kunna innebära att man observerar något och tar reda på varför det sker - enkelt förklarat.
Du har verkligen ordets gåva Gunilla och det är härligt att få ta del av dina tankar. Du får gärna skriva en roman här om du vill - jag lovar att lusläsa ;-)
Numera läser jag helst på nätet - kan förstora texten så mycket jag vill - har lite problem med grå starr f.n.
Tusen, tusen tack för din kommentar!
Kram!

Anita sa...

Jag hoppas du inte ger upp Anja. Jag kan lite förstå känslan. Jag har haft en väldig bloggförlamning i sommar som jag skrev om för några inlägg sedan. Jag började på egna inlägg men tyckte dom var kass. Läste andras inlägg men orkade liksom inte fullfölja att kommentera. En förklaring för mig var att jag låst fast mig i att jag måste skriva om trädgård då jag hade en blogg som var definierad som trädgårdsblogg. Men jag känner att jag inte har så mycket att skriva om längre. De senaste inläggen har jag istället gjort som dagboksinlägg, det har passat mig bra. För hur det än är för mig så vill jag blogga och jag vill ha bloggen som en egen dagbok. Jag bloggar alltså mest för mig själv men vill andra titta och läsa så är dom hjärtligt välkomna. Och nu är det "bara en blogg". inte en specifik trädgårdsblogg så nu kan vad som helst dyka upp ;)

Det jag alltid tyckt om med många av dina inlägg är hur poetiskt du kan uttrycka dig. Som exempel, ibland beskriver du tidiga morgnar i trädgården tillsammans med katten så att jag nästan känner mig som jag är där.

Och nu tänkte jag kommentera lite från det här inlägget nämligen tomaterna. Så roligt att du gör soltorkade tomater och att du gör dom på precis samma sätt som jag gör, med samma kryddning. Ibland slänger jag i lite chili också. Jag brukar göra pasta där jag använder mina soltorkade tomater i pastasåsen. Jättegott!

Nu blev det här en väldigt lång kommentar så det är väl bäst jag slutar :) Ha nu en fortsatt fin vecka och så hoppas jag du fortsätter blogga.
/Anita

Anjas Hill sa...

Anita! När jag läser dina texter i din blogg så upplever jag din lust att skriva. Då behöver du verkligen inte begränsa skrivandet endast till trädgården utan du gör ju så rätt att teckna ned alla dina upplevelser .
Många säger sig ha bloggen som en dagbok men själv har jag föga glädje av den eftersom bilderna försvinner efter ett tag??!!
Å andra sidan är jag kroppad åt det där "skriva i sanden hållet" - allt är flyktigt...
Tack så jättemycket för din fina kommentar!

Carina sa...

Receptet på tomater lät gott och jag blev sugen på gott bröd med dina tomater...

Blogga eller inte blogga...? Antagligen just därför som jag inte visar eller själv tittar på någon besöksräknare och väldigt sällan på statistik. Det är trevligt om nån vill läsa och några brukar kommentera. Det får väl räcka så tänker jag. Däremot har jag slutat kommentera på bloggar som slutat kommentera hos mig. Den tiden det tar att skriva kan jag då lägga på något annat. För mig är det en artighetsgrej och den tycker jag ska vara ömsesidig i så fall.

Försvinner dina bilder på bloggen? Det låter konstigt men kanske en utrymmesbegränsning.

Med hopp om fler blogginlägg från dig! Carina

Lena i Wales sa...

Du måste naturligtvis göra det du känner är bäst, fast kommer att sakna dig mycket under tiden du tar paus eller om du inte kommer tillbaka, vilket jag naturligtvis hoppas på att du gör!
Vad du än gör, önskar jag dig all lycka!

Anjas Hill sa...

Så artiga och trevliga Ni Alla är! Men, världen - inte ens bloggvärlden - snurrar runt mig ;-). Tusen tack för supporten Lena!

Susie på Stjärnarve... sa...

Du kan ju inte ge upp! Vore jättetrist!! Jag gick tillbaka till min gamla blog från Wordpress beroende på alla "gamla bloggvänner" och vill absolut inte att nån ska förvinna...
KRAM/Susie

Anjas Hill sa...

Tack Susie! Den tog:-)!Kraam!

Susie på Stjärnarve... sa...

Så kul att du gav upp din "dumma" idé om att sluta blogga - och tack för din härliga kommentar på min blogg. Jag suger i mig.....
KRAM/Susie

Veronica sa...

Godkväll fina vän <3

Inte får du väl ens tänka på att sluta blogga helt? Det vore ju helt galet och det är du inte ;)

Jag är som du vet, just nu, inte den mest aktiva bloggaren för jag har helt enkelt inte tid...
Men jag tycker det är lite knepigt överlag! När jag gör ett inlägg så är det för att jag vill och tar mig tiden att göra det men jag hinner inte just nu kommentera andras bloggar som jag gjorde förr och då får jag dåligt samvete för det och det blir lixom ett moment 22!

Jag gick in på ett av mina gamla blogginlägg från 2013 och baxnade när jag såg att det var 42 kommentarer!!! Jaja, det har blivit annat men dina inlägg vill jag inte vara utan! Jag läser men kommenterar inte :(

Efter helgen tar min "offentliga" trädgårdssäsong slut med visningar och sånt och då... Då hinner jag både blogga, trädgårdera och kommentera :D

Kram

Anjas Hill sa...

Men titta! Du kommenterar ju på min blogg! Det är så man kan bli mallig :-)
Jag förstår så väl ditt dilemma med mycket att göra. Det tar sin tid att surfa runt bland bloggarna - man förväntas att både läsa bloggen och se bilderna, vilket tar tid. Jag har ju inte hälften så mycket att göra som du har, men tiden har en märklig förmåga att försvinna så att jag hinner inte heller. En timme har numera bara 20 minuter, typ...ja, du hajar! Vid mi9n ålder måste man börja prioritera - inte bara pengar utan även tiden.
Tack du fina "flicka" att du tog dig tid-...

Skicka en kommentar